tisdag 20 januari 2015

Hängkaragan

Caragana arborescens 'Pendula'


När den östra delen av trädgården renoverades 1985 så planterades två hängkaraganer vid huset, på var sida om grusgången.

Dessa lite speciella småträd har med åren blivit så vardagliga att jag knappt ser dem längre, men nu på vintern syns de faktiskt mer än på sommaren, då de mörka grenarna syns väl mot snön.
Det är faktiskt så att jag uppskattar hängkaraganen mer nu på vintern än det övriga året, och nu när snön ligger som en gräddbulle ovanpå busken så blir det lite speciellt.


Men när det blir för mycket snö så försvinner hängkaraganen under snön.



Jag hittade en sommarbild på den hängkaragan som ännu är vid liv, för i somras som var, så dog den andra av dessa efter att ha mått dåligt i några år.
Den hamnade i nästan total skugga sedan ett annat träd vuxit sig för stort just bredvid.
Kanske är hängkaragan ett träd som kräver ganska mycket direkt solljus för att trivas bra?

Hängkaragan är troligtvis toppympad på sibirisk ärtbuske, så alla rotskott som ständigt växer fram vid stammen rycker jag bestämt bort, för annars går den hängande formen snabbt förlorad, jag klipper även upp de hängande grenarna så de inte tar i marken, då också för att förstärka den hängande formen.
Och nej, hängkaraganen hör inte till de mer spännande träd som finns i en trädgård, trots sin fina form så är den egentligen rätt tråkigt, den var snubblande nära att kvala in på min lista med trädgårdens tråkigaste växter..


Sommarbilder

Här under den döda hängkaraganen på andra sidan om grusgången.

Det är inte kul när den nu dött, de båda ramade in entrén, men nu är det ju inte längre så.
Men eftersom platsen nu ligger i skugga av en stor näverhägg så kan väl knappast en ny hängkaragan trivas på den platsen?

Vi får tänka ut något annat som tål skugga bättre, men samtidigt så är ju den gamla hängkaraganen som ännu är vid liv, på andra sidan grusgången så pass fin att vi vill ha den kvar.
Den kanske får stå tills den faller av ålder.


Nu återstår en spretig död buske av den andra hängkaraganen, som ju alltid lidit och varit lite mindre sedan en flock kossor smitit ut samma år som den blev planterad, och en av dessa valde att fejja sina horn mot den stackars hängkaraganen.
Den blev sig aldrig lik efter det, då några stora grenar lossnade av den närgångna kon.


Som sagt, mot den vita snön gör sig hängkaraganen bäst, för då ser man dess hängande form väldigt väl.

En sak är i alla fall säker, hängkaragan tål vårt hårda klimat utan att stryka med av kylan.
Som kallast har det en gång varit -46 º C, då sprack stammen på vårt äppelträd, men det var ju för 16 år sedan.

Ikväll är det ju bara -27 º C här i byn där vi bor. Just ingen kyla alls jämfört med då för 16 år sedan.
Allt är ju som sagt relativt...

3 kommentarer:

  1. Hängkataran har jag inte stött på tidigare! Man lär sig alltid något nytt hos dig!
    Ha det gott!/Laila

    SvaraRadera
  2. Härligt med vinterformerna i trädgården.
    Där jag bor är det ca 4 mil fågelvägen till Skånes sydligaste punkt och just nu har vi ett tunt snötäcke på marken som jag verkligen uppskattar. Det blir ljusare, tystare och trädgården framträder med andra former och kontraster. Särskilt växterna med mörka stammar och grenar syns.
    Kan ni ha Häggmispel, Amelanchier däruppe? Men den vill nog helst ha sol. Kanske ni kan ha en maffig perenn som ersättare för karaganen?

    SvaraRadera
  3. Every time you have photos of your house - I fall in love with the place. Especially the red of the house and the white of the snow - really a beautiful place. Good to visit again today. And yes, that little tree is a special one. Jack

    SvaraRadera