Nattfrost

Natten var kall och bjöd på årets första riktiga frost.
Jag anade oråd redan sent igår kväll och gick ut och täckte känsliga sommarblommor med fiberduk.

Denna tid på året är en tid av vemod, frosten är ett påtagligt bevis på att sommaren är slut.

I skydd av fiberdukarna kan man hålla sommarblommorna vid liv ännu några dagar innan frosten blir för svår och fryser genom.

Vilken tur att jag gick ut och täckte sommarblommorna igår.

Under trädgårdens träd blir inte frosten lika svår som ute på de öppna ängarna runt vår trädgård.
Inne i trädgården var det som kallast -2º C i natt.
Ute på ängarna måste det ha varit ännu kallare, för de är vita av frost nu på morgonen, men inne i trädgården är gräsmattan till synes fri från frost.

På elefantgräset finns frusna droppar, det blir intressant att se om detta gräs med ursprung från Indien klarar en vinter i Norrbotten. Det är väl högst osannolikt skulle jag tro.

Jag hade det förut i kruka, men det blev för stort för krukan, så jag planterade  ut det i trädgården i våras.

Hoppas att det inte varit frost inne i Boden i natt där mitt fikonträd står utomhus på marknadsområdet. Men natten brukar inte vara lika kall där som här.

Vårens fasor!

Så har det hänt igen. I skydd av vinterns snö så har sorkar och annat knytt gnagt av barken på nästan alla våra frösådda små äppelträd.
När snön smälter bort och försvinner så syns skadorna på de små buskarna och träden.
Den glädje jag kände för våren blandas med fasansfulla känslor när jag ser detta.

Nu har de ju inte bara nöjt sig med att gnaga sig en smakbit lite här och där, nej de små odjuren har totalt skalat av all bark på stammarna och de flesta av grenarna.
Äppelträden måste ha smakat bra då de inte kunde sluta att tugga och gnaga, och än värre är det med vår ullungrönn och vår rosenkvitten, de är praktiskt taget kapade med marken, där har sorkarna även tuggat i sig de träiga grenarna.

De har även härjat på i perennarabatterna, och i år ser jag än inga spår efter våra ungerska blåsippor som ju alltid brukar blomma denna tid på året.
Har även de fallit offer för vandalernas framfart?

Jag vet att jag ju borde ha skyddat träden på något vis, de flesta andra små träd här har fått gnagskydd, men just dessa små äppelträd som jag dragit fram ur äppelkärnor, är så risiga och flerstammiga att jag inte kunde få fast något gnagskydd där.

Men nu är frågan, vad göra nu?

Är det ens möjligt att försöka rädda träden, och i sådana fall hur?

Kommer de små aplarna att klara detta, eller kommer de att dö?

De hänsynslösa och otroligt hungriga sorkarna har ju verkligen skalat av allt i sin framfart bland de små aplarna, men de små träd som ju faktiskt hade fått någon form av gnagskydd har ju klarat sig,
där har sorkarna bara gått förbi.

Även där gnagskyddet bara är några centimeter högt så har sorkarna gått förbi.
Trots att det också är ett frösått äppelträd, och de ju borde känt doften av det.
Kanske de gav upp direkt om de inte fick smak på barken där de härjat fram på gräset under snön?

I år ser man ju verkligen vilken nytta gnagskydden gör.
De kan tyckas lite dyra, men nog är det ju värt att få ha kvar sina träd man planterat i sin trädgård.

Jag har en burk ympvax, men känner mig lite osäker på om det ens är lönt att försöka pensla på något sådant då skadorna är så stora.

Jag antar att man ändå får försöka att glädjas åt allt som klarat sig undan sorkarnas hunger, och så är det ju vår och naturen och trädgården vaknar till liv.

Ni såg rätt på de övre bilderna, än finns det snö kvar i vår trädgård.
Har jag sagt att jag hatar snö, kyla och vinter?
Jag antar att jag tjatat om det förr, men när snön ännu finns kvar denna tid på året så känns det nästan outhärdligt segt innan det blir vår på riktigt även hos oss i Norrbotten.

