Björk

Betula pubecens

I vår trädgård finns 12 stora björkar och två halvstora. Jag tror det är björkar av sorten Glasbjörk,
Betula pubecens som växer här, men någon kan även vara av typ Vårtbjörk, Betula pendula. Jag är inte så duktig att skilja på dessa björkar.
Björkarna är jättarna i vår trädgård och de fanns på platsen när min farfar byggde vårt hus i slutet av 1920-talet, då var de förstås betydligt mindre.
De var många fler då, för min pappa fällde flera när trädgården utökades under 1980-talet, de skuggade och tog all näring från gräsmattan.
Att fälla sådana bjässar är inget man gör på en kafferast direkt.

Bilden här ovan visar löv från de olika sorterna av björkar som finns i vår trädgård.
Från höger; vanlig vildväxande björk, sedan Ornäsbjörk, och längst till höger Rödbladig björk från Finland.
Längst ned i bild finns det lilla lövet från Dvärgbjörk.
Förutom de stora glas- och vårtbjörkarna så växer den lilla dvärgbjörken också vild här i skogarna runt vårt hus.
Jag trodde att det utan problem skulle gå att plantera in nya sorters björkar här då de gamla såg ut att trivas så bra. Det skulle visa sig vara enklare sagt än gjort...

Betula pendula  f. dalecarlia

Ornäsbjörk,  Betula pendula  f. dalecarlia
Jag hade länge drömt om att få ha en ornäsbjörk i vår trädgård. De djupt flikade löven är så vackra.
Jag såg på TV om hur någon hittat den första Ornäsbjörken i Dalarna för länge sedan och att de lyckades ta sticklingar från den redan då, även om det inte varit lätt att föröka den så lyckades de ändå med den bedriften och det stora moderträdet föll några år senare av en storm.
Min faster bodde förut vid Brännbergs äldsta Ornäsbjörk och jag har flera år försökt att ta sticklingar från den på olika sätt och ympa in på vanliga små björkar. Jag lyckades aldrig få någon att överleva.
Jag hade svårt att ge upp detta försök då de lyckats för 200 år sedan.
Till sist gav jag upp alla försök att ta egna björksticklingar.
Jag köpte så en Ornäsbjörk, men den åt älgarna upp redan första hösten den fanns här och det var mer än den tålde.
Jag köpte en ny för snart två år sedan när de sålde buskar och träd för halva priset på handelsträdgården vid mitt jobb. Den har varit så fin till denna rekordvarma sommar här i Norrbotten. Den stackarn höll på att torka ihjäl, jag tror att jag lyckades rädda den i sista stund när jag upptäckte hur den torkade.
Den gamla ornäsbjörken som jag förut försökt att ta sticklingar från, föll så även den för en storm i början av juni månad i år. Annars så har just björkarna klarat försommarens svåra storm riktigt bra. Nästan hela skogen bredvid vårt hus föll för stormen. (Björkarna står fortfarande kvar där.) Vindarna slet i våra stora björkar men de stod pall.

Betula pubecens f. rubra

Finsk rödbladig björk Betula pubecens f. rubra
Bilden här ovan visar en Rödbladig björk i Finland i motljus. De är så de skall ses, de är som vackrast i motljus, annars så upplevs de väldigt mörka, nästan svarta.
Jag har även länge drömt om att få en sådan björk i vår trädgård och inte heller här har det varit problemfritt.
Bilden här under visar det som finns kvar efter det tredje försöket med denna rödbladiga björk.
Vintern som var så skadades många buskar och träd av sorkar som åt allt de såg. Jag har aldrig förut varit med om dess like och vår lilla Rödbladiga björk var svårt skadad. De lurkiga sorkarna hade bara ätit på denna björk, de vilda småbjörkarna bredvid hade de lämnat ifred.

Vår egen Rödbladiga björk.

