Rekordtidig blomning i Boden.

Här kommer en vår rapport från mitt jobb inne i Boden.
För mer än tio år sedan så planterade fritidsbarnen vårlökar vid gymnastikhallens södra vägg.
Sedan dess bjuder dessa krokus på rekordtidig vårblomning med tanke på att de växer i Boden.

Hemma i vår trädgård blommar inget ännu, så det är ljuvligt när våren tjuvstartar där vid väggen.
Tjälen släpper snabbt vid den varma väggen och krokusarna bryr sig inte om att det ännu är vinter kvar.
Nu är det vår!

För att se andra vårtecken i vårt avlånga land, kika in hos bloggen Det grå huset på kullen.

Blommig fredag utan blommor.

En lök med knopp i brist på blommor...

Blommig fredag - Solen

Aldrig förut har jag haft problem med att komma på vad jag kan bidra med till 'Blommig fredag' men veckans tema solen blev nästan mer än vad jag klarade att fixa. Lite konstigt kanske då solen liksom varit så otroligt närvarande den senaste veckan.

Så detta inlägg får handla om just det, den senaste veckan och så förstås vi som varit i solen sken.

Men några blommor har vi inte än att visa, så därför får detta bli en blommig fredag utan blommor...

Jag har varit ledig denna vecka tillsammans med mina barn då de haft påsklov, (den stackars mamman i familjen har jobbat några av dagarna.)

Här visar jag nu lite bilder av veckans olika utflykter.

Den övre bilden visar en utflykt till en gammal lada som sett sina bästa dagar.

Ladan finns på gångavstånd från vårt hus, och barnen tyckte det var spännande när jag berättade om de bankrånare som en gång gömde sig där efter att de skjutit mot polisen.

Rånarna greps efter en kort tid, men sedan dess har detta varit bankrånarnas gömställe för mig, och det har gett den gamla ladan en viss mystik. Men det kan jag berätta mer om någon annan gång.

Vi har även gjort utflykter till det närbelägna Brännberget, där vi åkt pulka och njutit av utsikten och solen.
Det är inte ofta jag visar bilder på mig själv här, men håll i er, för här kommer två bilder där jag njuter av solens glans.

Gårdagens utflykt var den längsta, då åkte vi till utlandet. Nåja, två timmars bilresa från oss finns Finland, och vi åkte på en dagsutflykt till Torneå och sedan tillbaka till Sverige och Ikea i Haparanda.

I Torneå finns den lilla rysk-ortodoxa träkyrkan jag visar här ovan.

En riktig liten juvel till kyrka, den byggdes av ryssarna under tiden som Finland hörde till Ryssland.
Trots att Finland är så nära oss så känns det annorlunda och lite exotiskt, och mest exotisk är den lilla träkyrkan.

Efter några timmar i butiker så satte vi oss ned och njöt av solen.

Här under står jag i Finland, men resten av familjen sitter på svenska sidan. Gränsen går i den lilla istäckta och översnöade kanalen. Nya byggnader planeras på det tomma område som syns på den svenska sidan.

Långt där borta syns det gamla vattentornet i Haparanda, det som de nu beslutat att bygga om till bostäder, och det är ju bra att det kommer till användning. Men de skall även bygga upp ett höghus som blir hopbyggt med det gamla tornet. Höghuset blir snäppet högre än tornet.

Det här har jag klagat på förut, läs om det HÄR.

Suck, inte hade man gjort så någon annanstans? 

Jag tycker tornet är så fint som det är nu.

Det ännu så vackra vattentornet i Haparanda.

Även om jag nu inte visar några blommor så resulterade dagens utflykt i lite knölar och lökar som nu ger visst hopp om blommor här.
Blomsterlökarna köpte jag på ett varuhus i Torneå som heter TEX och det är ett varuhus av den gamla modellen, där finns det mesta och på sommaren har de ett garden center i ett stort växthus.

Om du vill läsa om hur andra bloggar tolkat veckans tema så kan du göra det hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Ps.
Vinnaren av boken Din trädgård är Anna-Stina Rammhällen på Gotland.

