En tidning kom...

Allers Trädgård, Perennspecial 2014

Blommig Fredag - Ödmjukhet.

Det kom en tidning i vår postlåda, en trädgårdstidning.
Jag blev nyfiken, för jag anade att jag själv var med där på ett hörn.
Någon gång i höstas så svarade jag på en fråga från tidningen om vilken som är min favoritperenn.

Jag öppnade tidningen för att se efter hur det blev, och vem såg man där, jo Hélena från bloggen Bland rosor och bladlöss.
Hon var med och svarade på samma fråga tillsammans med några av tidningens prenumeranter.

Och ser man på, ännu en bloggbekant finns med i tidningen, det är Anna-Karin från bloggen Landet Krokus.
Men om hennes trädgård finns ett helt reportage, hon visar på hur man får harmoni i rabatterna.

Visst finns även jag själv med på ett hörn, även om det är svårt att förstå att jag figurerar i sådana sammanhang, jag menar, det här är ju en trädgårdstidning där experter av olika slag lär ut det man behöver veta om trädgård och odling, men jag är ändå med och visar min favorit bland våra perenner.

Det är den ungerska blåsippan som blommar först i vår nordliga trädgård om våren, och är därför min favorit..

Nu kanske några av er undrar om jag missförstått dagens tema som ju är ödmjukhet, jag gör ju liksom tvärtom här och visar att jag minsann är med i tidningen.
Jag hoppas ni alla förstår att jag känner stor ödmjukhet över att alls få vara med i en tidning som denna, att jag på något sätt skulle vara så intressant att jag alls blir tillfrågad kan jag själv ha svårt att förstå, då det här med trädgård och växter i mångt och mycket är ett område som jag har kvar att lära en hel del om.

Nej här försöker jag låta ödmjukheten gå hand i hand med stoltheten, för visst är det ju samtidigt roligt att vara med på detta sätt i en av landets stora trädgårdstidningar.
Jag har alltid haft lite svårt med den här allmänt rådande 'jantelagen', om jag tycker en sak är kul så tycker jag att man ska våga sig på att göra den/det så länge man inte skadar någon annan.

Ödmjukhet inför livet självt har jag även känt den senaste tiden då jag fått träffa två syskon för första gången.
Att som vuxen få träffas och lära känna varandra är en obeskrivlig känsla som jag önskar fler fick nöjet att göra. För elva år sedan träffade jag min biologiska mor och hennes döttrar (mina systrar) för första gången.
Nu har jag också träffat mina systrar på faderns sida.
Jag blev som liten bortadopterad och har som vuxen sökt mina biologiska rötter, nu är jag storebror till fyra systrar, (och morbror till tre barn).
Jag är halvbror till dem, och jag har ännu inte helt förstått att jag har syskon.
Jag som vuxit upp som enda barn har nog en del att lära om hur man gör för att vara en god storebror.
Om detta skulle jag kunna skriva en hel roman, men nöjer mig med dessa rader.

För att läsa mer om ödmjukheten bland landets bloggare, kika in hos Hélena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss, där finns en samlingsplats för ödmjuka bloggare.

Ha en härlig helg!

Järnvägsstationen i Brännberg.

Här i byn fanns förr en järnvägsstation.
När den byggdes i slutet av 1800-talet så blev den snabbt ett centra för området, ja den bidrog till att göra byn till centralort för denna del av kommunen.
Järnvägsstationen kom även att ge byn dess nuvarande namn, då byns gamla namn Johannisberg, redan fanns som station någon annanstans.
Man valde att ge stationen namn efter ett berg i närheten då förvirringen annars hade blivit stor med två stationer med likadana namn.

Folksamling vid stationen i Brännberg någon gång på 1920-talet.

Järnvägen gjorde det möjligt att enkelt resa långa sträckor och att frakta gods på ett sätt som förut hade varit tidskrävande.
Att järnvägen fanns här innebar att även sågverket byggdes upp där bredvid sedan det gamla i Fagervik brunnit. Med sågverket kom arbetstillfällen och byn växte så den knakade.
Allt nytt som kom, det kom hit via stationen.
Järnvägsstationen blev byns dörr ut till världen utanför.

Min granne har berättat att hennes mor promenerade kilometervis (enkel väg) genom väglöst land bara för att få vara en stund i händelsernas centrum.
Det var på stationen man träffade folk, alla gick ju dit då och då, och om man fick post så fick man hämta den på järnvägsstationen.

En mycket växtintresserad stins som hette Ström, bodde en period i byn.
Han var känd som en ilsken typ, men han var alltid glad då han träffade Eugenia som han delade intresset för växter med. Han hjälpte henne att få tag på växter till hennes trädgård och han bidrog liksom statens försöksgård till att byn bokstavligt blommade upp om sommaren.
Många olika växter fraktades med järnvägen hit till byn.

