Fältarv

Cerastium arvense

Blommig Fredag - Oskyldig

Ute är trädgården vit av snö just nu, men här visar jag istället en växt med vita blommor.

Sommarbilder förstås.

De är så mycket trevligare än snö.

För länge sedan upptäckte vi några vita blommor som växte på banvallen här bredvid vårt hus.

Sådana blommor hade vi aldrig förut sett, de verkade så främmande, och vi, som just börjat att samla växter till vår trädgård tog med några plantor hem.

Där de växte på banvallen hade de full sol hela dagen, och växtplatsen bestod av sand och sten.

Kanske det är så de vill växa för att bilda en tät blommande matta, för i vår betydligt mörkare trädgård, där björkarna skuggar så blommar de mer spridda, lite här och där.

Jag har inte förut känt till blommans namn, men sökte i boken Norrbottens flora och fann en bild på Fältarv Cerastium arvense som är identisk med våra vita blommor.
Jag läser även att fältarv hittades redan 1905 i vår grannby Krokträsk av Knut Lundmark.
Kanske den följer längs med järnvägen som flor till rallarros, och blommar på platser som är tillräckligt ljusa.

Fältarv är enligt boken också en ganska vanlig växt här i Norrbotten, om än införd så kom den att spridas på kulturmarker, främst i älvdalarna, men också här vid järnvägen.

Det finns vissa växter som kan vara svåra att tygla om de väl fått fäste i trädgården, fältarv är en sådan.
Hur blid och oskyldig den än må verka.

De vita blomstren svävar på de späda stjälkarna och lyser upp mellan några av perennerna i midsommartid.
Vi har inte hjärta att rensa bort dem.
De vita spröda blommorna ger sken av att vara ett oskyldigt blomster istället för ett elakt ogräs, och varje år så påminner de om den promenaden vi gjorde för länge sedan, då vi fann dessa för första gången.

Jag blänger ibland lite misstänksamt på dessa blomster och undrar om det egentligen var så klokt att plantera in dem i rabatten, men de bara står där, så vita och oskyldigt oskuldsfulla.

Vill du läsa om fler oskyldiga, kika in hos Hélena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Trädgårdslandet / Köksträdgården

Här är en skiss över det trädgårdsland som jag håller på att bygga.
Jag har lånat lite former från en klosterträdgård jag sett på bild en gång.

Trädgårdslandet byggs på samma plats som där vi hade vårt gamla, för det gamla försvann under allt ogräs några år då vi ej hann med att rensa bort ogräset.

För mer än ett år sedan så påbörjades ombyggnaden, men arbetet har gått sakta, och i våras hade jag bara hunnit med att bygga hälften när frön från grönsaker och sommarblomster skulle i jorden.
Vi sådde förstås för tätt, och det blev inte mycket att skörda.

Under den torra och varma sommaren när jag var ledig och hade tid att fortsätta med renoveringen, så ville jag inte flytta undan stora perenner och träd som var i vägen för de nya odlingsbäddarna, då jag var osäker på om växterna skulle tåla att flyttas i torkan.

Nu när det blev höst var det mindre risk för torrväder, och de växterna flyttades undan.

För att de nya odlingsbäddarna ska klara sig från invaderande ogräs underifrån och i sidled, så har jag en markduk under grusgångar och odlingsbäddar, och varje odlingsbädd omges av en kant av rostig plåt.
Jag har inte hunnit med att fylla de senaste odlingsbäddarna med jord, det gör jag till våren.

Än återstår ett hörn kvar att bygga, där står ett litet äppelträd, som säkert hade gått att flytta nu, men därunder finns lökväxter som är omöjliga att hitta. De har vissnat sedan länge, och risken är stor att jag bara skadar lökarna om jag gräver efter dessa nu.
Kanske det går lättare att flytta dessa när de visar sig tidigt till våren?

Trädgårdslandet är inte stort, bara 6 meter långt och knappt 4 meter brett.

Vad är egentligen skillnaden mellan ett trädgårdsland och en köksträdgård?
Vi har alltid sagt trädgårdsland om en plats som denna, men vad är då en köksträdgård?
Är en köksträdgård samma sak som ett litet trädgårdsland?

Jag längtar redan till våren då de nya odlingsbäddarna fylls med jord, och när vi sedan får fundera på hur vi ska så och plantera där.

Glädjespridare

Blommig Fredag - Glädjespridare

Hos en av våra grannar har ett färggrant fågelhus tagit plats i trädgården.
De små radhusliknande holkarna är en riktig glädjespridare bland ortens småfåglar nu när vintern är nära.

Vi själva har en mer alldaglig typ av fågelmatare, som inget är att visa här, men denna skapelse fick mig att höja på ögonbrynen när den kom fram.

