söndag 22 januari 2012

Hur det hela började...


Jag har nog aldrig tidigare berättat om hur det hela började, jag menar det här med mitt intresse för växter och trädgård. Det tänkte jag göra nu.
Före jag träffade min fru fanns kanske ett litet spirande intresse där, men det hela väcktes till liv av hennes intresse för odling av olika slag.
De första åren var jag med ute i trädgården bara för att gräva nya rabatter, eller 'blombänkar' som vi kallar det för här i norr.
Den allra första av de rabatterna ser ni här på bilden ovan, min fru odlade olika eterneller där i tidigt 1990-tal. Hon hade bott i lägenhet tills hon flyttade med mig i vårt hus på landet, när hon var liten hade hon beundrat de olika blommor som fanns i hennes mormors trädgård, och nu ville hon skapa en trädgård själv.
Jag var mer avvaktande och undrade om det verkligen behövdes ännu fler rabatter eller buskar.
När hon lanserade en idé om nya rabatter så svarade jag som oftast;
"Vad skall det vara nödvändigt för?"

Den Alpklematis som jag köpt något år före rabatten ovan anlades, syns till vänster på bilden, sedan kom den att växa upp till taket för att nu sedan rasa ner av snön. (Som jag berättade om tidigare i ett av inläggen här under.)

Bilden här under visar den tredje rabatt eller blomsterkulle som den såg ut som just nygrävd.
När vi visar dessa bilder för våra barn känner de inte igen sig alls. Det har blivit fler växter och de har dessutom vuxit och blivit större. De känner igen lekstugan, men inte mycket mer.
Det mål min fru hade med sin trädgård var att den skulle ge ett lummigt intryck, precis som hennes mormors trädgård var och är än idag.
Till skillnad från den typiska 'norrbottensträdgård' som fanns här före hon flyttade hit.
Trädgårdar här i norr är av tradition mycket öppna för att man skall kunna se ut i omgivningen runt omkring.
Det gällde nog att hålla skogen borta från gården.


Ja så höll det sedan på i flera år,
hon fick ständigt nya idéer om nya rabatter och trädgårdsland, och jag fick gräva.
Hennes morbror kom och byggde ett första växthus till henne sedan mitt intresse för dylika ting just då var väldigt svalt.
Men det kom att ändras...


Att ha en rund rabatt runt den nya flaggstången fanns även det på hennes önskelista, jag fick mer gräv-jobb, där de plastigt vita trädgårdsmöblerna finns på denna bild, har vi vår uteplats idag med trämöbler.
Det var så naket och kalt i vår trädgård förr, när jag ser dessa gamla bilder nu så förstår jag vad hon då menade om att få det mera 'ombonat' runt vårt hus.
Jag vet inte när mitt intresse för trädgård tog fart.
Kanske det var när vi grävde upp växter till våra rabatter i Svanåmyrens glömda trädgårdar här bredvid.
Det ena gav det andra och snart hade mitt intresse för växter hunnit ikapp hennes, ja kanske det blev värre än hennes. Att besöka handelsträdgårdar blev då plötsligt intressant, vi åkte runt till alla handelsträdgårdar i närområdet och gjorde ständigt nya fynd. Jag började läsa böcker om växter.
En helt ny värld kom att öppnas för mig, en värld av växter.
Det utvecklades sedan till något mer, samlarinstinkten slog till, och hänger fortfarande med.
Finns det hjälp att få mot det?
Min fru tycker ibland att det hela har gått överstyr, kan jag då skylla på henne?
Det var ju hon som väckte mitt intresse för växter till liv.

Jag måste ändå tacka henne för hennes iver att anlägga rabatter då, för vart skulle jag annars plantera de nya växter jag ständigt köper och drar hem.


De tidiga trädgårdsåren avslutades med bygget av vårt växthus, det låga bredvid är det som hennes morbror byggde för snart 20 år sedan. Det fick stå kvar, för inte fick jag riva något som hennes morbror byggt.
Här under är en bild som visar det då nybyggda växthuset.


När jag ser denna bild på det nybyggda växthuset så påminns jag om min kamp om att få en vinranka att överleva där inne. Hur skall jag lyckas med det?
Jag har försökt med alla 'härdiga' sorter, år efter år för att nu ge upp.
Vinrankorna växer så bra det första året, men vintern knäcker dem.
Någon som har erfarenheter av arktisk vinodling?

Ett år så fick vi dessa fantastiska vindruvor, men det var då det.

9 kommentarer:

  1. Roligt att höra om er trädgårds"resa". Jo, om man har skog inpå knuten vill man kanske ha öppet i sin trädgård och det påverkar ju idealen... Vi som bor öppet nära kust och öppna slätter med blåsten som vår värsta fiende har alltid velat och behövt skapa vindskydd och hägna in våra odlingar. Hälsa din fru att det var bra att hon sparkade igång er trädgård!

    SvaraRadera
  2. Kul att läsa om hur det hela började, du har din fru att Tacka för det härliga intresset.
    Sen blir det oftast att ju mer man lär sig ju mer vill man pröva och ju roligare har man :=)

    Önskar dig en härlig ny vecka!

    SvaraRadera
  3. Kul att läsa om hur det började. Läste högt för maken som precis som du ofta kommer med frågan: Vad ska det vara bra för? Kanske kommer även han att bli smittad av trädgårdsviruset.. ;)
    Kramar!

    SvaraRadera
  4. Jag vet att Eila på Astrant Plant (Norrfjärden, Piteå) har en vinranka i sitt växthus. Den var när jag såg den flera år gammal.

    SvaraRadera
  5. Har du provat Labruskadruvan Zilga (staketdruva)i växthuset? Den skall vara mycket härdig och tåla temperaturer ned mot -40!

    -Magnus

    SvaraRadera
  6. Vilken härlig historia : ) Det är så underbart när båda i ett förhållande har trädgårdsintresse! Hos oss är trädgården än så länge ett arbete för maken..men han tycker ju att det jag gör blir fint : )
    Jag tänkte också föreslå Vitis labruscana `Zilga´
    /Cika

    SvaraRadera
  7. Jag har "Zilga" utomhus mot en stenvägg,intäckt med snö och kompost 20 cm upp på stammen,har haft den i ca fyra år.Fast det var -30 grader på vintern så klarade den sig.Prova på !

    Lena

    SvaraRadera
  8. Trevlig berättelse :-)
    Känner även igen mig själv i denna. Från en öppen "norrbottnisk" trädgård till en lummig lite igenväxt mysig.

    SvaraRadera
  9. Tack för era kommentarer och snälla ord. Tack även för tips om vinrankan Zilga. Ja den skall ju vara otroligt härdig, den övervintrar på friland några mil härifrån. Vinrankorna hos Astrant Plant i Norrfjärden är otroliga, så även mullbärsträdet som övervintrar där i kallväxthuset.
    Vårt växthus är även det ett kallväxthus, men hos oss vill de inte. Jag har prövat 'Zilga' flera gånger och även 'Sukribe','Rondo' och 'Nordica', men alla dör under vintern. Ett år överlevde en 'Zilga' så pass att den visade livstecken på våren men dog så plötsligt även den.
    Suck!
    Hos vänner utanför Malå övervintrar 'Zilga' snällt i ett växthus. Just därför kanske jag ändå måste försöka med den vinrankan ännu ett år. Jag får fortsätta fråga om råd och tips för att lyckas. Går det i Lappland så skall det väl gå här med? (Cecilia, jag är grön av avund)
    ;o)

    SvaraRadera