På skidor runt i trädgården.

 Det är så mycket snö att det nu var länge sedan jag kunde ta en promenad runt i trädgården, så häromdagen tog jag på skidorna och åkte en sväng genom trädgårdens bortre del.

Där såg jag att den tunga snön knäckt ett av träden.

En knäckepil hade blivit knäckt på riktigt.

Ser ut som om halva trädkronan kollapsat av tyngden av snö tidigare i vintras.

Jag har inte varit till denna del av trädgården förut i vinter då jag gick runt och skakade de flesta träd rena från den nedtyngande snön, något som ju skulle straffa sig på detta sätt.

Ja, det är inte mycket att göra åt detta nu, kanske jag hamlar detta träd hårt till våren så det får växa ut en ny och jämn trädkrona.

Trots allt så får jag väl se denna fadäs från en positiv infallsvinkel, det var ju trots allt tur i oturen att snön knäckte trädet istället för mig.

Vinterbilder.

Den odlarglädje som fanns i somras anas inne i det tomma och kalla växthuset.

Men nu är det rimfrost på glasrutorna,

 Hela trädgården är gömd under snön, och det känns som en evighet sedan jag sist var där.
Så nära, men ändå så långt borta.

Snön gör att former som man annars inte skulle se nu framträder i trädgården.

Här ovan en enkel björk, nu med vita grenar.

En trädgårdsprydnad blir till ett stilleben framför den vita snön på ängen bredvid trädgården.

Det är riktigt kallt ute nu, hela dagen har det varit runt -25 grader C

Solen anas lite mellan träden på åsen, det lilla solljuset räcker inte för att värma vår frusna del av landet, men de bleka solstrålarna ger ändå hopp om att en ljus vår som väntar.

En blek tazett blommar inomhus.

En glimt av den bortglömda trädgården.

En gång fanns en trädgård som jag ofta besökte, en trädgård där jag kunde vila mina tankar och finna energi till vardagen.
Den trädgården gled så sakta in i glömskans dimma sedan den försvann in i vintermörkret och gömdes under flera decimeter snö.
Den trädgård som nyss var här är borta.

Men den återvändande solen och varma vindar fick fragment från den svunna trädgården som fanns att väcka minnen till liv.
Minnen från den trädgård som jag älskade och som ännu finns kvar här, även om den till synes är borta nu.

Några fragment som blottas av blidan är gröna.
Tänk att den trädgård som fanns här var full av gröna nyanser.

Nu lyser det tillfälligt blottlagda gröna mot den vita omgivningen.
Var det så här trädgården var?
Grön och fin?

Vintermörkret berövar mig trädgården år för år, och jag tappar känslan av det gröna och av tillväxtens kraft.

Men allt finns kvar här, det är bara väl dolt av vintern, och sakta börjar minnet av frösådder under snön att klarna, tillsammans med andra trädgårdsprojekt som var alldeles nyss, men ändå så länge sedan.
Svällande knoppar på en kvist tibast skänker hopp och tröst om att allt snart börjar om igen.

Jag anar vårens ankomst med de varma vindar som kom och fick minnet av trädgården att klarna.
Det spritter till i odlarnerven en stund.
Min själ får tröst trots den mörka och kalla vintern.

En tillfällig tröst som ger hopp om en ny tid samtidigt som snön åter börja falla.

Kung Bore

På en hög av snö sitter nu den senaste snöfiguren.

Det är självaste Kung Bore som med sin stav ser till att vintern håller ett hårt grepp om vår del av landet.

Gårdagens varma väder resulterade i två nya snöfigurer i trädgården efter att äldste sonen gått ut och börjat arbeta med snön själv. Jag gick ut och hjälpte honom, vi höll på tills Kungen av sömnen 'John Blund' vann över vårt försök att bygga färdigt tronen som Kung Bore skulle sitta på.

Ikväll är det åter minusgrader så bygget av tronen och nya snöfigurer får vänta.

Ha en bra vinter!

