Hundstenen.

Vi har en sten i vår trädgård som jag, med lite fantasi tycker liknar en sittande hund. En Pudel.

Stenen består av två olika sorter som sitter ihop. Jag kan ytterst lite om sådant som Gnejs och Granit, men den mörka delen har spetsat den ljusa delen och fastnat där någon gång i urtidens begynnelse.

Hur det har gått till vet jag inget om men jag vet hur jag fått tag i den.

Min fasters man arbetade i skogen när han var ung, en dag hittade han denna sten någonstans i trakterna här runtomkring. Han lyckades att stoppa in den i sin ryggsäck och bära hem den på det sättet.

Stenen är ganska stor så det hela måste ha varit otroligt tungt.

Under hela min uppväxt minns jag att stenen fanns i deras trädgård, och det var med stolthet i rösten som min fasters man berättade om sin bedrift med att bära stenen kilometervis över stock och sten.

Där fanns stenen kvar tills min faster blivit änka. Jag fick den då för att jag tyckte så mycket om den.

Sedan dess har den en framträdande plats i vår trädgård.

Så här ser stenen ut underifrån.

Nu har stenen åter tittat fram ur snötäcket när vårsolen värmer och snön sakta försvinner.

Min andra fasters man som också jobbade i skogen gjorde även han en liknande bedrift med att bära hem ett fynd från skogen. Det har jag skrivit om förut, läs om det genom att klicka på länken här nedan.

http://svanatrg.blogspot.com/2011/01/skogsolvon.html

April

Längtan har varit lång och stor, det envisa och djupa snötäcket fick lite hjälp på traven för att släppa sitt grepp om platsen där vi brukar ha våra trädgårdsmöbler. Det var härligt att se trägolvet igen efter att det varit under snö i fem månader.

När vi vaknade för några dagar sedan så var allt vitt igen, det kallas visst för aprilväder...

Men sedan fick Kung Bore åter ge plats för vårens varma vindar som drog in över nejden. Snön fortsätter ta stryk och smältvatten samlas i stora och små vattenpölar.

Även om de senaste dagarnas blida har tagit hårt på snötäcket så finns det kvar ganska mycket snö,

än är det vinter kvar...

Helt plötsligt är snön borta och vår Julros står i knopp.

Den 22 april öppnade vårens första blomma sina knoppar.

Det är som vanligt den Ungerska blåsippan som bjuder oss på detta blomster.

Den svenska trädgården

 Den svenska trädgården, av Dan och Ann-Christin Rosenholm, Norstedts förlag 2011.



Jag fick låna en helt ny trädgårdsbok av en kollega.
Det var boken - Den svenska trädgården, skriven av Dan och Ann-Christin Rosenholm.
Här i denna bok visas 16 olika privata trädgårdar från norr till söder där man får inspiration och värdefulla tips och råd till sin egen trädgård.
Jag brukar inte lägga notis till böcker av detta slag då jag bor i en växtzon som normalt sett inte klarar många av de olika växter som presenteras i olika visningsträdgårdar.
Men den här boken visar att det är fullt möjligt att skapa en lummig och vacker trädgård även där klimatet är som hårdast i vårt land.

Härliga bilder visar Gunborg och Adolf Orrmalms trädgård i Poultikasvaara i växtzon 8. Vilken trädgård! Även om jag sett bilder från denna fantastiskt fina trädgård förut så blir jag lika imponerad nu.
Tillsammans med de vackra bilderna från Ann Enbergs lummiga trädgård i Vuollerim i växtzon 6 så får jag åter mod och nya idéer att försöka skapa något nytt i vår egen lilla täppa.
Att det här i norr går att skapa en trädgård med djungelkänsla är inte illa. Växter som normalt sett kan sprida sig och ta över en hel trädgård uppträder mer beskedligt i norr men ger samma lummiga grönska som i de södra delarna av landet..

Från Börje Remstams trädgård söder om Eskilstuna i växtzon 2 kommer bra och för trädgårdsväxter livsviktiga råd om nyttan med att tillföra mullämnen till jorden.
All näring i den här trädgården kommer från förmultnade växtdelar som halm, löv, barr och träflis med stenmjöl. Genom att arbeta på detta sätt slipper han det tunga arbetet med att gräva och vända jorden, och har skapat en trädgård sprudlande av frodig grönska. Här har jag mycket att lära, tack för fina tips från denna täckodling.
Jag skulle kunna fortsätta att skriva om många fler av bokens vackra trädgårdar men nöjer mig med att berätta om dessa tre. Kanske boken redan hunnit till ditt bibliotek så du kan låna och läsa själv om du inte vill köpa boken direkt.