Vid vår trädgård finns spår av en nästan 40 år gammal modellstad, den är helt övervuxen av sälg och små björkar.
De usliga sorkarna hade väl kunna ge sig på de träd och buskar som täcker den platsen istället för våra små äppelträd.
Nu försvinner resterna och ruinerna av modellerna under sly.

Men björk smakar nog inte lika bra som äppelträd.

Den första snön.

(O-) Blommig fredag - sommarens projekt.

Den första snön föll i natt, när vi vaknade på morgonen så var vår del av världen vit.

Vi anade att det skulle vara så, för sent igår kväll föll snöflingor sakta mot marken, men de märktes knappt i mörkret.

Inne i växthuset har vi ännu våra rosor, pelargoner och fuchior, men där inne är värmen på så de klarar sig. Snart ska de bäras ned in till potatiskällaren, där de får sova hela vintern.

Trädgårdslandet är täckt med snö, och jag kom just på att jag har kvar att ta upp lite potatis som finns i en av odlingsbäddarna.

Jag tror jag väntar tills denna snö smälter bort, att söka potatis där nu är inget jag vill.

 Men nu kanske ni undrar hur jag tänker, hur kan dessa snöfyllda bilder ha något att göra med 'sommarens projekt' som ju är dagens tema i 'blommig fredag'.

Ja ni förstår, sommarens stora projekt för mig var just att glömma att denna dag skulle komma, att leva helt och fullt med blomster, sol och värme för att ladda sina 'batterier' blev sommarens motto och projekt.
Jag lyckades bra, för denna snö känns mig totalt främmande.

Jag är nog ingen vintertyp, helst skulle jag dra långt söderut just nu.
Det är vackert med den vita snön, men det är allt.
Kom ihåg att snö är bäst på bild.

Om du vill läsa vad andra bloggare gjort i somras, så kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss, där pågår just nu 'Blommig fredag' för fullt.

Trevlig helg!

Älgmassaker i juletid.

Här kommer ett inlägg som inte alls är kul, trots att det är jul.
Vår trädgård har haft objudna gäster av det hungriga slaget och de har ätit på nästan alla träd och buskar som vi planterat in i trädgården.
De unga träden har fått de största skadorna.
De skyldiga är tre älgar. En älgko med två stora kalvar.

Det är inte första gången de är här, de har plågat mig förr, men det är första gången någonsin som de vågat sig så långt in i trädgården. Förut har de bara terroriserat trädgårdens utkanter men nu har de varit överallt, till och med mitt framför huset där jag planterat de ryska äppelträden, just för att det varit det enda älg-säkra stället i vår trädgård.

De unga träden är svårt stympade, flera års tillväxt är bara borta, uppätna på några minuter.
Nästan alla äppelträd (12 stycken) är hårt betade, och av sötrönnen  och lailahäggen återstår i stort sett bara pinnar.

Pelaraspar och pilträd hör också till favortifödan, men kanske allra sorgligast är de unga träd av Sibirisk cembratall som hunnit få en höjd av två meter, alla fyra träd är i praktiken helt uppätna, alla barr och grenar är borta, de har till och med ätit av barken på dessa träd.
Cembratallarna kommer aldrig att klara de skadorna.

Och som de trampat runt, spåren syns överallt.

Jag är orolig för perennerna som finns i mitt woodland-försök under ett av pilträden, hur klarar perennerna att utsättas för den svåra kylan då älgarna trampat upp stora hål i snötäcket?

Det har varit - 32º C. i flera dagar nu.

Älgarnas spår är stora hål i det skyddande snötäcket.

Ni kanske undrar hur detta kunde ske då jag ju förut skrivit om mina olika sätt att skrämma älgar med allt från skrammel och prassel till parfymdoftande älgskrämmor.?

Allt det jag nämner här ovan är ju bort-plockat nu, då jag slappnat av i tron att älgarna försvunnit då snön ligger djup på den äng som om hösten lockar med grönt saftigt gräs.

Men så fel jag hade.

