Svavekklocka

Campanula thyrsoides

Nu blommar några svavelklockor här hos oss.
De blekt gula blommorna sitter tätt tillsammans i toppen och på den övre delen av stjälken, den tillhör blåklockesläktet men är till skillnad från den vanliga blåklockan inte blå utan svavelgul, och svavelklockans planta dör sedan den satt frö, till skillnad från många blåklockor, som överlever vintern utan problem och blommar år för år.

Att en växt som svavelklocka övervintrat här i några år känns roligt, då den härstammar från betydligt sydligare breddgrader i trakterna av Alperna.
Men det är klart, även i alperna har de ju kalla vintrar, även om de inte är lika långa som här i norra Sverige.

svavelklockor är en riktig favorit för humlor och bin.

Jag fick med frön till svavelkocka i ett brev från Kjell-Benjamin Erixon i Lillpite, fröna grodde bra, men jag fick vänta några år på denna blomning.

Tack än en gång för dessa frön Kjell-Benjamin, och nu är det bara att hoppas på att dessa svavelklockor hinner sätta frö så de åter blommar i trädgården om något år.

Vejde

Isatis tinctoria

Nu blommar vejden. Som gula skyar reser sig den blommande vejden över trädgårdslandet och ser ovanligt vild och otämjd ut jämfört med strama kryddväxter, dill i rader eller potatis som just tittat upp ur jorden.
Vejden är mer än en meter hög.

Jag blev lite förvånad då det kom gula blommor på denna växt då detta är en kulturväxt som historiskt sett har används för att färga tyg blått.
Det var den enda inhemska växten i Europa som man kunde framställa blå färg från.
Det gjordes försök att odla vejde i stor skala, men projektet gick i stöpet.

Jag var osäker på om vejde kunde klara vintern i Norrbotten så de första åren hade jag sådden av vejde i en kruka som jag övervintrade i potatiskällaren.
Men i höstas blev jag less på att bära krukor ut och in och upp och ned från/till källaren, så då grävde jag ned plantan i trädgårdslandet.
Den övervintrade utan problem, och belönar mig nu med skyar av gula blommor.

Det känns bra att ha en riktig kulturväxt i trädgården.

Vejde var en viktig och betydelsefull handelsvara under järnåldern och på medeltiden.

Det var från vejde den blå färgen kom som gav den första svenska flaggan sin blå färg, men för att få fram den blå färgen ur plantan krävs en komplicerad jäsningsprocess av bladen, och kunskapen att utvinna den blå färgen ur vejde föll sedan i glömska då det blev enklare och billigare att importera växten indigo, som ju också gav blå färg.

Om hur man gör för att färga garn med vejde kan du läsa om här.

Sveriges flagga - gul och blå. Tacka vejden för det!

Vejde som just grott sommaren 2013.

Sådden av vejde grodde för fyra år sedan så jag har väntat länge på att plantan skulle blomma.

Men den som väntar på något gott, väntar inte för länge, eller hur det nu var med den saken.

Gissa om detta inlägg har väntat länge som halvfärdigt utkast?

På sensommar eller höst så bildas fröhängen av blommorna, de fröna gror, och moderplantan kommer mest troligtvis att dö efter att den gett frön.

Frön av vejde kan du beställa från Impecta fröhandel

Källor: Wikipedia och Den virtuella floran.

Kaukasisk elfenbensklocka

Symphyandra pendula / campanula pendula

Plötsligt händer det att en objuden gäst kommer på besök i trädgården.
Jag blev jätteglad när jag såg att något oväntat nytt hade börjat växa just bredvid en liten planta av en oskaftad stickaralia som jag fått av Berit med fina bloggen My rented garden.
Jag trodde ju först att det var stickaralian som växte upp där, men insåg sedan att den ju inte ser ut så här.
Jag frågade Berit, och hon visste att det här är en kaukasisk elfenbensklocka som också en gång följt med till oss. Denna växt sprider sina frön ganska bra enligt Berit.
Tack Berit för denna medfådda växt, och för att jag alltid kan fråga dig om råd.

Den kaukasiska elfenbensklockan räknas som en bienn, det vill säga att det är en växt som blommar andra året efter sådd, för att då sedan sprida nya frön.
Efter det dör oftast den gamla plantan, men nya småplantor kommer upp där bredvid.

Vår kaukasiska elfenbensklocka växer nu i halvskuggan under stora träd, och är bara två decimeter hög.

Hoppas den trivs så bra att den sprider sina frön, så att den blommar igen om två år här i vår trädgård.

Rödkvanne

Angelica gigas

Den vackra rödkvannen har under sensommaren och tidig höst gett vår trädgård en blickpunkt.
En riktig höjdare bland de senblommande växterna, både bildligt och bokstavligt.
Före blomman öppnade sin knopp så beundrade jag de vackra bladen.

Knoppen såg spännande ut, jag har i mer än två år väntat på att denna växt skulle blomma, så när jag såg att plantan tänkte blomma så blev jag på bra humör.

Ja, bilderna talar väl för sig själva, den här rödvioletta skönheten har jag beundrat om och om igen när jag passerat.

Den här blomman blev även en riktig favorit för en geting som satt på blomman dag ut och dag in under någon vecka.
Att jag blev närgången med kameran blev aldrig något problem för den, den hade inte tid för något annat än för rödkvannen just då.

Rödkvanne växer vilda i Korea, Japan och i delar av Kina, så med tanke på dess sydländska och fjärran ursprung så är det ju en riktig tuffing som så galant klarat två vintrar i Brännberg (där vi ju har lite kallare än de flesta andra trädgårdar i landet).

Vår rödkvanne kommer från Berit med fina bloggen My rented garden. Tack igen för den här spännande plantan.

Jag har läst att man kan skära av blomstängeln så inte plantan utvecklar frö, för då dör oftast rödkvannen efter det.
Här i vår trädgård är det ju ingen risk att några frön utvecklas då blomman nu slokar betänkligt efter flera nätter med frost.
I natt var det -10º C.

Kanske vår rödkvanne vill blomma även nästa år då inga frön hann utvecklas nu?
Jag hoppas ju förstås att det blir så...

Oncidium i en näverhägg.

Jag är liiite orolig för hur en kvarglömd orkidé i ett träd har klarat denna frostknäpp.

Den ser ju grön och fin ut än så länge, men den är väl djupfryst just nu.

Ha en bra dag kära läsare, här gnistrar frosten av morgonsolen.