Upp ur källarens mörker.

För någon dag sedan så fick äntligen våra fuchsior komma upp från vintervilan i potatiskällaren. Vi brukar ta fram dem i början eller i mitten av mars månad men i år har inte riktigt tiden funnits som förut. De vita och bleka små bladen som börjat visa sig redan nere i källarens svala mörker blev snabbt gröna när de fick ljus.

Som vanligt står de i ett fönster mot norr för att inte chocken mellan livet i källaren och livet i torr inomhusmiljö skall bli för stor. Jag fuktar lätt på grenarna ibland för att väcka dem till liv.

Jag vet att man egentligen inte skall behandla sina fuchsior på detta sätt, de borde få en svalare placering nu men detta är det vi har att erbjuda dem den närmaste månaden innan de får flytta in i växthuset i väntan på att sommarens järnnätter passerat, då vi kan placera ut våra fuchsior i trädgården. Jag törs inte flytta ut dem till växthuset förrän i mitten av maj månad då jag är rädd att de skadas av kyliga nätter före det. Jag är alltid orolig att det skall bli för kallt i växthuset om nätterna för växter som kommer från inomhusmiljö direkt till växthuset

Så här har vi gjort med våra fuchsior de senaste 17 åren och förvånansvärt många överlever ändå från år till år.

De är inte direkt vackra att se på nu men det är något med de grova grenarna som jag gillar. De ser ut som små vindpinade fjällväxter i väntan på att de skall grönska.

Men sedan upphör likheterna, mentalt sett så skiljer sig Fuchsia ljusår från vindpinade fjällväxter. 

Fuchsia tål ingen frost alls.

Hopp om liv?

Nu är våra fuchsior mest likt riskasar...

Det återstår att se om alla fuchsior har klarat vintervilan med livet i behåll...

Ikväll blir det årsmöte för Bodens Trädgårdssällskap, jag gick med som medlem förra året sedan en granne frågat och tipsat om detta i flera år.
Ikväll kommer Lena Israelsson till stan, hon fick nyligen utmärkelsen Årets trädgårdsbok 2010 för sin bok Grönsaksodling - Enkelt, ekologiskt och gott.

Att odla grönsaker har inte riktigt varit det som intresserat mig mest de senaste åren, vårt trädgårdsland har de senaste åren oftast innehållit blomster och ogräs av olika slag. ( men ni skulle se trädgårdslandet hos min närmaste granne "Trädgårdsmästarn". O la la, det kanske jag kan visa här någon annan gång? )  Jag skall försöka ta mig tid att vara med på kvällens möte, jag tror att det blir bra.
Har du tid och bor i närheten så kanske vi syns där ikväll.

http://www.bodenstradgardssallskap.se/

http://www.tradgardsriket.se/index.php

Frösådden åkte ut.

För några dagar sedan lyfte jag upp höstens frösådd av perenner från källarens svala mörker.
Nu skall de få stå ute och rådbråkas av väder och vind. En kylig period som avlöses av några dagars blida och riktigt kalla nätter och kanske även snö innan värmen kommer är kanske vad som behövs för att väcka de perenna växternas frö från vintervilan.
De är placerade i norrläge för att inte frösådden skall torka ut så lätt av solen.
Jag strör på lite snö då och då för att kyla frösådden under april månad.
Förra årets frösådd lyckades jag bra med på detta sätt, om det fungerar i år det återstår att se.

De perenner som jag har sått här är;
Slingerstormhatt, Aconitum hemsleyanum.
Vaxklocka, Kirengeshoma palmata.
 Kermesbär, Phytolacca acinosa.
 Akleja, 'Oranges & Lemon' Aquilegia x hybrida.
 och Rödkvanne, Angelica gigas.

