lördag 13 juni 2015

Nu börjar det att blomma här.

Stormhattsranunkel

Här kommer ett bildsvep från trädgården, det börjar blomma här nu, även om det är och har varit kyligt i flera veckors tid.
Det känns som om det börjat blomma lite senare än vanligt.

Kungsängsliljor
Kungsängsliljorna började blomma här den sista veckan i maj, de är några av mina absoluta favoriter den här tiden på året.

Fylld kabbeleka


Pärlhyacinter

Pärlhyacint 'Ice'
Vit pärlhyacint


Smörbollar

Det är mycket gult i trädgården nu, och mer gult lär det bli nu när smörbollarna börjar att öppna sina knoppar.

Påskliljor


Hyacint och tulpan

Den första tulpanen öppnar snart sin knopp, men hyacinten i bakgrunden har ju nu blommat en tid här.

Fingertandrot

 Fingertandroten och vårärten har just öppnat sina första knoppar. Nya växter som nu har övervintrat en vinter här.

Vårärt

Vitsippor
Än blommar vitsippor här, och en nästan utblommad guldkantad klocklilja står ännu kvar

Guldkantad klocklilja

Djävulsklubba
Djävulsklubban har även den övervintrat sin första vinter här, och efter en viss tvekan så spricker knopparna lite högre upp på stammen. 
Det återstår att se hur många år växten klarar sig här, men den har lämnats ifred av alla sorkar som ju har förstört så mycket annat här, men det är klart, vem skulle komma på tanken att tugga på dessa taggar?


Jag har täckt de flesta av odlingsbäddarna i trädgårdslandet med fiberduk, för att driva på och hålla värmen där. Men även för att hålla vår lilla katt därifrån.

Han blev överlycklig då jag fyllde upp odlingsbäddar med ny jord i våras och såg platsen som sin nya toalett, som han höll på att gräva om till en rävlya innan jag var så självisk att jag la på fiberduk där.
Hur skulle jag annars fått ha kvar frösådden där?
Sedan dess har han lämnat trädgårdslandet fred.

Jag tror att vi bor på en av de blåsigaste platserna i kommunen, men idag då vi flaggat för det kungliga bröllopet så har vi ju flaggat ordentligt så att säga.

Men det var inte lätt att fotografera svajande blomster i blåsten.



Nu hoppas vi bara att sommarvärmen hittar hit även till oss i norr.

söndag 7 juni 2015

Hyacint

Hyacinthus orientalis
En hyacint blommar för första gången i vår trädgård.
Jag har testat att plantera hyacintlökar om hösten förut, men då har de har aldrig blommat, i de enstaka fall då någon lök alls visat ett livstecken efter en lång och kall vinter, så har där bara kommit upp något blad.

Nu gick det ju riktigt bra för en av de två lökarna som planterades i höstas, blommar så fint (den andra syns det inte ett spår av).
Knappast något att glänsa med jämfört med trädgårdar längre söderut som är fyllda med hyacintblom, men jämfört med de vildblommande växter som hunnit med att börja blomma här i vår by (sandtrav) så är den riktigt praktfull. Ja, och ingen av de vårblommande trädgårdsväxterna kan heller mäta sig med hyacintens prakt och storlek just nu.
Den är mest och bäst just nu.


Vårblomman som blev julblomma, som blev vårblomma igen

Att hyacinten dessutom doftar gör ju inte saken sämre.
En doft som jag annars bara förknippat med juletid sprider sig svagt runt omkring.

Hyacinter har ju genom tiderna förknippats som en vårblomma, men för mig som är uppväxt i Norrbotten är den helt uteslutande en julblomma, (precis som amaryllis) då jag ju aldrig förut upplevt hyacintblom om våren. I juletid däremot har de ju alltid funnits där med sin doft och skönhet.

Jag vet inte när hyacinter började drivas i blom till juletid, men så länge jag minns så har de alltid funnits att köpa i butiker om julen.
Men som sagt, här i norr är de ovanliga att se om våren i rabatterna.



Jag gjorde ett försök att driva hyacintlökar i blom förra julen (2013) men inte blev det så lyckat.
Det blev fiasko jämfört med de hyacinter man kan köpa i butiken, men jag sparade lökarna när julen var slut.
De lökarna grävde jag ned utomhus för ett år sedan, och nu visar även de livstecken, och en liten blomma har just öppnat sin första knopp.

Inte mycket att hurra för, men ändå vid liv.


