Barnkalas.

Idag blev det inget arbete i trädgården, det har varit barnkalas för hela slanten.

Vi var till Boden, vår vän Mattias har bakat tårtan. 

Jag måste visa den underbara tårtan, den var inte bara snygg. den var god också.

Ha en bra söndagskväll.

Växthuset har startat för säsongen.

Ett säkert vårtecken här hos oss är när växthuset kan startas för säsongen.

Nu är det gjort.

För att isolera bättre mot kyla så fäster jag fiberduk inne i växthuset, det blir likt ett tält därinne. Fiberduken bildar en isolerande luftspalt som kanske får värmen från elementet att stanna kvar bättre under iskalla nätter. Helt säker är jag inte, men det verkar så.

För att inte värmen skall bli för svår inne i växthuset under dagtid så får dörren stå öppen då.

Den stora tunnan i växthuset fylls med snö som snabbt smälter av värmen därinne.

När fiberduken är på plats efter att hela växthuset sopats rent från de isolerande löv som har skyddat mina försök till vinrankor så återstår det roliga arbete att fylla rummet med de växter som övervintrat i potatiskällaren. Här finns nu några rosor, tre fikonträd, två ginko biloba, ett persikoträd, klematis Jackmanni, Afrikas blå lilja och andra mindre härdiga lökväxter. Sådd av ek, hästkastanj, äkta kastanj,och höstens perennasådd samt julrosor och en klätterhortensia som jag kanske planterar ut på friland i år. Den kanske kan övervintra utomhus även här. Ibland blir jag för optimistisk vad gäller zonangivelser och härdighet och planterar ut växter jag burit in och ut, upp och ner från källaren i åratal. Men till sist blir även jag less vissa växter och tänker, nu får du klara dig själv utomhus om du kan.

Ibland går det bra, ibland inte. Oftast inte för känsligare raringar från växthuset.

Än är här gott om plats, när löven på ovannämnda växter slår ut och fuchsior, pelargoner och dahlior skall in här tillsammans med årets sådd av sommarblommor så blir varje hyllmeter värdefull.

Men just nu finns här gott om utrymme.

En kvist bröts på mitt stora fikonträd när jag lyfte upp fuchsior ur källaren, och efter en vecka i vas så grönskar den fint, snart blir det även så inne i växthuset.

Ute kan vara mörkt och kallt, dessutom ligger snö kvar som kyler hela området, men inne i vårt växthus är det snart försommar. Det är en märklig känsla att kliva in där och mötas av en doft av sommarregn när det utomhus ännu doftar snö.
Om du händelsevis passerar byn där vi bor med tåg när det är mörkt, så håll utkik efter vårt lysande växthus.
I nattens mörker står det där så ensamt och lyser upp mitt i ödemarken.

Trollpil

 Trollpil, Salix matsudana Tortuosa eller  Salix babylonica var. pekinensis 'Tortuosa'

För mer än en månad sedan fick vi reklam från Blomsterlandet där jag såg att de sålde kvistar av Trollpil.

När jag senare hade vägarna förbi butiken så köpte jag två knippen.

Jag har de senaste åren rotat kvistar från olika sorters salix och blev därför nyfiken på denna variant.

De vridna och krokiga kvistarna skulle bli ett annorlunda inslag i vår trädgård.

Jag sökte information om den på nätet och fann två olika latinska namn samt att den skall vara härdig upp till växtzon 5. Kan det stämma att den inte är härdigare än så? Jag måste testa denna salix för att ta reda på det,

om jag nu kommer lyckas med att få kvistarna att slå rot.

 Det brukar inte vara några problem med den saken förutsatt att man plockar kvistar och rotar dessa om våren eller på försommaren.

Alla mina rotningsförsök som jag gjort i augusti eller senare har misslyckats, troligtvis behöver den lilla pilplantan växa till sig för att vara redo för en vintervila.

Jag har förvarat Trollpilens kvistar i vatten nere i vår potatiskällare tills idag då jag plockade fram dem för att fota kvistarna mot den vita snön (vi har fortfarande kvar snö här). Med vit bakgrund framträder Trollpilen ännu bättre.

Nu får kvistarna stå inne i växthuset för att få ljus och värme, bladens knoppar har redan börjat att slå ut i källarens mörker.

