Korallkornell

Cornus alba 'Sibirica'

När hösten är här så är våra korallkorneller som vackrast.
De för en anonym tillvaro i trädgården under sommaren då de varken syns i allt det gröna eller ser speciellt spännande ut för den delen heller. När så hösten är här så sprakar buskarna i höstens alla färger under några veckors tid.

I vår trädgård finns två Korallkorneller som planterades i mitten av 1980-talet och de har sedan dess inte vuxit så mycket, de har nu en höjd av ungefär en och en halv meter.
För det mesta klarar de klimatet bra men vissa år så har kanske så mycket som hälften av buskarnas grenar frusit bort under vintern, och på det sättet föryngras buskarna ständigt. Det gör inte så mycket för på det sättet växer det hela tiden upp nya grenar från roten, och de unga grenarna är de som är vackrast för de är vackert korallröda.

Korallkornellen har sitt ursprung i Norra eurasien, och visar genom att överleva så pass bra i vårt klimat att det är en riktigt härdig buske.

Jag fick en gång frågan om buskens bär är giftiga och kollade upp det på Giftinformationscentralen, de skriver att hela växten är ofarlig.
Kan vara bra att veta.
Bären är fina de med även om de är små och inte gör så stort väsen av sig.

Här i Norrbotten är vintern lång, den börjar som oftast i november och pågår fram till slutet av april.
En tid som känns väldigt lång då just inget händer i trädgården.
Då är det tur att vi har våra korallkorneller, för som sagt, detta är en växt som är som tråkigast om sommaren, annat är det på vintern.
Korallkornellens röda grenar står då i vacker kontrast mot den vita snön och de blå skuggorna.