tisdag 15 mars 2011

Det kom ett paket...

Igår kom det här paketet med posten, jag hade vunnit ett pris i en tävling hos Helen i hennes blogg, Tankar om och från min trädgård.
Klicka på länken här nedan;

http://helenstrdgrd.blogspot.com/2011/03/och-vinnarna-ar.html#comments

Vi var ju många som hade hoppats på en vinst, den här gången blev jag en av de lyckliga vinnarna, kanske ni andra vill se vad den hemliga vinsten var...

Jag kunde knappt bärga mig sedan jag såg paketet i postlådan, min fru blev förstås väldigt nyfiken när jag kom hem med detta paket. Hon tycker annars att det här med bloggen tar för mycket av min dyrbara tid men de tankarna hade hon glömt nu när vår vardag förgylldes på detta sätt.


Väl inslaget fanns en fint present...


och ett uppmuntrande brev...


Ni ser själva vilka fina saker som paketet innehöll.
Tack Helen för en tävling med så fina vinster!

Här i Brännberg har vi kallt nu på morgonen. -22ºc.
Det ser ut att bli en solig dag, så det kommer att bli varmare snart...
Ha en bra tisdag.



lördag 12 mars 2011

Mars

Vårt hus sett från järnvägen, långt borta syns Brännberget.


Rimfrost efter en kall natt med -19ºc.



Rimfrosten gnistrar i solens första strålar.



Snöväder.



En mulen dag i mars på platsen som jag kallar för "Djungelkänslan". Svårt att förstå en dag som denna...



En häxkvast har släppt från en av glasbjörkarna.
Häxkvast är en gallbildning på björken som orsakas av en speciell svamp.



Närmast till höger en rosenbåge som kollapsat av snön.
Här är svårt att få rosor att klättra, i vår fd. rosenbåge klättrar annars Humle.



Korallkornellens röda grenar.



För att inte vår snälla granne Janne skall skotta bort mer än snö med sin traktor när han hjälper oss att skotta vid intensivt snöfall så har jag märkt ut vissa buskar.
Under snön finns här Ullvide, Dvärgrödvide och Bärtry.
De vill jag gärna ha kvar.




fredag 11 mars 2011

Rödfibbla

Pilosella aurantiaca
För snart två år sedan fick jag denna rara växt av en god vän.
De var osäkra på namnet men hennes man som hade fått en planta en gång från trakterna runt Uppsala kallade den för Studentnejlika. Nu växer och trivs det jag tror är Rödfibbla vid stugan i Kalix skärgård där den blev planterad när den så kom att hamna i Norrbotten för många år sedan.
Den växer likt ett ogräs vid stugan, men till skillnad från den vanligare gula ängsfibblan är denna inte alls lika vanlig.
Det är inte lätt att skilja alla andra gula fibblor från varandra och det finns många olika sorters fibblor men det finns bara en som är orange-röd, det är Rödfibbla.

Här i byn där jag bor har jag aldrig sett denna växt förut även om det går att läsa att Rödfibbla förekommer från Skåne i söder till Norrbotten i norr, men den är sällsynt.
Hur sällsynt är Rödfibbla, växer de hos er där ni bor och sprider de sig då som som ogräs?



Nu har jag planterat den i en rabatt där jag försöker samla blommor i orange-röda toner, och jag planterade den ganska väldränerat för den vill inte stå för fuktigt.
(Det var i denna rabatt som våra första inplanterade lupiner stortrivdes innan de slängdes ut därifrån, hoppas att det även gäller denna växt.)
När jag suttit och sökt information om Rödfibblan som var okänd för mig, så hittade jag en firma som säljer frö från dessa, se länken nedan;

http://www.pratensis.fi/tuote.php?lang=SE&prod=868

Om vår vän Lotta som fyller 50 år idag skulle läsa detta så vill jag bara säga, Grattis på Födelsedagen.
Rödfibblan vi fick av dig klarade flytten och första vintern här hos oss.
Hoppas du får en fin födelsedag på de lite varmare breddgraderna i Thailand. Vi syns.

