Blommig fredag & vårteckensutmaningen!

Blommig fredag - Vårkänslor

Några narcisser från Ikea blommar idag.

Jag kör varje dag förbi en lada till och från mitt arbete, den lilla ladan står i kanten av den dunkla skogen som skuggar och håller kvar snön trots att det är mitt i april.

Men vad gör det med lite snö nu?
Vinterns makt är bruten och inte ens en snöstorm kan få mig på dåligt humör idag.
Det är ju den 19 april och inte den 19 november, nu kan det bara bli bättre, snart är snön borta och vårens första blomma öppnar snart sin knopp i vår trädgård.

Solen värmer upp det ännu tomma växthuset om dagarna, så snön som är närmast smälter bort, och jag kan åter känna gräsmattan under mina skor.
Åh vad jag längtat efter detta, jag är så less på allt vad snö och vinter heter.
Men än får man gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar...

Vårens hastiga uppvaknande får vår grusgång att påminna om Canal Grande, och så är det varje vår, men snart rinner vattnet undan.

Vårkänslorna väcks i slumrande odlings andar, häromdagen köpte vi årets första 'perenna växter'.
Det blev Tusenskönor för bara 39 kronor styck och två billiga parkrododendron att ha i urnorna vid vår ytterdörr. (De gamla plantorna börjar bli för stora för urnorna.)
Ingen av dessa växter är ju mer härdiga än en bananplanta på våra breddgrader, men hur ljuvligt är det inte att för första gången i år köpa nya växter till trädgården.

Tusenskönornas tillfälliga poserande i snön. Där kan de inte stå någon längre tid, den iskalla snön skulle knäcka de veka rötterna, som inte skulle klara att frysa till is nu.

 

 För att läsa om andras vårkänslor, kika in hos Pilgrim med fina bloggen Bland blommor och bladlöss.

Tack alla ni som kommit med goda råd om vilken färg vi skall välja till våra nya träkrukor.
Den enkät röstning jag hade lagt i högerspalten fungerade inte särskilt bra.
När inget verkade hända där så la jag själv in en röst där, men dagen efter så var den borta. Konstigt?

Sedan har det varit lite fram och tillbaka bland det synliga resultatet, men det som tycks vara en favoritfärg är grå och även faluröd, men så kom några tips om järnvitrol och tjära så vi får se hur det blir, och vilken färg min fru väljer till sist.



Om du vill se hur långt våren nått i landet så kan du jämföra bland de bloggar som finns samlade hos Annica med fina bloggen Det grå huset på kullen.

Bellis perennis

Som jag berättat om förut så är ju Tusensköna en av min frus favoritblommor, och jag berättade även om hur hon försökt att få dessa små blomster att trivas i vår trädgård utan större framgång.
Namnsorter av Tusensköna Bellis perennis finns ofta till salu om våren.
Här visar jag vårt senaste inköp av trädgårdsväxter. En namnsort av Tusensköna som jag tyvärr inte vet namnet på, de plantor vi köpt är inte märkta med något annat än att de är 'vårblommor'.

Sådana här tusenskönor och liknande namnsorter av dessa har vi köpt nästan varje år för att dekorera med i krukor, när sommaren kommer så har de oftast redan blommat över och då planteras de ut i någon av rabatterna.
Det finns olika sorter av tusensköna som alla har ett namn efter det vetenskapliga namnet Bellis perennis, men de sorterna är oftast kortlivade perenner och det är ovanligt att de sprider några frön.
Vanlig tusensköna förökar sig annars villigt med frön (utom i vår trädgård) och stannar kvar även om även de plantorna är tämligen kortlivade.

Bellis perennis som ju ungefär betyder en vacker flerårig växt, måste jag tyvärr sortera in under rubriken 'sommarblommor' då de aldrig någonsin har överlevt en vinter här i vår trädgård.

Så nu är det bara att passa på och njuta av dessa blomster när de är som vackrast, nu när inget ännu har börjat att blomma i vår trädgård. För än ligger snön kvar i hela trädgården.