Betula pubescens f. columnaris

Pelarbjörk, Betula pubescens f. columnaris
En pelarbjörk fyndade jag så till halva priset för två år sedan. Denna björk är en klon från Finland och den växer upp hög och smal. Ja det var det jag hade hoppats på.
Vår fina Pelarbjörk som klarat två vintrar utan problem, och som börjat växa så bra kom för några veckor sedan i vägen för min grannes slåtteraggregat. Han slog höet på ängen men kom för nära vår kära Pelarbjörk och jag är bara tacksam att det ändå återstår så pass mycket av den som det gör efter det.
Längst hela stammen var fullt av skrapsår sedan den vikit sig under slåttermaskinen. Nästan alla löv och grenar slogs av men stammen finns kvar. Jag har täckt över de otäcka skrapsåren med Sårbalsam. En blandning av kåda och lera. Jag hoppas att Pelarbjörken klarar denna pers.
Vår största Silverpil Salix sibirica, som jag planterat en bit ifrån försvann helt i slåttermaskinen.

Vår förra Pelarbjörk som jag planterat utanför trädgården kom även den i vägen för en slåttermaskin, men denna gång var det vägslänten som klipptes, lite för noga om ni frågar mig för hela min dröm om en björkallé försvann tillsammans med små silverpilar och vår första Pelarbjörk.
Stubben finns fortfarande kvar att beskåda...

Detta hade kunnat bli en fin Pelarbjörk...

Ni hade kanske blivit arga om något liknande hänt er, men samtidigt som jag blir upprörd då detta händer om och om igen av olika traktorförare, så är jag glad att de slår hö och håller öppet här runt vår trädgård.

Att muta in 30 centimeter utanför rönnhäcken visade sig vara ett misstag från min sida.

Betula nana

Dvärgbjörk, Betula nana
Den lilla dvärgbjörken klarade sommarens slåtter med blotta förskräckelsen. En meter från denna hade traktorn kört.
Dvärgbjörk växer vild i skogarna här bredvid, de väljer att växa på mycket fuktiga platser.
Jag tycker att de små löven är så fina och hoppas att den skall klara en inte fullt så blöt plats som de vilda växer på. Vår Dvärgbjörk är ny för i år, den köpte vi i Finland för en månad sedan.
Att flytta på en vildväxande Dvärgbjörk kan vara svårt då de trots sin ringa storlek i knä-höjd faktiskt kan bli 90 år. Därför köpte jag en istället för bemöda mig att flytta på en vildväxande.

Pappersbjörk,  Betula papyrifera
Jag har ingen bild på den Pappersbjörk vi förut hade här. Det var ett fint träd som jag försökte ge rätt förutsättningar för att klara vårt kalla klimat.
Pappersbjörk härstammar från Nordamerika så jag trodde den skulle klara ett liv i Brännberg.
Den första vintern klarade den fint, den grönskade liksom de övriga björkarna våren efteråt.
Men när andra hösten kom så ville den inte invintra. När de vildväxande björkarna gulnat och sedan fällt sina löv så stod Pappersbjörken där så grön och fin som om det ännu vore sommar.
Det var ett dåligt tecken.
När den andra våren kom så hade den svårt att komma igång att växa som den gjort året före, och vid midsommartid så gulnade plötsligt löven och föll av.
Sedan var den stendöd.

 

De stora björkar som finns i vår trädgård har alla fina vita stammar.

De stora björkarna tar mycket av vatten och näring av övriga växter. Björkarna tar sitt, de övriga får slåss om det lilla som blir kvar.

Kanske även jag skulle gallra hårt bland trädgårdens björkbestånd. Att ha vildväxande trädslag inne i trädgården känns knappast spännande, men det skulle bli kalt och tomt utan de stora björkarna en lång tid framöver om jag skulle låta fälla dem.
En av björkarna, ja den som står allra närmast vårt hus känner på sig att sommaren är slut redan nu och fäller varje år mängder av gula löv i augusti. Det är så tråkigt att få tidig höstkänsla i trädgården.
Det är en riktig surbjörk.
Jag kanske startar motorsågen ändå...

Just nu i vår trädgård.