Och alla ni andra, ha en fin dag idag!

onsdag 9 mars 2011

Hängpimpinell

 Sanguisorba tenuifolia

Här måste jag direkt börja med att be er om hjälp.
Sommaren förra året så köpte jag en planta med texten Sanguisorba.
Jag har försökt att få reda på vilken Sanguisorba som det kan vara. Kanske det kan vara Kanadapimpinell, S. canadensis eller  Rosenpimpinell, S. obtusa. Den senare skall bli 80 cm. hög och det stämmer  bättre med min planta än de nästan två meters höjd som Kanadapimpinell kan nå.
Men med tanke på att det är en ny planta jag har så kanske den bara inte ännu hunnit nå full höjd ännu.
Därför är jag osäker.

Kanadapimpinellens blommande "flaskborstar" skall vara längre än rosenpimpinellens, men den knapphändiga informationen är mig inte mycket till hjälp.
Detta är kanske någon annan Sanguisorba, vad vet jag.

Jag blir så glad varje gång jag fyndar en växt som jag aldrig hört talas om förut, så var det i detta fall. Jag föll för de fina bladen med sina röda stjälkar. Plantan hade övervintrat ute i kruka i Piteå så därför borde den vara härdig nog för att övervintra även här hos oss i Brännberg.

Jag blir glad för all hjälp jag kan få av era kommentarer när det gäller att sortbestämma den här plantan.
Ha en bra dag.

tisdag 8 mars 2011

Lupiner

Lupinus

Nu kanske ni tänker - har han tappat förståndet, man kan väl inte ha lupiner i trädgården. De växer ju överallt.
Överallt kanske där ni bor men inte överallt här där vi bor.
Eftersom vi länge uppfattat dessa blomster som något exotiska så grävde vi upp några små plantor utanför Sundsvall redan 1993 som vi stolta planterade i rabatten. De trivdes inget vidare och höll på att försvinna året efteråt, kanske inte lupiner är härdiga för oss i norr tänkte vi. Då fick vi en ny planta av en granne som till vår lycka hade ett mindre bestånd vid sitt trädgårdsland.
Vi gjorde misstaget att sätta även de nya lupinerna i vår stora rabatt och något år senare hade vi små plantor av lupiner överallt.
De uppfattades plötsligt inte så exotiska längre.

Nu insåg vi vårt misstag, och anade att vår rabatt snart bara skulle komma att bestå av lupiner.
Nu åkte små och stora lupiner ut ur rabatten tillsammans med övrigt ogräs, men då vi förut så hade önskat oss denna växt så hade jag lite svårt att bara slänga dessa på komposten.
Jag ägnade då någon halvtimme till att plantera ut de fullt härdiga och nu väldigt många lupiner lite mer vildväxande runt vår trädgård.
Inte blev lupinerna ledsna för det, nu kan de istället föröka sig i sin egen takt och om de kommer för nära vår trädgård med små fröplantor så tar jag dem med gräsklipparen.
Detsamma gäller för andra växter av typen som sprider sig lavinartat med fröplantor.
Men det är ändå att föredra små fröplantor istället för skräckexemplet Knölklocka som invaderade samma rabatt med rotsystemet från endast en planta något år senare. Detta otyg har vi fortfarande kvar trots timmar av intensivt slitande och grävande efter de aggressivt växande rötterna.

På en sandig plats söder om vårt hus har nu de lupiner som planterats där vuxit till ett rejält bestånd, och där får de gärna växa. När alla blommar blå-lila i början av juli är det ändå något visst med dem som vi gillar.
De har spridit sig med fröplantor fram till vägen till vårt hus och för något år sedan hade små fröplantor börjat att växa även på andra sidan av vägen.
Hur långt kan ett lupinfrö flyga?

Även i Vändträsk blommar lupinerna fint.

Här har jag även försökt att fröså Regnbågslupiner men de överlever inte vintern hos oss i Brännberg. Små fröplantor hinner växa fram första året men efter en vinter så är de sedan för evigt borta.
Jag har testat att plantera dem i grus mycket väldränerat men inte heller det verkar hjälpa.

I många år har jag försökt att få röda lupiner att slå rot här men det har varit lättare sagt än gjort.
De som jag planterat i normal trädgårdsjord har inte övervintrat och de som jag planterat uppe bland de övriga i den lätta sandjorden har torkat ihjäl efter någon vecka.
(Jag vet att jag borde ha kommit ihåg att vattna dem)
Nu har jag gjort ett nytt försök med en Röd regnbågslupinlupin lupinus polyphyllus. Jag tvättade bort torvjorden den växte i och planterade den i lite magrare jord i samma rabatt som de första blå höll på att invadera en gång i tiden. Den växte sig stor och frodig sommaren som var och blommade med några röda blommor.
Kanske den röda kan övervintra här?









lördag 5 mars 2011

Växthusets fönster

Detalj av vårt växthus.