Doftpion

Bowl of beuty

I vår trädgård är pionerna lite svårflörtade, jag vet inte riktigt vad som är fel, men de vill inte riktigt blomma sådär fantastiskt som de gör på andra ställen. Något saknas dem.
De första åren efter plantering så blommar de någorlunda men sedan är det som att de tappar farten och börjar föra en tynande tillvaro. Vår äldsta pion som vi fick för 18 år sedan har aldrig blommat än. Jag trodde att den var planterad i för torr och mager jord för när den stått och tjurat i mer än fem år så lyfte jag den försiktigt och fyllde fin mulljord under den. Jag väntade några år till och lade kaffesump och gräsklipp runtomkring plantan, men inget har hänt sedan dess..

Någonstans läste jag sedan att det är viktigt att pionerna inte blir för djupt planterade för då blommar de dåligt. Jag har försökt ta bort gräsklipp som låg för nära plantan för kanske vill den stå i full sol.
Pionen som står planterad bredvid har nu inte blommat på fem år och jag undrar om det beror på platsen eller om det är något pionvirus som härjar och suger kraften ur de plantorna. De har sådan växtkraft första halvan av sommaren men sedan stannar de av.
I augusti får vår äldsta pion bruna fläckar på bladen. Kan det vara orsaken till den uteblivna blomningen?

Pionen på bilden, "Bowl of beuty" har inte riktigt dessa problem men vill ändå inte riktigt växa till sig.
Den har blommat några år sedan vi köpt den, men sommaren som var så blommade den inte.
Bäst av alla doftpioner blir en vit dubbel som står mycket väldränerat och torrt. Den står en bra bit ifrån de övriga doftpionerna och har kanske inte påverkats av någon eventuell pion sjukdom.
Den får fantastiska blommor som inte stjälkarna orkar bära och när den blommat ut ser det ut som det snöat just där.
Vår dillpions liknande Herrgårdspion låter sig däremot inte besväras av några problem, den blommar så fint varje år.
Många av er är duktiga på pioner, hur gör ni? vad beror det på att några av våra inte vill blomma?

Snö.

Solens första strålar fick den snöklädda ängen utanför vårt köksfönster att få detta linjespel i ljus och skugga.

Jag tyckte att det var vackert trots att jag inte annars är någon större beundrare av årstiden vinter.

Vinden och solen har skapat små gropar i snötäcket och i soluppgångens släpljus framträder de på ett sätt som inte annars syns.

Jag hittade även några fler snöbilder som är ett år gamla men de är fina med sitt vågmönster som vinden skapat.

Kanske dessa bilder inget har att göra i en trädgårdsblogg, men jag visar de ändå och väntar och längtar att trädgården skall vakna till liv om en månad ungefär när snön borde försvinna och ersättas av vårblomster.

Men väntan blir lättare av att det snart är april och det betyder att vintervilan är slut för fuchsior och den ganska blygsamma frösådden av sommarblommor och perenner startar.

Imorse hade vi  -21ºc, men solen värmde snart upp dagen så att det blev små pölar av smältvatten vid mitt jobb i stan. Jag njuter även av snöfria vägar och ljusa kvällar om våren...

Vårteckensutmaningen del 5

Den första tulpanen blommar nu från mitt tulpanprojekt på mitt jobb som jag berättat om förut här i min jakt på vårtecken. Först ut av alla tulpaner är den här gula. Det återstår två månader innan tulpanerna som växer i trädgården blommar. Det är härligt att tjuvstarta tulpaner på det här sättet.

Även de tulpaner som finns på mitt jobb börjar nu blomma.

Som du ser på bilden ovan så är det än mycket snö kvar här hos oss, men nu har snön smält runt träden.

Inga snödroppar precis men ändå ett tecken på varmare dagar även om det fortfarande är vinter här.

Varma dagar med kalla nätter får snön att hålla för att gå på. Jag gick en runda ovanpå snötäcket i  trädgården och upptäckte att ur en av rabatterna har sorkarna denna in- och utgång. Illavarslande, och än är det så mycket snö kvar att det inte går att se vilka skador sorkarna gjort denna vinter.

Hur skall man få sorkar och möss att välja någon annanstans att bo?

Jag har flyttat ut fågelmatning från trädgården för att de inte skall lockas av nedfallna frön och tömmer använd kattströ runt buskar och träd som jag vill ha ifred, men i år verkar de ha bo i en av våra största rabatter.

