Manchurisk valnöt

Juglans mandshurica

Sommaren för tio år sedan besökte vi tillsammans med några vänner Timmerstrandens trädgård i Kamlunge utanför Kalix. Vid den lilla handelsträdgården fanns en fin visningsträdgård. Det som fascinerade mig mest var en manchurisk valnöt. Den som växte där hade blivit fyra meter hög under de åtta år den då funnits där, vid Kalixälvens strand.

Vi köpte med varsin liten planta därifrån.

Våra vänner planterade sin hemma i Boden och jag planterade vår här i Brännberg i fin mulljord. den växte sig så fin den första sommaren.

Den 25 juli året efter visade den sitt första livstecken då det började växa ett nytt skott direkt från roten vid sidan av den då stendöda stammen.
Här skulle det vara läge att ge upp, men det gjorde inte jag.

Jag grävde upp den och krukade in roten igen.

De följande sju åren kom den att stå i kruka som vinterförvarades i potatiskällaren.

Bilden ovan visar hur den växte i krukan, till vänster om dörren till vår bod.

När den då sedan blev för stor för vår lilla källare så planterade jag ut den igen, men denna gång på väl dränerad och vindskyddad plats.

Året efter hade nästan allt frusit bort igen, men nu sköt nya skott från stammen en decimeter upp från roten, och så har den hållit på sedan dess.

Sommaren som var hade den nästan fått den storlek den hade när den växte i kruka.

Vår Manchuriska valnöt

Manchurisk valnöt växer i Manchuriet i Kina och är van med långa och milda höstar då de får avmogna ifred. Sedan är de redo att möta en rätt kall och besvärlig vinter.

För att ge detta stackars träd en längre växtsäsong så draperade jag hela vårt lilla exemplar i fiberduk i mitten av augusti så inte den tidiga frosten skulle knäcka årets tillväxt.

Den fick stå i ett tält av fiberduk tills nattfrosten frös igenom och tog de stora löven en månad senare.

Några vackra höstfärger hinner den aldrig visa upp här i hos oss då den fäller löven omedelbart efter den första frostnatten.

För att skugga grenarna från den kommande vårsolen så har jag fäst mörka gnagskydd på dem.

Varför allt detta besvär för en planta som inte är härdig att växa här undrar kanske ni?

Se på trädets form och på de stora bladen. Manchurisk valnöt kallas ibland för Nordens palm.

Och hur gick det för våra vänners Manchuriska valnöt där i Boden?

Ni skulle se deras träd. Där står nu en Manchurisk valnöt som nått en höjd av tre till fyra meter.

Det är så vackert.

Suck, men jag är förstås glad att de har lyckats så bra med sitt träd.

Våra vänner skickade denna bild på den Manchuriska valnöten.
Magnefikt, och jättelikt jämfört med vårt.
Tänk att klimatet skiljer så mycket mellan Boden och byn där vi bor tre mil bort.


2012 hade trädet nått denna storlek:

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mitt i Boden finns också ganska nyplanterad Manchurisk valnöt inne i Kungsbroparken. Även där verkar de växa lika bra som hos våra vänner.

På sydligare breddgrader - i Piteå, finns flera stora exemplar av detta träd, bland annat i visningsträdgården hos Bryggmans trädgård i Öjebyn.

Som salt i mina sår så skall ni veta att jag sommaren för tre år sedan köpte ännu ett sådant dyrt litet träd, men det dog efter första vintern.

Hur skall jag lyckas med ett träd endast härdigt för växtzon 6 här där jag bor?

Jag vill ju så gärna ha en Manchurisk valnöt jag med.

En Manchurisk valnöt i Kungsbroparken i Boden.

Uppdaterad september 2011.

Hur gick det då för vår manchuriska valnöt?

Var det värt all möda med att drapera in trädet i fiberduk för att skydda mot den tidiga nattfrosten?

Svar: Ja!

I år började trädet växa uppe i grenverket istället för nere vid roten som alltid annars,

kanske det finns hopp for en liten Manchurisk valnöt här hos oss ändå?

Livstecken från vår Manchuriska valnöt.


2012

Jag har köpt en till Manchurisk valnöt som jag planterat i vår trädgård.