Smultron

Fragaria vesca

I vår trädgård finns det gott om smultron.
De finns lite här och där, men de flesta finns i trädgårdslandet.
Där är de numera instängda i en odlingslåda med höga kanter av plåt för att de inte ska skicka utlöpare som invaderar hela området,
Det var precis det som hände med det gamla trädgårdslandet som fanns på samma plats.
För även om smultron är ett av de mer trevliga ogräs man kan ha, så får det ju vara viss måtta med utbredningen  av plantor.

Som ni ser så har smultronen svårt att leva ett städat liv kvar i odlingslådan, de böljar ut över grusgången utanför.

Men jag blir ändå glad när jag ser smultronens framfart, för jag vill gärna ha många smultron i vår trädgård som barnen kan plocka och få äta och spara smaken av smultron bland sina minnen från deras uppväxt här.

Jag själv hade inga smultron att plocka här när jag var barn, varken i trädgården eller i naturen utanför. Kanske det är därför som jag så gärna vill ha frukt och bär här i vår trädgård till våra barn, eftersom jag själv saknade sådan lyx.

Våra smultron kommer från en av de glömda och övergivna trädgårdarna vid Svanåmyren här bredvid vår by, men när jag var barn så kände jag inte till att det fanns plantor där (då hade jag nog hämtat hem en planta redan då).
Där växte de kvar trots att skogen skuggade så, och då för kanske 20 år sedan fick en eller två plantor flytta hem till vår trädgård.
När plantorna fick en ljusare plats att växa på så gav de plötsligt bär, de orkade nog inte ge speciellt många bär i den dunkla skogen.

Nu finns smultronen här, och bidrar till att göra vår egen trädgård till mitt eget smultronställe.

Smultronblom

Gurkört

Borago officinalis

En av trädgårdslandets vackraste ätbara växter är gurkörten.
Bladens smak ska tydligen påminna något om gurka, men de är inte så trevliga att äta, för de har en stickande känsla av små små taggar som finns på bladen.
Nej, här är det den blå blomman som är behållningen.

De blå blommorna är även omtyckta av bin och humlor.

Gurkörtens blommorna ska vara ätbara, och med dessa kan man piffa till vilken sallad eller maträtt som helst.

Gurkörten är en ettårig växt som vi brukar så ibland i trädgårdslandet, i år har bladen gulnat lite, kanske av näringsbrist eller av det myckna regnandet?

Ibland hinner plantorna sätta frön som kan överleva vintern utomhus, och då blir man förvånad över att en ettåring dyker upp även året efteråt, innan man förstår att det är ett nytt frö som grott, för själva plantan överlever inte vintern.

De blå blommorna går att frysa in i iskuber och ta fram när man vill överraska lite.

Kanske till en varm sommardag, eller till något festligt tillfälle mitt i vintern?

Jag vet inte riktigt själv om jag är så förtjust i att ha dessa blommor i isen, de är lite sladdriga och läbbiga då de sedan släpper från isen och man får dem i munnen, och jag får svårt att svälja dem.

Men det är ju lite läckert ändå att se på de infrusna blå blommorna i isen.

Även som dekoration på en kall paj gör sig gurkörtens blommor bra, men inte heller här förmår jag att tugga i mig de blå blommorna, även om jag hört att de ska vara fullt ätbara.

Men som sagt, gurkörtens blommor är en fröjd för ögat.

Stjärnflocka

Astrantia major

Vår stjärnflocka blommar fint i en rabatt, helt obekymrad över den så kyliga och regniga sommaren.
Kanske den äntligen fått det nog fuktigt för att trivas riktigt bra?
Det är nog så att stjärnflockan aldrig tidigare blommat så fint som vad den gör i år, och det kan bero på att växtplatsen är aningen för torr de flesta andra år, då det inte regnar så som det gjort hittills denna sommar.

Stjärnflockan trivs med näringsrik och fuktighetshållande jord, men den bör få en väl dränerad växtplats för att överleva vinterns fukt.

I vår trädgård så är en väl dränerad växtplats en plats som under sommaren oftast är väldigt torr, och då blir det ju nästan en omöjlig ekvation att lösa, fukt på sommaren, men torka på vintern.

Det vill till att det regnar mycket om sommaren för att en torr upphöjd rabatt ska vara fuktighetshållande, men så har det ju blivit i år.

Min fru fick stjärnflockan när vi var i lilla byn Hulu utanför Nässjö en gång för flera år sedan.
Hon har alltid beundrat denna växt, som det ju är något visst gammaldags över, kanske stjärnflockan räknas in bland de växter som kallas för 'mormorsväxter'?
Den fanns ju i landet redan på Linnés tid.

För att tillföra mer näring till plantan har jag lagt the-och kaffesump där, något som ju stjärnflockan tydligen gillar. Däremot så är jag osäker på om en vit krollilja just bredvid uppskattar koffeinet på samma sätt.
Krolliljan som ju brukar vara så fin tynar med bara några få blomstänglar i år.
Om det inte är koffeinet som ställt till det för den, så kanske det är allt regn som den ogillar, då platsen är skuggig, eller kan löken fått något virus?
Eller är det en kombination av allt regn och koffein?