Grattis, boken kommer på posten nästa vecka.

Jätterams

Polygonatum multiflorum

En av mina favoritväxter i trädgården är Jätterams, (eller kanske detta är Storrams?)
Den är inte helt lätt att bemästra då den tycks dyka upp lite varstans i rabatten och inte alltid där jag en gång planterat den.

Jag gjorde flera försök att plantera in växten, för den såg ut att misstrivas då den inte startade att växa året efter jag planterat in den. Kanske den hade dött under vintern?
Jag blev lite orolig, då denna växt bara räknas som halvhärdig i en av mina trädgårdsböcker.
Jag fick nya plantor som jag åter planterade in där jag ville ha dessa.


Så ett år så fanns de i hela rabatten, inte som en tät rugge utan en här och en där.
De hade alltså överlevt hela tiden, men bara vuxit under jord i något år.
Kanske ville jätteramsen själva välja sin växtplats i rabatten?

Jag låter de stå kvar på sitt lite för utspridda sätt, tänk om de strejkar om jag börjar flytta ihop dem?
Så här växer de inte i trädgården där jag såg de för första gången.
Där växer de i en fin rugge.

Men tänk om jätterams är ett ogräs?
Och jag som planterat in dessa i två rabatter!
Kanske jag en dag kommer bli galen på denna favoritväxt? De kanske är ogräs precis som knölklocka ?
Jag får försöka trösta mig med att jätterams är väldigt vacker.


Hos oss blir de plantor som växer i skuggan högre än de som växer i halvskuggan, men så vidare jättelika blir de ändå inte, kanske de som högst blir 50 centimeter.
De var lite svåra att fotografera då de spretar åt olika håll.
På nära håll ser man att de anonyma blommorna är riktigt fina.

David har fallit.

Kommer ni ihåg min snöstaty David?

Helgens varma vindar blev honom övermäktig och han rasade.

Det är ett vårtecken jag väntat på, jag var lite osäker på hur länge den skulle hålla, men snöstatyn hann pryda vår trädgård i en hel månad.

       

De stödjande brädor som höll uppe statyn står ännu kvar, men nu känns platsen tom på något sätt.

Allting har sin tid.
Delar av snöstatyn ligger nu på marken och påminner mest om ruiner från antikens Rom.

Som ni ser så finns ännu tokmycket snö kvar här, så vårtecken i form av blommor får vi vänta flera veckor på.
Om ni vill se fler vårtecken så kan du hitta dem hos fina bloggen Det grå huset på kullen.

                         

Sibirisk forsythia

Forsythia Verchojansk

(Det här är ett aprilskämt, tro inte allt jag skrivit här...)

Idag öppnar kanske den sibiriska forsythian sin första knopp i vår trädgård.
Det är alltid roligt med tidig vårblomning som ger hopp och glädje efter en lång och kall vinter.
Vi har planterat denna buske vindskyddat och väl dränerat, men den hade nog klarat sig ändå för det är ju så mycket kallare på platsen som den härstammar från.

Denna buske hittades vid floden Lenas dalgång i Jakuts-distriktet i skydd av Verchojansk bergen. Där fann man busken 2009 på en sydsluttning, och mest troligt så är det en kvarleva från en varmare tid.
Busken blir bara ungefär 60 centimeter hög för att skyddas av snön under vintern, och den blommar så fort snön sjunker undan.
De gula blommorna tål temperaturer på ned till -10º C utan att ta skada.
Läs mer om detta här.

Hur ska jag säga, kanske april, april!

Nej någon sibirisk variant av forsythia finns inte vad jag vet, och de mest tåliga sorterna lär ändå inte klara ett liv i vår trädgård utan att ta skada. (Men jag har ju aldrig testat, så helt säker är jag ju inte.)
De forsythia kvistar som jag visar här köpte jag på på blomsterhandeln.
Hoppas ni inte blir ledsna på mig nu, men jag kunde inte
 låta bli att luras på självaste 1:a april.

