söndag 14 april 2013

Pomerans


Citrus aurantium amara

För snart 15 år sedan planterades den kärna som idag vuxit för att mer likna en buske än en krukväxt.
De första åren var den nätt och fin och fungerade bra som krukväxt på fönsterbrädan, men nu har denna planta börjat anta en besvärande storlek.
Den hade varit ännu större om jag inte beskurit den hårt för något år sedan då den höll på att torka ihjäl en gång sedan jag glömt bort att vattna. En liten gren var då ännu grön, resten av busken torkade in och fällde sina blad.

Eftersom denna citrus alltid skall vara grön året om så trodde jag att den var på väg att dö, men klippte bort det torra och risiga för att se om den skulle återhämta sig, och det gjorde den.
Den här plantan är nu för stor för att kunna övervintra hemma i vårt hus, den får stå på mitt jobb hela vintern där det funnits bra med plats för denna yviga buske.
Helst skulle denna Pomerans stå betydligt svalare under vintern, men det är inget jag kan bjuda den på, därför har den heller aldrig blommat. Jag tror att den kräver en sval viloperiod för att kunna blomma, men jag är inte helt säker på den saken.

Däremot är jag säker på att den varje år kommer att drabbas av spinn under vinterförvaringen inomhus.
Så blev det även i år, men efter en behandling med såpa-vatten så släppte otyget sitt grepp om pomeransen.



Pomerans var något som förr odlades tillsammans med lagerträd och fikon och fick övervintra svalt i orangerier. Det var nog mest ett statusträd som man skulle ha för att det ansågs fint att ha, för jag har svårt att se någon större användning av de mycket aromrika frukterna, som ser ut som klementiner men som smakar mycket kryddstarkt, bittert och strävt.
Pomeransskal kan man riva till strimlor och krydda med vid bakning och vid tillverkning av marmelad, men själva frukten är inte god att tugga på.
Oljan från skalet kan även användas vid tillverkning av parfym.


Nu har vår Pomerans genomlidit ännu en vinter, och får snart komma på tidigt sommarlov till vårt växthus då det blir uppvärmt om någon vecka. Jag vet inte hur många minusgrader denna planta skulle klara, kanske knappt någon då Pomerans har sitt ursprung i Indokina, från länder som Vietnam, Laos och Kambodja.

Ännu står det inomhus och drömmer om en varm och lagom fuktig sommar i växthuset.

6 kommentarer:

  1. Ståtlig trots allt, luktar det gott om bladen? Jag har bara smakat de där torkade eller syltade pomeransskalen till bakverk, skulle verkligen vilja smaka en färsk (trots din beskrivning). :-)

    SvaraRadera
  2. Pomeransskal är en absolut nödvändig ingrediens i äkta gotlandslimpa - så'n som mamma bakade i vedeldad stor stenugn.
    Jag bakar nu en falks variant med ättika istf det endast skrapade trätråget mamma la deg i dag l och fortsatte dag 2 med hela satsen. Jag har apelsinmarmelad istf pomeransen. Resultatet blir förvillande lik riktig gotlandslimpa.
    Lämnar gärna receptet till ev intresserade. /Anna-Stina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skicka gärna receptet till mig så publicerar jag det här.

      Radera
  3. Vad roligt ändå att ha ett exotiskt träd som du dessutom har sått själv. Visst får du en 'relation' till det och jag är alldeles säker på att just pomerans inte är det vanligaste citrusträdet som folk har hemma. Och framför allt inte på dina breddgrader. Har du någon glädje av detta som jag hittade på nätet:

    Växtförhållanden
    Pomeransträd kräver lucker, väldränerad och lätt alkalisk lerjord, vindskydd och direkt sol. Regelbunden gödsling behövs, särskilt mycket kväve och kalium för att frukten ska bli bra. Det hör till de mer lättodlade citrusträden; inte lika känsligt för virus och skadedjur som andra och klarar också kyla bättre.
    Odling inomhus
    • Sådd: Peta ner några färska kärnor ett par cm djupt i såjord. Citrusfrukter i asiatiska butiker har ofta mycket kärnor. Pomerans brukar ta sig bra, särskilt med kärnor från KRAV-odlad frukt. Rötterna växer snabbt och djupt så så i en 10-12 cm djup kruka. Genomvattna och sätt plast med lufthål över. Ställ ljust och varmt och låt inte torka ut. De första små bladen kommer efter en vecka - ett par månader. När plantorna är 6-10 cm höga flyttas de över till var sin lite större kruka med krukväxtjord blandad med lerjord och grovt grus eller lecakulor i botten. Sköter man dem rätt kan de utan särskilt stor arbetsinsats frodas i årtionden.
    • Skötsel: Placera ljust, vattna regelbundet och duscha ibland. När plantan nått 20 cm höjd bör den toppas för att inte bli för ranglig och spretig. Vinter: Plantan kan ibland tappa alla bladen men hämtar sig oftast om man fortsätter att vattna sparsamt och ser till att växtplatsen är ljus. Vår: Trädet växer snabbt; plantera om i större kruka och byt jord varje vår de första åren. Skär bort nya skott för att hålla plantan tät. Sommar: Gödsla en gång i veckan; det finns specialnäring för citrusväxter. Plantan mår bra av att stå utomhus på soligt och fritt ställe.
    • Blommor och frukt: Det kan ta över tio år innan de första blommorna kommer och hurdan frukten blir kan man aldrig vara riktigt säker på med frösådd citrus. Man måste pollinera blommorna själv: Använd en liten pensel till att föra över frömjöl från en blommas ståndare till en annans pistill.

    Hälsningar Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anja för all information, och nu lärde jag mig att den inte blommar i första taget. Kanske den vill blomma så småningom om jag orkar ha den kvar.
      Den börjar liksom ta lite väl mycket plats.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.