Tusensköna

Bellis perennis

Min fru har en favoritblomma som hon åter och åter försökt att plantera in i vår trädgård, utan att lyckas med konststycket att få den att övervintra.
Redan som barn förälskade hon sig i tusenskönans prästkrageliknande små blommor vid resor till landets södra delar. Här i norr fanns inga tusenskönor att beundra.

När hon så som vuxen fick en egen trädgård att botanisera med så fanns tusensköna Bellis perennis högt upp på hennes önskelista över 'vill ha växter' men som sagt, de har aldrig förut överlevt en vinter här.
Men varför ge upp en önskan om tusensköna?
När vi var hos vänner i Sigtuna förra sommaren så fick vi gräva upp några plantor av tusensköna från deras gräsmatta och ta med hem. Dessa planterades på olika ställen i vår trädgård för att liksom öka chansen för övervintring.
Kanske någon trivs lite bättre än förut och nu klarar att övervintra?

En planterades i god trädgårdsjord, i full sol, en annan planterades väl dränerat i sandblandat grus i halvskugga och den tredje planterades i god men fuktighetshållande jord.
De mådde alla bra när hösten kom.
Kommer någon av dessa att överleva den vinter som nu snart är slut?
Ännu ligger snön över våra tusenskönor så hur de mår vet vi inte än.

För oss är det är lite komiskt att tusenskönan har med namnet perennis i sitt vetenskapliga namn, det betyder ju flerårig. Just flerårig har tusenskönan aldrig varit här.

Om du någon gång besväras över tusenskönor i din gräsmatta, känn dig istället välsignad över att just du får njuta av dess små blommor. Du är lyckligt lottad i sådana fall.
De tillhör livets små underverk.
Kom även ihåg att högt uppe i norr finns en kvinna som ännu drömmer om en tillvaro kryddad med blommor av Bellis perennis.
Kanske hon får återse sina små tusenskönor i år?
Man kan alltid hoppas...

Pomerans

Citrus aurantium amara

För snart 15 år sedan planterades den kärna som idag vuxit för att mer likna en buske än en krukväxt.
De första åren var den nätt och fin och fungerade bra som krukväxt på fönsterbrädan, men nu har denna planta börjat anta en besvärande storlek.
Den hade varit ännu större om jag inte beskurit den hårt för något år sedan då den höll på att torka ihjäl en gång sedan jag glömt bort att vattna. En liten gren var då ännu grön, resten av busken torkade in och fällde sina blad.

Eftersom denna citrus alltid skall vara grön året om så trodde jag att den var på väg att dö, men klippte bort det torra och risiga för att se om den skulle återhämta sig, och det gjorde den.
Den här plantan är nu för stor för att kunna övervintra hemma i vårt hus, den får stå på mitt jobb hela vintern där det funnits bra med plats för denna yviga buske.
Helst skulle denna Pomerans stå betydligt svalare under vintern, men det är inget jag kan bjuda den på, därför har den heller aldrig blommat. Jag tror att den kräver en sval viloperiod för att kunna blomma, men jag är inte helt säker på den saken.

Däremot är jag säker på att den varje år kommer att drabbas av spinn under vinterförvaringen inomhus.
Så blev det även i år, men efter en behandling med såpa-vatten så släppte otyget sitt grepp om pomeransen.

Pomerans var något som förr odlades tillsammans med lagerträd och fikon och fick övervintra svalt i orangerier. Det var nog mest ett statusträd som man skulle ha för att det ansågs fint att ha, för jag har svårt att se någon större användning av de mycket aromrika frukterna, som ser ut som klementiner men som smakar mycket kryddstarkt, bittert och strävt.

Pomeransskal kan man riva till strimlor och krydda med vid bakning och vid tillverkning av marmelad, men själva frukten är inte god att tugga på.

Oljan från skalet kan även användas vid tillverkning av parfym.

Nu har vår Pomerans genomlidit ännu en vinter, och får snart komma på tidigt sommarlov till vårt växthus då det blir uppvärmt om någon vecka. Jag vet inte hur många minusgrader denna planta skulle klara, kanske knappt någon då Pomerans har sitt ursprung i Indokina, från länder som Vietnam, Laos och Kambodja.

Ännu står det inomhus och drömmer om en varm och lagom fuktig sommar i växthuset.

