Skvattram

Rhododendron tomentosum

På nära håll ser de små blommorna ut som en perfekt bunden bukett, därför får mina gamla bilder på Skvattram glänsa här på bloggen idag.
Som en nyårsbukett.

Med lite fantasi så ser även blommorna ut nyårsfyrverkeri.
Ja nästan i alla fall.

Ka-boom!

God fortsättning på det nya året.

Skvattram är den enda vildväxande rhododendron släkting som finns här i vår natur, i fjällen finns även den lapska alprosen (rhododendron laponicum), men det är ju långt härifrån.

Skvattram doftar härligt, och förr användes brutna kvistar att lägga bland kläderna för att hålla mal och ohyra borta. Att gnida in växtsaften från ett krossat blad på huden för att använda som medel mot myggen lär fungera, men då ska man nog tänka på att skvattram innehåller nervgiftet ledol som i stor mängd är farligare än sommarens alla myggstick tillsammans.

För mycket länge sedan kryddades öl med just skvattram, men det förbjöds och den giftiga skvattram som orsakade galenskaper hos de berusade, ersattes med humle.

Skvattram växer på fuktig torvrik men näringsfattig mark.
Någon skvattram har vi inte i vår trädgård, men de växer i skogen en bit härifrån.
Där är de så fina när de blommar där mitt på sommaren.

Nu var det ju länge sedan de blommade, men plantorna står kvar i skogen och hänger lite med bladen som rhododendron gör när det är vinter.
Trots att det är vinter så doftar de ändå mycket där de står bland snön.
En doft som jag själv bara förknippar med sommar.
Det är märkligt att känna den nu mitt i vintern.

Skvattram i skogen just här bredvid, fotograferat idag i skenet av bilens strålkastare.

Källa: Larsson Bernt, Träd och buskar i Norr.