fredag 28 juni 2013

Mörk stjärnhyacint


Camassia leichtlinii

I en rabatt blommar nu två blommor av Mörk stjärnhyacint Camassia leichtlinii.
Växten lyser upp den delen av rabatten när de öppnar sina blå stjärnlika blommor.


Mörk stjärnhyacint härstammar från de västra delarna av Nordamerika.
Växtens lökar är ätbara och har används av indianerna i området.

Stjärnhyacint vill växa där det är fuktigt om våren men torrt om sommaren, våra stjärnhyacinter är planterade i en upphöjd rabatt, väl dränerade mot väta.


Här i vår nordligt belägna trädgård så har växter från Nordamerika ett hårt liv, de flesta av sådana växter brukar dö över vintern, men denna goding har överlevt en vinter trots att jag planterade lökarna ganska sent i höstas.

Jag vann lökarna hos en utlottning hos Vivian Tristing, men jag har tyvärr glömt vad hennes blogg heter.
Av de fem lökarna som jag vann så blommar ju nu två, men de övriga är vid liv och har gett gröna blad.

Till sist en liten fundering...


Vår Maackia amurensis 'Summertime' frös ned totalt i vintras.
Nu har det börjat att växa lite från roten, så den är trots allt vid liv.

Men vad att göra nu?
Är detta träd rotäkta eller inympat? Är det nya som börjat att växa mer härdigt för vårt klimat än det som frusit ned?
Ska jag flytta den till en mer vindskyddad plats eller borde den få stå kvar?

Hur hade du gjort?
Tacksam för goda råd.

Trevlig helg!

onsdag 26 juni 2013

Kattfot

Antennaria dioica

Vid vårt växthus blommar Kattfot Antennaria dioica i hundratal.
De trivs på den torra och näringsfattiga jorden som finns där.


På denna plats har de vuxit så länge jag har bott här, och de har blivit fler och fler under en lång tid.



För några år sedan tänkte vi att de skulle öka i antal om vi lät bli att klippa med gräsklipparen tills de hunnit få färdiga frön, men det gick inte som vi planerat.
När vi väntade med att klippa gräset just där så växte sig gräset högt och skuggade de små bladrosetterna på kattfoten, istället för att bli fler så blev det färre av dessa.
Kattfot är tydligen väldigt ljuskrävande.




Kattfot är vanlig i hela landet men många bestånd har försvunnit eller riskerar att minska då gamla betesmarker växer igen då de ej längre brukas.

Med tanke på hur känsliga våra kattfötter är för lite skuggande gräs så kan jag förstå att hela bestånd snabbt kan försvinna när gräs och sly växer upp på de förut öppna betesmarkerna runt om i vårt land.




Här syns vårt växthus vid 'kattfotängen'.



Min fru plockar några av blommorna just när de öppnat sina knoppar, av dessa binder hon kransar.
Hon berättar att om man väntar för länge med att plocka kattfötternas blommor så skräpar de när de torkat.


Hela kransen hängs sedan under taket i rummet,med blommorna mot golvet så kransen torkar tät och fin.

måndag 24 juni 2013

Tidig bergvallmo

 Meconopsis quintuplinervia
En av de växter som jag köpte på förra veckans växtmarknad var tidig bergvallmo Meconopsis quintuplinervia, jag hade bara sett denna växt på bild förut så jag blev förtjust då jag kunde köpa en planta själv.

Mina tidigare odlingsförsök med Blå bergvallmo har ju varit mer eller mindre framgångslösa, men trots det så vill jag ändå försöka mig på denna variant.

Jag fick rådet av Helen (som jag köpte plantan av) att den skulle växa i halvskugga, men ändå i visst solljus. Hos henne trivs de bäst på en sådan plats, och jag har hört om att andra tycker att just denna bergvallmo sprider sig som ett ogräs.

Det låter bra, kanske kan den då trivas även här i vår trädgård.

