Författaren från skogsbygden.

Birger Vikström 1921 - 1958
Foto från boken Gårdarna vid älven.

För några år sedan läste jag i tidningen om en författare som föddes i en av byarna i trakten, han hette Birger Vikström och föddes i byn Långsjön vid Bredåker 1921.
Från den plats där jag bor är det ju bara lite mer än en mil till byn Långsjön, den byn ligger bortanför Svanåmyren härifrån sett.
Ändå hade jag aldrig förut hört talas om honom.

Birger Vikströms familj kom att flytta till byn Granbergsträsk i norra Västerbotten redan när Birger var i unga år, och familjen hann däremellan bo även här i byn där jag nu bor. Fadern arbetade en tid vid det sågverk som fanns här förut.
Märkligt att jag aldrig hört talas om den här författaren, som ju faktiskt bott i denna by, om än bara för en kort tid för länge sedan. Redan i grundskolan borde vi väl fått lära om Birger Vikström, som ju faktiskt kom att ge ut flera böcker.
(Det känns nästan skamligt att jag inte fick lära om honom under min uppväxt.)

Fadern dog en kort tid efter flytten till Västerbotten, och modern dog när Birger endast var 14 år gammal.
Han kom då tillbaka till Norrbotten och till släktingar i byn Bredåker vid Lule älv där han fick tjänstgöra som bonddräng, en tillvaro som han aldrig skall ha trivts med speciellt mycket.

Han visade tidigt sina förmågor att uttrycka sig med det skrivna ordet, han läste tidningar och böcker på all sin lediga tid och ansågs lite annorlunda av sin omgivning.

Här nedan kan ni läsa om när Birger en gång besökte byn där jag nu bor för att vara med på en skidtävling; och detta blir därför en slags berättelse från byn där jag bor.

Glada grabbar i Brännberg på 1930-talet.  (ingen av dessa är Birger)

På skidtävling i Brännberg.

"-Vi anmälde oss till en skidtävling i Brännberg. Inte var vi några skidåkare, men vi fick för oss att vi skulle vara med så vi skrev och anmälde oss.
På söndag morgon när vi kom till Brännberg gick vi in på caféet.
Där plockade vi fram en litersflaska med mjölk ur ryggsäcken och ställde den på bordet och så hade vi med oss limpa och smör.
När servitrisen kom med kaffet tittade hon lite undrande på oss.

-Er känner jag inte igen, sa hon. Vilken idrottsförening tävlar ni för?
Birger och jag såg på varandra. Inte var vi med i någon förening.
Storheden drog Birger till med. Vi tävlar för Storhedens idrottsförening.
-Den föreningen har jag aldrig hört talas om, sa flickan.
Var ligger Storheden?
Åh, den ligger långt härifrån. Långt borta i skogen."

(Storheden var en plats vid byn Åkerby vid Luleälven, där Birger och hans arbetskompis jobbade med skogsarbete./egen anm.)

Järnvägsstationen i Brännberg vid tiden för Birger Vikströms besök.
Nu finns byggnaden vid travbanan i Boden, tyvärr så har den inte kvar detta utseende längre.

Utdrag ur ett ode av Birger Vikström;

"Åkte vi Brännbergsloppet även med mycket möda.

Fyllde vi före loppet med svällande föda.

Svettigt och svårt det var att följa den krokiga banan.

Slokade snart betänkligt den idrottsliga fanan.

Fjärran syntes oss målet, benen vek sig inunder.

Konkurrenterna körde förbi med brak och dunder.

Aldrig kom jag till målet i denna sorgliga tävlan.

Rulle och Arne avstod även från fåkunnig ävlan

efter usla pokaler som delades ut omsider

till de energiska djävlar som åkt på skapliga tider."

Detta skrivet till Rulle och Arne med anledning av att de fyllt år.

Utdrag ur boken Gårdarna vid älven, tryckt vid Beckmans tryckeri i Boden

 Klarakvarteren i Stockholm, här vid Sergels torg.

Birger Vikström kom att tillbringa slutet av sitt liv i Klarakvarteren i Stockholm, där han träffade likasinnade och där fanns även tidningsredaktionerna. Han trivdes där, men kom ändå aldrig att rota sig i Stockholm.
Han kom att tillhöra den sista gruppen av bohemer som bodde i stadsdelen innan nästan allt revs och det nya city växte fram, med Sergel city som det absoluta centrum.

Birger Vikström smittades av tuberkulos 1949, och han tillbringade lång tid på olika sanatorier, för att lindra smärtan användes morfin, något man tror ledde till författarens död dagen före julafton 1958.
Han hittades död i ett rum på Hotell Saga i Stockholm, han blev endast 37 år gammal.

Här är de böcker av Birger Vikström som jag lånat från biblioteket.

Jag har nu lånat några böcker på biblioteket för att lära mer om vem Birger Vikström var.
Det liksom glimmade till i bibliotekariens blick när jag frågade efter något av Birger Vikström.

Jag har även hittat en till 'berättelse från Brännberg' där han skriver om en händelse från tiden när han var liten och familjen bodde här i Brännberg.
Han grävde då en grop framför grannens dörr så denne trillade däri.
Efter den händelsen fick Birger betydligt mer respekt för den ilskne grannen, något han målande beskriver i sin biografi Mitt namn är Birger Vikström, så enkelt är mitt elände.
Gropgrävandet skall ha inträffat 1924.
Man skulle kunna tro att boken är skriven på en svår och gammaldags svenska, men så är inte alls fallet, faktiskt så glömmer jag bort att dessa texter är nedskrivna för länge sedan, de känns förvånansvärt moderna.

Birger Vikström hann ge ut åtta böcker och den postumt utgivna 'Den svenska människan'.
Han ansågs vara en unik begåvning i det Svenska litterära landskapet.

"Birger Vikström har sin givna plats i vår moderna litteratur som en självständig tänkare, en avvikande gestalt och en god människa."

Olof Lagercranz

Jag ska fortsätta att läsa de böcker jag lånat på biblioteket, kanske jag måste uppdatera detta inlägg allt eftersom jag får lära mig mer om författaren Birger Vikström...

Vill du lära mer om denne författare, så kan du ju börja med denna artikel från Norran.

Senaste nytt från Brännberg är att just nu har vi -32 º C
Jag stannar inomhus tills vidare!