Trädgården just nu.

Blommig fredag - Trädgården just nu.

(Nu börjar det!)

Här kommer ett bildsvep över hur långt våren hunnit in i vår trädgård i norr.

Som ni ser så blommar än snödroppe och tussilago här, och eftersom de är vårens budbärare nummer ett så älskar jag dem.

Ps. tussilagon blommar just utanför vår trädgård, jag har inte planterat in den i någon rabatt, men väl planterat in den på vid sidan av vägen.
Tussilago är inte vildväxande här i byn där vi bor.

 Blåsipporna står i knopp, men den ungerska blåsippan har blommat en tid nu.

Kejsarkronor är på väg upp, och vid växthuset blommar några krokus.

Inne i växthuset står de växter som övervintrat i potatiskällaren.

De har inte ännu inte varit framme i ljuset en hel vecka, så de har ännu inte hunnit grönska så mycket.

Eftersom nätterna är kalla så har jag en fläkt och ett element där inne.

En vattenfylld tunna och golvet av tegel hjälper till att hålla kvar temperaturen sedan solen gått ned.

Ett fikonträd står redan i knopp.

Det grönskar på både äkta kastanj och på hästkastanj.

Båda träden är lika möjliga att odla på friland här hos oss.

Det grönskar i en låda som är planterad med tulpanlökar.

Men den andra lådan som jag fyllde med hyacintlökar i höstas visar ännu inget liv.

Än ligger det snö kvar som rest av den snö vi skottade upp i en hög i vintras, men förutom i skuggan av skogen så är här nu snöfritt.

Alltid något att glädja sig åt.

Snö!

I snön ligger ett 'löv' från ginkoträdet. 

Det måste ha lossnat i höstas då jag bar ner trädet till potatiskällaren för övervintring.

Men just nu ser det ut som ovan i vår trädgård, lite mer av regn och värme och världen målas i grönt även här hos oss i norr.

För att se hur långt våren hunnit i andra trädgårdar i vårt land så kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss där pågår nu 'Blommig fredag för fullt.

Trevlig helg!

Om konsten att odla det omöjliga.

Peter Englander, Bonniers förlag 2016

För några veckor kom det en ny trädgårdsbok.

Det är boken Om konsten att odla det omöjliga av Peter Englander.

Bougainvillea
Foto Ruth Pettersson

När jag började läsa denna bok så slogs jag av tanken av hur mycket jag saknat just en bok som denna, det är sällan trädgårdsböcker beskriver de mer svårodlade och eller ovanligare växterna med andra ord än just kortfattat att de "endast går att odla i landets mildaste del"

.

Här får vi läsa om dessa växters ursprung och historik i kulturhistorien, ofta på ett smått humoristiskt sätt och även läsa om hur trädgårdsfolk lyckats med att odla några av dessa i vårt land. Vi bjuds på tips och råd för att själva våga prova att odla de mer än 100 växterna som beskrivs i boken.

 De vackra bilderna i boken på dessa känsliga, veka och helt underbara växterna, ger oss en förnimmelse av sydligare breddgrader.

(Men bilderna i detta blogginlägg är mina egna.)

(Fikonträd i Norrbotten.)

Boken 'Om konsten att odla det omöjliga' är mer än en vanlig trädgårdsbok, den är ett uppslagsverk om de vekare trädgårdsväxterna och de kinkiga krukväxterna, en trädgårdsbibel och nästan en roman om den svåra konsten att odla växter som inte gillar snö och kyla av ett slag som en vanlig svensk vinter kan bjuda på.

De växter som beskrivs i boken kan om möjligt odlas på friland just i landets mildaste del, och då för det mesta utan fjäsk, men några av växterna kräver mycket intresse, kunskap, passion och omtanke från sin ägare för att ens stå ut där om vintern.  Andra växter som beskrivs i boken ser ingen större skillnad på klimatet i Simrishamn där författaren bor och odlar, eller byn i Norrbotten där jag själv har min trädgård.

Vintern är helt enkel för kall i Sverige för växter som olivträd, nerium oleander och diadembuske.

