onsdag 4 maj 2016

Om konsten att odla det omöjliga.

Peter Englander, Bonniers förlag 2016

För några veckor kom det en ny trädgårdsbok.
Det är boken Om konsten att odla det omöjliga av Peter Englander.

Bougainvillea
Foto Ruth Pettersson
När jag började läsa denna bok så slogs jag av tanken av hur mycket jag saknat just en bok som denna, det är sällan trädgårdsböcker beskriver de mer svårodlade och eller ovanligare växterna med andra ord än just kortfattat att de "endast går att odla i landets mildaste del"
.
Här får vi läsa om dessa växters ursprung och historik i kulturhistorien, ofta på ett smått humoristiskt sätt och även läsa om hur trädgårdsfolk lyckats med att odla några av dessa i vårt land. Vi bjuds på tips och råd för att själva våga prova att odla de mer än 100 växterna som beskrivs i boken.

 De vackra bilderna i boken på dessa känsliga, veka och helt underbara växterna, ger oss en förnimmelse av sydligare breddgrader.


(Men bilderna i detta blogginlägg är mina egna.)

(Fikonträd i Norrbotten.)

Boken 'Om konsten att odla det omöjliga' är mer än en vanlig trädgårdsbok, den är ett uppslagsverk om de vekare trädgårdsväxterna och de kinkiga krukväxterna, en trädgårdsbibel och nästan en roman om den svåra konsten att odla växter som inte gillar snö och kyla av ett slag som en vanlig svensk vinter kan bjuda på.

De växter som beskrivs i boken kan om möjligt odlas på friland just i landets mildaste del, och då för det mesta utan fjäsk, men några av växterna kräver mycket intresse, kunskap, passion och omtanke från sin ägare för att ens stå ut där om vintern.  Andra växter som beskrivs i boken ser ingen större skillnad på klimatet i Simrishamn där författaren bor och odlar, eller byn i Norrbotten där jag själv har min trädgård.

Vintern är helt enkel för kall i Sverige för växter som olivträd, nerium oleander och diadembuske.
De är helt enkelt kinkiga krukväxter som inte vill frysa fast ute i den svenska myllan vintertid, men som heller inte skulle gilla eller klara att övervintra inomhus i våra vanliga villor och lägenheter.
Där är det för varmt, för torr luft och för mörkt om vintern.

Diadembuske

Peter Englander delar i boken med sig av sina erfarenheter att lyckas med att odla de växter som inte skulle haft en tanke på att växa i Sverige om de själva fått välja.

Men nu är det ju inte växterna själva som får välja vart de skall växa, utan i detta fallet en inbiten trädgårdsentusiast med siktet inställt på växter för sydligare breddgrader.
Varför skall man ha en tall i trädgården om där kan växa en palm?
I alla fall om man bor i landets mildaste del.
Men man kan även lyckas med palmer trädgårdar i landets norra del, men då som krukodlade, och de kräver ju lite mer omsorg än en väderkvarnspalm i Skåne, som tydligen ibland kan ha det nog så tufft även där vissa år.

Väderkvarnspalm.
Foto Ruth Pettersson

Författaren delar som sagt med sig av sina egna erfarenheter att odla de till synes omöjliga växterna, för visst går dessa att odla även i vårt land om man känner till knepen, och om man ger växterna de förutsättningar som krävs.

Boken Om konsten att odla det omöjliga är en fullpoängare för mig som är intresserad av just de omöjliga växterna.

Boken lär oss om vad som menas med zonknäckeri, växtens proveniens och mikroklimat. Jag känner igen mig själv i viljan att odla växter som inte helt klarar trädgårdens klimat, och sättet om hur en brutalodlare behandlar sina växter, som skulle mått bättre av omsorg och kärlek från ett par händer med gröna fingrar.

Att utmana de till synes omöjliga växterna gör trädgårdsintresset till en sport där man kan vinna stilpoäng i konsten att lyckas, och då spelar det mindre roll om det är ett fikonträd i Skåne, en katalpa i Mälardalen eller en katsura på gränsen till Norrbottens inland.
Alla tre skulle trivas bättre längre söderut än just på den växtplatsen, men under rätt förutsättningar så kan odlandet lyckas även på en till synes hopplös plats.

Men ibland så finns ingen annan utväg för att odla en känslig och värmekrävande växt än att odla den i en kruka och flytta den till ett frostfritt svalt utrymme när det är vinter.

Växthuset, en fristad för värmeälskande växter om hösten.
(Här vårt eget växthus i höstas.)

Nu när Sveriges mest hoppfulla och entusiastiska odlare fått denna fullspäckade trädgårdsbok på 365 sidor att låta sig lära och inspireras av så kanske zonknäckeri och krukträdgårdar blir vanligare och vanligare i landet de kommande åren.
För kanske blir de omöjliga växterna en aning mindre omöjliga för dig efter att du läst denna bok?




3 kommentarer:

  1. Har sneglat på boken men efter din beskrivning känns den nu som ett måste!
    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera
  2. Verkar vara en "måstebok". Jätteroligt att få en recension av någon som läst den.
    Ha en fin helg!
    /Anja

    SvaraRadera
  3. Zonknäckeri och annat finlir får nog vara för min del. Har fullt sjå att klara de växter som SKA gå att odla här...Men det hindrar inte att jag kan tänka mig att läsa boken ändå. Om trädgården ger mig ledigt...
    Önskar er en fin helg!/Laila

    SvaraRadera