Ligustersyrén

Syringa reticulata

Så har trädgården blivit ett träd rikare sedan jag köpt en ligustersyren för halva priset hos min närmaste handelsträdgård.

Till skillnad från andra syrener i vår trädgård så blommar denna i juli månad, och här i vårt kalla klimat kommer den nog att blomma i augusti om den överlever vårt klimat.

Dessutom blommar ligustersyren med gräddvita blommor.

Innan jag vågade köpa ett så pass dyrt träd (trots halva priset) så kollade jag upp om hur pass härdigt detta träd är för Sverige.

De flesta zonangivelser för ligustersyren anger växtzon 5 i Sverige, någon zon 6 och någon angav zon 4, vilket gjorde mig lite nervös.

Där vi bor börjar ju svenska växtzon 7.

I uppslagsverket Botanica så verkar denna syren praktiskt taget klara hur kalla vintrar som helst, då den där anses klara en växtzon som omfattar stora delar av Sibirien. (Worldzone 3)

Denna Ligustersyren är vildväxande i norra Japan och de växer även i östra Rysslands Stillahavskust och där växer den även långt inåt land in i Sibirien enligt uppslagsverket.

Det sista lät ju bra med tanke på vårt kalla klimat.

För säkerhets skull har denna syren fått en något upphöjd planteringsplats för att tjälen ska släppa lite snabbare från dess rötter om vårarna.

Så nu är det bara att välkomna detta kanske tveksamt härdiga träd till vår trädgård, en samling för riktigt härdiga lignoser, hälsa ligustersyrenen välkommen till tuffa tuffingars arboretum.

Tveksamt härdig manchurisk valnöt.

Knappt hann jag plantera ligustersyrenen förrän det blev frost om natten, en manchurisk valnöt skadades av kölden, men ligustersyrenen är ännu fin.

Edelwiess

Leontopodium alpinum

Här är några bilder från vår edelwiess som jag köpte förra året, och den överlevde vintern och blommade fint i år.

Jag har förut provat att plantera in edelwiess, men utan att lyckas.

Denna gång planterades plantan av edelwiess i grus mellan stora stenar, och det var kanske därför den klarade vintern denna gång, för att den stod så väldränerat?

När jag tittar noga på blommorna så tycker jag att de påminner om växten kattfot, och de trivs ju att växa något torrare på en öppen och ljus plats, kanske även edelwiess vill växa så?

Nu är det ju bara att hoppas på att plantan vill överleva även den kommande vintern.

Namnet edelwiess betyder ädelvit.

Koreagran 'Icebreaker'

Abies koreana 'Kohouts Icebreaker*

Ett av årets nya försök i trädgården är den lilla koreagranen 'Icebreaker'.
Granen liknar en bonzai och är inte högre än ungefär 30 centimeter.

 De små barren är vridna så de ljusa undersidorna syns, vilket ger en väldig effekt.

Om jag förstått det hela rätt så är detta en häxkvast från en koreagran som man lyckats ympa in på rot.

Jag köpte denna gran hos Fagernäs trädgård i Boden häromdagen där de nu har 30% på buskar, träd och perenner.
Jag föll helt för detta lilla träd och köpte med ett hem.
Kanske jag läste slarvigt på informationsskylten för jag tyckte det stod att denna gran var härdig till växtzon 6 (worldzone 4) i vårt land, men när jag kollar på olika hemsidor så ser jag att det står att denna gran bara är härdig till svenska växtzon 4. (Worldzone 6).
Som ni ser så står de svenska växtzonerna och de amerikanska i motsats till varandra så de kan kanske förklara att jag uppfattade att granen ska gå att odla här när den i själva verket kan vara nog så klen för vårt klimat.

Hursomhelst så är nu denna gran inplanterad i vår nordliga trädgård, men den har hamnat på upphöjd bädd med grus under rotklumpen så inte mycket vatten stannar kvar där till hösten, för då fryser rötterna fast i en isklump under vintern och då kommer vårsolen knäcka den om den inte kan dra upp vatten till barren.

Till min tröst för mina optimistiska förhoppningar att koreagranen ska klara även vårt klimat är att vi i trädgården har andra växter som bara ska klara sig i de södra delarna av landet (söder om Sundsvall) och de har nu klarat flera vintrar här utan större problem.
Men å andra sidan så har det alldeles för ofta hänt att robusta växter som i alla fall ska klara sig upp till trakterna av Piteå inte har klarat vårt klimat.

Som sagt, ett nytt försök i vår trädgård.

Rysk oliv

Elaeagnus angustifolia

Ja, egentligen heter detta lilla träd 'smalbladig silverbuske' här i Sverige, men namnet rysk oliv är ett bättre namn på detta träd som ju har helt andra egenskaper än den invasiva silverbusken som sprider sig åt alla håll med rotskott.

