Klematisbladstekel

Rhadinoceraea ventralis

Klematisbladstekelns larver äter bladen på småblommig klematis, i detta fallet en alpklematis och en sibirisk klematis som blir praktiskt taget kalätna varje år av detta otyg till ohyra.

Klematisbladstekeln kom in i vår trädgård för ungefär 20 år sedan, och de har hittills varit omöjliga att få bort. De kom samtidigt som farsoten aklejgallmyggan som även de finns kvar i trädgården, trots försök att bryta dess livscykel.

Varje år är de likadant, helt plötsligt så blir bladen våra småblomiga klematis nästan helt uppätna av dessa glupska larver.

De otäcka larverna sitter gömda på bladens undersidor och äter tills det endast är bladskaftet kvar, så kryper de sedan över till nästa blad och fortsätter att äta.

De gröna och väl kamouflerade larverna verkar inte ha några naturliga fiender alls, inte ens fåglarna har räknat ut vilket skrovmål som döljer sig under det som finns kvar av våra klematis.

Jag har förut om åren försökt att skaka loss larverna från plantorna som blir angripna, klippa bort de angripna kvistarna och jag har provat att spruta med såpvatten, men inget av det har påverkat klematisbladstekeln alls. De kommer tillbaka med full kraft år för år ändå.

Nu har jag gett upp. Men kanske jag skulle prova tipset att strö ut myrr under de angripna plantorna?
Kanske det tar död på larverna i sina puppor?
Men jag är inte så förtjust att strö ut mängder av sådant gift där.

Klematisbladstekelns larv övervintrar som puppa i jorden under plantan, för att nästa år återuppstå som en liten stekel, (typ "fluga") som flyger upp till alpklematisens- och till den sibiriska klematisens grenar och lägger sina ägg i späda grenar.

När äggen kläcks så äter sig små larver sig ut ur grenen för att raskt därefter börja kalasa på bladen tills inga blad återstår.

När de är mätta släpper de taget och faller till marken, där de kryper ned och förpuppas i väntan på nästa år. och så håller de på, år för år.

Mer information om denna hemska insekt hittar du hos odla.nu

Japansk akleja

Den japanska aklejan är den av aklejorna som blommar först av alla aklejor i vår trädgård.
Att det direkt från den vårblommande floran i trädgården övergår till riktiga sommarblommor som aklejor, känns både härligt och förunderligt.
Försommaren startar på riktigt med denna akleja.

Ännu i midsommartid blommar de japanska aklejorna för att nu blomma tillsammans med andra aklejor som vaknar lite senare än den japanska varianten.

Nu när de andra sorterna av våra aklejor börjar blomma så vaknar också aklejgallmyggan som på något sätt lyckas lägga sina ägg inuti aklejornas knoppar. 

Aklejgallmyggans larver är ett elände som nästan helt spolierar blomningen hos andra aklejor än de japanska, som ju redan blommat i några veckor.

Läs om våra andra aklejor och aklejgallmyggor här.

Den japanska aklejan sprider sig i rabatterna med frön, och några av de  nya plantorna som nu blommar tillsammans med de gamla har fått andra färger än sina föräldrar.  Men något ogräs blir den aldrig, trots sin fröspridning i rabatten. 

Småplantor är ju enkelt att flytta undan om man vill det.

Aklejgallmygga

Små otäcka larver.

Vid första anblick så kanske de inte ser ut som något stort problem, men de är en riktig plåga, och dessutom är de helt omöjliga att bli av med.

Aklejgallmyggan har kommit för att stanna, och dess larver förstör alla aklejor denna tid på året.

Alla aklejor.

Här i vår trädgård har ju aklejgallmyggan lagt larver i aklejornas knoppar de senaste 20 åren, så de blommar just inget, utan aklejors knoppar brukar bara torka ihop innan de slår ut här.

De första åren gjorde vi allt för att bli av med aklejgallmyggan, vi plockade alla aklejor när de var i knoppstadiet hos oss och grannarna och brände knopparna med en förhoppning om att aklejgallmyggan skulle försvinna, men efter något år så gav vi upp.
Vi lyckades inte bryta aklejgallmygans livscirkel, de fanns kvar här ändå, och finns här än.

Aklejgallmyggan fanns inte här i vår by förut, den har mest troligtvis följt med hem till vår trädgård med någon planta vi köpt för länge sedan, och nu är de ju omöjliga att bli av med.
De är dessutom 'osynliga' man märker bara att aklejornas knoppar torkar ihop nu i mitten av juli månad.
Inuti de förtorkade knopparna sitter sedan de usla små larverna i säkerhet från myror, spindlar och fåglar.

Här är jag är aklejgallmyggans ende fiende, men trots mina riktade utrotningsförsök så finns de ändå kvar.

Om någon har något bra tips för att bli av med aklejgallmyggan från vår trakt och åter igen få njuta av aklejornas blommor, så får ni gärna dela med er av dessa tips.

Jag plockade in en förstörd knopp av en akleja, och ut kröp strax fyra mycket små larver.
Äckligt!