Nu blev jag glad!

Jag brukar klaga på att vårblommande höstlökar säljs för sent på säsongen hos oss här längst i norr.
Oftast brukar de inte komma in till butikerna förrän runt 10 september.
Det är nog så sent om man tänkt att plantera vissa lökar som är känsliga för uttorkning, de behöver snabbt komma i jorden och sedan få några veckor med varmt väder för att hinna få rötter innan kylan kommer.
Här snöar det ibland i slutet av september så lökar som måste hinna slå rot före vinterkylan kommer, måste i jorden redan nu i augusti.

Igår när jag besökte Blomsterlandets butik i Luleå så hade de redan höstlökar till salu.
Inte illa.
Jag köpte Kungsängslilja, Frittillaria meleagris och Sommarsnöklocka, Leocojum aestivum som jag planterat idag.
De båda sorterna mår inte alls bra av att ligga för många dagar i torr butiksmiljö.
Dessa lökar är ungefär att jämställa med en bukett tulpaner. När en sådan bukett vissnat så har känsliga lökar börjat ta skada av att förvaras för torrt. En vecka klarar de nog i butiksmiljö men sedan är det inte lika säkert att de är vid liv.

Extra glad blev jag när jag såg att kungsängsliljans lökar låg inpackade i fuktig jord. I butiken låg de skyddade i jorden men kom fram ur jorden under transporten hem.
Tack Lord Nelson för att ni paketerat dem så bra i år. Era lökar borde klara sig längre än vanligt med fuktig jord i påsen.
Jag är less att köpa kungsängsliljor som redan torkat ihjäl i butiken, det har hänt förut. Det kan vara svårt att avgöra ifall de är vid liv eller ej när man står där i butiken och kikar på dem.
Vissa butiker (dock ej Handelsträdgårdar) kan ha kvar förtorkade lökar av Kungsängslilja som fortfarande är till salu långt efter att snön har kommit.

Sommarsnöklockan är ny för vår trädgård, den har vi aldrig testat förut. Hoppas den klarar ett liv hos oss i Norrbotten. Jag läste att den skall klara att odlas i praktiskt taget hela landet, så man kan ju hoppas att den blommar fint till våren.
Klosterliljor av Vadstenatyp, har vi testat en gång. Vet ej om detta är samma växt.
En Klosterlilja överlevde en vinter för att blomma tidigt på våren och sedan mest troligt torka ihjäl under sommaren. Jag visste inte då att de är känsliga för torka.

Kungsängsliljor klarar vårt kalla klimat utan problem.
De jag köpte igår har jag nu planterat i fuktighetshållande jord. De kungsängsliljor som inte klarat sig i vår trädgård är de som fått en för torr växtplats och helt enkelt torkat ihjäl varma torra sommardagar.
Jag älskar kungsängsliljor. Att de sedan snällt kommer tillbaka år för år gör inte saken sämre.

Det blev bara två lökförpackningar igår. Jag skall försöka behärska mig i år och inte köpa hem för mycket höstlök. Men det är svårt att låta bli, och dessa lökar hade ju som sagt bråttom ner i jorden.
Jag fyndade även några perenner som Blomsterlandet nu sålde för halva priset.

"Ett fynd är något som du inte behöver till ett pris du inte kan motstå."

Underbart! Kanske jag råkar få vägarna förbi Blomsterlandet igen de närmaste dagarna. Butiken är bara sju mil bort, ganska nära för oss med norrlandsperspektiv på tillvaron.
Ha en fortsatt trevlig helg...

Blåbär

Vaccium myrtillus

Blåbär växer vilda i hela vårt land och är en av de vanligaste förekommande växterna i skogarna. Bären växer på lövfällande dvärgbuskar som trivs bäst på näringsfattig mark.

Blåbärsriset föredrar en något torrare växtplats, men växer även där det är fuktigare mark, och det är tur för i år när sommaren här i Norrbotten varit så varm och torr så finns ändå Blåbär att hitta där det är lite fuktigare.

