torsdag 17 september 2015

Indiankrasse

Tropaeolum majus

När trädgårdens blomning snart släcks ned av frosten så blommar den eldiga indiankrassen som bäst.
Trots att det varit lätt frost i tre nätter så har de flesta av indiankrassen klarat sig med blommorna i behåll.
Detta tack vare att de hänger i amplar och därmed också undgår frosten nära marken.

Indiankrassen har sitt ursprung från Peru, och är känslig för frost.
Dessa bilder är fotograferade efter frosten, och trots det skyddade läget så slokar bladen lite ändå.


.
En av plantorna har fått nästan helt gula blommor, de tycker jag är fina.


Indiankrassen klänger längst med en kedja, men den behöver hjälp att hitta ställen att fästa på. När den väl fått grepp om kedjan så sitter den fast.

För mig känns indiankrasse väldigt mycket 1970-tal, min moster hade alltid indiankrasse då, och jag minns det med nostalgisk blick.
Våra egna plantor påminner därför om min barndom.


Indiankrasse älskar sol, men dessa plantor hänger vid vår förstukvist som vetter mot norr, så därför har det inte blivit så många blommor de blommar sparsamt i skuggan, här får indiankrassen bara lite morgonsol.


Det sägs att indiankrasse tål torka bra, kanske det är därför de alls har överlevt i våra amplar.
Det har nog blivit lite torka där under förstukvistens tak.
Dit in har inte regnet nått i sommar.


Tidigt om morgonen når solen till amplarna med indiankrassen, men även då silas solljuset av trädens skugga.




Men de plantor av indiankrasse som stått ute i trädgården har frusit ihjäl.
De gav upp redan efter den första frostnatten, natten mot den andra september.

Men några blommor har visst överlevt där vid marken ändå.


Indiankrassens glans varar nog inte så många dagar till här hos.
När den riktiga nattfrosten nyper till så blir det inget kvar av den.

1 kommentar:

  1. I år har jeg prøvd meg på å så blomkarse med purpurfarger. Det ble en skuffelse. Veldig grumsete farger. Så neste år blir det klare farger, som dine.
    Det som er ganske rart, er at om den første tar dem så spirer de i jorda neste år. Så de overlever her i Norden. Anne

    SvaraRadera