De är helt enkelt kinkiga krukväxter som inte vill frysa fast ute i den svenska myllan vintertid, men som heller inte skulle gilla eller klara att övervintra inomhus i våra vanliga villor och lägenheter.

Där är det för varmt, för torr luft och för mörkt om vintern.

Diadembuske

Peter Englander delar i boken med sig av sina erfarenheter att lyckas med att odla de växter som inte skulle haft en tanke på att växa i Sverige om de själva fått välja.

Men nu är det ju inte växterna själva som får välja vart de skall växa, utan i detta fallet en inbiten trädgårdsentusiast med siktet inställt på växter för sydligare breddgrader.

Varför skall man ha en tall i trädgården om där kan växa en palm?

I alla fall om man bor i landets mildaste del.

Men man kan även lyckas med palmer trädgårdar i landets norra del, men då som krukodlade, och de kräver ju lite mer omsorg än en väderkvarnspalm i Skåne, som tydligen ibland kan ha det nog så tufft även där vissa år.

Väderkvarnspalm.
Foto Ruth Pettersson

Författaren delar som sagt med sig av sina egna erfarenheter att odla de till synes omöjliga växterna, för visst går dessa att odla även i vårt land om man känner till knepen, och om man ger växterna de förutsättningar som krävs.

Boken Om konsten att odla det omöjliga är en fullpoängare för mig som är intresserad av just de omöjliga växterna.

Boken lär oss om vad som menas med zonknäckeri, växtens proveniens och mikroklimat. Jag känner igen mig själv i viljan att odla växter som inte helt klarar trädgårdens klimat, och sättet om hur en brutalodlare behandlar sina växter, som skulle mått bättre av omsorg och kärlek från ett par händer med gröna fingrar.

Att utmana de till synes omöjliga växterna gör trädgårdsintresset till en sport där man kan vinna stilpoäng i konsten att lyckas, och då spelar det mindre roll om det är ett fikonträd i Skåne, en katalpa i Mälardalen eller en katsura på gränsen till Norrbottens inland.

Alla tre skulle trivas bättre längre söderut än just på den växtplatsen, men under rätt förutsättningar så kan odlandet lyckas även på en till synes hopplös plats.

Men ibland så finns ingen annan utväg för att odla en känslig och värmekrävande växt än att odla den i en kruka och flytta den till ett frostfritt svalt utrymme när det är vinter.

Växthuset, en fristad för värmeälskande växter om hösten.
(Här vårt eget växthus i höstas.)

Nu när Sveriges mest hoppfulla och entusiastiska odlare fått denna fullspäckade trädgårdsbok på 365 sidor att låta sig lära och inspireras av så kanske zonknäckeri och krukträdgårdar blir vanligare och vanligare i landet de kommande åren.
För kanske blir de omöjliga växterna en aning mindre omöjliga för dig efter att du läst denna bok?

Ramslök

Allium ursinum

Jag läste att ramslöken blommar i landets södra del, och det liksom spratt till i mig då jag såg att ramslök fanns till salu i en trädgårdsbutik.
Jag köpte en ramslök i kruka med förhoppning att denna växt ska blåsa liv i ett slumrande trädgårdsintresse.
Jo, för så är det, vintern har varit lång och högst oinspirerande för mina så kallade 'gröna fingrar'.
Någon grön färg går inte att spåra där längre.
Men se, denna ramslök resulterar i ett inlägg här på bloggen, det är alltid något.

Som ett fyrverkeri önskar ramslökens vita blommor Gott Nytt År i trädgården.

Men när jag såg plantan så fick jag direkt en lust att försöka plantera in en ramslök i trädgården.
Kanske det blir lite fånigt med bara en ramslök, men detta får bli en början, jag vet ju inte alls om ramslök klarar att övervintra här i norr, men gör ett försök med denna planta.
Jag köpte även en påse med frön av ramslök, för framtida sådd.

