fredagen den 6:e januari 2012

Alpklematis

Clematis alpina
Vår Alpklematis klänger på ståltrådar vid en vägg mot söder. Där har den vuxit fint i mer än 20 år.
Det här är faktiskt den första växt jag köpte själv i en handelsträdgård.
Jag skickades dit för att köpa spireabuskar, men kunde inte låta bli att också köpa denna klätterväxt, som jag då inte visste något om.
Detta var före mitt trädgårdsintresse hade börjat alls, men det var något med plantan som gjorde att den var mer spännande än spireabuskarna, och kanske har mitt trädgårdsintresse vuxit tillsammans med denna planta?

De första tio åren var den inte speciellt stor, men sedan tog den fart och växte upp till takfoten.
Alpklematis klänger sig fast vid stödet med hjälp av bladskaften. När de väl snurrat fast runt något så är de svåra att pilla lös utan att skada.
Jag hade ju en dröm förut att klä in huset med gröna klätterväxter, och visst kämpade den på bra vår Alpklematis, år för år blev den högre och högre.

Att jag sedan gjorde fel vid själva planteringen verkar inte spelat sådan stor roll. Jag grävde ned den precis vid husgrunden istället för det som rekomenderas, att låta sätta den 40 centimeter ut från grunden. Det kan annars bli för torrt för klematisplantan.


Om Alpklematis ursprung kan man läsa att den härstammar från Syd- och Mellaneuropa, och är känd i odling sedan 1768.
Jag har hört två sätt att uttala ordet Klematis på. Ibland läggs betoningen på E, Klematis, ibland på A, Klematis. Vet inte om något av dessa är mer rätt än andra. Hur säger du?

Den växtzon som den anses klara här i Sverige är zon 6, men här där vi bor är det kallare än så, men det tycks inte bekymra denna klematis. Den blommar fint under försommaren och kommer även med en andra blomning under sensommaren, om än lite blygsammare än den första.

Inte ens svåra angrepp av Klematisbladstekel verkar påverka plantans växtkraft. Visst blir den i det närmaste kal-äten av de små hemska larverna varje år, men den kommer igen och grönskar fint på sensommaren.
Men inte är den vacker att skåda när den är som mest angripen.

För två år sedan så slets den stora plantan ned till hälften av snö som föll från hustaket.
Snön gled sakta ned från taket och hann frysa fast i plantans översta grenar innan all snö gled av taket med väldig fart. En stor del av planten slets lös från väggen och veks på mitten till en riskas.
Jag försökte fästa de övre grenarna, men de föll snabbt ned igen. Nya grenar växte ut till ett fullständigt virr - varr, på bilden här under syns den nu fula plantan, den var före snö-raset stor och fin även till höger om det övre fönstret. Nu är denna del hängande över det nedre fönstret istället.

Vad är bäst att göra nu?
Kanske bör den sågas ned helt, eller skall jag kanske bara försöka glesa ut den efter blomningen?


Även om alpklematisen är ful numera, så har den ständigt vuxigt och förändrats,
till vänster syns en av de spireabuskar som inhandlades samtidigt. Den står kvar på samma plats så snällt, om än en aning tråkig.


...men så åkte hela rasket bort!
Nu får den börja om att växa från roten igen, vi blev less denna 'ris-kas' som snön slet längre och längre ned för vart år som gick.

9 kommentarer:

  1. Jag har också en blå alpklematis som jag är så förtjust i. Den är pytteliten fortfarande så jag har inte så många råd att ge tyvärr. Jag har alltid sagt klemAtis men nu under senare tid har jag hört att fler säger klEmatis. Kanske är det en dialektfråga..?
    Ha en fortsatt skön helg!

    SvaraRadera
  2. Hej Hans!
    Jag säger nog KlEmatis :=)
    Synd att den har rasat ner men det kan ju vara ett sätt att föryngra den igen eftersom dom blir ofta 'naken' runt 'fötterna' efter några år.

    Jo, jag har anmält mig till 1000 trädgårdar i augusti :=)
    Undrar bara hur många gånger jag ska hinna ångra mig.

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  3. hello hans,
    when do you start spring plant(gardening)? i am curious what kind of plants you are planning to grow coming this spring/summer?

    SvaraRadera
  4. Love your blog!

    We're zone 5a here. My clematis get's torn down by the snow all the time. Especially the native variety we call virgin's bower. I just tie it back up again and it always comes back. I have to be careful to make sure I have ferns panted around the roots of mine as well, they really like cool soil. Not sure if you guys have that problem where you are.

    SvaraRadera
  5. Hej. Jag sällar mig till gänget som säger klEmatis och var jag i dina kläder skulle jag nog klippa ner den ganska starkt men jag är alls ingen klematisexpert. Jag gillar alpklematis eftersom den blommar så tidigt och den blir fin tillsammans med mer senblommande sorter av klematis.
    Hälsningar
    Kristina

    SvaraRadera
  6. Jag säger klemAtis! Fick för många år sedan självsådda plantor (blåblommande sorten) av engod vän i Enköping. Jag 'virkade' en repstege och lät den klättra upp längs stupröret. När jag flyttade till Gotland 1999 tog jag med plantor eller frön, minns inte vilket, och sedan dess har jag den vid alldeles för låg vägg, så jag 'nätar upp den' så gott jag kan. Jag har nu lärt mig gm givaren att jag ska klippa ner den till ca halvmeterhög varje höst. Eftersom den gör så vackra frökapslar väntar jag till våren och det har visat sig gå bra. Jag tar hand om felplacerade fröplantor och sätter där jag vill ha dem, men med tanke på min ålder hinner jag väl inte se dem blomma. Hinner frön mogna och visa sin skönhet hos er i kölden?

    SvaraRadera
  7. Hej
    Har också haft en klematis, som var enormt stor efter väggen i söderläge, i mitten av plantan på väggen satt min parabol tyckte efter några år att det inte såg så trevligt ut med en parabol mitt i de blåblommorna. På hösten pratade jag med den lokala TV affären om han kunde flytta den upp på mitt tak. Det var inget problem det gjorde han. På kvällen när jag kommer hem går jag ut i trädgården för att titta och till min stora skräck hade TV reparatören klippt ner hela klematisen kastat allt i en stor hög och satt upp parabolen på taket. Jag visste inte om jag skulle gråta eller tokskratta, jag räknade med att nu var den borta för alltid, men till våren var den tillbaka och efter två somrar var den större än någonsin, så det var tydligen behövligt. Jag sa aldrig något till reparatören han trodde säkert att det var humle eller något annat ogräs.
    Tyvärr några år senare vart den så antastad av klematisstekeln och vart ynklig så den fick åka på soptippen.

    SvaraRadera
  8. Jag har aldrig sett någon fröplanta av denna klematis, eller den vita variant som vi också har, men de gamla övervintrar bra, så jag får väl vara nöjd med det. Dessutom så är de bus-enkla att föröka med sticklingar om sommaren.

    Jag själv har alltid sagt klEmatis.
    Ha det fint.

    SvaraRadera