Den smalbladiga varianten sprider sig inte med rotskott.

Silverbuskens enda fördel förutom färgen är väl annars att de är så härdiga att de kan odlas i hela landet.

Tyvärr är inte den 'smalbladiga silverbusken' lika härdig.

Trädet påminner om olivträd till form och växtsätt, men någon riktig oliv är det ju inte.

Men namnet rysk oliv låter ju mer spännande än smalbladig silverbuske.

Jag har kollat upp och funnit lite olika uppgifter om trädets härdighet.

Det stod att trädet klarar växtzon 5 på handelsträdgården där jag köpte det, har även hört att det växer och övervintrat vid kusten i Västerbotten, men det kanske är på gränsen till en än mildare växtzon?

Västerbottens kustland ter sig ju subtropiskt jämfört med klimatet i vår trädgård.

I en bok jag har hemma anges trädet bara härdigt för svenska växtzon 4.

I en annan bok om träd över hela världen anges världszon 7, och det är ett dåligt omen, då det är i höjd med norra Turkiet.

Hur ska jag göra nu?

Jag kan ju inte plantera det nya trädet där jag först tänkt, tänk om denna ryska oliv inte alls motsvarar härdigheten jag förväntat mig.

Jag tänkte att i Ryssland är det väl kallt om vintern?

Men kanske den ryska oliven bara trivs i trakterna vid Svarta havet, och i USA där den trivs för bra och har förbjudits i vissa delstater.

Nej, nu får jag göra plats på trädgårdens soligaste och mest vindskyddade ställe, på en upphöjd bädd där ingen fukt kan samlas som kan frysa till besvärlig tjäle.

Kanske, kanske kan den ryska oliven överleva där bredvid en av klimatet svårt sargad äkta kastanj?

Taklök

Sempervivum tectorum

I trädgårdens torraste och mest väldränerade rabatt växer taklök, jag köpte dem billigt hos en Ica butik i juli och tänkte testa om de klarar livet här i norr.

Taklök är en mycket torktålig växt, men om den klarar vintern i Norrbotten det återstår att se. Jag har faktiskt aldrig testat denna växt förut då jag tänkt att den endast kan klara livet i landets södra halva, så det är ju dags att testa den nu.

Runt en av plantorna växer det fram många småplantor, den andra ser ut som då jag planterade den i somras.

För en månad sedan hade en mus eller en sork smakat på taklökens blad, men de kanske inte smakade nog bra, för sedan har taklöken fått vara ifred.

Vid taklöken växer andra växter som älskar sol och torka, bland annat fjällbrud som jag flyttat dit från en rabatt som skuggades av våra stora björkar.

Här i solen har den förut så tynande fjällbruden fått ett nytt liv.

Ännu ser taklöken oberörd ut av den kyla som varit, kanske jag borde täcka plantorna med granris så de slipper den värsta vårsolen då de tinar fram?

Äkta kastanj

Castanea sativa

Vi har en äkta kastanj som vuxit i en stor kruka, den har fått övervintra i vår svala och mörka potatiskällare för att klara klimatet. Från vår till höst har den fått stå utomhus.

Jag gillar de speciella bladen med sin taggiga kant och väl synliga bladnerver.
Nu har några löv skadats lite av nattfrosten, men de flesta är ännu gröna och fina.

Vår äkta kastanj är några år gammal och har nu blivit drygt en meter hög. För många år sedan hade jag en äkta kastanj som jag dragit upp ur en kastanj jag köpt på Coop. Den växte och hade det bra i sin lilla kruka tills den plötsligt dog en vinter i potatiskällaren. Kanske den varit för våt när jag ställde ned den för vinterförvaring, eller kanske jag slarvade med vattningen under sista delen av vinterförvaringen?
Jag vet inte vad som fick den att dö.

Denna äkta kastanj har jag fått av Kjell-Benjamin Erixon i Piteå, han berättade då att han fått ett sådant litet träd att övervintra utomhus, i alla fall en vinter.
Kanske det då skulle gå även här, trots att vi har det kallare än i växtzon 5?

Att hoppas på egna kastanjer på detta lilla träd känns inte realistiskt, det är ännu för litet för att ens ha kommit på tanken att börja producera kastanjer.

Äkta kastanj går bara att odla i landets mildaste del om man vill vara säker på att den ska överleva vintern, där kan det bli ett duktigt högt träd.

Men det är ungefär 120 mil söder om vår trädgård.

Äkta kastanj har odlats av människor i mer än tre tusen år för de ätbara kastanjernas skull, inte att förväxla med hästkastanj som har giftiga kastanjer.

Nu har jag planterat ut vår äkta kastanj på friland, och för att grenverket ska slippa den värsta kylan så har jag praktiskt taget planterat det liggande.