Vi får se hur mycket de gnagt på när snön har smält bort.

Hitta fler vårtecken, klicka på länken nedan;

http://humlebacken.blogg.se/2011/february/deltagarlista.html





Gul tuja

Thuja occidentalis 'Sunkist'

När jag såg denna Tuja första gången på en handelsträdgård i Boden så väcktes mitt intresse för den lite annorlunda färgen. Just den plantan var bokad och de hade inte flera, jag fick rådet att köpa något annat till trädgården då denna Tuja inte skulle vara riktigt härdig hos oss i Brännberg. Den skall kanske klara växtzon 5 fick jag höra.

Året efteråt fyndade jag en gul tuja hos en handelsträdgård i Piteå. De sålde ut vissa växter lite billigare, och där fanns denna. Trots att jag blivit avrådd från att lägga pengar på denna mindre härdiga växt så kunde jag inte låta bli att köpa med mig den hem.

Eftersom det är vårsolen som knäcker många av de vintergröna växter som inte är härdig i min växtzon så planterade jag denna tuja i skuggan av vårt hus. Det är bara under sen eftermiddag som solen når hit och det klarar den fint.
Den har vuxit här hos oss i mer än tio år nu och även om den växer långsamt så ser den ut att trivas bra.

Med denna lilla korta berättelse om vår gula tuja vill jag bara visa på att det ibland går utmärkt att plantera in växter som anses mindre härdiga för den växtzon man har.
Det slutar inte alltid så här lyckligt med zonknäckar försök, det är bra att ha i åtanke vid nya inköp av föga härdiga växter.
Men ge inte upp för det, om man bara ger växten rätt förutsättningar så klarar vissa kylan bra.

Norrbottens flora

Norrbottens flora, del 2

Norrbottens flora, del 3

Jag läste förut om böckerna, Norrbottens flora del 2 och del 3 som kommit ut i handeln för en tid sedan. Jag lånade dem på biblioteket för att få en egen uppfattning om detta mästerverk.
Norrbottens flora täcker landskapet Norrbotten, inte att förväxla med Norrbottens län som ju även innehåller den nordliga delen av landskapet Lappland.
Jag insåg snabbt att det krävs tid och kunskap för att tränga in så pass att man kan ge en rättvis recension av böckerna.
Läs istället vad Norrbottens kuriren skrivit om dessa böcker i länken här nedan;

http://www.kuriren.nu/kultur/default.aspx?articleid=5710285


Ni som läst recentionen ovan vet att vi har en till bok i denna serie att vänta på, del 1.

Det här med mitt intresse för växter har ju liksom vuxit fram med åren men efter att ha läst dessa böcker om än till vissa delar ytligt så känner jag mig som en amatör, en nybörjare.
Så mycket kunskap det finns att ta del av i Norrbottens flora.
All heder och respekt till de som gjort denna förteckning över växter i Norrbotten möjlig.  Att få läsa om allt mellan de mest underbara orkideér i de djupaste granskogar till plantor av vattenmelon man hittat vid soptippen i Boden gör att jag än en gång förundras över den entusiasm och drivkraft som författaren och inventerarna drivits av.
Tack alla ni.

Igår kväll var författaren själv i Boden och berättade om dessa böcker, men jag hade tyvärr inte möjlighet att vara där och lyssna.

Dagens inköp.

Det har sina fördelar med att jobba granne med en handelsträdgård.

Det är Fagernäs Trädgård som jag har vid mitt jobb, det är lätt att ta sig tid för ett besök hos dem, men det är svårare att gå därifrån utan att köpa med något hem.

Idag blev det en Grön saintpaulia som jag aldrig sett förut.

Den är högre än de övriga saintpauliorna och översållad med knoppar, eller är detta blommorna?

Efter en hel dag på jobbet kan det vara avkopplande att när det finns tid smita in där och andas den härliga luft som finns i växthuset, eller att gå runt bland träd, buskar och perenner när den säsongen är.
Utanför hade de idag fina påskliljor som väckte hopp om den årstid som snart kommer på riktigt även till oss i norr - Våren.
Det vårtecknet behövdes för jag hann knappt åka därifrån så yrde snön ned i sidled.