Sedan kom växterna att spridas från gård till gård, även till de mest ensliga gårdar och de är nu tillsammans med kvarlämnade stengrunder det enda som påminner om att där bott människor för länge sedan.

På det sättet så hade stationen stor betydelse även för vår trädgård.
Vad hade vår trädgård varit utan de första växterna som hämtades från Svanåmyrens glömda trädgårdar någon kilometer från platsen där vi nu bor.
Många av de gamla växterna har säkerligen anlänt till byn via järnvägsstationen för länge sedan.

Vykort från 1950-talets Brännberg.
Utgivet av Aldéns livs.

Någon gång på 1950-talet så renoverades stationsbyggnaden och 1890-talets prakt och snickarglädje förpassades till soptunnan, den nya tidens rena linjer och former gav byggnaden ett nytt och avskalat intryck.

Järnvägsstationen 1992

Den nya tiden kom till byn, och med den kom även början till slutet för järnvägsstationens glansdagar.

När jag var liten så slutade tågen att stanna vid stationen och den del av byn som varit händelsernas centrum blev en ödslig avkrok när lantbrevbäringen infördes.

Ingen hade längre något ärende att uträtta på järnvägsstationen.
Den stod tom, tyst och öde en lång tid och förfallet blev mer för vart år som gick.

Rivningen av stationen 1995 eller 1996.

Till slut kom den att rivas, den stabila timringen plockades ned och återuppfördes i Boden.
Där står den än idag vid travbanan, men de höga tvärgavlarna som gav byggnaden dess karaktär är borta, nu är byggnaden betydligt mer alldaglig än var den var för 100 år sedan.

Bodentravet sommaren 2013.

Att det här en gång var ett ståtligt stationshus av så kallad 'Byskemodell' kan vara svårt att förstå.



Ett annat sådant stationshus finns ännu kvar i byn Storsund, ungefär 5 mil söder om Brännberg.

Järnvägsstationen i Storsund 2016

Byggnaden är i stort sett i originalskick sedan 1890-talet

Järnvägsstationen i Brännberg såg i stort sett likadan ut när den var ny.

Järnvägsstationen i Storsund sett från andra sidan järnvägen.

Det var länge sedan någon gick in i väntsalen i stationen i Storsund.

Den verkar öde och tom.

Här i byn finns nu bara den gamla skylten kvar från järnvägsstationens glansdagar.

Den hittades vid rivningen av stationshuset.

Under en trave ved i magasinet fanns den som stöd för att vedstapeln skulle stå rak.
Där hade den med all säkerhet legat sedan renoveringen på 1950-talet.

Men själva stationsplatsen i byn är nu tom, tyst och öde.

Inga fler tåg stannar här, och sista tåget härifrån gick för länge sedan.

För dig som finner ett intresse i järnvägshistoria, så finns banvakt.se

Japansk lönn

Acer palmatum

I höstas så övergick den japanska lönnen från en kopparbrun/grön färg till en nästan blodröd färg.
Jag hade knappt lagt märke till denna lilla buske förut, men när den blev röd så var den svår att missa.
Vem ser inte en sådan signalröd buske en grå och disig höstdag?

Den japanska lönnen är tyvärr dåligt härdig för vårt klimat i Norrbotten, jag hade nog inte köpt någon om det inte var för att de slumpades bort för endast 39 kronor styck förra hösten.
Vi köpte två plantor.

Den ena planterade jag som dekoration på en grav i Boden, och den överlevde faktiskt förra vintern och var fin hela sommaren.
Jag trodde inte att den skulle klara vårt kalla klimat.

Den andra har vi planterat i en kruka som vi bär ner i potatiskällaren om vintern, men kanske jag till sommaren väljer att på försök plantera ut den i trädgården.

Det börjar bli många 'veklingar i kruka' att bära in och ut och upp och ned.

När sådana klimatkänsliga växter till slut blir för stora får de till sist möta sitt öde med vårt kalla klimat någonstans ute i trädgården.

Oftast slutar det med fiasko vid alla sådana försök till 'zonknäckeri'.

Den japanska lönnens höstskrud får bli mitt bidrag till färgutmaningen hos Charlotta med bloggen Charlottas trädgård.
Där finns en länksamling där bloggare kan visa upp de röda färgerna i trädgården.

Ha en härlig dag!

Frihetsgudinnan av snö.

Så lite storstadskänsla i närheten av vildmarken...

Sedan några dagar står Frihetsgudinnan i vår trädgård, den är gjord av snö och är mer än två och en halv meter hög, så jag har ett visst besvär med att tända ett ljus där lyktan skall vara.

Lyktan sitter närmare tre meter upp från marken, så jag får använda en trappstege för att alls nå dit upp.

Redan den första dagen jag byggt snöstatyn skadades den svårt av regn och varma vindar, men efter en renovering så var den på plats igen.