Det har redan börjat att växa ut rötter från kvistarna under tiden i potatiskällaren, och jag kommer låta de stå kvar i vatten ännu några veckor för att rötterna skall växa till sig lite mer.

När det så småningom blir dags för plantering i kruka så får de stå utomhus.

De flesta sorter av salix som jag testat att rota har jag som sagt lyckats bra med. Det är lätt att få en salix att slå rot men det kan vara besvärligare att få den att övervintra här.

Hur det kommer att gå för denna det återstår att se.

Har du någon erfarenhet Trollpil? hur långt norrut klarar den sig, och

vilket är det rätta latinska namnet?

Om du vill skriva en kommentar och berätta så blir jag glad.

Hundstenen.

Vi har en sten i vår trädgård som jag, med lite fantasi tycker liknar en sittande hund. En Pudel.

Stenen består av två olika sorter som sitter ihop. Jag kan ytterst lite om sådant som Gnejs och Granit, men den mörka delen har spetsat den ljusa delen och fastnat där någon gång i urtidens begynnelse.

Hur det har gått till vet jag inget om men jag vet hur jag fått tag i den.

Min fasters man arbetade i skogen när han var ung, en dag hittade han denna sten någonstans i trakterna här runtomkring. Han lyckades att stoppa in den i sin ryggsäck och bära hem den på det sättet.

Stenen är ganska stor så det hela måste ha varit otroligt tungt.

Under hela min uppväxt minns jag att stenen fanns i deras trädgård, och det var med stolthet i rösten som min fasters man berättade om sin bedrift med att bära stenen kilometervis över stock och sten.

Där fanns stenen kvar tills min faster blivit änka. Jag fick den då för att jag tyckte så mycket om den.

Sedan dess har den en framträdande plats i vår trädgård.

Så här ser stenen ut underifrån.

Nu har stenen åter tittat fram ur snötäcket när vårsolen värmer och snön sakta försvinner.

Min andra fasters man som också jobbade i skogen gjorde även han en liknande bedrift med att bära hem ett fynd från skogen. Det har jag skrivit om förut, läs om det genom att klicka på länken här nedan.

http://svanatrg.blogspot.com/2011/01/skogsolvon.html

April

Längtan har varit lång och stor, det envisa och djupa snötäcket fick lite hjälp på traven för att släppa sitt grepp om platsen där vi brukar ha våra trädgårdsmöbler. Det var härligt att se trägolvet igen efter att det varit under snö i fem månader.

När vi vaknade för några dagar sedan så var allt vitt igen, det kallas visst för aprilväder...

Men sedan fick Kung Bore åter ge plats för vårens varma vindar som drog in över nejden. Snön fortsätter ta stryk och smältvatten samlas i stora och små vattenpölar.

Även om de senaste dagarnas blida har tagit hårt på snötäcket så finns det kvar ganska mycket snö,

än är det vinter kvar...

Helt plötsligt är snön borta och vår Julros står i knopp.

Den 22 april öppnade vårens första blomma sina knoppar.

Det är som vanligt den Ungerska blåsippan som bjuder oss på detta blomster.

Den svenska trädgården

 Den svenska trädgården, av Dan och Ann-Christin Rosenholm, Norstedts förlag 2011.



Jag fick låna en helt ny trädgårdsbok av en kollega.
Det var boken - Den svenska trädgården, skriven av Dan och Ann-Christin Rosenholm.
Här i denna bok visas 16 olika privata trädgårdar från norr till söder där man får inspiration och värdefulla tips och råd till sin egen trädgård.
Jag brukar inte lägga notis till böcker av detta slag då jag bor i en växtzon som normalt sett inte klarar många av de olika växter som presenteras i olika visningsträdgårdar.
Men den här boken visar att det är fullt möjligt att skapa en lummig och vacker trädgård även där klimatet är som hårdast i vårt land.

Härliga bilder visar Gunborg och Adolf Orrmalms trädgård i Poultikasvaara i växtzon 8. Vilken trädgård! Även om jag sett bilder från denna fantastiskt fina trädgård förut så blir jag lika imponerad nu.
Tillsammans med de vackra bilderna från Ann Enbergs lummiga trädgård i Vuollerim i växtzon 6 så får jag åter mod och nya idéer att försöka skapa något nytt i vår egen lilla täppa.
Att det här i norr går att skapa en trädgård med djungelkänsla är inte illa. Växter som normalt sett kan sprida sig och ta över en hel trädgård uppträder mer beskedligt i norr men ger samma lummiga grönska som i de södra delarna av landet..