Vinterpaus

Ni som brukar titta in här har kanske noterat en viss stagnation här på bloggen, då det från att ha blivit färre och färre nya inlägg praktiskt taget stannat upp helt och hållet.

Inget allvarligt har hänt mig, jag har nog bara behov av att pausa här ett tag på bloggen.
Jag börjar dessutom ett nytt jobb på måndag då jag är tjänstledig i ett halvår nu.
Kanske jag lagt fokus på annat än trädgården nu?

Som om det inte skulle räcka med det så har jag även blivit sämre och sämre på att läsa andras fina bloggar, det är därför som jag inte har kommenterat andras bloggar på ett tag.
Ni får ursäkta mig för det.

Idag var jag ute och fotograferade i vår trädgård, men inte mycket mer än den vita snön finns att visa, och det är väl nog så exotiskt för alla ni som bor i ett lite mildare klimat än mig skulle jag tro.
Men knappast exotiskt för mig.

Det känns som om trädgården har försvunnit under snön och i mörkret, för vi har inte så många timmars dagsljus, och skogen i söder skuggar så vi har än inget solsken i trädgården, det lär dröja flera veckor innan solen orkar upp ovanför horisonten i söder.

 Nu har vi haft plusgrader i två dagar, så här är mest is nu, speciellt på vägarna.

Vissa små träd syns bra mot den vita snön, men mentalt sett så försvinner trädgården med vinterns intåg, och det blir värre för vart år som går.

Den odlarglädje som växthuset representerar har jag nu nästan helt glömt bort, och att börja med frösådder nu på vintern känns främmande och för besvärligt.
Hjälp!
Vad har hänt mig?

Ikväll så regnade det på snön, jag och äldste sonen gick ut och hann bygga en isbjörn av snön innan temperaturen sjönk till den grad då snön inte längre går att forma skulpturer med.

Det kylde på snabbt, så det blev bara en skulptur ikväll.

Trots minskad aktivitet från min sida här på bloggen, så vill jag passa på att önska Er alla ett Gott Nytt År!

Restaurangen är stängd.

Traktens fåglar har redan insett att det knappast går att finna mat i vår trädgård längre, vi slutade mata fåglarna redan innan vintern förra året och sedan dess har de annars så välfyllda fågel-matar husen stått tomma och öde..
Inga fler frön, jordnötter eller talgbollar går att finna här längre.

Vi hänvisar fåglarna till vår granne 150 meter bort om de skulle klaga.
Där står fågelmatningshusen fyllda till bredden som vanligt.

 Men inte hos oss.

 Här ekar det tomt mellan träden, inget fågelkvitter alls.

Till och med vårt fågelbad har blivit till en plats som knappast lockar småfåglar längre, helt fruset till is.

Ett och annat bär går säkert att finna här i vår trädgård för hungriga fåglar, men inget annat.

Kanske ni tycker att jag blivit ovanligt kallhjärtad och inte längre bryr mig om traktens småfåglar?
Kanske det är så, men jag vet att de får mat hos grannen en bit bort, och jag vet också att fåglarna spiller och dräller omkring med frön och bitar av jordnötter till den grad att alla traktens sorkar lockas hit av vetskapen eller doften av den fågelmat som fallit eller blåst till marken.

När sorkarna väl kommit hit så fortsätter de att kalasa på många av trädgårdens växter,
och att se skador av sorkarnas härjningar sedan då snön smälter bort är inte kul.

Så har det varit förr, läs om den senaste gången här.

Men inför förra vintern så slutade vi att mata fåglarna, och skadorna av sorkar på buskar och träd upphörde direkt.

Så därför slutar vi med att locka hit alla sorkar med fågelfrön, och vi hoppas därför få ha buskar och träd ifred.
Det blir dessutom billigare, då fågelmaten blivit dyrare för vart år, och om små buskar och träd klarar sig undan hungriga sorkar så blir det ju också billigare då jag slipper att köpa nya.

På vissa träd fungerar gnagskydd bra, men sådana är svåra att fästa på en lågt förgrenad buske.