Det blev minusgrader i några dagar sedan, så nu är statyn stabilare än den första dagen.

När en snöstaty fryser till is så klarar den varma vindar en tid utan att skadas för svårt av det.

Nu lyser frihetens lykta över vår trädgård.

Löjtnantshjärta

Lamprocapnos spectabilis

Blommig fredag - rött och rosa

Trädgårdens hjärteväxt nummer ett är våra Löjtnantshjärtan, eller så borde det kanske vara.
Här har vi bara testat denna växt en gång för många år sedan, och den plantan dog den följande vintern.
De rosa blommorna har sedan dess saknats i vår trädgård, trots att det är en gammaldags 'mormorsväxt'.

Sommaren som var så fyndade vi två plantor av Löjtnantshjärta vid en utförsäljning för bara några kronor, men då var ju inte de plantorna så speciellt fina längre, efter veckor av vanvård hos en tillfällig försäljning på en parkeringsplats i sommarhettan, så hade de förut så granna plantorna nästan gett upp, men trots det var ändå några blommor kvar att fotografera när vi kom hem med dem.

De bilderna passar ju bra att visa idag, på självaste Alla hjärtans dag, även om plantorna var ynkliga.

Kanske vill någon av dessa nya löjtnantshjärtan överleva denna vinter och överraska oss med sina rosa/vita blommor när sommaren blommar bäst.

Finns det röda löjtnantshjärtan?
Jag har ingen aning, men om sådana skulle finnas så skulle de stå högt upp på listan över önskeväxter.

Idag när det är Alla hjärtans dag så går alla inlägg hos Hélena i kärlekens färger, rött och rosa.
Kika själv in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss, där pågår 'Blommig Fredag' som bäst.

Vinnaren blev...

Så är det dags att dra en vinnare i utlottningen av hjärtat från Streetwires.
Nio hade anmält sitt intresse att delta i utlottningen...

... och vinnaren blev Inger i den lottdragning som var.

Grattis Inger, mejla mig din adress (min mejladress finns i högra spalten) så skickar jag sedan hjärtat med posten.

Tack alla ni som var med i utlottningen!

Här under detaljbilder från den senaste snöstaty som jag bygger i trädgården, när den är färdig (om den nu blir det) så visar jag den här på bloggen.

Ha det gott!

Malört

Artemisia absinthium

I flera år så överlevde en Malört här i vår trädgård och trotsade klimatet, som ju egentligen skall vara alldeles för hårt för denna växt.
Men till sist så stod det på något sätt ändå klart för malörten i vilken växtzon den befann sig, och den visade sig sedan aldrig mera.
Lite synd kan jag tycka, för jag gillade malörtens silvergrå/gröna skimrande bladverk.
Inte för att malörten på något sätt är att anse som särskilt exotisk, denna planta köptes på Coop bland de färska kryddväxterna för matlagning, så det är kanske lätt att hitta en ny, och det kanske jag gör någon dag.

Någon tanke på att använda malörten till matlagning eller som krydda hade jag aldrig, jag köpte plantan för bladens härligt ljusa färg. Den skapade liv och kontrast i rabatten med sin avvikande ljusa färg.

Malörten var planterad på en väl dränerad plats, i lätt jord som snabbt torkade upp efter regn.
Jag tror att det är hemligheten med varför plantan alls kom att överleva några år här.
I tyngre och fuktigare jord hade den tynat bort direkt.
Växter med silverskimrande grågröna blad tycks föredra att växa på en torr och solig plats.

Växtens färg som framträder av bladens silvergrå små 'hårstrån' gör att jag väljer att visa dessa gamla (aldrig tidigare visade) bilder på vår malört som en gång fanns här.
Bilderna får bli mitt bidrag till färgutmaningen hos Charlotta med bloggen Charlottas trädgård.
Kika in där för att läsa mer om det.
Veckans färg är grå.

Kanske malörten är mer grön än grå, men lite grått har den ju också över sig.
Inte grått som i tråkig och intetsägande, utan då mer som en silverskimrande grå nyans.

Jag funderar ändå om malörten upplevs som simpel för många, kanske ni vill läsa om en annan växt med grå färg...

Att hitta blommor med grå färg är inte så enkelt, den enda som jag kommer på är Grå klocklilja som jag visat tidigare. Läs mer om den här!

Grå klocklilja

Hoppas den klarar klimatet bättre än vad malörten gjorde.

Ha en härlig dag!

En rondell på gränsen.

En blommig rondell.

Blommig fredag - Å andra sidan.

Här visar jag idag några bilder från en rondell som härifrån sett ligger lite 'å andra sidan', i alla fall så finns den på andra sidan gränsen.

Rondellen med förlovningsringarna och tulpanerna av trä såg jag i Torneå i somras, mest troligtvis är väl dessa en symbol för gott samarbete med grannstaden Haparanda.