När hyacinten infördes till Europa fick blomsterälskarna fnatt, och priserna på vissa hyacintlökar steg i höjden, ungefär som de gjort med tulpanlökarna hundra år före det.
Men det var då det.

Nu finns både hyacinter och tulpaner att njuta av för oss alla, och hyacinterna har ju börjat att blomma även hos oss i norr, men tulpanerna står ännu i knopp.

Liksom hos tulpaner så växer det även hos hyacinten ut nya små lökar runt den löken som blommar. Den gamla löken dör efter att den har blommat, till skillnad från till exempel narcisser där de lökar som blommat, blommar om och om igen i flera år.
Tulpanerna har just därför en tendens att bli ettåriga här.
Om sedan de små nya hyacintlökarna orkar med att växa i vårt kalla klimat, ja det återstår att se.






torsdag 4 juni 2015

Teletubbieland


Strax utanför trädgården finns en plats där jag under några års tid petat ned utblommade påskliljor som man köper hem till påsk.
När de blommat ut så har vi sparat krukan med lökar, och sedan har jag grävt ned dessa lite här och lite där i eller strax utanför trädgården.

Jag borde nog ha delat lökarna från varandra istället för att bara ha grävt ned dem som de var i krukan.
Nu blommar de som små buketter i gräset och för tankarna till barnprogrammet Teletubbies. (Men där är ju inte gräset så vildvuxet som på den här platsen)

Det hade nog varit snyggare att ha de blommande en och en på lagom avstånd från varandra.


Fördelen med att ha påskliljorna utanför rabatterna är ju att man slipper ha de tråkiga bladen mitt bland andra växter, för när påskliljornas blad sedan sakta vissnar ned  (det tar otroligt lång tid när man stör sig på de fula bladen) så är de inte fina att se på.

Här på den halvförvildade platsen så växer snart smörbollar och lupiner upp och döljer påskliljornas vissnande blad.


Här finns både små och normalstora påskliljor, men de små låga syns knappt bland det höga gräset, men på nära håll är de ju riktigt fina att se på.



Fördelen med påskliljor jämfört med tulpaner är ju att påskliljorna faktiskt överlever här i norr, men tulpanerna tynar bort efter några år.
Vissa tulpaner överlever bara en vinter för att efter de blommat vissna bort och försvinna.
Men påskliljorna överlever om de bara får växa fuktigt.

Dessutom så får påskliljorna stå kvar för hungriga älgar, sorkar, harar och rådjur. De skulle inte komma på tanken att äta en giftig påsklilja, men tulpaner äter de mer än gärna.


Här består jorden av lera som ofta är fuktig, det gör att påskliljorna trivs.
På många andra platser där jag planterat påskliljor så har de torkat bort efter några år.

Påskliljor i juni gör att vi nu får lite påskstämning här, vem vet om påskharen lockas hit av alla påskliljor?


Men påsken känns avlägsen, nu är årets bästa tid, och nu (22:40) lyser ännu den nedgående solen på skogen här intill.

Vem kan sova nu?



Solnedgång i Norrbotten.


fredag 29 maj 2015

Från en trädgård nära dig...


Så har nummer tre av tidskriften Trädgård norr kommit.
Min egen favorit bland trädgårdstidningarna, kanske just för att i denna finns reportage från trädgårdar i min närhet, och från andra platser med kallare klimat än växtzon 3.
(Jag såg att rubriken kanske blev lite missvisande för er från landets södra delar, men från mitt håll så stämmer rubriken perfekt.)

Varje gång jag läser i den här tidningen så får jag nytt mod att vilja testa nya växter som jag inte vågat testa förut, eller ens hört talas om förr.

I det här numret så läser jag om en magnolia i Piteå, som blommar och verkar klara det kalla klimatet bra. Den har blommat där i mer än tio år nu.
Vidare läser jag om en annan trädgård i Piteå som mer påminner om en engelsk park än om en typisk norrländsk trädgård. Också där finns många växter som jag inte trodde skulle överleva i norra Sverige.

Från Tärnaby finns ett reportage om en potatisodling med fler än 50 olika sorter, och från Umeå kan man läsa om den japanska trädgården hos Arboretum norr.

Japanska trädgården hos Arboretum norr.

Den japanska trädgården är en riktig juvel i arboretet, och det är intressant att läsa det reportaget eftersom jag själv har varit där.

