Nordisk stormhatt

Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale

En av trädgårdens giftigaste växter blommar nu. Det är en stormhatt som jag förut kallade för 'fjällstormhatt', för jag hämtade frön från en planta som en släkting till min fru hade hämtat från fjällen. Han trodde först att det var en smörboll som han hade hittat, men det visade sig senare att det istället var en nordisk stormhatt.
Jag blev förtjust i den och fick ta frön från den sedan.

Jag tror att alla frön grodde, och vi har nu flera sådana plantor i olika storlekar.
De som står nära någon av våra stora björkar blir små, för de klarar inte björkens konkurrens, men de som står i fin fuktig jord blir stora och höga.

Bladen på den nordiska stormhatten är fina även de, men hela plantan innehåller giftet akonitin, speciellt mycket gift finns i roten.
Jag tvättar alltid händerna om jag rört i växten utan handskar liksom för att vara på den säkra sidan, för akonitin är ett starkt och farligt gift.
Akonitin påverkar hjärtats rytm och orsakar kramper och förlamning.
Om man blir förgiftad av växten så finns inget motgift att ta för att häva förgiftningen.

Om giftiga och otäcka växter har jag skrivit förr.

Den nordiska stormhatten finns vildväxande i den skandinaviska fjällkedjan där den växer på humusrik och fuktig jord ofta tillsammans med torta och smörboll.
Att ha en sådan växt med ursprung från fjällen i sin egen trädgård känns lite exotiskt, trots att gränsen till det mentala Lappland börjar knappt två mil från vår trädgård, men till fjällen är ju avståndet så mycket längre än så.

Den nordiska stormhatten blommar först av alla våra stormhattar, kanske för att den är gjord för att hinna blomma och sätta frö på den korta odlingssäsongen som råder i fjällen.

Trots sin giftighet så är detta en av mina favoriter i trädgården, och vem skulle komma på tanken att äta av plantans blad eller av dess rötter?