Bären är egentligen svarta men omges av en vaxhinna som ger bäret dess blå färg. Ibland saknas vaxhinnan och de blåbären blir svarta. Det förekommer även vita Blåbär på några få platser i vårt land, men de är mycket sällsynta.

Det växer vilda Blåbär i trädgårdens östra hörn. En liten ruta bakom vår lekstuga har kvar skogens fauna, där blev aldrig någon gräsmatta anlagd när trädgården fick sin form för länge sedan.

I vår trädgård har vi förra året även planterat in Amerikanska buskblåbär.
Vi har provat sorterna Northsky och Northblue. De har övervintrat men ger inte några bär i år.
Jag har planterat dem i kemiskt sur jord i skyddat läge, kanske det blir bär nästa år?
Jag kanske skriver om dessa vid något senare tillfälle, här visar jag bara vårt vanliga Blåbär.

Blåbär har sedan länge varit ett viktigt bär för hushållen i vårt land. Att koka sylt, saft, soppa eller kräm av bären är fortfarande vanligt. När bären är färska så kan man använda dessa till fyllning i vetedeg, det blir Blåbärskaka, eller Blåbärsbulla som den kallas för ibland.

God Blåbärskaka från konditori Opalen i Boden.

Av färska bär kan man även göra Blåbärsvin.

Här i Brännberg finns ett muntligt berättat recept på Blåbärsvin.

Det är ett Solvin som folk gjorde förr här i byn, jag tycker det är viktigt att traditionen förs vidare från generation till generation och vissa år så gör även jag lite Blåbärsvin.

Blåbär som inuti har ett rödfärgat fruktkött ger vinet en härlig färg. Det är inte svårt att göra detta vin själv, förutsatt att man har tillgång till färska Blåbär.

Blåbärsvin

Fyll kallt vatten i en flaska som rymmer ungefär en liter.

Pilla ned färska Blåbär i flaskan. Ungefär ett glas fyllt med bär. ( ca 3 dl.)

Stäng flaskan ordentligt, och ställ flaskan i ett fönster, gärna så solen får lysa på flaskan.

Där skall flaskan stå i tre veckor.

Det jäser lite i flaskan så man måste kolla så att korken sitter kvar på flaskan, annars finns en risk att korken flyger ur flaskan och halva rummet får en ny färg av allt Blåbärsvin som då sprutar ut.

Det har aldrig hänt mig men jag har hört talas om de som fått måla om efter att Blåbärsvin 'exploderat'.

Efter tre veckors tid har vattnet fått en vacker mörkröd färg och då är det tid att sila bort bären från vinet.

När detta är gjort fyller du i lika mycket socker i vinet som de Blåbär du använt. Blanda väl och fyll vinet i rena flaskor och förvara det svalt.

Något riktigt vin är det ju inte förstås, det innehåller knappt någon alkohol och det smakar väldigt sött.

Jag blir så nostalgisk av denna smak.

Augusti

Grönliljan, Zigadenus-elegans som höll på att torka ihjäl för några år sedan blommar fint i år sedan jag planterade den i fuktighetshållande jord för två år sedan.

Trädgårdens bär är nu mogna att äta.

Augustimorgon i vår trädgård.

Rosa flockliljor blommar som bäst nu när sommaren går mot sitt slut.

Solnedgång

Augustinatten är mörk och kall här i Norrbotten.

På kvällen stänger vi dörren till växthuset för att hålla kvar värmen därinne.

Nattfrosten kommer snart och slår till lika skoningslöst varje sensommar.

Lilium 'Notshka'

Jag måste bara visa den vackert blommande röda lilja som just nu förgyller vår trädgård.

Lilium 'Notshka' heter den och det är en hybrid från Ryssland.

Jag har förut i sommar besökt två vackra trädgårdar i Piteå, två trädgårdar som har egna bloggar.
Från trädgården med bloggen;
 http://helenstrdgrd.blogspot.com/, kommer denna vackra lilja. Jag besökte Helen för att köpa en annan växt hon köpt av Larz Danielsson på Spezialplant, http://www.spezialplant.nu/
Helen är mycket givmild och jag åkte därifrån med tre påsar fådda växter. I en av påsarna fanns denna ovanligt vackra lilja.
Tack igen Helen.