 

För att se hur fint den tidiga bergvallmon blommar hos Helen så kan du klicka här under:

Tankar om och från min trädgård.

fredag 21 juni 2013

Vit praktviva

Primula sieboldii

Här måste jag få visa en av trädgårdens nya växter, det är en vit praktviva, Primula sieboldii som nu lyser upp ett dunkelt hörn.
Den har fått en plats som är fuktig och ganska skuggig, det är bara på kvällen som solens strålar hittar dit. Det är tydligen så de vill växa för att trivas riktigt bra.

Jag köpte denna växt på en trevlig växtmarknad jag var på förut i veckan, den vita praktvivan var då svår att låta bli. Hoppas den vill trivas i vår trädgård och att den växer sig stor och frodig.

Vit praktviva växer i Kina, Korea och Japan, men trots sitt sydliga ursprung så verkar de trivas bra i stora delar av landet.



På växtmarknaden fyndade jag även följande växter:

Tidig bergvallmo - Meconopsis quintuplinervia
Alpskärvfrö, rosa - Thlaspi rotundifolium
Skogsvallmo - Hylomecom japonica
Svart klocklilja -  Fritillaria camschatcensis
Tibast - Daphne mezereum
Thalictrum morrisonii, limegul
Varigierad kirskål - 'Aegopodium Podagraria Variegata
Katsura - Cercidiphyllum japonicum  frösådd med frö från en plats i Kanada där det är -40 på vintern
Rosenpion - Paeonia weitchii
Två plantor av Törnrosas kjortel och så fick jag en
Rosa maskros - Taraxacum psendoro på köpet.

Jag hade lovat mig själv att inte köpa hem för mycket av spännande växter, (för jag visste att hos Helen finns gott om den varan) jag skulle bara fylla en låda. Inget mer, och lyckades nästan hålla mig till det tills jag såg de mycket billiga och stora plantorna av Törnrosas kjortel.
Tack alla ni som ordnade med växtmarknaden.

Jag ångrar nu att jag inte köpte den fina kobrakallan och en fin berberis, men nu måste jag kanske först få ned allt detta i jorden innan jag låter mig frestas igen.

Ha en toppenfin midsommar alla!



tisdag 18 juni 2013

Klänglilja

Gloriosa Rothschildiana

Nu blommar vår nya klänglilja, Gloriosa Rothschildiana i ett fönster mot söder.
Den har med hjälp av bladens klängen svingat sig uppåt mot taket.
Bladen smalnar av för att längst ut i spetsen övergå till ett klänge med snurr.


Klängliljan härstammar från tropiska Arfika, där finns några olika varianter och den första som kom till Europa är just denna sort som hittades i Uganda vid förra sekelskiftet.

Eftersom det är en tropisk växt så trivs den bäst inomhus, en kylig och regnig sommar i Sverige skulle inte vara någon önskedröm precis.
Nej klängliljan vill ha mycket ljus, och mycket värme för att trivas, och även en lagom mängd vatten.
Om det blir kallare än 18º C så trivs den inte så bra.


Klängliljan blommar med starkt bakåtböjda blad och ger hemmet en exotisk känsla.
Vår klänglilja har blommat några veckor.


På förpackningen visas en blomma med skarp gul färg, det ser eldigt och dramatiskt ut.

När den första blomman öppnade sin knopp så blev jag lite, låt säga förvånad snarare än besviken.
Blommornas färg stämmer inte med bilden på förpackningen.
Kanske blommornas blekgula färg beror på att den ändå saknar något när den växer hemma hos oss.
Kanske den längtar tillbaka till Afrikas regnskog?



De stora blomknopparna var vackra även de innan de öppnades.
När de blommat över så är det inte lika vackra, men de ger ändå sken av förgänglig skönhet där de hänger kvar.


När blommorna vissnat så ska man vattna växten som en vanlig krukväxt, men den vill ha ganska mycket näring för att liksom ladda upp inför nästa års blomning.