Men i andra trädgårdar i området så blommar krolliljorna lika fint som de alltid gjort, så de vissnande krolliljorna i vår trädgård kan nog inte bero på allt regn.

Det är tur att stjärnflockan är så fin och fyller upp den platsen när trädgårdens Drottning tynar så i år.

Finsk rödbladig björk

Betula pubecens f. rubra

I vår trädgård finns tio stora björkar, som dominerar totalt.
Därför kan man tro att det skulle vara en enkel sak att plantera in just björk på vår tomt, men det har visat sig vara svårare än vad jag trott.
Trots att de stora björkarna ser ut att trivas så bra.

Nu gör jag ännu ett försök.

Sjätte gången gillt?

Den första av de många försöken med rödbladiga björk hittade jag avbruten (min då tvåårige äldste son stod högst upp på listan över misstänkta vandaler, trots sitt nekande) det andra försöket torkade ihjäl sommaren därpå.

Det tredje försöket åt sorkarna upp en vinter, och det fjärde försöket torkade även det ihjäl förra sommaren.

Femte försöket planterades så in i trädgården för snart ett år sedan, men den bröts av den tunga snön i vintras, och dog upptill, men nu skjuter nytt upp från roten. Men den nya tillväxten är ännu löjligt liten.

Så detta är försök nummer 6 med att få en rödbladig björk att slå rot i vår trädgård.

Denna björk fyndade jag billigt i Finland för några dagar sedan, de såldes för bara 23 euro (ca 230 kronor) hos varuhuset TEX i Torneå.
Ett bra pris för en sådan björk som är drygt 140 centimeter hög.
I Sverige kostar en sådan minst 600 kronor, så jag kunde inte låta bli att köpa hem denna.

Den rödbladiga björken kommer från en klon som hittats i Finland, och den är en glasbjörk som trivs att växa lite fuktigare än vad vårtbjörkar gör.

Men då är frågan; vart i trädgården kommer den här björken att trivas bäst?
Eftersom det är en glasbjörk så får växtplatsen inte vara för torr.
De röda löven framträder snyggt i motljus, så det kan också vara värt att tänka på inför valet av växtplats. Annars upplevs de mörkt röda löven nästan svarta.

Hm, den enda plats som är ledig och som har en fuktighetshållande jord, och kan ge fint motljus i de röda bladen, ja det blir mitt bland våra vinbärsbuskar.
Men hur trivs de med en björk så tätt inpå?

Men det är klart, om björken trivs och slår rot mitt i "vinbärslunden" så får jag väl plantera nya vinbärsbuskar någon annanstans.

När jag väl fått ned den i jorden så måste den bindas upp med ett stöd för att inte knäckas av snön, och på något sätt måste jag även skydda trädet från de glupska sorkarna.

Gnagskydd runt stammen skyddar ju inte alla grenar, och de usla sorkarna är ju duktiga klättrare om de finner mödan värd.

Vad som blir svårast är ju att kunna garantera nog med vatten till trädet, vi som är borta ibland om somrarna.

En nyplanterat glasbjörk som denna behöver mycket vatten de första åren tills trädet hunnit att etablera sig ordentligt.

Man får väl hoppas på lokala regnskurar då.

Svärdslilja

Iris pseudacorus

I år så lider många växter av det kylslagna vädret och av det myckna regnandet, men en av trädgårdens växter stormtrivs, det är svärdsliljan som mår ovanligt bra i år.

När andra växter knappt orkar blomma, så slår svärdsliljan på stort och bjuder på den bästa blomningen den någonsin visat oss.

Förklaringen till detta välmående från svärdsliljans sida måste bero på att jorden varit helt lagom fuktig från tidig vår fram till nu.
Plantan växer på en riktigt sunkig plats i trädgården, där ofta vatten samlas efter ett regn, något som tydligen uppskattas ordentligt av denna iris.

Aldrig förut har plantan heller nått den höjd den har nu, de längsta bladen når en höjd av 185 centimeter.
En annars smått småtråkig växt har blivit en riktig solitär.

Men det är bara en av våra svärdsliljor som blommar så, den som växer på en torrare plats blommar inte alls i år, men det gör inte så mycket, för de smala och svärdsliknande bladen är fina som de är utan blommor.

Inte heller blommar de svärdsliljor som jag har planterat ut vid ett dike bredvid trädgården, där finns bara blad utan blommor.

Här i norr växer svärdsliljor bara i trädgårdar, jag har aldrig sett några förvildade på det sätt som är ganska vanligt i landets södra delar.
(Men länet är ju stort, så det kan ju ändå finnas förvildade svärdsliljor här.)

Svärdsliljorna vid vattnet ser också ut att trivas bra, även om de inte bjuder på någon blomning.

Myggfabriken!

Förutom svärdsliljorna så trivs myggen förträffligt bra i år, med de flesta diken helt vattenfyllda så sprutar det ut nya myggor från dem.
Hade det inte varit för alla myggor så kanske man hade kunnat vara utomhus och njuta av svärdsliljornas blommor lite oftare än vad som nu är fallet.