De fönster som jag byggt vårt växthus av kommer från ett gammalt officershus som fanns vid Luleälvens strand vid I 19 i Boden. Jag tänkte visa er hur det gamla officershuset såg ut.


Officershuset vid I 19 i Boden


Byggnaden på bilden var ett av tre gamla stenhus som byggdes på I 19 området i Boden under de första åren på 1900-talet, i samband med byggandet av Bodens fästning. Varför alla militära hus i Boden ser ut som de gör har jag en egen teori om. Stilmässigt så fick husen utseende som gamla svenska slott och på det sättet försvenskades området ytterligare. Det här kan låta märkligt för oss idag men det var för länge sedan ingen självklarhet att Norrbotten skulle bli svensk mark. Bara 100 år före husen här byggdes så förlorades hela den östra delen av Sverige - nuvarande Finland till Ryssland, så nog fanns det sina skäl att få området att se svenskt ut. Svea rike har sedan urminnes tider gjort anspråk på detta område. 


Fasad mot Luleälven


I dessa hus skulle de lite finare militärerna få bo när de byggdes, och det här var en värld som levde sitt eget lite flottare liv än många andra i staden. Dessutom var det långt till övriga staden (bostadsområdet Sveafältet fanns inte då) och de som bodde här var hänvisade till varandra. Här bodde nyinflyttade militärer med sina familjer men det var inte antalet barn som bestämde hur stor lägenhet man hänvisades. Mannens grad avgjorde hur stor lägenhet man tilldelades.
En fänrik skulle bo i två rum och kök, en löjtnant i tre rum och kök, en kapten i fyra rum, en major i fem rum och en överste hade sex eller åtta rum och kök.
Här fanns även mer osynliga ramar om hur man skulle uppföra sig och vilka man skulle umgås med.

Källa : NSD, 6/11 1984


Officershuset sett från parken på I 19.
Under sommarhalvåret var det musik i parken framför huset, Människor från övriga staden brukade samlas där då. 
  Förut fanns 15 sådana hus men ett flertal har rivits. Detta officershus revs 1985, de sista åren användes huset som militärförråd och personalen som jobbade kvar när huset revs fick plocka lös det som de ville ha innan grävskopan kom. Min pappa jobbade där då och han plockade lös ett flertal fönster som han hade tänkt att bygga ett växthus av. Han fick inte leva kvar med oss så länge efter det att han tagit reda på fönstren så de kom att stå i ett förråd till 2003 då det blev skarpt läge om fönstren skulle slängas eller få vara kvar där då golvet i förrådet skulle bytas. Dessutom tog de gamla fönstren en väldig plats.

Min fru kom på idén att man kunde ställa fönstren på varandra och på det sättet få lite höjd i det nya växthuset, och så blev det.

Det nybyggda växthuset 2003

Officershus under rivning. (Foto: Norrbottens Kuriren)

De officershus som föll för grävskopan då revs för att de var för dyra i drift och underhåll. Skulle man riva sådana hus idag?



Kungsgatan 10 i Boden under rivning.

Växthuset fick även lite snickarglädje när jag byggde det.
Formen på den snickarglädjen kommer från en gammal handelsgård från 1901 i Boden, det huset revs 1990.
Kungsgatan 10 i Boden klassades som kulturhistoriskt betydelsefullt men det räckte inte.

Det gamla träslottet blev kråkslott.

Kulturhus idag,
rivningshus imorgon.


fredag 4 mars 2011

Helbladig klematis

Clematis integrifolia
Här är en av vår trädgårds nya perenner.
Till skillnad från de flesta andra arter i Clematis familjen så är detta ingen klättrare utan den uppför sig som en vanlig perenn växt i rabatten. Den kan behöva lite stöd då den ändå blir ganska hög, (ca 60cm) och den har det gracila växtsätt som också kännetecknar andra klematis arter.

Helbladig klematis blommar på årsskotten så när våren kommer kan man klippa ned plantan så pass att det endast blir kvar ca. 30 cm. och från dessa bladknoppar du lämnar kvar växer så sommarens planta fram.
Plantan trivs i sol till halvskugga men föredrar om den får skugga längst ned av andra perenner, vår har vi planterat på norrsidan av en rabatt så den får den skugga den vill ha.