När plantan vissnar så kan man spara rotknölen i krukan till nästa år, men för att den inte ska ruttna så ges ofta rådet att lägga krukan med rotknölen på sidan i ett mörkt utrymme som håller en temperatur på strax över 10º C.
Rotknölen går i vintervila då, och den går (kanske) att väcka till liv igen följande vår.
Jag själv kommer inte på något sådant utrymme hemma hos oss.

För många år sedan försökte vi att spara en sådan rotknöl, men den lyckades vi inte hålla vid liv genom vintervilan.

Om det hela misslyckas så kan man ju istället köpa en ny, de finns ibland till salu om våren tillsammans med dahlior och andra sommarknölar.
Jag har under flera år sökt för att finna någon sådan rotknöl i de butiker jag brukar besöka (att köpa en Klänglilja via Internet i mars är dömt att misslyckas om man bor i Norrbotten) men här finns de inte längre till salu.
Kanske utbudet är större i landets södra delar?
Denna förpackning köpte vi i Finland förut i år.


Kan detta bli nästa års trend bland växtmode?

Kanske inte Klängliljan tillhör de växter som anses trendiga just nu?
Hur är det möjligt?
En enkel och exotisk växt som klängliljan borde alltid vara av senaste mode.


söndag 16 juni 2013

Döden bland träden.


Ännu väntar jag på att Maackia amurensis skall öppna sina knoppar, men ärligt talat, nu börjar det kännas hopplöst, det förut så fina trädet står nu som en risig buske i den gröna trädgården.

Men sorgligt nog är den inte ensam om att stå kal och avlövad.
Många fler träd tycks döda efter den senaste vintern, och mest troligt är de också döda, det kanske börjar bli dags att klippa ned och beskära det döda grenverken.
Men än väntar vi nog med att klippa vissa av träden.

Bredvid Maackian står en Ullungrönn så död och kal, för detta träd är hoppet ute.


Ullungrönnen klarade en vinter utan problem här hos oss, men nu är det slut, om inte nya grenar är på väg att växa upp från roten. Hoppas ändå lite grann.

Vår rödbladiga purpurapel, Malus royalty har även den gått hädan i år.
Den hade ju klarat fyra vintrar här.
Kanske någon skvallrade att den bara skall klara sig upp till och med växtzon 5...




Nästan lika illa ser det ut med vårt nya päronträd, men det kommer nya små blad från roten.
Jag köpte ett päronträd av ryska sorten 'Olga' för två år sedan, för det anses som mest härdigt (växtzon 5), men alltså inte nog härdigt för vårt klimat. 'Olga' frös ned redan för ett år sedan.

Silverpilen (ovan till höger) har några blad här och där, men vacker är den inte.

Lika illa är det med en ny Näverhägg, som jag planterat på trädgårdens mest förbannade plats där inget jag planterar lyckas överleva. Något skumt är det.
Vår gamla stora Näverhägg står lika grön och grann som förut inne i trädgården.
På denna plats består jorden mest av sand.

Ett kvist-rangel återstår av vår Sötrönn, men i detta fall så beror bakslaget på älgarnas framfart i vintras.





Våra två ekar har frusit tillbaka hårt, och vår Katsura visar än inget liv alls. Härdiga plommonträd från Ryssland har dött eller frusit ned helt.
Lite konstigt är det då att vårt svenska förväntade veka plommonträd Czar inte alls frusit ned i vinter.
Det har förvisso fått trädgårdens varmaste och mest vindskyddade plats att växa på, men ändå är det lite märkligt.

Lilla Czar som bara anses härdig till och med växtzon 4 har redan fått ett stålbad i trädgården en gång då det frös ned totalt. Jag krukade in trädet och lät det övervintra några år i potatiskällaren så det skulle hinna växa upp igen, det planterades ut i trädgården igen förra året, och nu ser det ju som sagt riktigt bra ut, även om det ännu är förhållandevis litet.