Uppdaterad nu ikväll:
Efter dagens skyfall så har vattnet i diket ökat så pass att den lilla bron över diket nu ligger under vatten.
Nu har myggen en säker garanterad kläckningsplats i flera veckor till innan det eventuellt kan torka upp.

Mötet med myggen vid diket var en smärtsam upplevelse, men vad gör man inte för er, kära bloggläsare.

Diadembuske

Tibouchina urvilleana

Jag köpte en växt som såldes för halva priset i slutet av maj, för där utanför butiken hade de flesta växter blivit fula av allt regn och de kalla vindarna som plågade de för det kylslagna vädret ovana växterna.
Det var bara denna växt som var någorlunda fin, så den fick följa med hem som den dagens fynd, och efter en tid i växthuset så mådde den prima och hade många knoppar.

På krukan står att den heter Tibuchina och är från Brasilien, så det förklarar ju det där med att den inte trivdes med iskalla vindar.
Nu blommar den sedan en tid i vår trädgård och ger vår trädgård en glimt av Brasilien.

Även de stora knopparna är fina innan de slår ut.

Jag läste att växten kallas för diadembuske och att man ska knipsa bort de blommor som blommat klart för att den ska fortsätta att sätta nya knoppar.

Busken ogillar frost och kan bli drygt fyra meter hög.

Det ska gå att ta sticklingar från växten, men det lyckades inte för mig då jag provade göra det förra året.

Den riktiga utmaningen blir väl sedan att försöka övervintra växten, för den vill övervintra svalt och ljust.

Men kanske den kan överleva i potatiskällarens mörker tillsammans med pelargoner och fuchior?

Problemet är väl bara då att den kanske kommer igång alltför sent, så den står redo att blomma lagom till nästa höst, om den nu alls vill överleva källarens mörker.

Men varför bekymra sig om det nu?

Just nu så blommar den fint i sin kruka och har inga bekymmer alls för framtiden.

Det finns ungefär 300 arter av släktet tibouchina i Sydamerika, med blommor som är lila, rosa eller vita.
Flera blir liksom diadembusken buskar som bara blir några meter höga, men någon sort av släktet kan nå en höjd av 12 meter.

Kanske fler sorter av tibouchina är att vänta i butikerna i framtiden?

Stor ormrot

Bistorta officinalis

Blommorna på den stora ormroten svajar på höga stänglar över de andra växterna i rabatten.
De rosa blommorna har samma form som små flaskborstar,

Växten har fått sitt namn efter rotens form, för den skall vara lite vriden och sned.

Man kanske måste tänka sig för innan man planterar in en växt som stor ormrot i rabatten, för den har lätt att sprida sig via rötterna som snabbt växer i sidled.
För trots att stor ormrot ursprungligen växer långt söder om vår trädgård, så klarar den klimatet i norr utan problem.

Jag har även läst att den här växten trivs bäst i fuktig jord, men här i vår trädgård har den spridit sig över en mycket väldränerad rabatt på en liten kulle.
Så torkan är inget hinder för den stora ormroten.

Läs mer om växten här.

Aklejgallmygga

Små otäcka larver.

Vid första anblick så kanske de inte ser ut som något stort problem, men de är en riktig plåga, och dessutom är de helt omöjliga att bli av med.

Aklejgallmyggan har kommit för att stanna, och dess larver förstör alla aklejor denna tid på året.

Alla aklejor.

Här i vår trädgård har ju aklejgallmyggan lagt larver i aklejornas knoppar de senaste 20 åren, så de blommar just inget, utan aklejors knoppar brukar bara torka ihop innan de slår ut här.

De första åren gjorde vi allt för att bli av med aklejgallmyggan, vi plockade alla aklejor när de var i knoppstadiet hos oss och grannarna och brände knopparna med en förhoppning om att aklejgallmyggan skulle försvinna, men efter något år så gav vi upp.
Vi lyckades inte bryta aklejgallmygans livscirkel, de fanns kvar här ändå, och finns här än.

Aklejgallmyggan fanns inte här i vår by förut, den har mest troligtvis följt med hem till vår trädgård med någon planta vi köpt för länge sedan, och nu är de ju omöjliga att bli av med.
De är dessutom 'osynliga' man märker bara att aklejornas knoppar torkar ihop nu i mitten av juli månad.
Inuti de förtorkade knopparna sitter sedan de usla små larverna i säkerhet från myror, spindlar och fåglar.

Här är jag är aklejgallmyggans ende fiende, men trots mina riktade utrotningsförsök så finns de ändå kvar.

Om någon har något bra tips för att bli av med aklejgallmyggan från vår trakt och åter igen få njuta av aklejornas blommor, så får ni gärna dela med er av dessa tips.

Jag plockade in en förstörd knopp av en akleja, och ut kröp strax fyra mycket små larver.
Äckligt!

Hur själva aklejgallmyggan ser ut har jag ingen aning om,  jag har aldrig sett någon sådan, men de otäcka larverna har som sagt plågat oss i många år.

UÄCK!!!

Nu är det i alla fall fyra larver färre i vår trädgård...