Blommig fredag - Lycka

Snickarglädje och lyckorus.

Jag pratade med vår granne som ville att jag skulle titta förbi, han hade något att visa mig i sitt snickeri.

Jag blev lite nyfiken och hälsade på honom någon dag senare.

Han har de senaste åren tillverkat allt från lekstugor och trädgårdssoffor, till  ryska berså-paviljonger och en husbåt.

Han visade sina nya projekt, det var fågelholkar a la radhus och stora träkrukor/urnor som han gjort.

Han hade sett något liknande i en engelsk trädgårdsbok och nu gjort likadana.

Under tiden som jag berömde hans alster så sa han plötsligt att två av krukorna var till oss, han ville ge oss dessa som gåva.

Jag hade just försökt att uppskatta hur många timmar det måste ha tagit att göra en kruka för en ändå så pass skicklig snickare som han.

Dessa träkrukor är inget man kan hasta ihop på en kafferast precis, och nu ville han ge oss två av de han hade gjort.

Jag blev först så paff att jag måste sett otacksam ut, skulle han verkligen ge bort två av dessa som han arbetat så mycket med?

Han förklarade igen hur han tänkte, och då förstod jag ju att han inte skojade med mig trots att det den dagen var självaste 1:a april.

Ni må tro att det i denna 91 åring finns en spjuveraktig livsglad själ som fortfarande bara är 17 år, och som kan skoja lite som den vill med oss andra ibland.

Det här var en sådan gåva som nästan var för fin för att kunna ta emot, men när han började bära ut en kruka och bad mig ta den andra så fick jag ändå fram ett tack.

När krukorna var inne i min bil så tackade jag flera gånger till (typiskt svenskt?) innan jag åkte hem, uppfylld av något slags lyckorus.

Att få förmånen att känna denna man är en otrolig glädje, han har berättat många skrönor och historier från förr under mina besök där.

 Några av dessa har jag skrivit ned här på bloggen och kallat dem för berättelser från Brännberg.

Att få sprida hans historier vidare är också en lycka för mig, och förhoppningsvis även till glädje för några fler än mig.

Radhus av fågelholkar under uppförande.

Men nu är frågan, vilken färg skall träkrukorna få?

Kanske jag kan rådfråga er?

Jag själv funderar att välja bland färger som faluröd, svart, brun, grön eller grå.

Kanske någon annan färg passar bättre?

Har du något förslag så lämna gärna en kommentar här under, eller rösta här till höger.

Brevlåde-gult är dock helt uteslutet, även om det skulle bli årets trädgårdsfärg, jag är inte riktigt så känslig för de senaste trenderna, jag vill bara att det skall passa in här i vår lantliga trädgård.

Fler lyckoämnen finns samlade hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Tjuvarnas gömställe.

En kilometer från vårt hus finns en lada i skogen, där glesbygden övergår till vildmark.
Den gamla ladan har alltid varit 'bankrånarnas gömställe' för mig sedan jag fått berättat för mig om vad som hände där en gång.

Till byn kom då två unga män i en stulen bil, de flydde undan polisen sedan de ertappats vid ett inbrott i östra Norrbotten. De hade före det gjort ett inbrott i en kiosk utanför Kalix, stulit bensin i Haparanda och i ett militärförråd i Övertorneå hade de stulit flera vapen, bland annat pistoler, k-pistar, bajonetter och 800 skott.
De bedömdes som mycket farliga av polisen som försökte stoppa deras flykt därifrån. Tjuvarna hade forcerat flera avspärrningar som polisen upprättat och de hade även skjutit skarpt mot polisen vid Gäddviksbron i Luleå, och även vid Centrallassarettet i Boden då en polisbil som följde efter dem blev beskjuten, dock utan att träffas .

Centrallassarettet i Boden vid tiden för denna händelse.

Polisen jagade dessa unga herrar till Brännberg där de tappade spåret.
Efter en stund fann man bilen på en skogsväg, den var då övergiven, och av tjuvarna syntes inte ett spår.
Aldrig förr eller senare har det varit så många poliser samtidigt i vår by, de finkammade varenda uthus, förrådsbyggnader, ladugårdar och lador i sin jakt efter de båda herrarna.
Ja, en lada glömdes ju bort, den där tjuvarna gömde sig.