Vidare kan man läsa om det nordiska biet, se olika exempel på utsmyckningar i trädgårdar samt läsa olika små notiser. Även i detta nummer har jag haft förmånen att skriva krönikan, som denna gång handlar om de frostnätter som försommaren kan bjuda på.

Järnnatt.
Det är likadant varje år, jag hinner liksom inte förbereda mig, för trots att jag längtat så efter grönskan under en lång tid så blev allt det gröna nästan för mycket att ta in för ögonen så här i början av säsongen. Men mitt sinne öppnas för att ta in allt detta fantastiska, allt det gröna som smeker linsen i ögat och visar naturens livskraft och energi. Länge var jag på min vakt mot kylan som höll tillbaka den grönska som nu råder, så därför blir jag alltid lika förvånad av min egen glömska när jag överraskas av den kyla som ofta ger frost på nätterna i början av den gröna tiden. Vi kallar dessa nätter för järnnätterna.
En järnnatt kan förstöra så mycket av den späda grönska som kommit, så det gäller att vara på sin vakt och att skydda vissa av de växter som i rent oförstånd lockats att börja växa så fort de fick känna av värmen som väckte grönskan. De flesta av de övervintrande växterna klarar järnnattens frost, men vissa gör det inte. De vackra bladen hos bronsrodgersian skadas direkt av en järnnatt, och det blir ju trist att sedan se svarta kanter på de vackra bladen när de breder ut sig i rabatten. Det krävs inte så mycket för att skydda de späda bladen mot järnnattens grepp, det brukar räcka med att ställa en upp och nedvänd hink ovanpå plantan på kvällen innan nattens kyla kommer och fördärvar vårens tillväxt. En sådan liten arbetsinsats kan rädda bronsrodgersian att skadas av frosten.
Järnnätterna är än hårdare mot sommarblommor och ettåringar som ju inte alls är byggda för att vätskan inuti dem ska frysa, det är lätt att luras av varma försommardagar då det känns som om denna värme vore det normala i vår tillvaro, och då glömmer man lätt hur nära vi har till Nordpolen (jämfört med många andra platser i vår del av världen).
Det är lätt att berusas av försommardagarnas sol och värme och köpa hem sommarblommor i sådan mängd att man inte riktigt vet vad man ska göra med dessa när järnnattens kyla sedan rullar in, för nog är det så att sommarblommor behöver mer skydd en kall järnnatt än vad bronsrodgersian kräver. Min granne lämnade kvar sina nyss inköpta pelargoner och andra sommarblommor i bilen över natten, men inte ens det räckte som skydd från en riktigt kall järnnatt, allt hon köpt frös ihjäl samma natt där inne i bilen. Det var ju förstås inte alls kul, och samtidigt lite förvånande att inte bilen räckte som skydd.
Järnnätterna är vinterns sista hälsning innan den riktiga sommaren är här, det är liksom bara att gilla läget, att en vacker och ljus natt i försommartid kan ge sommarblommor en dödskyss med en kall smekning av arktisk kyla som får naturen att hålla andan.
Nej när järnnatten är här mår både vi och sommarblommorna bäst inomhus, snart har järnnätterna passerat och vi och sommarblommorna kan känna oss lugna en tid.

De krönikor jag skrivit tidigare hittar du här.



Midnatt i vår trädgård.

Här i vår trädgård är natten kall denna årstid, den senaste natten kröp temperaturen ned 
till endast 1,6º C.
Men så länge det inte blir frost ska jag inte klaga.

De mer känsligare växterna får än bo inne i växthuset där elementet startar om det blir för kallt.



Mitt i natten speglas ljuset från solnedgången i växthusets fönster.



Läs mer om tidskriften Trädgård norr på hemsidan eller gilla Trädgård norr på Facebook.

torsdag 28 maj 2015

Åter till Svanåmyren.


För en tid sedan så gick jag ut på Svanåmyren några kilometer från vår trädgård.
En kall och öppen plats som inte direkt är speciellt inbjudande.
Det hade inte hunnit grönska så mycket, men ett fint vide av något slag fanns där vid myren.



Svanåmyren kallas på kartor för 'Svanamyran'. Men det är ingen här som kallar den för 'Svanamyran'.
Jag undrar vart de hittat det namnet?

Kanske det är ett namn som en gång användes, men försvenskades till Svanåmyren då folk flyttade dit för drygt hundra år sedan?


En gång i tiden gjordes ett försök att bryta torv där, och ett spikrakt dike rakt ut mot myren minner om mänskliga aktiviteter på denna annars så öde plats.