Från Börje Remstams trädgård söder om Eskilstuna i växtzon 2 kommer bra och för trädgårdsväxter livsviktiga råd om nyttan med att tillföra mullämnen till jorden.
All näring i den här trädgården kommer från förmultnade växtdelar som halm, löv, barr och träflis med stenmjöl. Genom att arbeta på detta sätt slipper han det tunga arbetet med att gräva och vända jorden, och har skapat en trädgård sprudlande av frodig grönska. Här har jag mycket att lära, tack för fina tips från denna täckodling.
Jag skulle kunna fortsätta att skriva om många fler av bokens vackra trädgårdar men nöjer mig med att berätta om dessa tre. Kanske boken redan hunnit till ditt bibliotek så du kan låna och läsa själv om du inte vill köpa boken direkt.

Upp ur källarens mörker.

För någon dag sedan så fick äntligen våra fuchsior komma upp från vintervilan i potatiskällaren. Vi brukar ta fram dem i början eller i mitten av mars månad men i år har inte riktigt tiden funnits som förut. De vita och bleka små bladen som börjat visa sig redan nere i källarens svala mörker blev snabbt gröna när de fick ljus.

Som vanligt står de i ett fönster mot norr för att inte chocken mellan livet i källaren och livet i torr inomhusmiljö skall bli för stor. Jag fuktar lätt på grenarna ibland för att väcka dem till liv.

Jag vet att man egentligen inte skall behandla sina fuchsior på detta sätt, de borde få en svalare placering nu men detta är det vi har att erbjuda dem den närmaste månaden innan de får flytta in i växthuset i väntan på att sommarens järnnätter passerat, då vi kan placera ut våra fuchsior i trädgården. Jag törs inte flytta ut dem till växthuset förrän i mitten av maj månad då jag är rädd att de skadas av kyliga nätter före det. Jag är alltid orolig att det skall bli för kallt i växthuset om nätterna för växter som kommer från inomhusmiljö direkt till växthuset

Så här har vi gjort med våra fuchsior de senaste 17 åren och förvånansvärt många överlever ändå från år till år.

De är inte direkt vackra att se på nu men det är något med de grova grenarna som jag gillar. De ser ut som små vindpinade fjällväxter i väntan på att de skall grönska.

Men sedan upphör likheterna, mentalt sett så skiljer sig Fuchsia ljusår från vindpinade fjällväxter. 

Fuchsia tål ingen frost alls.

Hopp om liv?

Nu är våra fuchsior mest likt riskasar...

Det återstår att se om alla fuchsior har klarat vintervilan med livet i behåll...

Ikväll blir det årsmöte för Bodens Trädgårdssällskap, jag gick med som medlem förra året sedan en granne frågat och tipsat om detta i flera år.
Ikväll kommer Lena Israelsson till stan, hon fick nyligen utmärkelsen Årets trädgårdsbok 2010 för sin bok Grönsaksodling - Enkelt, ekologiskt och gott.

Att odla grönsaker har inte riktigt varit det som intresserat mig mest de senaste åren, vårt trädgårdsland har de senaste åren oftast innehållit blomster och ogräs av olika slag. ( men ni skulle se trädgårdslandet hos min närmaste granne "Trädgårdsmästarn". O la la, det kanske jag kan visa här någon annan gång? )  Jag skall försöka ta mig tid att vara med på kvällens möte, jag tror att det blir bra.
Har du tid och bor i närheten så kanske vi syns där ikväll.

http://www.bodenstradgardssallskap.se/

http://www.tradgardsriket.se/index.php

Frösådden åkte ut.

För några dagar sedan lyfte jag upp höstens frösådd av perenner från källarens svala mörker.
Nu skall de få stå ute och rådbråkas av väder och vind. En kylig period som avlöses av några dagars blida och riktigt kalla nätter och kanske även snö innan värmen kommer är kanske vad som behövs för att väcka de perenna växternas frö från vintervilan.
De är placerade i norrläge för att inte frösådden skall torka ut så lätt av solen.
Jag strör på lite snö då och då för att kyla frösådden under april månad.
Förra årets frösådd lyckades jag bra med på detta sätt, om det fungerar i år det återstår att se.