Jag saknar såklart fåglarna, men vill absolut inte locka hit traktens sorkar, så jag antar att jag får gå över till grannen då min längtan att få se småfåglar blir för stor.

Så här ser det ut i vår trädgård nu.

Viktigt att tänka på är att om du börjat att mata fåglarna vintertid så bör du fortsätta med det fram till våren, så de inte stannar kvar och väntar på mat och svälter och fryser ihjäl när ingen mat kommer.

Nu tror jag ju ändå att eftersom fåglarna välsignats med vingar och flygförmåga så kommer de att flyga till en annan plats där mat finns, de inhemska stannfåglarna är ju inte helt hjälplösa även om du skulle glömma lägga fram frön någon dag.

Än är det vinter kvar...

Den sista snön?

Har just tagit en kort tur på skidor på den sista snön som finns kvar drygt 100 meter från vårt hus. En riktig kontrast till trädgården där vårens första blommor spirar.

Men det finns ingen risk för överansträngning av kroppen,för skidspåret är väldigt kort, men ändå, att ännu kunna åka skidor.

I trädgården blommar det, där finns nu ingen snö, men väl en snödroppe.

Det grönskar lite här och där.

En stor nunneört från Anna-Stina på Gotland.

Bortanför trädgårdslandet finns platsen där snön ännu ligger kvar, men det är i en svacka, så snön syns inte så bra från vår trädgård.

Trädgårdslandet.

Skidspåret!

I bakgrunden, vår trädgård.

Ha en toppenfin kväll!

Den till synes eviga väntan på den riktiga våren.

Tystnaden råder över nejden.
Solens första strålar väcker iskristallers glans i kylan.
Här var det -30º C i natt.

Så någon större risk för töväder är det ju inte nu.
Snön som samlats i fågelbadet lär ligga kvar ännu en tid.

Trädgården har försvunnit under snödjupet, som samtidigt skyddar de lägre växterna från den värsta kylan.

Snöskulpturerna finns kvar, men för två veckor sedan hade vi blida i några dagar, och då tog de skada. Armar och de flesta huvuden föll ned av de varma vindarna.
Men kylan kom tillbaka, och återstoden av snöskulpturerna blev till is.

 Snön som ligger på trädens grenar skapar egna skulpturer och mönster i vinterlandet.

Just som det känns som tyngst, och vintern känns som en mental fimbulvinter, så värmer solen dagarna och lyser allt längre framåt kvällen.
Solens glans i rimfrosten på trädens grenar väcker hoppet om den riktiga våren till liv.

Nu är det bara två månader kvar innan den första snödroppen blommar i trädgården.

Två månader med vinter kvar.
Två månaders svår längtan efter en trädgård som nästan fallit i glömska där ute under snön.

Nu börjar en tid som här i Norrbotten är kallas för vårvinter, då solen värmer dagarna, men natten är kall, vilket gör att snön ändå är kvar.
Den solbelysta snön bländar, nu kanske det inbyggda solskyddet på nya vinterjackan kommer till pass?

Solen värmer även upp växthuset under dagarna, men på natten störtdyker temperaturen, så för att minska temperatursvängningarna för det mullbärsträd som jag planterade där inne i somras så har jag dörren på glänt så det inte blir för varmt där om dagarna.

Nu hörs dessutom radions P4 bättre, för därinne är en radio igång för att hålla älgar och renar från trädgårdens träd.
Det har fungerat ganska bra med radioknepet, men älgarna har ändå gjort en räd in till trädgården i januari, men de gjorde ingen skada, trots att de var fram till unga äppelträd.
Kanske radions prat fick dem att bli så pass nervösa att de inte kom sig för att tugga på grenarna, eller så kan det ha haft viss inverkan att jag hastade ut och visade 'huggtänderna' mot älgarna.

Inomhus gror det i en kruka som jag fått av min yngste son.

Han hade planterat frön av sommarblommor i en kruka som present till mig.

Med de groende fröna och de späda plantorna väcks hoppet om den riktiga våren till liv, fimbulvintern till trots.