Vår granne (som för övrigt själv är en riktig glädjespridare) har byggt fågelhuset själv efter en bild han sett från en engelsk trädgård.
Han byggde fågelhuset i sin snickarbod tillsammans med andra projekt i våras, bland annat de fina träkrukor som vi fick av honom då.
Som sagt han är en riktig glädjespridare som dessutom berättar historier från förr, för har man blivit snart 92 så har man ju hunnit med en hel del.

Hos vår granne.

Så till sist visar jag några blommor som ännu står kvar i vår trädgård, det är ju trots allt 'Blommig fredag', men blommorna har passerat bäst före datum för länge sedan, och är nu bruna och frusna.
Inte mycket till glädjespridare längre, men jag visar dem ändå:

Vill du se och  läsa om fler glädjespridare så hittar du länkar till många andra bloggar hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss.
För nu är det blommig fredag där.

Trevlig helg!

Höstsilverax

Actaea simplex 'Brunette'

Jag hoppades att vårt höstsilverax skulle hinna blomma i år då hösten var ovanligt mild, nattfrosten kom sent och våren var varm, men de stolta blomstänglarna böjde sig även i år för frosten, och bladen vissnade.

Ja, det är ju inte så mycket att göra åt, höstsilverax är ju som bekant en av de växter som blommar sist på säsongen, och eftersom odlingssäsongen är kortare i norr än i söder så hinner denna växt inte blomma här.

Inte ens i år då nattfrosten dröjde ovanligt länge.

Här visar jag nu också några sommarbilder av vårt höstsilverax;

Vårt höstsilverax har vi planterat i en rabatt mot sydöst där den skyddas från kalla vindar, och där tjälen släpper lite snabbare om våren.
Höstsilverax som ursprungligen kommer från nordöstra Asien och Japan är ändå en tuffing som klarar vårt kalla klimat även om den nu inte hinner med att blomma.

Det är ändå de vackra bladen som är orsaken till att det här är en av mina favoriter i trädgården.
Just denna plats kanske är för mörk för höstsilveraxet, då några stora björkar skuggar rabatten mitt på dagen, och på eftermiddagen skuggas rabatten av huset.
Bladen hade nog blivit mörkare om de fått mer sol.

Här är en blomstängel som då fortfarande ingav förhoppning om en kommande blomning.

För att få känna doften av en blommande höstsilverax så klippte jag en av blomstänglarna en tid före frosten, men trots att den nu stått inne i vas i veckor och trots att jag snittat stjälken och byter vatten i vasen flera gånger i veckan så har inga knoppar orkat öppna sig än.

Sega knoppar.

Men jag antar att man inte kan få allt, jag är ju ändå nöjd över att plantan alls överlever här i vår trädgård.

Ha en härlig dag!

Fågelbogran

Picea abies 'Nidiformis'

Nu när snön kom så framträder vår fågelbogran på ett helt annat sätt än förut.
Den lilla granen var svår att se, men syns nu bra mot allt det vita.

Denna gran är en dvärgsort av gran med utåt- och uppåtväxande grenar som bildar en fördjupning i mitten istället för en topp. Det hela får formen av ett stort fågelbo av grankvistar.

Många dvärgsorter av gran har tagits fram från så kallade 'häxkvastar' som är en kvastlik missbildning i grenverket som kan växa fram på vissa granar.
Om just denna sort har en sådan historia vet jag inte.

Min fru blev så förtjust i denna gran i somras och köpte den när jag köpte vår hänggran.
Fågelbogranen står nu planterad i förgrunden av en rabatt där det växer höga perenner, bakom dessa står hänggranen som kommer bli mycket högre än den lilla fågelbogranen, som bara ska bli knappt en meter hög. Därför passar den att stå framför högre växter.

Fågelbogranen före snön kom.

Nu när snön kommit här så känns det som att det det inte längre finns så mycket att visa från trädgården, och därför kommer de flesta inlägg resten av vintern vara tillbakablickar på sommarens växter, som jag aldrig hann med att skriva om då.
Jag hann ju knappt med att fotografera då.
Nu är det betydligt lugnare då trädgården gått i vintervila.
Men än tvekar vintern, helgens snö piskas just nu av ett regn.

Hoppas ni alla har en härlig dag!

En vandring bland droppar av is.

Ett underkylt regn har fått vår trädgård att gnistra av is då de kyliga regndropparna frös fast på de kalla träden.
Ett egendomligt rasslande hörs då vinden sakta drar i de isdraperade träden.

Ett äppelträd som ännu har löven kvar har fått de längsta isdropparna, nästan som små istappar.