De två gömde sig i den lada jag visar högst upp, där inne fanns en gammal bil att krypa in i.
Inne i ladan eldade de i en plåthink för att hålla värmen, men framåt kvällen blev hungern och kölden för svår och de båda beslöt att söka ett varmare gömställe.

De sökte sig mot bebyggelsen och när de passerat den röda stugan som syns på bilden här under så träffade de en bybo som frågade dem om de var poliser, då vände de om och valde en annan väg in mot byn.

På bilden ovan syns vårt hus bortanför den röda stugan, så de kom ganska nära huset där vi nu bor...

Ur Norrbottens-Kuriren onsdagen den 10 april 1963

På väg mot en bondgård upptäcktes de av frun i huset som såg de båda på långt håll där de kom gående över ängarna just innan solen gick ned.
Eftersom hela byn var uppskärrad av denna händelse så var ju alla bybor väldigt vaksamma.
Frun larmade polisen som snabbt var där och grep de båda med dragna vapen när de nådde fram till ladugården. De gav upp direkt.

Vid denna gård greps tjuvarna.

En av de båda männen var beväpnad vid gripandet, men det skedde ändå helt odramatiskt.
De frusna männen tvingades att ta av sina skor på sin väg in i polisbilen som ren säkerhetsåtgärd.

Vilka var då dessa unga män i 20-årsåldern som flydde rättvisan och fick frysa ordentligt innan de gav upp?
En av männen hade rymt från Sidsjöns mentalsjukhus i Sundsvall och han hade slagit sällskap med en bekant från Kalix-trakten.

När de greps så berättade en av dem att de under de timmar de legat gömda i ladan hade planerat för nästa brott, att åka tillbaka till Boden och råna en bank med hjälp av alla vapen de stulit.
Det skulle bli ett rån i bästa gangster-stil.
Men nu tog ju deras resa slut här i Brännberg utan att någon kom till skada.
Mannen från Sundsvall grämde sig över att de hade missat alla skott som de skjutit mot poliserna.

Foto från Norrbottens-kuriren.

Här förs de båda gripna männen in till arresten i Boden.

Kalixbon hamnade i fängelse i Härnösand från vilket han lyckades rymma efter en kort tid.
Han greps några dagar senare i Piteå.

Polisen upprättade snabbt ett högkvarter i en villa mitt i Brännberg.
Ungefär två kilometer därifrån (halvvägs till Svanåmyren) låg tjuvarna och tryckte hela den dagen.

Polisens tillfälliga högkvarter fanns i det blå huset till vänster.

Under hela min uppväxt hörde jag berättas om denna händelse, och började nysta lite i vad som egentligen hänt där i ladan efter att vi besökte den helt nyligen.
De gamla tidningsurklippen jag fått låna kommer ursprungligen från den rådiga kvinna som såg tjuvarna och larmade polisen.
Gamla bilder och tidningsutklipp är publicerade med tillstånd av Norrbottens kuriren.

Landsfiskal Björn Lundberg och poliskonstapel Gösta Nordström visar landsfigde Hans Fjelner  på en karta var de grep  ynglingarna.

Foto från Norrbottens-Kuriren den 10 april 1963.

Fikapaus vid Tjuvarnas gömställe 1993

Idag är det precis 50 år sedan denna dramatiska historia utspelade sig.

Den gamla ladan står nu nätt och jämt kvar vid Fräkenmyran.
Taket har murknat upp och rasat in av snötyngden för några år sedan.
Vad gömmer sig nu där inne under snön?
Kan det finnas kvar något från den dagen då de två tjuvarna gömde sig där?
Vem vet?
Den hink som tjuvarna eldade i för att hålla värme skall ha funnits kvar under lång tid.

Är det någon annan som hört talas om denna händelse?
Kanske knappt resten av landet märkte av detta som för lång tid skulle lämna intryck kvar i vår by.
Minnen av oro, osäkerhet och rädsla i en by där annars mest lugn och harmoni hörde till vardagen.

