 |
| Castanea sativa |
Vi har en äkta kastanj som vuxit i en stor kruka, den har fått övervintra i vår svala och mörka potatiskällare för att klara klimatet. Från vår till höst har den fått stå utomhus.
Jag gillar de speciella bladen med sin taggiga kant och väl synliga bladnerver.
Nu har några löv skadats lite av nattfrosten, men de flesta är ännu gröna och fina.
Vår äkta kastanj är några år gammal och har nu blivit drygt en meter hög. För många år sedan hade jag en äkta kastanj som jag dragit upp ur en kastanj jag köpt på Coop. Den växte och hade det bra i sin lilla kruka tills den plötsligt dog en vinter i potatiskällaren. Kanske den varit för våt när jag ställde ned den för vinterförvaring, eller kanske jag slarvade med vattningen under sista delen av vinterförvaringen?
Jag vet inte vad som fick den att dö.
Denna äkta kastanj har jag fått av Kjell-Benjamin Erixon i Piteå, han berättade då att han fått ett sådant litet träd att övervintra utomhus, i alla fall en vinter.
Kanske det då skulle gå även här, trots att vi har det kallare än i växtzon 5?
Att hoppas på egna kastanjer på detta lilla träd känns inte realistiskt, det är ännu för litet för att ens ha kommit på tanken att börja producera kastanjer.
Äkta kastanj går bara att odla i landets mildaste del om man vill vara säker på att den ska överleva vintern, där kan det bli ett duktigt högt träd.
Men det är ungefär 120 mil söder om vår trädgård.
Äkta kastanj har odlats av människor i mer än tre tusen år för de ätbara kastanjernas skull, inte att förväxla med hästkastanj som har giftiga kastanjer.
Nu har jag planterat ut vår äkta kastanj på friland, och för att grenverket ska slippa den värsta kylan så har jag praktiskt taget planterat det liggande.
Jag läste att det hos växtsamlingen Aboretum norr vid Umeå finns en äkta kastanj som klarar livet utomhus, i alla fall de grenar som täcks av snön, så därför fick vår äkta kastanj denna säregna plantering.
Här går inte ens hästkastanj att få att överleva vintern, men jag har nu också planterat ut min sista återstående hästkastanj alldeles intill denna äkta kastanj.
Förut har jag haft mer plats i vår potatiskällare för växterna, och samtidigt har de efter denna sommar blivit än större än förut.
En ohållbar ekvation som resulterar i flytt ut på friland för dessa för vårt klimat veka växter.
Jag har förutom denna kastanj och hästkastanjen planterat ut ett gojibär, en parkaralia och en japansk klätterros som alla hade blivit för stora för att hantera i kruka.
Kanske den horisontella planteringen bara ger fritt spelrum för områdets sorkar, om de finner att den äkta kastanjen smakar bra. Eller kommer älgarna att hitta den först?
Kanske jag borde täcka stam och grenar med vinterfiberduk, men jag antar att det har för dålig effekt för att på riktigt skydda från kölden här i norr?
Om den klarar att överleva en vinter på gränslandet till svenska växtzon 7, ja det återstår att se, och jag antar att den kan behöva alla lyckönskningar i världen för att hålla sig kvar i livet.
Smart plantering eller omöjligt uppdrag?
Det återstår att se till våren.
Tack än en gång för denna äkta kastanj Kjell-Benjamin.