Den andra trädgården i Piteå jag besökte har följande blogg;
 http://myrentedgarden.blogspot.com/,och det var likadant där. Jag besökte Berit för att köpa växter hon hade till salu, och även där var givmildheten stor, jag kom hem med mycket mer än jag köpt.
Tack igen Berit.

Kanske är Pitebor ovanligt frikostiga och givmilda...

Helen berättade att denna lilja får bulbiller i bladvecken de första åren den blommar, så jag kan så dessa och på det sättet få fler vackra liljor.

Jag är glad att jag börjat blogga och fått träffa både Helen och Berit och fått förmånen att se deras fantastiska trädgårdar.
Kolla gärna själv deras bloggar som jag länkat till här ovan, så får du se en glimt av de trädgårdarna.

Ha en bra helg.

Knölklocka

Campanula rapunculoides

Blommig Fredag - oskuldsfull.

Den kan se ofarlig ut vid första ögonkastet, kanske rent av vacker, oskuldsfull och lite exotisk för våra breddgrader, men...

Varning! Varning! Varning!

Det här är ett av de värsta ogräs som du kan få in i din rabatt om du inte tänker dig för.

Knölklocka sprider sig effektivt med rötterna i hela rabatten, från dessa rötter växer stora blad upp som täcker och kväver andra perenner.
Tro inte att det är lätt att bli av med växten när den väl fått fäste i din rabatt. Från varje liten rottråd som blir kvar i marken trots effektiva utrotningsförsök, kommer det att bildas en ny planta som snart påbörjar en ny invasion av din rabatt. Bäst trivs knölklocka i lätt, varm och näringsrik jord. Men den överlever i de flesta jordar.

Hur vi fick in knölklocka i vår trädgård kommer jag inte riktigt ihåg, men jag anar att vi i oaktsamhet planterade in växten som vi fått av någon utan att riktigt förstå följderna av detta.
Vår trädgårdsvän Siri som bor i vår by försökte varna oss när hon såg att vi hade knölklocka i rabatten, men tyvärr så lyssnade vi inte på denna varning utan lät den stå kvar.
Den var ju fin, och vad skulle den lilla plantan kunna göra för skada...

Under en period av mer än tio år har vi varje försommar hackat, slitit, grävt och försökt att få bort alla rötter som knölklockan kommit att sprida i rabatten.

Varje år så ser det först ut som om utrensningsförsöket har lyckats, men knölklockan klarar det mesta, och återkommer med full kraft året efteråt igen.

Vad värre är att när jag flyttar ut någon planta från denna rabatt, så följer det automatiskt nu med även en knölklocka i den rotklumpen.

Jag har flyttat ut större delen av de spridda knölklockorna till en plats utanför själva trädgården, där kan de få sprida sig som de själva vill. Men de trivs inte riktigt på den platsen, jorden är för mager där, men det kommer ständigt nya plantor i rabatten där de inte skall vara.

Vad att göra? 

Fortsätta att slita och dra eller bara ge upp alla sådana försök och istället njuta av denna växt när den blommar med sina blå klockor?

Till sist vill jag bara skicka vidare det varningens ord vi fick av vår vän Siri,

-"Plantera aldrig knölklocka närmare trädgården än 100 meter, låt det gärna passera någon asfalterad väg däremellan, då kanske ni slipper problem."

Nej, oskuldsfull är inte knölklockan, även om den kan verka så vid första ögonkastet.

För att läsa om mer äkta oskuldsfullhet i bloggvärlden, spana in hos Hélena med fina bloggen Bland Rosor och Bladlöss.

Hoppas ni har överseende med att jag tog med detta gamla inlägg till Blommig Fredag, men det dök upp i tankarna om och om igen...