De perenner som jag har sått här är;
Slingerstormhatt, Aconitum hemsleyanum.
Vaxklocka, Kirengeshoma palmata.
 Kermesbär, Phytolacca acinosa.
 Akleja, 'Oranges & Lemon' Aquilegia x hybrida.
 och Rödkvanne, Angelica gigas.

Doftpion

Bowl of beuty

I vår trädgård är pionerna lite svårflörtade, jag vet inte riktigt vad som är fel, men de vill inte riktigt blomma sådär fantastiskt som de gör på andra ställen. Något saknas dem.
De första åren efter plantering så blommar de någorlunda men sedan är det som att de tappar farten och börjar föra en tynande tillvaro. Vår äldsta pion som vi fick för 18 år sedan har aldrig blommat än. Jag trodde att den var planterad i för torr och mager jord för när den stått och tjurat i mer än fem år så lyfte jag den försiktigt och fyllde fin mulljord under den. Jag väntade några år till och lade kaffesump och gräsklipp runtomkring plantan, men inget har hänt sedan dess..

Någonstans läste jag sedan att det är viktigt att pionerna inte blir för djupt planterade för då blommar de dåligt. Jag har försökt ta bort gräsklipp som låg för nära plantan för kanske vill den stå i full sol.
Pionen som står planterad bredvid har nu inte blommat på fem år och jag undrar om det beror på platsen eller om det är något pionvirus som härjar och suger kraften ur de plantorna. De har sådan växtkraft första halvan av sommaren men sedan stannar de av.
I augusti får vår äldsta pion bruna fläckar på bladen. Kan det vara orsaken till den uteblivna blomningen?

Pionen på bilden, "Bowl of beuty" har inte riktigt dessa problem men vill ändå inte riktigt växa till sig.
Den har blommat några år sedan vi köpt den, men sommaren som var så blommade den inte.
Bäst av alla doftpioner blir en vit dubbel som står mycket väldränerat och torrt. Den står en bra bit ifrån de övriga doftpionerna och har kanske inte påverkats av någon eventuell pion sjukdom.
Den får fantastiska blommor som inte stjälkarna orkar bära och när den blommat ut ser det ut som det snöat just där.
Vår dillpions liknande Herrgårdspion låter sig däremot inte besväras av några problem, den blommar så fint varje år.
Många av er är duktiga på pioner, hur gör ni? vad beror det på att några av våra inte vill blomma?

Snö.

Solens första strålar fick den snöklädda ängen utanför vårt köksfönster att få detta linjespel i ljus och skugga.

Jag tyckte att det var vackert trots att jag inte annars är någon större beundrare av årstiden vinter.

Vinden och solen har skapat små gropar i snötäcket och i soluppgångens släpljus framträder de på ett sätt som inte annars syns.

Jag hittade även några fler snöbilder som är ett år gamla men de är fina med sitt vågmönster som vinden skapat.

Kanske dessa bilder inget har att göra i en trädgårdsblogg, men jag visar de ändå och väntar och längtar att trädgården skall vakna till liv om en månad ungefär när snön borde försvinna och ersättas av vårblomster.

Men väntan blir lättare av att det snart är april och det betyder att vintervilan är slut för fuchsior och den ganska blygsamma frösådden av sommarblommor och perenner startar.

Imorse hade vi  -21ºc, men solen värmde snart upp dagen så att det blev små pölar av smältvatten vid mitt jobb i stan. Jag njuter även av snöfria vägar och ljusa kvällar om våren...

Vårteckensutmaningen del 5

Den första tulpanen blommar nu från mitt tulpanprojekt på mitt jobb som jag berättat om förut här i min jakt på vårtecken. Först ut av alla tulpaner är den här gula. Det återstår två månader innan tulpanerna som växer i trädgården blommar. Det är härligt att tjuvstarta tulpaner på det här sättet.

Även de tulpaner som finns på mitt jobb börjar nu blomma.

Som du ser på bilden ovan så är det än mycket snö kvar här hos oss, men nu har snön smält runt träden.

Inga snödroppar precis men ändå ett tecken på varmare dagar även om det fortfarande är vinter här.

Varma dagar med kalla nätter får snön att hålla för att gå på. Jag gick en runda ovanpå snötäcket i  trädgården och upptäckte att ur en av rabatterna har sorkarna denna in- och utgång. Illavarslande, och än är det så mycket snö kvar att det inte går att se vilka skador sorkarna gjort denna vinter.