Ha en fortsatt fin kväll!

Krysantemum

Chrysanthemum morifolium

Jag är en sådan person som har svårt att kasta krukväxter som blommat över, eller som egentligen står bortom all räddning. Finns det liv så finns det hopp.
Det gäller för de flesta växter, utom för Krysantemum.

Denna slit-och-släng blomma har bara ett kort liv här hos oss från det att den kommer hit från butiken.
Här görs nu längre inga fruktlösa försök till räddning och om-blomning när den börjar vissna, det är helt enkelt inte lönt mödan att lägga ned arbete på en växt som denna.

Allt arbete med att hålla plantan vid liv någon längre tid är fruktlöst då vi inte kan erbjuda krysantemum det som den vill ha för att trivas.
En temperatur på 16º C och lagom luftfuktighet.
Det är helt enkelt för varmt inomhus för denna växt och även för torrt.
Att vräka på med vattenkannan är inte heller bra utan det fortskyndar bara det sakta döende som påbörjas när man köper blomman i butiken.

Följande problem brukar förr eller senare alltid drabba våra krysantemum:

Blad och stjälkar vissnar = plantan står för varmt.
Blomknoppar torkar ut = jorden i krukan är för torr.
Bladen gulnar = för fuktig jord.
Blommorna ruttnar = blommorna har duschats.
Bladen mörknar och blir svarta = plantan står för kallt (utomhus om sommaren här i Norrbotten)
Spindelväv som snabbt sprider sig över plantan = spinn. Oundvikligt då plantan blir sjuk av de missförhållanden den tvingas utstå som krukväxt inomhus.

Trots allt ovanstående så köper ändå min fru hem Krysantemum ibland. Hon gillar den.
Just nu har vi en gul sådan som likt ett fyrverkeri lyser upp några dagar av längtan till vår och värme.
De gula blommorna får bli en tröst då våren dröjer, en vitaminchock för min längtan efter vårens första blomma.

Nu får vår krysantemum även lysa upp här på bloggen.
Gul och grann en påskdag som denna då ingenting blommar i vår trädgård.
En tillfällig blomning som får sprida lite glädje så länge den pågår.

GLAD PÅSK!

Påskliljorna här i vår trädgård har än långt till blomning, det är tur att det finns blommande påskliljor att köpa i butiker, för annars hade vi haft en påsk utan påskliljor.
Det är synd att blomningen bara varar några dagar inomhus, och man får passa med vattenkannan för de är mycket känsliga mot torka.

På dagarna skulle de trivas bra utomhus, men de kalla nätterna skulle bli mer än de tål.
Jag har även köpt några krukodlade påskliljor som ännu bara står i knopp, de plockar jag fram från matkällaren när de kan stå utomhus i maj någon gång.


Hoppas ni alla har en toppenfin påskhelg.
Här i Brännberg skiner solen från en molnfri himmel och vi njuter i det härliga vädret.

Glad påsk!

Din trädgård

Bokförlaget Bonnier Alba AB, Stockholm 1996

Blommig fredag - säkert kort

En klassiker i bokhyllan, och ett 'säkert kort' när jag söker information och inspiration är boken:
Din trädgård av Karin Berglund.
Det har nu gått många år sedan vi köpte den här boken, det var min fru som skaffade den när den kom ut till handeln, då det ju då nästan bara var hon som var intresserad av blommor och sånt.
Jag tror att hon gav den till mig en gång.
Den här boken var vår andra trädgårdsbok och den som väckte mitt trädgårdsintresse på riktigt.

Karin Berglund visar växter som jag aldrig tidigare hade ens hört talas om, och vackra fotografier väckte min samlarinstinkt och ha-begär.
Underbara berättelser om de olika växternas historia överträffar varandra, jag läste här för första gången om Kungsliljan då den hittades i en ödslig dal någonstans i nordvästra Kina.
Jag drömde mig bort till den dalen och försökte föreställa mig den platsen fylld av tiotusentals blommande kungsliljor. Sedan dess har jag arbetat med att få en sådan att växa i vår trädgård, men det är inte så lätt som jag trodde. Jag hoppas det senaste försöket klarar sin första vinter här, denna gång på en väl-dränerad plats med grus och kalk.