Jag läste att det hos växtsamlingen Aboretum norr vid Umeå finns en äkta kastanj som klarar  livet utomhus, i alla fall de grenar som täcks av snön, så därför fick vår äkta kastanj denna säregna plantering.

Här går inte ens hästkastanj att få att överleva vintern, men jag har nu också  planterat ut min sista återstående hästkastanj alldeles intill denna äkta kastanj.

Förut har jag haft mer plats i vår potatiskällare för växterna, och samtidigt har de efter denna sommar blivit än större än förut.

En ohållbar ekvation som resulterar i flytt ut på friland för dessa för vårt klimat veka växter.

Jag har förutom denna kastanj och hästkastanjen planterat ut ett gojibär, en parkaralia och en japansk klätterros som alla hade blivit för stora för att hantera i kruka.

Kanske den horisontella planteringen bara ger fritt spelrum för områdets sorkar, om de finner att den äkta kastanjen smakar bra. Eller kommer älgarna att hitta den först?

Kanske jag borde täcka stam och grenar med vinterfiberduk, men jag antar att det har för dålig effekt för att på riktigt skydda från kölden här i norr?

Om den klarar att överleva en vinter på gränslandet till svenska växtzon 7, ja det återstår att se, och jag antar att den kan behöva alla lyckönskningar i världen för att hålla sig kvar i livet.

Smart plantering eller omöjligt uppdrag?

Det återstår att se till våren.

Tack än en gång för denna äkta kastanj Kjell-Benjamin.

Sockertoppsgran

Picea glauca 'Conica'

En ny sockertoppsgran finns nu i vår trädgård.

Den är inte högre än 30 centimeter, och får bli ett nytt försök med denna gran.

Det förra försöket slutade i fiasko, men då köpte jag en billig planta på rean och sänkte ned den med kruka och allt i trädgårdslandet i oktober en höst för något år sedan.

Då, i trädgårdslandet.

Den lilla sockertoppsgranen såg ju relativt välmående ut när sedan snön föll, men när sedan våren kom så försvann barren i samma takt som snön smälte undan.

Den lilla sockertoppsgranen klarade inte att övervintra på det sättet.

Inte här hos oss i norr.

Mest troligt så frös jordklumpen till is, och vårsolen brände sedan sönder granen, som inte då kunde hämta vatten från rotsystemet, eller så dog den lilla granen av chocken av att möta kylan utomhus då den stått inne i en butik en tid.

Gammal bild, vi har ingen snö kvar nu.

Den förste och numera stendöda sockertoppsgranen.

Nya skott ser ut att växa fram på den nya sockertoppsgranen, som ju faktiskt övervintrat i potatiskällaren sedan jag köpte den mycket billigt i november förra året.

Nu när den nya sockertoppsgranen planterats ut så vaknar hoppet till liv igen om en sockertoppsgran i vår trädgård.
Jag vet att vi kanske har ett klimat som är för kallt för sockertoppsgran, men jag måste testa igen.
Nu är det ju vår, och den nya lilla sockertoppsgranen kanske hinner etablera sig ordentligt före vintern.
Vi får se hur det går...

Kvarglömda tulpanlökar?

När marken är frusen och snön ligger djup så är det ju inte lätt att se någon framtid för kvarglömda tulpanlökar och andra blomsterlökar.

Utomhus har de ju liten eller ingen chans att klara sig, om man mot förmodan skulle lyckas att hacka ned dem i den frusna jorden.

Men här kommer ett litet tips om hur man ökar chansen för lökarna att blomma till våren.

Plantera lökarna i varm jord i krukor eller balkonglådor och låt sedan dessa stå inomhus i rumsvärme en vecka så att lökarna hinner att få rötter så de hinner förbereda sig inför vintervilan.

Detta fungerar inte på blomsterlökar som är känsliga för torka som kungsängslilja, snödroppe och vintergäck.
Sådana lökar har redan torkat ihjäl om de legat i rumsvärme sedan i höstas.
De är hopplösa fall denna tid på året, men än kan större blomsterlökar som tulpaner och hyacinter ha en chans.

Jag fyndade förut just tulpaner och hyacinter billigt hos en blomsterbutik, och planterade dessa i två balkonglådor med blomjord.

Jag har provat att göra så här förut med tulpanlökar, och det brukar gå bra.
De har blommat fint sedan på försommaren.
Om det även fungerar med hyacinter, ja det får jag undersöka nu.

Eftersom en vinter är så lång så brukar jag inte komma ihåg alla höstens planteringsprojekt, därför vet jag att det är bäst att märka upp mina planteringar.

När de planterade lökarna stått inomhus en vecka, så var det dags att ställa ut dessa, och täcka dem med snö.

