fredag 25 juli 2014

Djävulsklubba

Oplopanax horridus

Vissa växter tjusar trots att de kanske redan från början måste ses som en omöjlighet att odla så här pass långt norrut i landet.
Trots att denna växt bara anses som härdig för växtzon 4 så får den nu prova på att klara sig här i vår trädgård, i ett betydligt kallare klimat än vad södra Norrlands kustland kan erbjuda.
Och även där, 60 mil söder om vår trädgård anses den som en ovanlig exotisk växt.

Denna planta har med blotta förskräckelsen överlevt i en trädgård vid Piteå så den är ju van en hel del snö och kyla, men nu är växtplatsen än kallare, Piteå kommer av djävulsklubban hädanefter att betraktas som ett subtropiskt paradis jämfört med det kalla inlandsklimat som råder i vår trädgård.
Inte ens de vassa taggarna hjälper mot kylan, (men områdets älgar lär ju få något vasst att bita i så småningom).

De vackra stora bladen är även de fulla av sylvassa taggar, både på över- och undersidan.


Denna växt tillhör araliasläktet, och har sitt naturliga utbredningsområde i västra Nordamerika, och där är ju klimatet av ett annat slag än i Norrbotten.


Djävulsklubban kan nå en höjd på två meter, men kanske inte den blir så stor här i norr. För om den alls bara vill övervintra här hos oss så är jag nöjd.

Är det någon som vet hur växten har fått sitt svenska namn?
Jag själv har ingen aning.


Jag har läst att denna Oplopanax trivs bäst i skugga/halvskugga, så här har nu djävulsklubban hamnat i halvskuggan av några träd och buskar, i skydd från vind och sol, men den har ändå södersol under förmiddagarna.

Den har fått en upphöjd plantering där den kan söka värme från en svart sten som kanske kan lagra värme när kylan rullar in om kvällen.




Växten är något av det mest spektakulära som vi nu har i vår trädgård, de tropiska bladen med de sylvassa taggarna har inte sin motsvarighet i något annat som finns här.


Jag tvekade om jag skulle plantera ut djävulsklubban i trädgården, jag kanske borde låtit den växa kvar i sin kruka för att kunna bära in och övervintra den i vår potatiskällare.
Men att bära omkring på en sådan taggig sak är nog inte kul, och dessutom så har den ju faktiskt övervintrat i Piteå,bara åtta mil härifrån.

Men kanske jag till hösten ändå av oro för hur den ska klara vargavintern, hackar upp djävulsklubban ur frusen jord och planterar den i kruka, för att så ändå bära ned den till potatiskällaren?
Sådant kan man ju inte veta redan nu när högsommarvärmen bjudit på näst intill tropiskt klimat i flera veckor.
Vem vill tänka på vintern nu?



3 kommentarer:

  1. Hoppas den ska klara sig hos er också! Här går det bra trots att den sticker upp genom snön nu när den blivit stor. Den senaste vårens kyla på barmark gick fint det med.
    Ha det bra och njut av värmen!

    SvaraRadera
  2. Thanks for introducing me to this hardy American native, Hans. I have found a source and I am going to try it in my woodland garden.

    SvaraRadera
  3. Interesting. I'm trying to grow the Devils Club too. It's common about 300 miles south of Fairbanks, Alaska, where I live, so I thought to see if it will survive here. So far it's made one winter. This winter has been colder, but we have good snow cover; we'll see in a few months if it lives.

    SvaraRadera