Genast satte jag upp det långa gula band som fladdrar i vinden, och några svarta plastsäckar kom också upp i hopp om att älgarna skall finna dessa otäcka.

Även om de redan skadat mycket så har de lämnat körsbärsträd och plommon, och de har även missat de manchuriska valnötterna, katsuran och maccian. Så jag vill INTE ha tillbaka älgarna in i trädgården igen, men oddsen är väl höga att de kommer tillbaka då de fått smaka på äppelträden.

Älgar älskar dessa.

Inte kan man tro att det "bara" är tre älgar som är i farten, av spåren att döma (och av skadorna) så kan man tro att en hel hjord av älgar varit här.

Inte långt från vårt hus hittar jag färska älgspår, så de håller sig ännu i närheten av vår trädgård.

Plötsligt så visade sig två av de tre älgarna, ( den tredje hade just gått in i skogen) men på betryggande avstånd från mig. (Kanske tur för dem...)

Som jag förut har jagat bort dessa så fort de närmat sig trädgården, men jag var inte hemma när de gjorde sitt senaste förödande besök.

Vad att göra?

Viltstängsel eller jaktlicens?

(Skyddsjakt på skadedjur?)

Som om det inte räckte med otur, för en olycka kommer sällan ensam.

När jag var utomhus och fotograferade dessa bilder igår så slutade plötsligt kameran att fungera. Jag tror att den helt enkelt frös sönder. 32 minusgrader blev för mycket för objektivet, det fastnade i ett läge och zoom- funktionen går inte rubba ur fläcken. Något skramlar dessutom där inne.

Suck...

Det känns ändå bättre nu när jag fått beklaga mig lite grann.

Mina problem är trots allt ändå av det världsliga slaget.

Hoppas ändå att ni slipper liknande problem.

God Jul!

Snö

Idag kom den första snön.
Kanske det är lönlöst att klaga, men jag kan inte låta bli. Det blir så mycket besvärligare med snö, det är halt och det blir svårt att gå runt i trädgården (som ändå inte syns där under snön).

Efter att ha bytt till dubbdäck på en av bilarna så fotograferade jag i vår mörka trädgård, som nu var lite ljusare av all snö.
Även om jag klagar så har barnen roligt, de hann med att bygga en snögubbe och snölyktor när de kom hem från skolan.

Snölykta

Tung hänger den blöta snön på de grenar som i morse var fulla med rimfrost av nattens kyla.
Naturen runt vår trädgård har varit redo för snön i veckor, men inte jag. Jag vänjer mig aldrig med snö och kyla.
Jag suckar varje år som snön gör entré.

Igår kväll tömdes växthuset i all hast på växter, nu får våra veklingar till växter i kruka bo i potatiskällaren.
Det känns onödigt att hålla värme i växthuset, det är för mörkt och kallt för att något skall växa där nu.

När jag fotograferade så kom jag på att tända en ljus-slinga på vår gamla ladugårds-byggnad.
Kanske blev det lite julstämning redan nu, i mitten av oktober...

Jag älskar denna trädgård, men ikväll längtar jag härifrån, kanske till en plats där sommaren aldrig tar slut.

Jag undrar om vår klätterstormhatt ännu blommar.
Jag tror att de sista blommorna nu fallit av all snö.

Nattfrost

En kall morgon efter nattens frost.
Det här är den tredje natten som bjuder på frost, men i natt var det -2 grader, lite kallare än de första frostnätterna. Ändå är detta inget jämfört med vad som väntar...

Nu är det dags att börja skrapa rutorna på bilen.

Nattens frost farit hårt fram i våra redan sedan förut illa åtgångna tagetes-rabatter.

Våra hortensior ser än så länge ut att ha klarat nattens frost bättre.

Klematis Jackmannii slokar betänkligt i morgonsolen, där bredvid har det frusit till is på fågelbadet.

Ängarna vid vår trädgård har färgats vita av rimfrost, men inne i trädgården har buskar och träd skyddat från den värsta frosten. Hur en ny Manchurisk valnöt har klarat nattens kyla, det återstår att se.
Jag har inte hunnit skydda den med fiberduk ännu.

"Nordens palm"