Så här ser det ut inne i ladan idag.

De gamla trä-och timmerväggarna är vackra i sin enkelhet.

Med hänsyn till släktingar till de båda unga männen så skriver jag inte ut deras namn här.

Rekordtidig blomning i Boden.

Här kommer en vår rapport från mitt jobb inne i Boden.
För mer än tio år sedan så planterade fritidsbarnen vårlökar vid gymnastikhallens södra vägg.
Sedan dess bjuder dessa krokus på rekordtidig vårblomning med tanke på att de växer i Boden.

Hemma i vår trädgård blommar inget ännu, så det är ljuvligt när våren tjuvstartar där vid väggen.
Tjälen släpper snabbt vid den varma väggen och krokusarna bryr sig inte om att det ännu är vinter kvar.
Nu är det vår!

För att se andra vårtecken i vårt avlånga land, kika in hos bloggen Det grå huset på kullen.

Blommig fredag utan blommor.

En lök med knopp i brist på blommor...

Blommig fredag - Solen

Aldrig förut har jag haft problem med att komma på vad jag kan bidra med till 'Blommig fredag' men veckans tema solen blev nästan mer än vad jag klarade att fixa. Lite konstigt kanske då solen liksom varit så otroligt närvarande den senaste veckan.

Så detta inlägg får handla om just det, den senaste veckan och så förstås vi som varit i solen sken.

Men några blommor har vi inte än att visa, så därför får detta bli en blommig fredag utan blommor...

Jag har varit ledig denna vecka tillsammans med mina barn då de haft påsklov, (den stackars mamman i familjen har jobbat några av dagarna.)

Här visar jag nu lite bilder av veckans olika utflykter.

Den övre bilden visar en utflykt till en gammal lada som sett sina bästa dagar.

Ladan finns på gångavstånd från vårt hus, och barnen tyckte det var spännande när jag berättade om de bankrånare som en gång gömde sig där efter att de skjutit mot polisen.

Rånarna greps efter en kort tid, men sedan dess har detta varit bankrånarnas gömställe för mig, och det har gett den gamla ladan en viss mystik. Men det kan jag berätta mer om någon annan gång.

Vi har även gjort utflykter till det närbelägna Brännberget, där vi åkt pulka och njutit av utsikten och solen.
Det är inte ofta jag visar bilder på mig själv här, men håll i er, för här kommer två bilder där jag njuter av solens glans.

Gårdagens utflykt var den längsta, då åkte vi till utlandet. Nåja, två timmars bilresa från oss finns Finland, och vi åkte på en dagsutflykt till Torneå och sedan tillbaka till Sverige och Ikea i Haparanda.

I Torneå finns den lilla rysk-ortodoxa träkyrkan jag visar här ovan.

En riktig liten juvel till kyrka, den byggdes av ryssarna under tiden som Finland hörde till Ryssland.
Trots att Finland är så nära oss så känns det annorlunda och lite exotiskt, och mest exotisk är den lilla träkyrkan.

Efter några timmar i butiker så satte vi oss ned och njöt av solen.

Här under står jag i Finland, men resten av familjen sitter på svenska sidan. Gränsen går i den lilla istäckta och översnöade kanalen. Nya byggnader planeras på det tomma område som syns på den svenska sidan.

Långt där borta syns det gamla vattentornet i Haparanda, det som de nu beslutat att bygga om till bostäder, och det är ju bra att det kommer till användning. Men de skall även bygga upp ett höghus som blir hopbyggt med det gamla tornet. Höghuset blir snäppet högre än tornet.

Det här har jag klagat på förut, läs om det HÄR.

Suck, inte hade man gjort så någon annanstans? 

Jag tycker tornet är så fint som det är nu.

Det ännu så vackra vattentornet i Haparanda.

Även om jag nu inte visar några blommor så resulterade dagens utflykt i lite knölar och lökar som nu ger visst hopp om blommor här.
Blomsterlökarna köpte jag på ett varuhus i Torneå som heter TEX och det är ett varuhus av den gamla modellen, där finns det mesta och på sommaren har de ett garden center i ett stort växthus.

