Pichtagran

Abies sibirica

Här skall jag presentera ett träd som mot allt förnuft faktiskt trivs bättre hos oss i norr än i landets södra delar. Det är Pichtagran, och den trivs bäst om klimatet är svalt och fuktigt.
Pichtagran skall klara att växa även i växtzon 8, och det är inte illa för ett barrträd som inte växer här naturligt.
Pichtagran växer i ett område i Nordvästra Ryssland och hela vägen bort till Kina, därför klarar trädet vårt tuffa klimat utan problem.
Den skall kunna nå en höjd av 25 meter så det gäller att tänka sig för om det finns plats för en så hög gran i trädgården innan man planterar en sådan.

Det främsta som skiljer denna gran från vår vanliga gran är att den har mjuka barr till skillnad från vår vanliga gran som har hårda barr, jag tycker ju sedan förut illa om växter med vassa taggar så en gran med mjuka barr blir bra i vår trädgård.
Kottarna skall bli ungefär10 cm långa, först blir de blå till färgen, sedan bruna. Som hos alla ädelgranar (Abies) är de uppåtstående, till skillnad från vår vanliga gran (Picea) som har nedhängande kottar.
Nu är den inte så stor vår Pichtagran, det är en liten fröplanta som funnits i vår trädgård i snart två år, jag tror jag får vänta många år till innan de första kottarna syns på vår Pichtagran. Men varför skall allt i en trädgård vara färdigt direkt? Att få vänta på vackra kottar och se när trädet sakta växer upp är en längtan jag inte vill vara utan.
Jag har planterat den i ett av trädgårdens hörn så den inte skall skymma och skugga i vår trädgård när den blir högre.

Jag fyndade vår Pichtagran billigt hos Fagernäs trädgård i Boden, de hade plantor de själva hade frösått från stora Pichtagranar som växer i Markbygden i Piteå kommun. Jag jobbar ju granne med den handelsträdgården och gjorde ett snabbt besök hos dem på vägen hem idag. Jag såg att det ännu finns kvar sådana plantor, de hade även köpt in större plantor av Pichtagran till försäljning men de hade ett helt annat pris än de små billiga frösådda granarna.

Stora pichtagranar finns att se vid Meldersteins herrgård här i Norrbotten.

De planterades redan i slutet av 1800-talet för att så småningom kunna användas som master till skepp.

När granarna hade nått önskad mast-höjd så var det ingen som byggde skepp med master längre, så granarna kom att stå kvar.

Meldersteins herrgård, pichtagranar till vänster.