Helbladig klematis blir finast om den planteras i fuktighetshållande och näringsrik mulljord med inslag av kalk.
Precis som småblommig klematis så skall det vara lätt att föröka växten genom sticklingar på försommaren. Jag har aldrig prövat det med denna, för plantan är ännu så liten, men Alpklematis är enkla att föröka på detta sätt.
Våra stora plantor av alpklematis har sedan många år tillbaka stora besvär med klematisbladstekeln som lägger ägg i stjälkarna där larver sedan kryper fram och börjar kaläta plantorna.
Det finns inget annat att göra än att skaka i buskagen så de gröna äckliga larverna ramlar ned. Små plantor kan man rensa för hand, men med större exemplar är detta omöjligt.
Kanske det skulle gå att bespruta larverna med såpvatten?
Det fungerade när vi ville få bort häggspinnmal  från vår Hägg för några år sedan.
Läs om det här nedan;

http://svanatrg.blogspot.com/2010/12/blodhagg.html

Enligt litteraturen så skall inte Helbladiga klematis ha bekymmer med klematisbladstekel.
Sommaren som var så fick vår planta vara ifred trots att larverna härjade på i vår Alpklematis några meter bort.
Jag hoppas så att denna växt skall övervintra här hos oss, det står att den skall vara härdig här men den har sitt ursprung i sydöstra Europa, så jag blir lite fundersam.

Det milda väder som parkerat över Norrbotten sedan snart en vecka tillbaka ser ut att bli kvar även idag.
Härligt!
Termometern visar nollgradigt och solen är på väg upp, det kan bli en fin dag även idag...

onsdag 2 mars 2011

Tulpaner



Att odla tulpaner här i norr går bra om man betraktar dem som ettåriga sommarblommor.
De blommar i de flesta fall bara sommaren efter att de blivit planterade och de blommar oftast just om sommaren. Några enstaka tidiga sorter kommer igång redan i mitten av maj månad och de är kanske de mest efterlängtade av dem alla.
Jag älskar tulpaner och planterar in nya lökar i vår trädgård varje höst. Det är inte alla sorter som klarar våra vintrar, jag har än aldrig lyckats med papegojtulpaner eller de små botaniska sorterna som skall vara så lätta att förvilda. Av de botaniska sorterna är det bara lilla "Tarda" som blommat ibland.

Tulipa "Tarda"
Den tar inte stor plats i trädgården, lilla tulpanen Tarda. Den är gul som maskrosor och blommar nästan samtidigt som dessa, men lilla Tarda är underbar. Tulpanen på bilden ovan planterade jag sent på hösten, ja det hade faktiskt kommit så mycket snö att jag fick börja med att skyffla bort snön för att komma åt att gräva ned tulpanlökarna under rosbuskar i en rabatt.  Lökarna fick noll dagar på sig att hinna få rötter inför vintervilan. Ändå så blommade Tarda i maj året efteråt.
Kanske var det den styvmoderliga behandlingen vid planteringen eller det faktum att Tarda upptäckte att hon växte på våra breddgrader som fick henne att försvinna härifrån sedan?


Tulpaner och Scilla i blom hemma hos oss i början av juni månad, häggen i bakgrunden blommar samtidigt.
Dessa röda vackra tulpaner såg vi sedan aldrig mera men scillan lever än.

Det är så med tulpaner till skillnad från t ex påskliljor att den stora lök som blommar dör sedan när den blommat färdigt. Runt den stora löken växer det fram små nya tulpanlökar som behöver några år på sig att bli så stora att de klarar att blomma igen.
Det är denna process som inte fungerar här hos oss i höga nord. De små babylökar som jag sett växa fram ger i bästa fall något litet gräsliknande blad året efteråt.
Man kan undra varför, kanske de ruttnar under sommaren vid något regn, kanske de små lökarna måste få en lång och stekhet sommar för att hinna växa till sig?

Skulle alla tulpanlökar som under årens lopp har blivit planterade här plötsligt vakna till liv och blomma samtidigt i sommar (men det är omöjligt) så skulle vår trädgård se ut som en vacker park i Holland under våren.




Bilden ovan visar tulpaner i Holland. Jag följde mina föräldrar på en resa till Nederländerna 1986 och då var det första gången jag såg svarta tulpaner. De syns på bilden uppe till höger.
Detta var långt före mitt intresse för lökväxter vaknade till liv, men jag kunde inte låta bli att imponeras av de svarta tulpaner som jag såg.