Många av bokens beskrivna växter klarar sig inte i vår kalla växtzon, men ibland har jag ändå snubblat över sådana veklingar i traktens handelsträdgårdar och blomsteraffärer, ofta till starkt reducerat pris framåt höstkanten.
De växterna odlar jag i kruka under några års tid tills de blir för stora.
Då får de flytta ut i trädgården för att klara sig bäst de vill.

Detta mästerverk till trädgårdsbok är inget man lätt recenserar i ett litet inlägg som detta, men kanske ni ändå förstår att det är en av mina absoluta favorit trädgårdsböcker.
Den går att läsa och uppleva om och om igen.

Utlottning.

För en tid sedan så fyndade jag ännu en sådan bok på loppis för det underbara priset av tio kronor!
Men den behöver ju inte vi, för vi har ju redan en.
Kanske du redan har denna kanske Sveriges vanligaste trädgårdsbok, om inte kanske du vill ha denna?
Skriv i sådana fall en kommentar här under, eller mejla mig så drar jag en vinnare bland de som är intresserade.

Denna utlottning är endast öppen för er som bor i Sverige (pga. portokostnad)
Jag drar en vinnare vid nästa veckas 'Blommig fredag' (5 april 2013)

En bok blev min tolkning av ett säkert kort, för att läsa hur andra tolkat veckans tema så kan du besöka fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

GLAD PÅSK!

Nummer 2 ute nu.

Nu har nya numret av tidskriften Trädgård Norr kommit.

Här kan man läsa om Ann-Marie och Sven-Erik Bergströms trädgård i Masugnsbyn som strålar av odlarglädje trots det nordliga läget.

De berättar om sin trädgård, om glädje och mödor samt om vissa bakslag orsakade av älgar.

Efter att ha sett bilder därifrån och läst om hur de gör för att lyckas så får jag nytt mod att själv odla grödor jag inte trodde var möjliga att odla här i norr.

Vidare visas vackra syrener i en annan trädgård som för tankarna till en blomstrande trädgård långt i söder.

Ett annat reportage visar hur du bygger upphöjda bäddar att odla på, något som gör det möjligt att odla i en trädgård med svår mark som bergshällar eller med vattensjuk mark.

Här får man lära viktiga grunder för att den upphöjda bädden skall bli så bra som möjligt.

Andra växter vill ha det fuktigt för att trivas bäst, och för att få dessa att trivas så ges även tips och råd om hur man bygger en våtbädd.

Vackra bilder från Bengt och Marianne Wennstigs trädgård i Hortlax visar odling i våtbädd.

Ulrika Bohman berättar sedan om hur du gör för att testa jorden i din trädgård, en god jord är liksom grunden för en lyckad odling. 

Trädgård Norr var med på en föreläsning som STA, sällskapet Trädgårdsamatörerna ordnade i Piteå.

Även i detta nummer har jag förmånen att få skriva en krönika som denna gång blev en nyårshälsning, för det är ju så att det nya året börjar nu, trädgårdsåret 2013.

Gott Nytt År!

Gott Nytt År!

 

Kanske någon av er undrar om jag inte är en aning sen med mitt nyårsfirande, och visst almanackans nyår har ju passerat för ungefär tre månader sedan, men det är nu som jag firar nytt år.

För det är ju nu som trädgårdens nyår börjar.

 

Hos oss inleds det nya trädgårdsåret med frösådd av sommarblommor och genom att hämta upp våra pelargon och fuchior från vinterförvaringen.

Jag måste erkänna att jag i år redan tjuvstartat trädgårdsåret med frösådd av perenner .

Efter goda råd om frösådd av perenner från trädgårdsvänner så vågade jag mig på att så perenner. Den frösådden har ännu sin vintervila under snön, för de fröna kan bara börja växa efter en köldperiod.