Ramslök växer vild i landets södra del (utom Norrland?) och trivs på platser med mullhaltig jord i skugga under lövträd.
Marken ska dessutom vara något fuktig för att ramslöken ska trivas, så det ger en fingervisning om vart jag borde plantera denna planta.
Dessutom kan man äta ramslökens blad, vilket är en fördel.
Ätbara växter är trevligt att odla  trädgården.

Men än får min ramslök stå kvar i sin kruka, för marken i trädgården är ännu för frusen för att där skall gå att gräva.
Det hindrade inte den första snödroppen att blomma här i trädgården i förrgår, tillsammans med både tussilago och ungersk blåsippa.
Nu har trädgårdsåret börjat även här i vår trädgård.

Tills vidare får ramslöken stå vid krukorna med penséer vid ytterdörren, om dagen.
Nattetid måste dessa krukor lyftas in för att slippa för hård frost.
Jag vet inte om ramslöken klarar så svår frost.
Än är det vinter kvar i vår trädgård.

Från en annan del av Sverige...

Solnedgång, utsikt från köksfönstret.  Fotograf Ruth Pettersson

Blommig fredag - å andra sidan.

Ett sent inhopp till veckans 'blommiga fredag' för att liksom visa hur läget på vårfronten är här i norr.

Nu när inlägg om vårblomster och svällande knoppar avlöser varandra här i blogglandia så är det bara att inse att vi bor i en helt annan del av landet.

Här ligger ännu snön flera decimeter djup, och några vårblommor syns inte till i vår trädgård.

Här finns bara snö.

Här under syns vårt snötäckta trädgårdsland. Nu börjar snön tina lite här och lite där.

Ännu står växthuset i vintervila, men om dagarna värmer solen växthuset så att snön som finns närmast har smält.

Snön har även smält närmast huset, det har fått en kvist av en ännu överlevande rododendron att komma fram ur snön.

Inte så bra om man är en vintergrön växt som ännu står fastfrusen i jorden, men det är liksom bara att gilla läget.

Denna härdiga variant från Finland har ju klarat sig i flera år här, så det är nog ingen fara.

Alla försök med parkrhododendron har ju liksom slutat i fiasko.

De klarar inte vårt hårda klimat.

Ett säkert vårtecken är en vattenpöl som bildats på vår grusgång, bilen där bredvid speglas i vattnet.

Nej, här i norr får vi njuta av annat än vårblomster och spirande grönska.

Vackra röda grenar på korallkornellerna fångar blicken i den ännu vintervita trädgården.

Likaså lyser färgen på näverhäggen i vårvintersolens glans.

De enda blomster som syns till i vår trädgård just nu är kasserade eterneller som jag slängt i en avlägsen rabatt.

Nu har de samlat damm hela vinter, och åker därför ut.

Så småningom får de bli ny mylla och näring till de växter som finns där.

Vid vår ytterdörr finns påskliljor i krukor som är kvar sedan påsk, men de tar vi in om kvällen, för även om dagarna är varma här, så är nätterna kalla med flera minusgrader.

De fördrivna butikspåskliljorna skulle nog klara sig dåligt om de blir djupfrusta, om än bara för en natt.

För att läsa om andras tolkningar av veckans tema, besök samlingsbloggen Bland rosor och bladlöss.

Vad är det som hänger från tallen?

Några hundra meter från vårt hus hänger något från en tall.

Det är någon form av hänglav eller skägglav, och den hängande saken på bilden är nog mer än en meter lång.

Jag kan väldigt lite om mossor och lavar, och har alltid kallat dessa bruna hängande lavar för skägglav. Men laven kan ju ha ett helt annat namn...

Det är något uråldrigt över dessa bruna lavar som hänger från grenar och kvistar, det är främst från barrträden, men finns även på stora björkar.
Mot den vita snön syns den bruna laven tydligt.

I vår trädgård finns sådan lav på de flesta av de stora björkarna.

Är det någon som vet namnet på sådan lav?

Lavar på en björk i vår trädgård.

Nu börjar den bästa delen av vintern, för här i norr har vi ännu vinter.
Varma dagar och kalla nätter.
Än ligger snön djup över mark och trädgård, och det finns inte mycket att visa från trädgården sedan snöskulpturerna fallit för varma vindar för en tid sedan.