Bärhäggmispel från Saskatoon / Kanadensisk bärhäggmispel

Amelanchier alnifolia 'Smoky'

Häggmispel förekommer rätt vanligt i trädgårdar här i norr, de klarar klimatet utan problem.

Busken ger rikligt med bär som kanske i de flesta fall lämnas kvar till fåglarna, men buskens bär är ätliga och har varit viktiga för Nordamerikas indianer då busken växer vild där. Där kallas bären för Saskatoon.

I vissa delar av Canada och USA är det en stor tillverkning av produkter av Saskatoon bär som saft, sylt, marmelad och vin. Där odlas olika förädlade namnsorter av bäret. Dessa bär är större än på de fröförökade buskar som är vanliga här och de förädlade sorterna varierar något i smaken.

Förutom en fröförökad buske av Bärhäggmispel så har vi även planterat in några plantor av namnsorten 'Smoky' i vår trädgård. Buskarna är ännu så små att de inte än hunnit ge några mängder med bär och de bär som mognar äter min dotter upp snabbare än vad fåglarna gör.

Jag hann nästan inte med att fotografera de mogna bären då de försvann i snabb takt i mitten av juli månad.

De mogna bären får en djupblå färg.

Dessa buskar trivs bäst på en ljus och öppen plats med lagom fuktig trädgårdsjord. Det får inte bli för torrt för då blir inte bären så stora.

I juni blommar Saskatoonbusken med vita blommor.

Det händer att denna buske ibland säljs under namnet Blåbärsträd, men denna växt är inte alls släkt med våra Blåbär, det är bra att namnet Saskatoon istället används på de förädlade sorterna.

Förutom Smoky som är den mest vanliga sorten i butikerna finns även sorter som Martin, Northline, Thiessen och Honeywood.

De förädlade namnsorterna är ännu relativt nya för oss här i norr och det är roligt att berika vår trädgård med ännu en bärbuske.

Zongränser på gränsen.

För någon vecka sedan åkte vi till Haparanda och Torneå. Bilden här ovan visar själva gränsen mellan Sverige och Finland. Till höger syns svenska sidan och till vänster syns den finska med Nedertorneå kyrka längst bort i bild.

Här möts två växtzoner, svenska zon 6 och finska zon 6.

De borde ju vara lika klimatmässigt sett.

Förut i sommar hade jag turen att hitta ett äppelträd som jag önskat.

Äppelträdet 'Gyllene Kitajka', ett äppelträd från Finland som har ryskt ursprung. Detta äppelträd skall ge små  frukter som skall smaka som marmelad.

Det är ett av de härdigaste äppelträd som finns, och det skall klara finska växtzon 6 och svenska växtzon 7.

Så är det med de flesta fruktträd från Finland. De anses klara en växtzon högre i Sverige än i Finland.

Jag undrar varför.
Varför räknas zon 6 kallare i Finland än i Sverige?

Svenska och finska växtzoner.

Är klimatet i Svenska zon 6 varmare än vad finska zon 6 är? Kan närheten till Sibirien spela roll för finska växtzon 6?

Eller är det allmänt lite kärvare klimat i Finland? I gränslandet vid Torne älv syns ingen märkbar skillnad, där de två ländernas zon 6 möts.

Bilden här ovan visar ett montage av de svenska och finska zonkartorna. Växtzon 6 är markerad med gul färg. Svenska växtzon 6 sträcker sig ungefär 50 mil söderut jämfört med den finska zon 6, det kanske också spelar roll för att zon 6 anses vara varmare i Sverige än i Finland.

Vår trädgård finns där den gröna kartnålen är på bilden här ovan. Växtzon 7 sträcker här ned en smal remsa över höglandet mellan Lule och Pite älvdalar. Vår kalla odlingszon är för övrigt den zon som till ytan är Sveriges största. Inte undra på att Sverige räknas som ett kallt land.

Vinterkylans zonindelning.