Här kommer en länk till min närmaste handelsträdgård, så kan du besöka den själv, även om du nu inte kan andas in den härliga doft som annars möter mig när jag öppnar dörren och går in dit;

http://www.fagernastradgard.com/startsidan.php

Fuchsia

Fuchsior är min frus stora passion, hon har genom åren skaffat många olika sorter. Idag är det hennes födelsedag och därför får hennes favoritblommor synas här.

Här på bilderna syns några av hennes fuchsior.

 Jag har ingen större koll på vad de heter, men trots att jag inte har samma intresse för dem som hon har så tycker jag ändå om dem. De som blivit stora har stammar som mindre buskar och de ser så robusta ut när vi plockar fram dem från vinterförvaringen i potatiskällaren, de knotiga grenarna ser ut som om de skulle klara ett liv på kalfjället, men sanningen är inte riktigt så. Det här är riktigt känsliga damer som ger upp för minsta lilla minusgrad när sommaren går mot sitt slut.

Några vänner här i byn berättade att alla deras fuchsior dog ett år när de skadades av nattfrosten i augusti. Året efter var det inget liv i dem när de plockade fram dem från vinterförvaringen. Jag blev därför nervös häromåret när jag vaknade en morgon i augusti och mitt beslut att kvällen före inte täcka blommorna med fiberduk, till skydd mot eventuell frost, visade sig vara ett felaktigt beslut.

Den morgonens första solstrålar fick hela vår trädgård att gnistra och glimma av den frost som slagit till under natten. Jag räknade bort alla Fuchsior direkt, men bar ändå ned dem i potatiskällaren någon dag senare. De var så eländiga att se på så därför fick de redan då gå i ide.

Att ensam i höstmörkret springa runt ute i trädgården och täcka känsliga växter är inte Festis precis, så därför slarvade jag och chansade den kvällen.

Glädjen var stor våren efteråt då de flesta av Fuchsiorna ändå hade överlevt vintern. Några stryker alltid med, det får man räkna med.

Hängfuchsia i ampel.

De senaste åren har alla fuchsior fått flytta in i växthuset redan efter den 15 augusti för att slippa fler nattfrostchocker. Här i höga nord är det mer regel än undantag att det blir nattfrost i andra hälften av augusti.

Kommer ni ihåg OS-invigningen i Athen för några år sedan i mitten av augusti?

Då blev det nattfrost här. Så kul kan vi ha det...

Det är synd för det varma och torra klimat som råder hos fikonträden inne i växthuset är precis tvärtom mot det som fuchsiorna trivs med. Fuchsiorna är som vackrast i augusti då de svala och fuktiga sensommardagarna liksom fått fart på dem.

Jag tror att denna Fuchsia kallas för Deutsche perl, men vi kallar den för prinsessfuchia då blommorna ser ut som små ballerinakjolar och enligt dottern så är och var ju ballerinor och prinsessor nästan samma sak...
Hm.
Dessutom är hennes och vårt namnpåhitt  lättare att säga än Deutsche perl.

Spikfuchsia

Det finns en Fuchsia som inte klarar att övervintra som våra övriga. Alla de år som vi burit ned spikfuchsian i potatiskällaren har den bara varit döda pinnar när vintern är slut. Vi har några år lyckas med att hålla den vid liv genom att behandla den som en vanlig krukväxt. men risken är stor att den torkar ihjäl någon gång under den långa vintern i den torra luft som vi erbjuder inomhus.
Det är tur att de inte är så dyra och vi skaffar en ny de år som den inte övervintrat hos oss.

Nu är det inte många dagar kvar till det är dags att plocka fram våra fuchsior från potatiskällarens mörker. Förlåt oss alla Fuchsiaexperter för vi gör inte som ni råder att göra. Våra stackars fuchsior får varje år komma upp i den varma torra inomhusmiljö direkt från källarens svala och mörka vintervila.
Vi saknar ett ljust och svalt rum och växthuset går inte att starta än, det skulle dra för mycket el att värma upp kalla nätter, det dröjer en månad till innan de kallaste nätterna är över.
Våra fuchsior kanske har vant sig att året börjar så numera, med en rejäl rivstart.
Vissa kvällar får de lite fukt på grenarna av en blomdusch. De mår de nog bra av.