Men förutom den frösådden så har ju inget hänt som rör odlandet, förrän nu då säsongen börjar för alla oss med ett intresse för trädgård.

Att se de till synes livlösa kvistarna på min frus fuchior åter grönska sedan de fått ljus och värme är ett vårens underverk.

År för år sker detta mirakel. De grönskar, fulla av livskraft.

 

Trädgårdsårets långa nyårsfest startar på riktigt när vårt växthus öppnas för säsongen, att kliva in i ett varmt växthus när trädgården ännu ligger under snön är som att kliva in till en annan del av världen.

En värld där värme och sommardoft finns som en motsats till naturen runt vår trädgård som ännu plågas av Kung Bores diktatoriska välde.

Men till sist så måste vintern även släppa sitt grepp om vår del av landet och värmen från växthuset gör att snön som finns närmast glasväggarna töar.

Jag brukar gå ett varv runt växthuset och känna barmarken under mina skor för att fira vinterns tillbakadragande.

 

Helt plötsligt är snön borta från vår trädgård så pass att jag kan gå min första runda genom trädgården, en promenad som varje gång är lustfylld och ny.

Det är som att återupptäcka den egna trädgården igen efter att den varit försvunnen under snön hela vintern.

När ännu våren bara bjuder på en färgpalett mellan brunt och grått så lyser de första vårblommorna med färger som kittlar mitt estetiska sinne.

Nyårsfestens finaste gäster heter krokus, ungersk blåsippa och julros.

Även de inplanterade tussilago vi har får mig på gott humör, de strålar som små solar, och den långa festen avslutas med att kungsängsliljans klockor ringer in det nya året ovanför en bädd av vitsippor.

Sedan nalkas försommaren och naturen färgas grön igen.

 

Men ännu står firandet av trädgårdens nyår för dörren, och jag skall förbereda en start av vårt växthus för att vara redo för en hejdundrande nyårsfest som får Kung Bore att fly härifrån under flera månaders tid.

 

Gott Nytt År på er alla, för det är nu som det börjar, trädgårdsåret 2013.

Läs mer om Trädgård Norr här!

Jakten på vårtecken.

Det har ju varit vårdagjämning och då börjar man att hoppas på våren.
Men än är det vinter kvar här, snön ligger ännu djup över hela trädgården och det var riktigt kallt tidigt i morse. -21º C.

Men den allt tidigare soluppgången måste väl ändå vara ett vårtecken, när solens första strålar når vår trädgård blir det ett vackert sken på snön.

Vår is-staty har fått känna på vårens milda vindar, och att den ännu finns kvar får vi tacka de kalla nätterna för.

Ett riktigt vår-vinter tecken är ändå det framtinade gräs som syns vid vår snötäckta infart.
Än lär det bruna fjolårsgräset hinna snöa över många gånger innan den riktiga våren är här med värme och blommor.

För att se lite tydligare vårtecken från resten av landet, kolla in listan för vårteckensutmaningen som finns hos bloggen Det grå huset på kullen.

Mars favorit

Den av trädgårdens växter som får favorit-status denna månad är gultuja 'Sunkist'.
När hela trädgården är täckt av snö så blir urvalet av växter att gilla rätt begränsat, men denna gul-gröna tuja lyser upp i den annars så färglösa mars-trädgården, speciellt när eftermiddagssolen når till dess grenar.

Jag planterade denna tuja på tok för nära huset en gång då jag sökte en skuggig plats för att den skulle slippa vårsolens uttorkande strålar.
Denna tuja skulle ju inte vara riktigt härdig för vårt klimat, så jag trodde den på sin höjd skulle bli lika hög som snötäcket är djupt, men där hade jag fel.

Gultujan är nu lika hög som mig själv, och vi har ett snart ett träd inpå huset.
Kanske inte så bra?
Men vad göra nu? Kan den stå kvar så nära huset, och i sådana fall, hur hög kommer den att bli?
Om jag sågar ned den, kommer den då att börja växa från roten igen?
Jag har ju ingen riktig erfarenhet av hur man gör med en 'exot' som tuja.