När vi var i Holland så inträffade olyckan i Tjernobyl.
Den första nyhetsrapporteringen talade om kraftigt radioaktivt nedfall i Sverige och jag minns att vi var oroliga om det skulle vara möjligt att resa hem igen.



Tulipa "Queen of Night"

Det kom att dröja många år innan jag för första gången hittade den nästan helsvarta Queen of Night i butik, och har sedan dess ofta planterat just den om hösten, för svarta tulpaner vill jag ha i vår egen trädgård sedan jag sett dessa i Holland för 25 år sedan.
Tyvärr är även de av sorten som blommar en sommar och sedan aldrig mera.



Queen of Night
Tulipa "Monte Carlo"

Här ovan syns den dubbla tulpanen "Monte Carlo", även det en sort vi ofta planterar om höstarna.
Även som utblommade är de vackra i sin förgänglighet. 
Jag planterade en gång en påse lökar av just "Monte Carlo" hemma hos en kompis som då behövde en "muntration" som han själv brukar säga.
Jag valde att gräva ned lökarna i lerjord vid hans postlåda och trodde redan när jag planterade dessa att de skulle ruttna samma höst, men där hade jag fel.
Dessa lökar blommade fint sommaren efteråt och även sommaren efter den men sedan såg jag de inte mera.
Jag funderar ibland hur det kunde komma sig att de lökar som jag i all hast grävde ned där vid postlådan blommade två år, när lökar som jag här hemma fjäskar för och planterar i god och gödslad mulljord bara orkar blomma ett år.
Kanske var det så att han behövde vackra blommor i sin trädgård mer än ett år och moder natur var snällare med dessa lökar än med mina?

Tulpanerna som jag planterade hos min kompis redan 1998, de blommar ännu 2012.


Det har sina risker med att överraskningsplantera tulpanlökar om hösten.
Jag gjorde likadant utanför porten där min svärmor bor och tänkte att hon skulle bli glad av vackra tulpaner året efteråt, men det blir inte alltid som man tänkt.
Sent på hösten grävdes fjärrvärme eller bredband fram till huset där min svärmor bor, och några tulpaner blommade inte där sedan.
Tulipa "Monte Carlo"





Har ni provat att ställa ut nästan utblommade tulpaner i -20ºc.
Här i Norrbotten kan den ordentliga kylan hålla i sig i flera veckor utan att det blir någon blida, och stelfrusna tulpaner står sig likadana hela tiden.
När temperaturen stiger och närmar sig nollgradigt så kollapsar tulpanerna till slamsor, de börjar "sloka" redan vid -10ºc.
En kompis undrade en gång vad det var för blommor som vi hade utomhus på vintern, och jag svarade;
- Det är istulpaner.
Hoppas hon förstod att jag skojade lite...

Tulipa "Stresa"

För några år sedan föll mer än en decimeter snö den 25 maj ( ! ) och jag sände oroliga tankar till de vackra tulpaner som stod i blom redan då. Jag trodde de skulle skadas av kylan från all snö, men de fortsatte blomma lika fint när snön smälte bort dagen efter.
Dessa tidigblommande och tåliga tulpaner får år för år åter komma in i vår trädgård när jag planterar in nya om hösten, för i vårt klimat är det bara gilla läget...
Tulpaner är ettåriga sommarblommor.
Du kanske undrar hur jag orkar hålla på att plantera otacksamma växter som dessa på vår breddgrad?
svaret är;

Jag älskar tulpaner.




Vad är bäst?, de stora blommorna, de krispiga bladen eller de hårda fasta lökarna?

Här i Brännberg går det åter att andas ute nu sedan kylan släppt sitt grepp, sedan i lördags har vi haft varmt väder för årstiden med temperaturer runt +2ºc dagtid.
Nu på morgonen visar termometern redan 0ºc.
Perfekt för barnen har sportlov och jag är ledig med dem denna vecka.
Ha en bra dag, för det skall jag ha.

måndag 28 februari 2011

Vårteckensutmaningen

Då var den igång, årets vårteckensutmaning.
Jag har valt att vara med trots att jag knappast kommer att kunna imponera med härliga vårblommande växter förrän de redan har blommat ut hemma hos de flesta av er, jag vill istället visa på den skillnad som vi har i landet när det gäller klimatet.