Vår trädgård står så tråkigt grå och kall i skuggan av skogen, men de fastfrusna dropparna sprider ett skimmer över dunklet.

Helt plötsligt före solnedgången så nådde solens sista strålar in i ett hörn av trädgården, och fick isdropparna att glittra.
Vår torkställning för tvätt som jag annars undviker med kameran (för att den är så ful) bjöd på en spektakulär isglans.

Även de mest enkla grässtrån fick något annat över sig när solen lyste upp isen.
Jag provade att flytta skärpan och fångade då bara solstrålarnas glans.

Under bara några minuter gnistrade isen i solen före solnedgången, men de sista solstrålarna fick mig på bra humör under denna vandring i en isfrusen grå trädgård.
Nu är allt som glänser och lyser upp av betydelse, denna tid av senhöst, en tid mellan höst och vinter som är speciellt grå och tråkig.

Nordkråkbär

Nordkråkbär Empetrumnigrum ssp hermaphroditum

Blommig fredag - När växterna själva får bestämma.

I vår trädgård växer kråkbär, det är troligtvis den nordliga varianten av kråkbär som finns här.
Man skiljer de båda varianterna av kråkbär åt, en kallas Nordkråkbär och den andra kallas Sydkråkbär.
Den nordliga varianten av Kråkbär är helt dominerande i norr, och finns längs med östra kusten ned till Småland.
Här växer de på den hedliknande plats där ingen riktig gräsmatta gjordes, utan det är bara klippt 'skogsmark' där.
Marken är extremt näringsfattig, inte mycket annat än Kattfot trivs där, och just på denna plats finns nästan bara kråkbär. Kråkbären har för länge sedan själva valt att växa här och har lyckas hålla sig kvar genom att förgifta de växter som kommer för nära.

Kråkbär avger ett gift som hindrar andra växters frö att gro, och planterade småplantor dör av denna kemiska krigsföring (allelopati).

Kanske det är förklaringen till att många av våra inplanterade trädgårdsväxter dör här vid sidan av växthuset?

Kanske denna gamla skogsmark är indrypt av kråkbärens gifter? Det skulle förklara en del misslyckanden på odlingsfronten just här.

Kråkbär klarar att växa på den mest näringsfattiga jord, men växten är beroende av solens ljus, så därav förgiftas marken för andra växter som annars hade riskerat växa upp och skugga platsen.

Detta är ett problem för skogsbruket då inplanterade tallplantor dör om de planteras in bland kråkbär.

Så här ser den gamla kråkbärsplantan ut i mitten, där de äldsta stammarna syns tydligt, det gröna finns runtomkring. Nordkråkbär kan bli mer än 60 år gamla.

Kråkbärsplantan hålls kort av gräsklipparen, då ju denna plats är en del av vår gräsmatta, men här lär vi aldrig få medalj för den grönaste gräsmattan, denna plats har alltid varit mera lik en öppen hed.
Men jag tycker att även det är fint och skulle aldrig komma på tanken att gräva bort skogsjorden för att ersätta den med matjord.
Våra kråkbär blir kvar, trots att de tar död på både den ena och andra av våra trädgårdsväxter.

Men även om nordkråkbär är rena giftet för andra växter så är de ätliga för människor och djur.

Har du smakat nordkråkbär någon gång?
Maken till saftigt och läskande bär får man söka efter, nordkråkbäret smakar utsökt, och har alltid varit ett viktigt bär i flera länder i norr.
Men inte här i Sverige, kanske för att den sydliga varianten av kråkbär växer där de flesta svenskar bor, i söder. Sydkråkbär plockas inte i de länder där båda varianterna finns.

För att läsa om andra växter som själva valt sin plats så hittar du flera länkar hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss. Där pågår Blommig fredag som bäst.

Narrhuva

Kohleria ×gigantea

Vi har en Narrhuva som blommar nu, den borde kanske ha börjat fundera på att gå i vintervila, men istället började den att blomma för en månad sedan och blommar ännu.

Men vintern är ju lång, den hinner nog få den vila den behöver för att orka blomma även nästa år också.

Denna krukväxt är ny för oss då vi köpte den på en marknad i somras, men för att lära mer om den så sökte jag information och upptäckte då denna sida:

Gesneriasterna.se

Jag läste att man ska låta rötterna vila torrt en period efter att växten vissnat ned, sedan planteras de åter i blomjord när våren är här. Det låter lite för avancerat för mig, hur ska jag lyckas hålla rötterna vid liv om de plockas upp från krukan?

Det är inte alla sorter som kräver vintervila, vissa sorter står gröna året om som en vanlig krukväxt.
Jag hoppas att våran är en sådan...