Årets zonknäckare!

Vårt nya päronträd blommar, det har nu helt grönskat och nu blommar en kvist.
Vårt förra försök med päronträd slutade inte lika bra, det trädet frös ner helt den första vintern, men detta träd som planterades in förra året har övervintrat utan problem.

Ett galler av hönsnät har stått runt som skydd sedan i höstas för att inte älgarna ska äta på kvistar och grenar.

Päronträdet 'Olga' bakom galler.

(zonknäckare = växter som mot alla odds övervintrar i en kallare växtzon än vad som anses normalt.)

Vinrankan Zilga

Vid sidan av päronträdet öppnar sig nu knopparna på en vinranka, som jag planterade samtidigt som päronträdet.
Det är vinrankan 'Zilga' hade jag haft i flera år i kruka (som övervintrades frostfritt) sedan flera tidigare försök att plantera ut  vinranka på friland och i växthuset totalt misslyckats.

Men i höstas så lessnade jag på att bära runt alla dessa krukor, och planterade ut några av de växterna, i hopp om att de skulle klara sig ändå.
Vinrankan som jag planterade utomhus överlevde, men den andra som jag planterade inne i växthuset dog.
Inne i växthuset saknades ju snön som skydd för kylan i vintras.

Vitt mullbär

Inne i växthuset, vid sidan om den döda vinrankan grönskar istället ett litet mullbärsträd.
Det är ett vitt mullbär som överlevt trots att växthuset stått helt kallt hela vintern.

Ett stort vitt mullbär finns inne i ett stort kallväxthus hos handelsträdgården Astrant plant utanför Piteå.
Det stora trädet borde vara mer än 25 år, och det klarar kylan om vintern, men det slipper hårda vindar och fukt inne i växthuset.
Därinne finns även flera stora vinrankor.

Jag har köpt vårt vita mullbär där, troligtvis en fröplanta från det härdiga trädet i det växthuset.

Maackia  amurensis

Ute i en rabatt står en liten planta av maackia amurensis, som öppnar sina knoppar som vilken tuffing som helst, en liten djävulsklubba har inte samma tur, men grönskar fint från roten.

Djävulsklubba

Fraserazalea

Likaså grönskar vår fraserazalea, som jag gett upp hoppet om förut.
Men den lilla busken har kanske klarat omställningen till sin nya nordliga växtplats.

Så kanske även våra manchuriska valnötsträd gjort, för de senaste åren har de klarat sig utan vinterskador.

Manchurisk valnöt

'Onega' gulplommon

Förra året köpte jag även ett nytt gulplommon sedan älgarna ätit upp det gamla, och det nya plommonträdet har klarat en vinter i Norrbottens kallhål med bravur!

Trist att vara realist?

Men det kan vara för tidigt att glädjas åt alla dessa vedartade växters framgångar, trots vårt kalla klimat.

Många träd med tveksam härdighet har utan större problem klarat en vinter här, men det är sedan som de riktiga problemen kommer.

När den andra hösten sedan kommer och det är dags för träd och buskar att gå i vintervila, så kan det gå snett för känsliga lignoser, som ännu då ofta står gröna när snön faller.

Har de inte gått in i vintervila när vintern kommer så fryser de träden ihjäl, eller åtminstone så får de svåra skador.

Som sagt, en vinter är ingen vinter, för att ange hur pass härdig en viss växt är.

Det gäller ju för växten att år efter år klara den kortare tillväxtperioden som vi har i norr jämfört med landets södra delar. Det är mer krav än vad vissa växter klarar.

Surkörsbäret 'brunbär'

I år har plötsligt våra surkörsbär kraftigt frusit tillbaka eller rent av dött.
Bilden ovan visar vårt 14 år gamla 'brunbär' som ofta klarat vintern utan skador, men som i år är mycket illa däran, ännu värre är det för vårt surkörsbär 'lettisk låg' som ännu ser helt livlös ut.

Jag hoppas på att våra surkörsbär kommer igång snart, men jag är tveksam till om det är möjligt.

Vid sådana misslyckanden tänker jag på hur en trädgårdsmästare svarade en kund som klagade på att de buskar han köpt året före ännu såg helt livlösa ut.

Trädgårdsmästaren svarade bara: -"man får väl vara glad att man själv ännu är vid liv."

Alltid en tröst vid dylika bakslag.