Helst av allt vill jag ha den kvar då jag gissar att tujor i vår växtzon är lika ovanliga som vad fikonträd är i Skåne. En besvärlig risig klematis som syns nere till höger måste också göras något åt.

Hos fina bloggen Anna Vattenkannas trädgårdsblogg finns en länksamling där andra bloggare delar med sig om trädgårdens favorit just nu.

Earth Hour

Ikväll släckte vi alla lampor för 'Earth hour' även det annars alltid upplysta växthuset släcktes.
Vi tände några stearinljus inne och ute.

Månens sken gjorde den mörka timmen något ljusare.

Borstnejlika

Dianthus barbatus

En borstnejlika i skogens dunkel där förr en villa fanns.

Blommig fredag - drömmar kan slå in!

Min fru älskar blommor, speciellt blommor med historia, just de blommor som räknas att höra till de lite mer gammeldags trädgårdsväxterna.
En sådan är borstnejlika.

Min fru minns sin mormors trädgård som var fylld med 'mormors-växter' där det alltid fanns vackra blommor att njuta av under sommaren.
Där fanns även borstnejlika.

När vi flyttade hit så började hon att förvandla en gräsmatte-trädgård till en blomster-trädgård. Hon fick mig att anlägga rabatter och trädgårdsland som hon fyllde med bland annat sideneterneller, blåklint, ringblomma och borstnejlika.
Hon lärde mig tidigt att borstnejlikor blommar andra året efter sådd, så därför sådde hon alltid nya för att säkerställa framtida blomning.
Lite förvånad var jag över att det ändå växte kvar borstnejlikor på de platser där de borde ha dött ut efter de blommat. Trots det så blommade de där ändå.

Borstnejlikan från Svanåmyrens glömda trädgård.

Vid en av de övergivna trädgårdarna vid Svanåmyren någon kilometer härifrån så fann vi en ljusrosa borstnejlika. Den växte på en plats där det en gång funnits en rabatt, på södersidan av det hus som förut fanns där, för en sådär 60 år sedan.
Lite förvånad var vi över att denna växt fanns kvar på en plats som naturen börjat ta tillbaka, då borstnejlika bara skulle vara tvåårig,
Vi flyttade en del av den till vår trädgård, och hos oss har den nu blommat sedan dess, i snart 20 år.

Eftersom borstnejlikor fröar av sig så lätt och stannar kvar på platsen trots att växten bara är tvåårig, så märker jag detta inlägg med 'perenner' istället för det kanske mer korrekta ordet bienn.
Inga andra blommor från den gruppen trivs här i vår nordliga trädgård.
Vi har varken stockros eller fingerborgsblomma trots många försök.

Borstnejlika har används som trädgårdsväxt under lång tid, växten har sitt ursprung långt från vår trädgård,
läs mer om det här.

Den översta bilden visar en borstnejlika som ännu finns kvar vid en annan övergiven trädgård.
Där förut villan i skogen fanns återstår nu bara de trädgårdsväxter som inte förstördes då den gamla villan revs med grävskopa för snart ett år sedan.
När jag upptäckte att den gamla fallfärdiga villan var borta och med den även vackra grindstolpar och röda liljor så satte jag mig ned på huk och tyckte det var tråkigt att en epok var slut.
De vackra borstnejlikor som ännu blommade fick mig på bättre humör.
Kanske en del av denna borstnejlika får flytta till vår trädgård någon gång, växter med speciell historik är intressanta just därför.

Bilden under visar de borstnejlikor min fru alltid har i vårt trädgårdsland.
Varje år när hennes borstnejlikor blommar så kanske de får henne att minnas sin barndoms trädgård hos sin mormor.
Även att hon som liten redan då drömde om en egen trädgård med blommor, och att hon som vuxen förverkligade sin dröm här tillsammans med mig.

Idag fyller hon år och jag tycker att det passar bra med just borstnejlika här på bloggen en dag som denna.

Om du vill läsa om andra små och stora drömmar som besannats så kan du hitta dem hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.