Det lär dröja flera veckor innan den första snödroppen blommar i vår trädgård, det kan kännas långt borta nu, men med vetskapen om att denna blomning väntar så passar vi på att njuta av solen över det snöklädda landskapet.

För att detta inte ska bli ett för tråkigt inlägg så spexar jag till det hela med en bild på mig själv med denna skägg-eller hänglav som mustasch. Min dotter tyckte att det såg tokigt ut.

Ännu en härlig dag i solen väntar, hoppas även att ni har en bra dag!

Gul clivia

Helt rätt i färg nu i påsk är en gul clivia.
Den klarar dessutom inomhusklimatet bättre än påskliljor som snabbt blommar över i värmen.

Den gula clivian är ny, för våra gamla clivior torkade ihjäl under vinterförvaringen.
För att få clivior att lättare blomma om så fick jag rådet att placera dessa svalt och torrt en period under vintern.
Men någon måtta får det vara med torkan tyckte de gamla cliviorna och dog av torkan i fönstret i ett förråd.

Clivian med de gula blommorna blev direkt min favorit.

Clivia kallas ibland för mönjelilja.

Clivian som härstammar från Afrika ser ju lite malplacerad ut med all snö i bakgrunden där utomhus.

Nu lyser den upp i vårt vinterland, för än dröjer det flera veckor innan den första snödroppen vågar fram ur snön och ropar ut att den riktiga våren är här.

Clivian får bli min tröst så länge...

Glad Påsk!

Den till synes eviga väntan på den riktiga våren.

Tystnaden råder över nejden.
Solens första strålar väcker iskristallers glans i kylan.
Här var det -30º C i natt.

Så någon större risk för töväder är det ju inte nu.
Snön som samlats i fågelbadet lär ligga kvar ännu en tid.

Trädgården har försvunnit under snödjupet, som samtidigt skyddar de lägre växterna från den värsta kylan.

Snöskulpturerna finns kvar, men för två veckor sedan hade vi blida i några dagar, och då tog de skada. Armar och de flesta huvuden föll ned av de varma vindarna.
Men kylan kom tillbaka, och återstoden av snöskulpturerna blev till is.

 Snön som ligger på trädens grenar skapar egna skulpturer och mönster i vinterlandet.

Just som det känns som tyngst, och vintern känns som en mental fimbulvinter, så värmer solen dagarna och lyser allt längre framåt kvällen.
Solens glans i rimfrosten på trädens grenar väcker hoppet om den riktiga våren till liv.

Nu är det bara två månader kvar innan den första snödroppen blommar i trädgården.

Två månader med vinter kvar.
Två månaders svår längtan efter en trädgård som nästan fallit i glömska där ute under snön.

Nu börjar en tid som här i Norrbotten är kallas för vårvinter, då solen värmer dagarna, men natten är kall, vilket gör att snön ändå är kvar.
Den solbelysta snön bländar, nu kanske det inbyggda solskyddet på nya vinterjackan kommer till pass?

Solen värmer även upp växthuset under dagarna, men på natten störtdyker temperaturen, så för att minska temperatursvängningarna för det mullbärsträd som jag planterade där inne i somras så har jag dörren på glänt så det inte blir för varmt där om dagarna.

Nu hörs dessutom radions P4 bättre, för därinne är en radio igång för att hålla älgar och renar från trädgårdens träd.
Det har fungerat ganska bra med radioknepet, men älgarna har ändå gjort en räd in till trädgården i januari, men de gjorde ingen skada, trots att de var fram till unga äppelträd.
Kanske radions prat fick dem att bli så pass nervösa att de inte kom sig för att tugga på grenarna, eller så kan det ha haft viss inverkan att jag hastade ut och visade 'huggtänderna' mot älgarna.

Inomhus gror det i en kruka som jag fått av min yngste son.

Han hade planterat frön av sommarblommor i en kruka som present till mig.

Med de groende fröna och de späda plantorna väcks hoppet om den riktiga våren till liv, fimbulvintern till trots.