söndag 5 januari 2014

Den lille Havsfrue av snö.



I vår trädgård finns nu ännu en snöskulptur, den här gången är det min version av den Lille Havsfruen som vuxit fram.
Kanske blev denna snöskulptur lite väl rakryggad jämfört med originalet, jag hoppas ingen tar illa vid för det.



För att vara januari så är det otroligt milt väder här, det brukar som oftast vara 20 grader kallare denna tid på året. Om det varit så kallt så hade det varit omöjligt att bygga snöfigurer, men just nu så går det bra.


Nåväl, nu sitter i alla fall den lille havsfruen med blicken vänd mot söder.
Kanske saknar hon havet, eller är det mot Danmark som hon spanar?



11 kommentarer:

  1. Dina skulpturer är jättefina! Och kul!

    Ha det gott!
    Daniel

    SvaraRadera
  2. Men sååå läckert du bygger med snö Hans.
    Tror inte alls havsfrun längtar någonstans överhuvudtaget... Hon stormtrivs där hon är.

    Nu hoppas jag verkligen att din krönika i Trädgård Norr handlar om hur man kan roa sig i trädgården även om det är snö. Dom här skulpturerna bör alla få se tycker jag.

    Trevlig kväll!

    SvaraRadera
  3. Otroligt fina snöskulpturer! Här finns inte någon snö ännu, så jag kan inte göra en snögubbe ens.
    Må väl!

    SvaraRadera
  4. Så fint ni har det med snöskulptur, vackra växthuset, granen och huset med stjärnor i fönstret! Vi har bara slask.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  5. Det är hos dig vintern är. Här är den inte :)

    SvaraRadera
  6. Så fin! Härligt med snö som gör det hela lite ljusare. Här blir det mörks som i en säck redan vid fyratiden.
    Ha det gott!/Laila

    SvaraRadera
  7. Oj vad ni är kreativa....undrar om ni fått all snö i år....jag vill också ha....=)

    God fortsättning...!!!

    Kram Ninni

    SvaraRadera
  8. Vao, vilken kreativitet. Den är ju jättefin.

    SvaraRadera
  9. Inte trodde jag i oktober att jag skulle skriva att jag saknar snön...men det gör jag. Särskilt när jag ser hur kul du haft och vilken fin havsfrue du gjort!

    SvaraRadera
  10. Jeg synes en er smuk, og en meget fin fortolkning.
    Henrik

    SvaraRadera