Czar
Även våra Manchuriska valnötsträd överraskar med gröna fina blad, de tycks inte ha fått några skador alls av den senaste vintern.
Vår gamla manchuriska valnöt har ju nästan varje år frusit ned hårt under vintern, men alltså inte i år när mycket annat gått vidare till de sälla jaktmarkerna.


Den första vintern som vår manchuriska valnöt fanns här så frös den ned helt och började inte växa förrän den 25 juli.
Jag tänker på den och hoppet finns ändå kvar för de skadade små träden, kanske några av dem klarar sig ändå?

Våra perenner har klarat vintern med glans, bara ett fåtal har dött, men det berodde nog på höstens regn då de dränktes i stora pölar.

lördag 15 juni 2013

Bergpion

Paeonia officinalis
I vår trädgård blommar nu vår Bergpion Paeonia officinalis.
Den har överlevt sin första vinter utan problem och började växa tidigt i maj, men när det blev mer än 25 grader varmt och torrt för några veckor sedan så liksom avstannade tillväxten.
Under de vackra bladen har nu en vacker blomma blygt tittat fram, kanske lite försiktigt med tanke på att den så sent som i höstas flyttade ungefär 100 mil norrut.
Den som varit van att växa i den Uppländska myllan blev kanske lite störd över att våren kom så sent jämfört med våren i söder, eller kanske det är våra ljusa sommarnätter som förvirrar denna vackra växt.
För vacker är den, även om blomman nu är lite svår att se under de stora bladen.

Bergpion växer annars vild bland bergen i Centraleuropa, kanske den tyckte att trädgården i Norduppland var tillräckligt långt norrut. Att så hamna dubbelt så långt norrut måste ha varit en svår prövning.


Vår bergpion fick vi från de generösa ägarna av Arboarkticum och dess trädgård.
Tack igen för denna vackra växt. Här i vår trädgård är den en raritet.

Kanske det var den svåra resan norrut inpackad i ett paket som får den att huka under bladen i år, kanske visar den sitt rätta flor nästa år?

Så här såg bergpionen ut när den kommit fram till oss i höstas.



torsdag 13 juni 2013

Lägesrapport från växthuset.


Här kommer en liten lägesrapport från vårt växthus.
Nu är det riktigt trångt där inne, årets frösådd av sommarblommor trängs fortfarande med fuchsia, pelargoner och tveksamt härdiga små träd och buskar som växer i krukor och vinterförvaras i potatiskällaren.
Så fort risken för nattfrost är över så skall allt (utom fikon, oliv och citrus) ut i trädgården.
Men det var kyligt i natt, bara 0,2º C.
Planen är att vi börjar flytta ut växterna lite senare idag, vi får väl täcka över sommarblommorna om vi blir oroliga igen.


Det är trångt i växthuset även i år.


Japansk lönn, Olivträd och Ginko biloba.

De växter som ska ut i trädgården måste alltid först få stå några dagar i skugga utomhus för att vänja sig med solljuset.  Växterna kan annars få brännskador på bladen.

Olivträdet är helt nytt, jag fick det av en butik som slängde sina vissnande olivträd, jag frågade om jag fick ta det när det ändå skulle slängas, kanske det går att blåsa lite liv i grenarna?
Han som jag frågade om lov gav mig en blick av undran, han tyckte nog bara de var skräp.
Jag tyckte att detta ändå såg rätt livskraftigt ut jämfört med de andra olivträden i butikens container.
Kanske, kanske det trivs i vårt växthus...

Fikonträdet trivs och små fikon växer sig större för var dag.



Afrikas blå lilja har börjat att blomma.


Men även om de flesta plantorna senare idag får flytta ut till trädgården så får nog de små ynkliga plantorna av Vejde stå kvar i värmen för att växa till sig lite mer innan de ska planteras ut.
Jag hade glömt bort dessa frön, de kom i jorden alldeles för sent, hoppas det blir stora plantor ändå som ger nya frön till nästa år.