Ålandsrot

Inula helenium

Högt över marken fick vår stora ålandsrot sina mörka knoppar.

De hinner aldrig slå ut mer än så här innan nattfrosten blir för svår och fäller hela plantan till marken.

Men vad gör det att vi aldrig hinner se de gula blommor som denna planta skulle fått om inte frosten kom så tidigt varje år, de stora bladen och plantans storlek är behållning nog.

Denna jätte kan inte stå i någon rabatt för då skulle de stackars växter till grannar snabbt klaga.

Ålandsroten når en höjd på ungefär två meter och breder ut sig för vart år som går.

Plantan trivs med näringsrik fuktig jord, vår ålandsrot växer i lerjord.

Ålandsrot är känd sedan medeltiden i vårt land och den finns förvildad i landets södra halva.
Men här i norr är den inte lika vanlig och någon risk att den skall förvildas genom frö finns inte då plantan aldrig hinner gå i blom innan hösten kommer.

Jag kan inte låta bli att gilla denna stora växt, den ger höjd till den del av trädgården där det så småningom ska få bli lite djungelkänsla. På denna plats samlar jag växter som kan bli lite för stora för en normal rabatt, vi har dem så att man skall kunna gå mellan dem och komma de stora växterna riktigt nära.
Samtidigt så är de fonden till en av våra rabatter.

Ålandsrot är en bekymmersfri växt som snällt överlever vårt klimat.
Vi hade den förut i trädgårdslandet då den räknades som medicinalväxt förr, men den mår bättre på denna plats där den får växa som den vill.

Frosten fäller den ståtliga plantan varje höst.

Hösten 2013 var ovanligt varm och frostfri här i norr, dessutom startade säsongen med raketfart i maj månad som bjöd på sommartemperaturer i flera veckor.
Därför hann vår Ålandsrot blomma i augusti, för allra första gången här i vår trädgård.