söndag 28 februari 2016

Den till synes eviga väntan på den riktiga våren.


Tystnaden råder över nejden.
Solens första strålar väcker iskristallers glans i kylan.
Här var det -30º C i natt.


Så någon större risk för töväder är det ju inte nu.
Snön som samlats i fågelbadet lär ligga kvar ännu en tid.


Trädgården har försvunnit under snödjupet, som samtidigt skyddar de lägre växterna från den värsta kylan.


Snöskulpturerna finns kvar, men för två veckor sedan hade vi blida i några dagar, och då tog de skada. Armar och de flesta huvuden föll ned av de varma vindarna.
Men kylan kom tillbaka, och återstoden av snöskulpturerna blev till is.






 Snön som ligger på trädens grenar skapar egna skulpturer och mönster i vinterlandet.


Just som det känns som tyngst, och vintern känns som en mental fimbulvinter, så värmer solen dagarna och lyser allt längre framåt kvällen.
Solens glans i rimfrosten på trädens grenar väcker hoppet om den riktiga våren till liv.

Nu är det bara två månader kvar innan den första snödroppen blommar i trädgården.

Två månader med vinter kvar.
Två månaders svår längtan efter en trädgård som nästan fallit i glömska där ute under snön.






Nu börjar en tid som här i Norrbotten är kallas för vårvinter, då solen värmer dagarna, men natten är kall, vilket gör att snön ändå är kvar.
Den solbelysta snön bländar, nu kanske det inbyggda solskyddet på nya vinterjackan kommer till pass?


Solen värmer även upp växthuset under dagarna, men på natten störtdyker temperaturen, så för att minska temperatursvängningarna för det mullbärsträd som jag planterade där inne i somras så har jag dörren på glänt så det inte blir för varmt där om dagarna.

Nu hörs dessutom radions P4 bättre, för därinne är en radio igång för att hålla älgar och renar från trädgårdens träd.
Det har fungerat ganska bra med radioknepet, men älgarna har ändå gjort en räd in till trädgården i januari, men de gjorde ingen skada, trots att de var fram till unga äppelträd.
Kanske radions prat fick dem att bli så pass nervösa att de inte kom sig för att tugga på grenarna, eller så kan det ha haft viss inverkan att jag hastade ut och visade 'huggtänderna' mot älgarna.



Inomhus gror det i en kruka som jag fått av min yngste son.
Han hade planterat frön av sommarblommor i en kruka som present till mig.
Med de groende fröna och de späda plantorna väcks hoppet om den riktiga våren till liv, fimbulvintern till trots.




5 kommentarer:

  1. Ni har då vinter i kvadrat! Förstår att längtan vlir extra svår under sådana förhållanden men även här trånar vi!...
    Allt gott!/Laila

    SvaraRadera
  2. Det är vackert och vemodigt på samma gång och söderut har de vår och kan gå ute och påta på. Vi får kämpa på och försöka njuta av att det ändå är ganska vackert med vinter ibland ;)
    Skön söndag!

    SvaraRadera
  3. Just i den här jämförelsen känner jag att Norrland är mycket långt. Här blommar snödroppar och dessutom är en blomma utslagen på den ungerska blåsippan. Sångsvanar har hörts och setts i flera dagar. Dock vänder de om, ännu finns inget öppet vatten. Snötäcke 5 cm sammanhängande ännu.
    /Anette

    SvaraRadera
  4. Jaaa en himla lång väntan och längtan är det nu, just nu vill man bara att snön ska smälta bort och man vill se liite grönt ute.
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  5. Poetisk,melankoliskt och vackert skrivet och illustrerat.
    Men, hehhee! Vi får väl inte hoppas på någon repris från år 536 då tre år utan sommar drev människor i döden genom svält och kyla. Då varade vintern i tre år!!!! Det kallades för fimbultvinter. Usch och fy! Rent teoretiskt skulle det kunna hända igen genom ett riktigt stort vulkanutbrott någonstans i världen....Nä. Nu åtegår vi till dina stämningsvfulla ord om vårväntan.
    Ha det gott i "permafrosten" ;-))!
    /Anja

    SvaraRadera