För att förvirra hela begreppet med växtzoner så visar jag även en bild över hur världszonerna  anses ligga. Dessa styrs av hur kallt det blir om vintern. Större delen av Finland samt nästan hela Norrbotten finns här i växtzon 4. Även Moskva finns i denna zon. Detta zonindelning har egentligen inget att göra med de Svenska odlingszonerna, utan utvecklades en gång av Jordbruksdepartementet i USA, och var främst framtaget för Nordamerika.

Det kan ändå vara intressant att jämföra.

Åkerbär / Allåkerbär

Rubus articus

Åkerbär är släkt med både Hallon och Hjortron som jag skrivit om förut, alla dessa bär är väldigt goda och just Åkerbär är godast av dem alla. Det är iallafall vad jag tycker.
Smaken är söt som hallonens men mer fyllig, lite starkare så att säga.
Åkerbär är Norrbottens landskapsblomma och fanns förr avbildade på våra mjölkförpackningar, därför var just Åkerbär den första växt som jag lärde mig det latinska namnet på. Rubus arkticus, det sitter än kvar i minnet.

Det växer vilda Åkerbär i vår trädgård men det blir aldrig bär på dessa, troligtvis är det samma ursprung på alla dessa åkerbärsplantor så de kan inte pollinera varandra. De är självsterila.
Det är med Åkerbär som med de flesta äpplen, det måste finnas fler än en sort för att det skall kunna bli bär på plantan. Jag läste att det kan fungera om man planterar in Allåkerbär i sin trädgård, de skall kunna pollineras med de vilda åkerbären.
Det är nu mer än tio år sedan som vi planterade in Allåkerbär i vår trädgård men det har inte märkts av någon förändring bland de vilda bären, det blir ändå inte några bär på dessa. Kanske de är planterade för långt ifrån varandra?

Allåkerbär

Vi fick plantor av Allåkerbär Rubus stellarcticus för många år sedan och gav dessa en egen plats att växa på. Vi hade turen och fick plantor av olika sorter för även Allåkerbär är självsterila.

Efter något år flyttade vi plantorna till en ny plats då vi byggde en liten gäststuga på allåkerbärens gamla plats.

Det växer fortfarande Allåkerbär vid vår gäststuga och den plats där vi tänkt att allåkerbären skulle växa invaderades snart av ogräs så idag växer våra Allåkerbär bredvid den platsen. På en plats de själva valt att sprida sig till.

Det är inte långt från vårt växthus därifrån och redan för några år sedan växte allåkerbären även in i växthusets odlingsbäddar. Även om nu Allåkerbär sprider sig som ogräs så är det ändå ett trevligt ogräs som ger goda bär. 

Rubus stellarcticus

Jag är osäker på Allåkerbärets latinska namn då jag hittar olika namn när jag söker.
Vilket är det rätta?
Allåkerbärens plantor blir mycket högre än de låga vilda åkerbärsplantor som växer här, de vilda blir bara ungefär fem centimeter låga men allåkerbärsplantor kan bli högre än 20 centimeter.
Allåkerbär är en korsning mellan Alaskahallon och Åkerbär.
Många säger att smaken på Allåkerbär inte är lika bra som på de vilda åkerbären, men jag tycker de är väldigt goda båda två.

Allåkerbär i blom.

Hjortron

Rubus chamaemorus

Inte långt från vår trädgård, kanske två minuters promenad, förbi de vilda hallonen och vidare in i skogen finns en liten hjortronmyr. Den är inte stor och man kan som mest finna ungefär en liter hjortron där.
Trots att det är så nära vår trädgård så är det en helt annan värld där.
Mitt i den mörka skogen öppnar sig en liten glänta där nästan inget annat växer än små dvärgbjörkar, gräs och Hjortron.
Djupa vattenfyllda hål finns här och där så man får passa vart man kliver.
Det är inte ofta vi ger oss in i skogen numera, det är bara när vi söker Hjortron, i slutet av juli månad.
Sedan vi fick barn är vi alltför sällan där.
För någon vecka sedan pratade vi om hurvida det fanns några Hjortron där alls i år, då sa vår dotter;
-"Vad är Hjortron?"
Som ni säkert förstår så resulterade hennes fråga i ett besök till hjortronmyren här bredvid. Barnen följde med för att se något nytt för dem, två 'stenkast' bort från vårt hus.
Mentalt sett har vi närmare till stan tre mil bort.