Hur själva aklejgallmyggan ser ut har jag ingen aning om,  jag har aldrig sett någon sådan, men de otäcka larverna har som sagt plågat oss i många år.

UÄCK!!!

Nu är det i alla fall fyra larver färre i vår trädgård...

Guldakleja

Aquilegia chrysanta

Min fru köpte en gul akleja.
Hon har alltid tyckt om aklejor, och har saknat denna gula.

Nu blommar guldaklejan fint här i vår trädgård.
De långa 'sporrarna' gör att de gracila blommorna ser ut som ballerinadansöser eller som flygande insekter.

Nu är guldaklejan planterad i mullrik men väldränerad jord på en plats i halvskugga, allt enligt de tips och råd jag hittat om denna växt.

Här i vår trädgård har ju aklejgallmyggan lagt larver i aklejornas knoppar de senaste 20 åren, så de blommar just inget, utan aklejors knoppar brukar bara torka ihop innan de slår ut här.

De första åren gjorde vi allt för att bli av med aklejgallmyggan, vi plockade alla aklejor när de var i knoppstadiet hos oss och grannarna och brände knopparna med en förhoppning om att aklejgallmyggan skulle försvinna, men efter något år så gav vi upp.
Vi lyckades inte bryta aklejgallmygans livscirkel, de fanns kvar här ändå, och finns här än.
Men de har inte kommit igång ännu på säsongen så denna gula akleja får vara ifred.

Eftersom aklejgallmyggan lägger ägg om någon vecka här så får alltid de tidigblomande japanska aklejorna vara ifred.
De usla aklejgallmyggorna hinner inte med att lägga sina ägg i dess knoppar, och har ju inte hunnit med att fördärva guldaklejan ännu.
Just därför är det bara japanska aklejor som blommat i vår trädgård de senaste åren, fram till nu då guldaklejans blommor dansar över rabattens övriga växter.

Aklejgallmyggan fanns inte här i vår by förut, den har mest troligtvis följt med hem till vår trädgård med någon planta vi köpt för länge sedan, och nu är de ju omöjliga att bli av med.
De är dessutom 'osynliga' man märker bara att aklejornas knoppar torkar ihop i mitten av juli månad.

Om någon har något bra tips för att bli av med aklejgallmyggan från vår trakt och åter igen få njuta av aklejornas blommor, så får ni gärna dela med er av dessa tips.
Fram tills vi finner någon lösning på aklejgallmyggans gissel så får vi njuta av våra japanska aklejor:

Japansk akleja

Japansk akleja

Läs mer om våra aklejor här.

Akleja

Aquilegia vulgaris

 För att kunna visa de olika aklejor vi har så måste jag söka fram riktigt gamla bilder då de tio senaste årens blomning spolierats av aklejgallmyggan. Det lilla otrevliga krypet lägger sina ägg i aklejans knoppar och larverna suger sedan musten ur dem. Kvar blir bara förtorkade rester.

När detta problem hade hållit på något år så klippte jag alla aklejor som då var i knoppstadiet och brände dem för att på det sätter bryta en ond cirkel av aklejgallmyggan, men trots att jag även fick klippa hos närmaste grannen, och trots att vi bor rätt ensligt så hjälpte det inte. Aklejgallmyggan kom tillbaka och har härjat på varje försommar sedan dess. Alla knoppar förstörs inte men de flesta sitter kvar som sorgliga rester mellan några få senblommande knoppar.

Det är synd att en gammal mormorsväxt som Akleja har drabbats av denna insekt. Är det någon som vet vart aklejgallmyggan kommer ifrån? Är det bara här lokalt som vi fått in denna skadeinsekt eller härjar de på i era aklejor också? Har ni lyckats få bort dessa insekter och isådanafall hur?

Är aklejgallmygga rätt namn på denna farsot?

 Vi har även Japansk akleja och de berörs inte alls av detta problem, de fortsätter att blomma så vackert någon vecka före de gamla aklejorna skulle börjat blomma.

Den blå aklejan på bilden högst upp är en gammal sort som kommer från skogen vid Svanåmyren. Där har växten överlevt i kanske mer än 60 eller rentav 100 år. Det är svårt att veta när trädgårdsväxterna gjorde sitt intåg där, men de första husen byggdes där för mer än 100 år sedan, och nu finns bara en gård kvar från den lilla by som fanns där en gång. Aklejor växer där allra bäst i lövskogens svala lätta skugga och i små gläntor invid gamla husgrunder.

Japansk akleja - Aquilegia flabellata

Aklejorna på bilderna här under är alla nyare sorter vi köpt eller dragit upp från frö.

Äntligen har den förlamande kylan släppt sitt grepp om oss i Norrbotten.

Det var svårt att härda ut för en annan, och hur har mina nya och kanske till arktiska trakter mindre härdiga träd och buskar klarat denna kyla? Ett riktigt stålbad redan första vintern.

Men nu är det bara -4ºc. Hurra!

Jag ser att jag har fått några nya följare av bloggen, det var roligt. Välkommen hit till min sida alla nya och även gamla läsare.

Trevlig Helg.