Det är viktigt att täcka snö över planteringarna, speciellt här i norr då kylan annars kan bli för ohälsosam för blomsterlökarna.

 Snön är det bästa skyddet mot kylan, under snötäcket blir det inte kallare än bara någon enstaka minusgrad, om ens så kallt.

När sedan snön smälter till våren så väcks blomsterlökarna ur vinterdvalan.

Här i norr har vi ännu ett år med en garanterad vit jul.

(Så är det alltid här i byn där vi bor.)

Kvällen avslutades sedan med ett spektakulärt norrsken, som var så mycket mer intensivt och makalöst än vad som min dåliga kamera lyckades föreviga på bilden här ovan.

Men bilden ger ändå en liten glimt över kvällens föreställning.

"Salladsparterrerna"

Eller kanske skulle detta inlägg hellre haft rubriken: 'Rabatter för lata'.

På var sida om grusgången framför vårt hus finns det rabatter där det förr alltid fanns sommarblommor.
På denna gamla bild från 1986 (som var det sista året rabatterna såg ut så) kan ni se att de är fyllda med tagetes och begonior.

Här under syns hur rabatterna var fyllda med tagetes förut:

Snyggt, men jobbigt att få till.

De senaste åren så har ju vi försökt att hålla dessa parterrliknande rabatter med tagetes, men i våras så orkade varken jag eller min fru med att så och 'skola om' hundratals tagetesplantor, så istället för att lämna rabatterna tomma i år så sådde jag rödbladig sallad där.

Jag köpte två plantor av svartkål och planterade mitt i varje rabatt, och fick även några plantor av roman- och batviasallad av vår granne. Även de planterades in bland den röda salladen för att ge kontraster.

Den rödbladiga salladen är jättefin, speciellt i motljus.

Sedan strödde jag även ut frön av vallmo i rabatterna, jag tänkte att det kanske skulle bli snyggt med någon färgklick mitt bland salladen.
Men jag är inte längre säker på om det var så bra.

Den röda vallmon ser mer ut som ogräs där bland den låga salladen, och små plantor av liljor kommer även de upp från gamla tider, men nu står de där i väntan på att flyttas.

Den rödbladiga salladen har utvecklats väldigt olika, på vissa platser i rabatterna har den fått den röda färgen, men på andra platser just bredvid är den betydligt mindre rödbladig.
Vad kan det bero på?
Den rabatt som finns närmare trädet får ju mer skugga än den andra, och där är salladen inte lika rödbladig som i den rabatt som får mer solljus.

Totalt behövdes frön från fyra fröpåsar för att jämt fylla rabatterna med sallad, men jag tror att ojämnheten i färgen på salladen mer beror på jorden i rabatterna än på fröna. Men jag vet förstås inte varför salladen blev så olika i färgen.

Mitt i rabatterna stoltserar svartkål, eller 'palmkål' som den ibland också kallas för.
Men redan nu så har kålmal eller kålmask eller något annat otyg tuggat på de vackra bladen, jag sprutar på lite såpvatten på bladen då och då och hoppas att det gör att odjuren kommer tycka att det smakar illa.
Men såpan kanske bara kryddar upp kålsmaken för skadedjuren, vad vet jag?

Jag vill ju inte täcka svartkålen med fiberduk här där den ska synas, så därför provar jag att spruta på såpvatten istället för att malen ska lämna svartkålen ifred.

Om det fungerar, ja det får jag ju se...

De vallmofrön jag strödde ut kommer lika ojämnt som salladen.
På vissa platser i rabatterna är de 'jättelika' men just bredvid har vallmon bara blivit decimeterhög.

När den första knoppen av vallmon öppnade sig så kändes det bra att få lite blomster bland all sallad.

Jag vet inte vilken sorts vallmo detta är, på påsen som jag fått av en vän står bara skrivet "vacker vallmo", och det stämmer ju bra.

En vallmo som genast blev en favorit.

Dessa rabatter var täckta med fiberduk hela försommaren, och det var ju varken snyggt eller kul, men fiberduken var nödvändig för att salladen skulle gro och växa snabbare.

Det hela såg så förskräckligt ut att jag inte fotograferade då, de finns bara denna bild då vår son busar med vår katt på sin examensdag i juni.

 Men först nu i augusti så blir dessa salladsrabatter någorlunda vackra, nu har salladen vuxit upp så den syns.

 Den på vissa platser så höga och täta vallmon står i knopp, jag gissar att den än har mycket att visa, men föreställningen är kort, efter bara två dagar faller de vackra kronbladen.

Nej, nästa år får nog vallmon blomma någon annanstans, men kanske jag då igen provar att så in rödbladig sallad där.
Vi får se.

Kanske finns orken och tiden nästa år att så tagetes igen?