Jag vänder kameran mot söder, och bara tre kilometer från den övre bilden finns vår trädgård.
Men vid myren är allt så annorlunda.




 Där vid myren finns fler spår av människor.
I en grop som en gång var en matkällare under ett hus finns denna järnspis kvar.
Jag har fått berättat för mig att de som bodde där var mycket fattiga, när fadern i familjen var borta och arbetade på annan ort så tog veden slut för kvinnan och barnen.
En gammal kvinna, som var en dotter från den familjen, berättade förut för mig att de då slog sönder möbler som de eldade tills de fick ved.
Där fanns det riktiga Fattigsverige.
Så fjärran från vår tid, men några spår finns ännu kvar där vid myrens kant.

Och den platta marken med mossa kanske en gång var en liten trädgård just söder om det hus som då fanns där.
Vem vet?


måndag 25 maj 2015

Röd gullviva?

Primula veris

Idag fick vi några gullvivor av en kompis i Gammelstad utanför Luleå.
En av dessa är röd/rosa.
Där växte gullvivorna i gräsmattan, och de skulle klippa gräset, men min fru fick gräva upp några plantor först.
Till saken hör att våra vänner inte är speciellt intresserade av trädgården, men de som bodde där innan dem måste ha varit det.

Jag har aldrig förut sett sådana, och jag blev förstås jätteglad.


Nu får några gullvivor blomma här hos oss istället, och skänka fägring till en ännu ganska blomlös trädgård, för hos oss i Brännberg blommar bara scilla och tussilago än, men mycket annat står i knopp nu.

Kanske den röda färgen är en relativt vanlig mutation på vissa platser?
Men här hade vi bara gula gullvivor förut.




fredag 22 maj 2015

Fjällkåpa

 Alchemilla alpina

Det grönskar i vår trädgård.
Knoppar sväller, perenner vaknar och växer till sig, det är lika med lökväxterna, men än blommar bara scilla och tussilago här hos oss, nu när snödroppar och krokus redan blommat över.

Jag känner mig lite otålig, brukar det ta en sådan tid innan vårblommorna visar sig?
Men hittills så har maj månad varit kylslagen här hos oss, det är väl därför som vårens blomster dröjer här hos oss på gränsen till Norrbottens inland.




Fjällkåpan blir en låg grön växt, som passar bra att ha längst fram i rabatten så att den inte försvinner under andra större växter.
Jag vet inte hur pass mycket skugga fjällkåpan tål, de växter som är van och anpassade till ett liv ovanför trädgränsen är ju ofta väldigt ljuskrävande.

Ibland kallas växten även för fjälldaggkåpa.


Här i norr har som sagt våren hittills mest bjudit på kyligt väder, så hos oss har än inte löven slagit ut på träden, men nu kan det ju inte vara länge kvar till det grönskar, för vid Luleälven några mil bort har träden börjat att skifta i grönt.

Här grönskar det oftast en vecka senare än i Boden, för hos oss är nätterna kallare nu på våren än vad de är där.

Så här ser det ut i vår trädgård just nu.

Hoppas ni alla får en fin helg!

söndag 10 maj 2015

Skolskjuts i Brännberg.


Jag hittade ett gammalt tidningsurklipp från Brännberg.
Där visas den första skolskjutsen som fanns här i byn, och det hela påminner om hur jag föreställer mig att gamla diligenser i Nordamerika en gång såg ut.
Så här står det intill bilden;

"Det här ekipaget ser man ett par gånger om dagen rulla förbi Brännbergs järnvägsstation. Det är skolskjutsen mellan Stormyran och Alträsk kolonatområde och Brännberg.
Varje morgon kommer skjutsen till folkskolan i Brännberg med fyra eller fem skolbarn bänkade i det lilla huset på lastflaket, och på kvällen efter skolans slut rullar vagnen tillbaka till stormyran.
Då bilden togs stod ekipaget parkerat utanför Konsum i Brännberg medan den som håller i tömmarna gått in för att handla.
Ungdomarna som titta ut genom dörren, se lite trötta ut efter dagens arbete men humöret är gott.
Från Stormyran till Brännberg är det sex kilometer, varför skolskjutsen måste vara i trafik alla skoldagar, utom en tid höst och vår då det är så varmt att ungdomarna kunna använda sina cyklar."

Bilden är troligtvis från 1948 då utklipp som finns intill är daterade med det året.