Trädgårdens bär

Här kommer ett boktips till.
Den här boken kanske de flesta av er redan läst, men den innehåller så mycket matnyttigt att jag måste skriva lite om den med. Kanske den är ny för någon?

För fyra år sedan när denna bok var ny så hade Leif Blomqvist från Finland redan gjort sig känd här hos oss för sitt gedigna arbete med äppelträd, genom att samla in, föröka och sälja ovanliga och härdiga sorter.
Sedan man läst denna bok så förstår man att en trädgård också bör och kan innehålla fler bärsorter än Vinbär, Krusbär, Hallon och jordgubbar för att bli mer komplett som matnyttig trädgård.
Här i boken visas 24 olika bär som fungerar i trädgårdar i nästan hela landet.
Ett efter ett presenteras de olika bären och Leif berättar om historik, olika sorter, planteringsråd, beskärning och underhåll. Boken avslutas med ett kapitel med recept på sylt, saft och bakverk med odlade bär.
Boken är full av vackra färgbilder.

Kanske du tänker att det som man kan äta och sådant som finns att köpa i affärerna inte är nödvändigt att odla i trädgården hemma?
Jag kan ibland få sådana känslor för krävande grönsaker, men för bär känner jag annorlunda. Kanske för att jag bor på en plats med hårt klimat som försvårar möjligheten att ha fruktträd. Många av bärbuskarna / plantorna täcks helt av snön under vintern och ger dem det skydd de behöver från den värsta kylan.
Att berika mina barn med möjligheten att gå runt i trädgården på jakt efter goda bär när de är mogna är en lyx jag gärna vill ge dem. Det är en av orsakerna till att jag lät mig hänföras av denna fina bok.

Många av de bär som presenteras i den här boken hade jag inte mycket kunskap om förut.
Nu har vår trädgård berikats med flera bärsorter ur denna bok, jag har nu på prov planterat in
Sibiriskt björnbär Rubus fruticosus, Saskatoon bär Amelanchier alnifolia, Blåbärstry Lonicera kamtschatica, Amerikanska buskblåbär Vaccinium Angustifolium-hybr, Aronia Aronia prunifolia, Blåhallon Rubus caesius  Vindruva Vitis labruscana och Buskkörsbär Prunus cerasus.
(Klicka på växtens latinska namn här ovan och se den på bild hos Blomqvist plantskola.)
Många fler sorter återstår att testa på vår nordliga breddgrad.
Men Lingon och Hjortron växer vilda runt husknuten så de behöver vi inte odla i vår trädgård.

Våra fruktsorter

Att bo i landets norra del och vara välsignad med stort trädgårdsintresse kan ibland vara påfrestande, speciellt när man vill odla fruktträd.
Länge levde jag med den tron att det här med fruktträd bara var något för landets södra delar, de olika sorter av äpplen och päron som ofta räknas upp i svensk trädgårdslitteratur har dålig härdighet för oss längst i norr. När jag under lång tid nästan uteslutande bara läst om äppelsorter som kan odlas i växtzoner som är tre till fyra zoner varmare än här där jag bor, fick det mitt intresse för fruktträd att sjunka som en sten i djupt vatten.
Efter ett tappert försök att för länge sedan ändå plantera äppelsorten Silva, och tyvärr misslyckas med det trädet efter en ovanligt kall vinter, så fick det mitt ointresse för fruktträd att öka. Silva skulle ju dessutom vara det äppelträd som var bäst härdigt och utsett till Norrbottens landskapsäpple.
Att här i Brännberg där jag bor odla andra frukter som päron, plommon och körsbär vågade jag inte ens drömma om. Det trodde jag var lika omöjligt som att odla apelsiner och fikon i Mälardalen.

Men så kom det in nya fruktsorter till vårt land från Finland.
I boken Våra Fruktsorter berättar Leif Blomqvist om de många olika sorter av äpple, päron, körsbär och plommon som finns i Finland och som har en bättre härdighet än vad de sydsvenska fruktsorterna har. Han presenterar här i boken 175 fruktsorter i ord och bild.
Flera av dessa är härdiga att växa i min kärva zon.
Härdigast av alla skall äppelträdet  Borgovskoje vara, det härstammar från Ryssland.
Det har nu snart gått fem år sedan jag planterade mitt första äppelträd av den sorten, och det har klarat alla vintrar utan att få några skador.