Hur skall man få sorkar och möss att välja någon annanstans att bo?

Jag har flyttat ut fågelmatning från trädgården för att de inte skall lockas av nedfallna frön och tömmer använd kattströ runt buskar och träd som jag vill ha ifred, men i år verkar de ha bo i en av våra största rabatter.

Vi får se hur mycket de gnagt på när snön har smält bort.

Hitta fler vårtecken, klicka på länken nedan;

http://humlebacken.blogg.se/2011/february/deltagarlista.html





Gul tuja

Thuja occidentalis 'Sunkist'

När jag såg denna Tuja första gången på en handelsträdgård i Boden så väcktes mitt intresse för den lite annorlunda färgen. Just den plantan var bokad och de hade inte flera, jag fick rådet att köpa något annat till trädgården då denna Tuja inte skulle vara riktigt härdig hos oss i Brännberg. Den skall kanske klara växtzon 5 fick jag höra.

Året efteråt fyndade jag en gul tuja hos en handelsträdgård i Piteå. De sålde ut vissa växter lite billigare, och där fanns denna. Trots att jag blivit avrådd från att lägga pengar på denna mindre härdiga växt så kunde jag inte låta bli att köpa med mig den hem.

Eftersom det är vårsolen som knäcker många av de vintergröna växter som inte är härdig i min växtzon så planterade jag denna tuja i skuggan av vårt hus. Det är bara under sen eftermiddag som solen når hit och det klarar den fint.
Den har vuxit här hos oss i mer än tio år nu och även om den växer långsamt så ser den ut att trivas bra.

Med denna lilla korta berättelse om vår gula tuja vill jag bara visa på att det ibland går utmärkt att plantera in växter som anses mindre härdiga för den växtzon man har.
Det slutar inte alltid så här lyckligt med zonknäckar försök, det är bra att ha i åtanke vid nya inköp av föga härdiga växter.
Men ge inte upp för det, om man bara ger växten rätt förutsättningar så klarar vissa kylan bra.

Norrbottens flora

Norrbottens flora, del 2

Norrbottens flora, del 3

Jag läste förut om böckerna, Norrbottens flora del 2 och del 3 som kommit ut i handeln för en tid sedan. Jag lånade dem på biblioteket för att få en egen uppfattning om detta mästerverk.
Norrbottens flora täcker landskapet Norrbotten, inte att förväxla med Norrbottens län som ju även innehåller den nordliga delen av landskapet Lappland.
Jag insåg snabbt att det krävs tid och kunskap för att tränga in så pass att man kan ge en rättvis recension av böckerna.
Läs istället vad Norrbottens kuriren skrivit om dessa böcker i länken här nedan;

http://www.kuriren.nu/kultur/default.aspx?articleid=5710285


Ni som läst recentionen ovan vet att vi har en till bok i denna serie att vänta på, del 1.

Det här med mitt intresse för växter har ju liksom vuxit fram med åren men efter att ha läst dessa böcker om än till vissa delar ytligt så känner jag mig som en amatör, en nybörjare.
Så mycket kunskap det finns att ta del av i Norrbottens flora.
All heder och respekt till de som gjort denna förteckning över växter i Norrbotten möjlig.  Att få läsa om allt mellan de mest underbara orkideér i de djupaste granskogar till plantor av vattenmelon man hittat vid soptippen i Boden gör att jag än en gång förundras över den entusiasm och drivkraft som författaren och inventerarna drivits av.
Tack alla ni.

Igår kväll var författaren själv i Boden och berättade om dessa böcker, men jag hade tyvärr inte möjlighet att vara där och lyssna.

Dagens inköp.

Det har sina fördelar med att jobba granne med en handelsträdgård.

Det är Fagernäs Trädgård som jag har vid mitt jobb, det är lätt att ta sig tid för ett besök hos dem, men det är svårare att gå därifrån utan att köpa med något hem.

Idag blev det en Grön saintpaulia som jag aldrig sett förut.

Den är högre än de övriga saintpauliorna och översållad med knoppar, eller är detta blommorna?

Efter en hel dag på jobbet kan det vara avkopplande att när det finns tid smita in där och andas den härliga luft som finns i växthuset, eller att gå runt bland träd, buskar och perenner när den säsongen är.
Utanför hade de idag fina påskliljor som väckte hopp om den årstid som snart kommer på riktigt även till oss i norr - Våren.
Det vårtecknet behövdes för jag hann knappt åka därifrån så yrde snön ned i sidled.