Några Hjortron har vi annars inte i vår trädgård, man måste nog vara väldigt entusiastisk för att odla dessa bär i sin egen trädgård, men det är fullt möjligt.
I Norge och Finland har de forskat om hurvida Hjortron lönar sig att odla, och de har funnit några rikbärande och bra sorter.

Här i norr kallas Hjortron för 'Myrens guld' ibland. Det med tanke på bärens färg och kilopris.
Hjortron smakar gott men är inte fullt så söta som Hallon.
Bäst smakar Hjortron som sylt. Varm sylt på kall vaniljglass.

Idag regnar det här efter flera veckor av värme och torka.
Växterna i trädgården tackar förstås men barnen kan inte bada idag.
Ha en bra dag.

Hallon

Rubus idaéus

I trädgårdens östra hörn har Vildhallon smugit sig in. År för år har de närmat sig vår trädgård från ett riktigt gammalt hallonsnår 20 meter bort.
Jag har låtit dem hållas och hoppats att de skall ge ordentligt med bär, för det brukar inte bli så många liter bär då vildhallonen växer på en ganska skuggig plats.
Men i år ger det gamla hallonsnåret rekordmycket bär.
Jag har aldrig sett dess like, inte just här, överallt dignar buskarna med hallon som på bilden här ovan.
Vildhallonen ger mindre bär än de större trädgårdshallonen, men de små vilda har en utsökt söt och fyllig smak
Jag upptäckte de lagom mogna hallonen idag då jag klippte upp den slingrande stigen till det stora hallonsnåret.
Imorgon skall vi plocka hallon här.
Inne i trädgården har vi några buskar Trädgårdshallon men de hallonen hinner barnen äta före jag hinner fotografera. Men det gör inte så mycket, hallonbuskarna har vi ju mest för deras skull.
Om man fortsätter stigen förbi vildhallonen kommer man in i skogen.
Där finns andra bär...

Bredbladig gräslök

Allium nutans ?

Jag hade lyckan att få köpa en planta Bredbladig gräslök för några år sedan.
Jag hade aldrig förr sett denna variant av gräslök och blev genast förtjust i de platta bladen och de fina blommorna.
Jag såg denna lökväxt hos Astrant plant utanför Piteå och fick veta att denna planta hade kommit från Danmark där den vuxit en tid, men ursprungligen kom plantan från Boden, inte långt från byn där jag bor.
Om jag nu minns rätt.

Den bredbladiga gräslöken har en centimeter breda blad och kan enligt Astrant plant bli hela 80 cm. hög.
Vår planta är omkring 70 cm hög och den lilla tuva jag planterade för några år sedan har nu vuxit till en hästskoform.

Eftersom jag köpt denna planta utan växtetikett så är jag osäker på det latinska namnet men detta kan vara det som även kallas Rysk kantlök eller Sibirisk gräslök.
Plantan ger liksom de flesta Allium sorter ganska mycket frö, men än har det inte blivit något problem med små fröplantor runt den gamla plantan, jag har faktiskt inte än sett någon fröplanta där bredvid.
Kanske det behövs något knep för att få fröna att gro? Det skulle vara kul att få fler plantor av denna växt.

Vår bredbladiga gräslök växer på väldränerad plats i ganska mager jord.
De stora platta bladen smakar bra, det tycker även larver av vad jag tror är liljebaggar som varje försommar har kalas på dessa vackra blad, eftersom vi själva skall äta av bladen vill jag inte bespruta utan plockar bort de äckliga larverna en efter en. Dessa larver angriper bara denna växt och piplöken bredvid. Våra liljor får alltid vara ifred, de är väl inte lika goda som gräslöken.