Leif Blomqvist berättar även om äpplets historia i Finland och hur det kom sig att de fick in fruktsorter som var bättre härdiga för klimatet där än vad de sydsvenska äppelsorterna var.
Vidare berättar han om vad du skall tänka på för att lyckas bra med dina äppelträd och hur man gör vid ympning och beskärning.
Boken avslutas med ett kapitel med många recept på olika läckerheter med de olika frukterna som ingrediens.

Två olika sorter av äppelträd och ett körsbär ( Lettisk låg Buskkörsbär ) som presenteras i boken har jag hunnit att plantera i vår egen trädgård. Jag har börjat fundera på att skaffa ett päronträd av god härdighet, för det är den enda nackdel som finns med den här boken, man vill ju genast skaffa dessa härdiga sorter till sin egen trädgård, och dessa sorter som importeras från Finland är inte de billigaste fruktträden hos handelträdgårdar nära mig

Det här är en bok även för dig som bor i södra delarna av vårt land, då det här presenteras mängder med annorlunda äppelsorter som en inbiten samlare gärna planterar in i sin trädgård. Några av de mer annorlunda och ovanliga äppelsorterna som Veiniöun med helrött fruktkött är dessutom knappt härdig i min kärva zon.
Men sorter som Gyllene Kitajka , Sockermiron  och Järnvägshängapel  med hängande grenar skall gå bra även på platser med kärvt klimat.
Jag har själv inte hunnit med att testa någon av de många päron- eller plommonsorter som beskrivs i boken, det har jag kvar att göra.

Pärlhyacint

Muscari botryoides

Vi har de senaste åren ibland om höstarna planterat lökar av Pärlhyacint. Jag tror inte riktigt att denna växt trivs på dessa nordliga breddgrader för efter några år så tynar många av dem sakta bort i vissa rabatter.

Men alltid är det några pärlhyacinter som blommar i juni månad på platser där de trivs bättre.

Hösten 2009 så kunde jag inte låta bli att köpa Pärlhyacint när de sålde ut lökar för mer än halva priset i oktober. Jag vet att det är nog så sent att plantera höstlök den tiden om året i norra delen av landet men jag var tvungen att testa. Jag köpte 200 lökar av Pärlhyacint och några tulpaner och påskliljor som jag grävde ner i  rabatter där vi annars har sommarblommor. Marken hade frusit och sprack till stora iskakor som jag fick börja med att lyfta undan för att kunna gräva.

Jag hade läst att man kan sätta tulpanlökar sent om hösten så de andra var en chansning. Lökar av pärlhyacinter och påskliljor måste få tid för att etablera sig inför vintern. För att underlätta livet för de stackars lökarna så grävde jag ur rabatterna så pass att jag kunde byta ut ett lager jord på cirka en decimeter under lökarna med varm plantjord som vi förvarat inomhus, den jorden fick även täcka lökarna så att inte tjälen skulle frysa runt lökarna direkt efter att jag fått ned dessa i jorden..

Den kalla jorden jag grävt upp ur rabatten lade jag över och högst upp, ovanpå rabatten lade jag ett lager av torra löv som ett täcke.  

Några dagar senare föll den första snön. 

I maj månad 2009 så visade lökarna sin växtkraft genom att växa fram överallt i rabatterna. De blommade i juni. Det var fantastiskt roligt att alla lökarna klarade en sen plantering och blommade ändå.

Den sommaren kom sommarblommorna att planteras senare än vanligt i dessa rabatter och det var lite knepigt att få ned dem mellan bladen på de då utblommade pärlhyacinterna, men det gick.

De större påskliljorna och tulpanerna plockade jag bort då dess fula blad inte gick att dölja med de sommarblommor som skulle vara där.

För snart ett år sedan, i maj 2010 så var mina förväntningar höga på dessa pärlhyacinter.

Men något hade hänt med dem, inte en blommade och inte ett blad växte fram ur de 200 lökar som fanns i rabatterna. Jag grävde försiktigt fram några och tittade på dem, men de verkade helt friska och vara vid liv. Vita fina rötter växte från de lökar jag lyfte upp och undersökte.

Vad har hänt med dessa lökar?

Har de gett upp?

Vita pärlhyacinter i en annan rabatt.