Här kommer en länk till min närmaste handelsträdgård, så kan du besöka den själv, även om du nu inte kan andas in den härliga doft som annars möter mig när jag öppnar dörren och går in dit;

http://www.fagernastradgard.com/startsidan.php

Fuchsia

Fuchsior är min frus stora passion, hon har genom åren skaffat många olika sorter. Idag är det hennes födelsedag och därför får hennes favoritblommor synas här.

Här på bilderna syns några av hennes fuchsior.

 Jag har ingen större koll på vad de heter, men trots att jag inte har samma intresse för dem som hon har så tycker jag ändå om dem. De som blivit stora har stammar som mindre buskar och de ser så robusta ut när vi plockar fram dem från vinterförvaringen i potatiskällaren, de knotiga grenarna ser ut som om de skulle klara ett liv på kalfjället, men sanningen är inte riktigt så. Det här är riktigt känsliga damer som ger upp för minsta lilla minusgrad när sommaren går mot sitt slut.

Några vänner här i byn berättade att alla deras fuchsior dog ett år när de skadades av nattfrosten i augusti. Året efter var det inget liv i dem när de plockade fram dem från vinterförvaringen. Jag blev därför nervös häromåret när jag vaknade en morgon i augusti och mitt beslut att kvällen före inte täcka blommorna med fiberduk, till skydd mot eventuell frost, visade sig vara ett felaktigt beslut.

Den morgonens första solstrålar fick hela vår trädgård att gnistra och glimma av den frost som slagit till under natten. Jag räknade bort alla Fuchsior direkt, men bar ändå ned dem i potatiskällaren någon dag senare. De var så eländiga att se på så därför fick de redan då gå i ide.

Att ensam i höstmörkret springa runt ute i trädgården och täcka känsliga växter är inte Festis precis, så därför slarvade jag och chansade den kvällen.

Glädjen var stor våren efteråt då de flesta av Fuchsiorna ändå hade överlevt vintern. Några stryker alltid med, det får man räkna med.

Hängfuchsia i ampel.

De senaste åren har alla fuchsior fått flytta in i växthuset redan efter den 15 augusti för att slippa fler nattfrostchocker. Här i höga nord är det mer regel än undantag att det blir nattfrost i andra hälften av augusti.

Kommer ni ihåg OS-invigningen i Athen för några år sedan i mitten av augusti?

Då blev det nattfrost här. Så kul kan vi ha det...

Det är synd för det varma och torra klimat som råder hos fikonträden inne i växthuset är precis tvärtom mot det som fuchsiorna trivs med. Fuchsiorna är som vackrast i augusti då de svala och fuktiga sensommardagarna liksom fått fart på dem.

Jag tror att denna Fuchsia kallas för Deutsche perl, men vi kallar den för prinsessfuchia då blommorna ser ut som små ballerinakjolar och enligt dottern så är och var ju ballerinor och prinsessor nästan samma sak...
Hm.
Dessutom är hennes och vårt namnpåhitt  lättare att säga än Deutsche perl.

Spikfuchsia

Det finns en Fuchsia som inte klarar att övervintra som våra övriga. Alla de år som vi burit ned spikfuchsian i potatiskällaren har den bara varit döda pinnar när vintern är slut. Vi har några år lyckas med att hålla den vid liv genom att behandla den som en vanlig krukväxt. men risken är stor att den torkar ihjäl någon gång under den långa vintern i den torra luft som vi erbjuder inomhus.
Det är tur att de inte är så dyra och vi skaffar en ny de år som den inte övervintrat hos oss.

Nu är det inte många dagar kvar till det är dags att plocka fram våra fuchsior från potatiskällarens mörker. Förlåt oss alla Fuchsiaexperter för vi gör inte som ni råder att göra. Våra stackars fuchsior får varje år komma upp i den varma torra inomhusmiljö direkt från källarens svala och mörka vintervila.
Vi saknar ett ljust och svalt rum och växthuset går inte att starta än, det skulle dra för mycket el att värma upp kalla nätter, det dröjer en månad till innan de kallaste nätterna är över.
Våra fuchsior kanske har vant sig att året börjar så numera, med en rejäl rivstart.
Vissa kvällar får de lite fukt på grenarna av en blomdusch. De mår de nog bra av.