 |
| Paeonia officinalis |
Den har överlevt sin första vinter utan problem och började växa tidigt i maj, men när det blev mer än 25 grader varmt och torrt för några veckor sedan så liksom avstannade tillväxten.
Under de vackra bladen har nu en vacker blomma blygt tittat fram, kanske lite försiktigt med tanke på att den så sent som i höstas flyttade ungefär 100 mil norrut.
Den som varit van att växa i den Uppländska myllan blev kanske lite störd över att våren kom så sent jämfört med våren i söder, eller kanske det är våra ljusa sommarnätter som förvirrar denna vackra växt.
För vacker är den, även om blomman nu är lite svår att se under de stora bladen.
Bergpion växer annars vild bland bergen i Centraleuropa, kanske den tyckte att trädgården i Norduppland var tillräckligt långt norrut. Att så hamna dubbelt så långt norrut måste ha varit en svår prövning.
Vår bergpion fick vi från de generösa ägarna av Arboarkticum och dess trädgård.
Tack igen för denna vackra växt. Här i vår trädgård är den en raritet.
Kanske det var den svåra resan norrut inpackad i ett paket som får den att huka under bladen i år, kanske visar den sitt rätta flor nästa år?
Så här såg bergpionen ut när den kommit fram till oss i höstas.
Vackert! Jag hade en liten, liten en, men min har tyvärr inte klarat vintern detta år. Kanske försöker jag igen. Tills dess får jag njuta av andras bilder!
SvaraRaderaSå fin! Och så kul med ett sånt paket. Pioner är väl ändå tåliga typer? Även för trädgårdar i norr?
SvaraRaderaUnderbart vacker! Det är fantastiska tider när pionerna blommar / Carolin
SvaraRaderaNästa år hoppas och tror vi att du kommer att få hur många blommor som helst på bergpionen. Om några år får du förmodligen dela den och skicka halva plantan till någon växtnörd på Svalbard. :-D
SvaraRaderaSå otroligt vacker Pion.
SvaraRaderaHelt och hållet i min smak, gillar den skarpt.
Underbart med snälla bloggare som i det här fallet är Arboarkticum som delar med sig av det fina.
Trevlig helg!