Om du vill läsa om hur andra bloggar tolkat veckans tema så kan du göra det hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Ps.
Vinnaren av boken Din trädgård är Anna-Stina Rammhällen på Gotland.

Grattis, boken kommer på posten nästa vecka.

Jätterams

Polygonatum multiflorum

En av mina favoritväxter i trädgården är Jätterams, (eller kanske detta är Storrams?)
Den är inte helt lätt att bemästra då den tycks dyka upp lite varstans i rabatten och inte alltid där jag en gång planterat den.

Jag gjorde flera försök att plantera in växten, för den såg ut att misstrivas då den inte startade att växa året efter jag planterat in den. Kanske den hade dött under vintern?
Jag blev lite orolig, då denna växt bara räknas som halvhärdig i en av mina trädgårdsböcker.
Jag fick nya plantor som jag åter planterade in där jag ville ha dessa.


Så ett år så fanns de i hela rabatten, inte som en tät rugge utan en här och en där.
De hade alltså överlevt hela tiden, men bara vuxit under jord i något år.
Kanske ville jätteramsen själva välja sin växtplats i rabatten?

Jag låter de stå kvar på sitt lite för utspridda sätt, tänk om de strejkar om jag börjar flytta ihop dem?
Så här växer de inte i trädgården där jag såg de för första gången.
Där växer de i en fin rugge.

Men tänk om jätterams är ett ogräs?
Och jag som planterat in dessa i två rabatter!
Kanske jag en dag kommer bli galen på denna favoritväxt? De kanske är ogräs precis som knölklocka ?
Jag får försöka trösta mig med att jätterams är väldigt vacker.


Hos oss blir de plantor som växer i skuggan högre än de som växer i halvskuggan, men så vidare jättelika blir de ändå inte, kanske de som högst blir 50 centimeter.
De var lite svåra att fotografera då de spretar åt olika håll.
På nära håll ser man att de anonyma blommorna är riktigt fina.

David har fallit.

Kommer ni ihåg min snöstaty David?

Helgens varma vindar blev honom övermäktig och han rasade.

Det är ett vårtecken jag väntat på, jag var lite osäker på hur länge den skulle hålla, men snöstatyn hann pryda vår trädgård i en hel månad.

       

De stödjande brädor som höll uppe statyn står ännu kvar, men nu känns platsen tom på något sätt.

Allting har sin tid.
Delar av snöstatyn ligger nu på marken och påminner mest om ruiner från antikens Rom.

Som ni ser så finns ännu tokmycket snö kvar här, så vårtecken i form av blommor får vi vänta flera veckor på.
Om ni vill se fler vårtecken så kan du hitta dem hos fina bloggen Det grå huset på kullen.

                         

Sibirisk forsythia

Forsythia Verchojansk

(Det här är ett aprilskämt, tro inte allt jag skrivit här...)

Idag öppnar kanske den sibiriska forsythian sin första knopp i vår trädgård.
Det är alltid roligt med tidig vårblomning som ger hopp och glädje efter en lång och kall vinter.
Vi har planterat denna buske vindskyddat och väl dränerat, men den hade nog klarat sig ändå för det är ju så mycket kallare på platsen som den härstammar från.

Denna buske hittades vid floden Lenas dalgång i Jakuts-distriktet i skydd av Verchojansk bergen. Där fann man busken 2009 på en sydsluttning, och mest troligt så är det en kvarleva från en varmare tid.
Busken blir bara ungefär 60 centimeter hög för att skyddas av snön under vintern, och den blommar så fort snön sjunker undan.
De gula blommorna tål temperaturer på ned till -10º C utan att ta skada.
Läs mer om detta här.

Hur ska jag säga, kanske april, april!

Nej någon sibirisk variant av forsythia finns inte vad jag vet, och de mest tåliga sorterna lär ändå inte klara ett liv i vår trädgård utan att ta skada. (Men jag har ju aldrig testat, så helt säker är jag ju inte.)
De forsythia kvistar som jag visar här köpte jag på på blomsterhandeln.
Hoppas ni inte blir ledsna på mig nu, men jag kunde inte
 låta bli att luras på självaste 1:a april.

Ha en fortsatt fin kväll!