Att söka vårtecken går förvisso även om det är en halv meter snö ute, det första jag visar är de tulpaner som tittar upp ur sina krukor på mitt jobb.
Jag är fritidspedagog och arbetar på en grundskola i Boden.
Varje år när hösten övergår i vinter och marken är frusen får jag tulpanlökar från en affär i Boden, då de inte kan sälja dem längre.
Barnen på fritidshemmet får plantera en tulpanlök var i en kruka, sedan ställs allt undan i skolans kalla och fuktiga källare. Där får de stå tills de i mars - april har vuxit och blivit sju centimeter höga, då är de redo att komma upp ur mörkret, och en vecka senare blommar tulpanen förhoppningsvis.
Barnen får ta hem sin egen tulpan när vi plockar fram dem från källaren.
Detta har vi gjort under många år och de flesta av lökarna blommar bra.
Några lökar vill inte,och för att alla barn skall få med sig en egen tulpan hem ändå så sätter jag några extra lökar i kruka. Barnen tycker att det är spännande att någon gång under vintern gå ned i källaren och se om just deras egen tulpan vuxit sedan sist.
Jag vattnar krukorna några gånger under vintern för lökarna mår inte bra om de får torka för mycket.


Att hitta vårtecken ute går även det.
I lördags så värmde solen så pass att all snö som tyngt växthuset under vintern rasade ned från taket.
Detta brukar hända då och då under vintern men nu var det första gången i år.
Det lär bli fler gånger för än återstår mycket snö att falla på dessa breddgrader.

Om du vill läsa om fler vårtecken runt om i vårt avlånga land, så har jag lagt in en länk här till Humlebackens blogg där alla finns samlade;

http://humlebacken.blogg.se/




lördag 26 februari 2011

Akleja

Aquilegia vulgaris

 För att kunna visa de olika aklejor vi har så måste jag söka fram riktigt gamla bilder då de tio senaste årens blomning spolierats av aklejgallmyggan. Det lilla otrevliga krypet lägger sina ägg i aklejans knoppar och larverna suger sedan musten ur dem. Kvar blir bara förtorkade rester.
När detta problem hade hållit på något år så klippte jag alla aklejor som då var i knoppstadiet och brände dem för att på det sätter bryta en ond cirkel av aklejgallmyggan, men trots att jag även fick klippa hos närmaste grannen, och trots att vi bor rätt ensligt så hjälpte det inte. Aklejgallmyggan kom tillbaka och har härjat på varje försommar sedan dess. Alla knoppar förstörs inte men de flesta sitter kvar som sorgliga rester mellan några få senblommande knoppar.

Det är synd att en gammal mormorsväxt som Akleja har drabbats av denna insekt. Är det någon som vet vart aklejgallmyggan kommer ifrån? Är det bara här lokalt som vi fått in denna skadeinsekt eller härjar de på i era aklejor också? Har ni lyckats få bort dessa insekter och isådanafall hur?
Är aklejgallmygga rätt namn på denna farsot?
 Vi har även Japansk akleja och de berörs inte alls av detta problem, de fortsätter att blomma så vackert någon vecka före de gamla aklejorna skulle börjat blomma.

Den blå aklejan på bilden högst upp är en gammal sort som kommer från skogen vid Svanåmyren. Där har växten överlevt i kanske mer än 60 eller rentav 100 år. Det är svårt att veta när trädgårdsväxterna gjorde sitt intåg där, men de första husen byggdes där för mer än 100 år sedan, och nu finns bara en gård kvar från den lilla by som fanns där en gång. Aklejor växer där allra bäst i lövskogens svala lätta skugga och i små gläntor invid gamla husgrunder.

Japansk akleja - Aquilegia flabellata

Aklejorna på bilderna här under är alla nyare sorter vi köpt eller dragit upp från frö.




Äntligen har den förlamande kylan släppt sitt grepp om oss i Norrbotten.
Det var svårt att härda ut för en annan, och hur har mina nya och kanske till arktiska trakter mindre härdiga träd och buskar klarat denna kyla? Ett riktigt stålbad redan första vintern.
Men nu är det bara -4ºc. Hurra!

Jag ser att jag har fått några nya följare av bloggen, det var roligt. Välkommen hit till min sida alla nya och även gamla läsare.
Trevlig Helg.