Rondellen finns just vid gränsen mot Sverige, mellan de båda städerna, och på bilden ovan syns det gamla vattentornet i Haparanda långt borta.
Där E4:an drar förbi riksgränsen är det svårt att vandra, men så mycket enklare är det att passera gränsen vid gallerian i Torneå som finns just vid gränsen.

Där är man å ena sidan i Sverige, och plötsligt å andra sidan i Finland efter att man passerat den lilla vattenfyllda kanalen som utgör själva gränsen just där.

Här går gränsen mellan Sverige och Finland.
Världens fredligaste gräns mellan två länder?
Det är bara att passera gränsen som man själv vill.

Här står jag i Haparanda och fotograferar gallerian i Torneå.

'Å andra sidan' som är dagens tema på 'Blommig Fredag' kan ju tolkas på många olika sätt, och de kan du läsa mer om hos Hélena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss..

Ha en fin dag!

Utlottning!

Här kommer en liten utlottning av ett hjärta av metalltråd och små pärlor.
Från ringen upptill, till nedre spetsen är hjärtat ungefär 10 centimeter högt.

Hjärtat är tillverkat i Sydafrika av Streetwires.

Om du vill vara med i den här utlottningen så lämnar du en kommentar här under, om du kommenterar som 'anonym' så är det bra om du då skriver ditt namn för lottdragningens skull.
Det går även bra att mejla mig och skriva att man vill vara med i utlottningen.

Vinnaren i utlottningen dras tisdag den 11 februari under kvällstid, (sedan får vinnaren mejla sin adress till mig) så planen är att vinnaren skall hinna få hjärtat lagom till alla hjärtans dag.

Tack alla ni som läser här på bloggen, vad vore bloggen utan Er?

Ha det gott!

Brunnäva

Geranium phaeum

En relativt ny växt i vår trädgård är vår Brunnäva som vi bara haft ett drygt år.

Den står bland några andra nävor, och för en lite tillbakadragen tillvaro i en av rabatterna.

Ändå så är det en av mina favoriter i trädgården, men det är inte de små brunvioletta blommorna som ger de mest bestående intrycken, det är istället bladen som jag gillar.

Hela växten är ju fin i färg och form, men dess blad är en aning annorlunda jämfört med de andra perennerna som finns där bredvid.

Jag gillar bladens mörka färg mitt i det gröna.

Jag vet inte om det är den mörkare färgen på bladen eller blommornas färg som gett växten dess namn, men jag tycker inte att våra blommor är speciellt bruna.

Jag såg denna växt för första gången här i bloggvärlden, och tyckte att den var väldigt fin, och jag köpte en brunnäva när jag fann en till salu.

Brunnävan är förvildad/vildväxande i landets södra delar, men här i norr finns inga vildväxande sådana runt vår trädgård.

Den planta som står i vår rabatt är ännu helt ensam i området.

Hos bloggen Charlottas trädgård  pågår en utmaning för andra bloggare att dela tankar och bilder om en speciell färg.

Den här veckan är det brunt som står i fokus, och jag lägger därför in bilder på vår Brunnäva, en av få växter i vår trädgård som innehåller ordet brun i sitt namn.

Föreläsning i maj.

Då var det liksom'svart på vitt', det faktum att jag lovat att föreläsa en kväll på biblioteket i Boden när de har en temakväll om trädgård.

Intresset att låna trädgårdsrelaterad litteratur är som högst om våren, så därför vill biblioteket ordna med en kväll då trädgård och odlande står i fokus.

För någon dag sedan så damp reklam- och informationstidningen  'Bodenguiden' ned i postlådan, och där finns en annons från biblioteket där de nämner om denna kväll i maj månad.
Det är Bodens trädgårdssällskap som ansvarar för den kvällen och de ringde för någon vecka sedan och frågade om jag ville vara med då.
Klart att jag ville, att få visa bilder från trädgården och de olika växterna, och få prata om dessa år ju jättekul.

Än är det ju lång tid kvar, men jag får nog snart ändå börja att fundera på vad jag skall visa och berätta om, det hela måste ju också vara lagom långt, jag skulle ju kunna hålla på att prata i timmar, så konsten är ju att kunna begränsa sig själv.

Jag tror att jag ska visa bilder av olika växter som finns i vår trädgård, och berätta om några knep jag testat för att få några kinkiga av dessa växter att trivas.
Att berätta om att odla i kallt klimat (som det står i annonsen) ska jag också göra, men det blir inte många tips om grönsaksodling, ty den svåra konsten håller jag som bäst på att lära mig själv, men man kan ju odla mycket som är av enklare och mer underhållande slag.

Kanske vi syns då?

Läs även om denna kväll på  Bodens trädgårdssällskaps hemsida under fliken aktiviteter.