Vad är det här?

Stjärnlik knopp.

Vi har en krukväxt som vuxit upp frän en liten stickling.
Växten är en klättrande ranka med ganska tjocka blad, som om den skulle klara av en torrare period utan att torka ihjäl.
Vi har dessvärre ingen aning om krukväxtens namn.

För ett år sedan planterades den lilla sticklingen, och nu blommar den för första gången.

Kanske någon av Er käre läsare kan hjälpa oss med att bestämma vad det här är för växt?

Här under visar jag några närbilder på den egendomliga blomman...

Olivträd

Olea europaea

Blommig Fredag - Om jag var en blomma så skulle jag vara en...

I vårt växthus finns ett litet Olivträd , eller litet och litet, det är ungefär en meter högt.
Det lilla olivträdet står nu så grönt och fint, annat var det i början av sommaren när det räddades ur en sopcontainer.

Trädet såg i det närmaste dött ut, det hade kasserats ur en butik dit de just kommit med vissnande blad.
Tillsammans med det här trädet fanns säkert 20 andra olivträd som såg anskrämliga ut.
De flesta var kanske döda, men jag tyckte att detta olivträd hade lite liv i grenarna trots att de små löven och blommorna/knopparna hade torkat.

Olivträdet slapp ut ur sopcontainern i tid.

Jag frågade en ur personalen om jag kunde få ett av olivträden i containern, och visst fick jag det.
Han tittade ändå lite fundersamt på mig då jag plockade upp vad som i hans ögon nog bara var skräp.
För mig var det ett nytt projekt, och ett olivträd, något som inte jag annars skulle ha köpt då de är ganska dyra.
Min fru har hört att ett olivträd aldrig kan dö, men de kan de bevisligen göra då vi förut lyckats med att ha ihjäl små olivträd i krukväxt-storlek.
De har dött trots att vi försökt hålla dem vid liv. Därför var det spännande att testa ett olivträd igen för att se om vi lyckas bättre denna gång.

När jag började vattna försiktigt i krukan så föll de torra löven till marken.
Olivträdet hamnade i skamvrån i vårt växthus då det var så fult. Jag tvivlade på min egen optimism, om nu butiken hade kasserat olivträdet så var det säkert redan dött. Hur kunde jag tro något annat?
Men grenarna var ännu mjuka, kanske det fanns hopp?
Men vad vet jag om olivträd egentligen? Svar: mycket lite.
Det fick stå kvar i skamvrån, och har stått i där sedan dess.

Nu har olivträdet grönskat igen och ser riktigt bra ut om man jämför med hur det var i början av sommaren.
Tänk att det fanns så mycket livskraft kvar i olivträdet.
Varför tog jag inte hand om alla olivträden? Jag undrar, men jag tvivlade nog ändå på att olivträden alls var vid liv.

Att olivträdet efter en så svår torka ändå kunde återuppstå till sin forna glans var nästan mer än vad jag själv hade vågat att hoppas på.

Om jag själv skulle vara en växt så kanske jag skulle välja att vara ett olivträd som klarar svåra kriser och grönskar igen efteråt.

Fanns det hopp för ett litet olivträd så finns det nog hopp för oss andra, det viktiga är att inte ge upp.
Ha en härlig dag!

För att läsa om vilka andra blommor/växter som  olika bloggare skulle välja att vara, kika in hos Pilgrim med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Nattfrost - var god dröj!

Ännu blommar sommarblommor i vår trädgård trots att det varit lätt frost.
Men frosten var inte värre än en kall vind som drog genom trädgården en natt.
Tagetesrabatterna ser utblommade ut men de är ändå vid liv.
En nattfrost får tagetes att ändra färg till svart, de klarar ingen frost.

Här i vår trädgård är det ovanligt att vi klarat oss från nattfrost så långt in på säsongen, det fryser oftast i slutet av augusti, men det har det inte gjort i år. Inte än.
De milda nätterna gör mig glad, för då kan vi njuta av sommarens flor trots att höstlöven börjar täcka vår gräsmatta.

Jag håller tummarna för att vårt höstsilverax ska hinna blomma i år, men än är det nog veckor kvar innan de små knopparna öppnas. Hur länge till kommer vi klara oss från frost?

Vårt höstsilverax för någon vecka sedan, det ser nästan likadant ut ännu..

Här nedanför, vårt höstsilverax idag.

Hösten är här och vår Näverhägg övergår i gult.
Näverhäggen är fantastisk, en av mina absoluta favoriter.

Inte för att det kanske är så intressant, men här kommer ändå lite statistik över när nattfrosten kommit till vår trädgård de senaste åren:

År
2000,  3 september  -5º C.
2001,  22 september  -1º C.
2002,  15 september  -6º C.
2003,  31 augusti  -2º C.
2004,  13 augusti  -1,5º C.
2005,  10 september  -4,7º C.
2006,  14 september  -5º C.
2007,  28 augusti  -1,7º C.
2008,  30 augusti  -2,6º C.
2009,  19 augusti  -3º C.
2010,  18 augusti  -2º C.
2011,  17 september  -3º C.
2012,  9 september  -2º C.

Som ni ser så börjar vi i år närma oss rekord för att få en höst utan tidig nattfrost.
Det känns lite ovanligt. Ovanligt bra.

Plantskolans bästa val

Gunborg Mattson och Anna Skog, Prisma Förlag, Stockholm 2006.

Så är det dags för ett boktips igen, denna gång den bok som inspirerat till flest inköp av växter det senaste året.

Det är boken Plantskolans bästa val som jag köpte på Åhléns förra våren som jag nu vill skriva några rader om, trots att boken är några år gammal.
Den här trädgårdsboken är både uppslagsverk och inspiration för form och färg i ens trädgård, kanske känns indelningen av kapitel lite ovanlig, det kan vara svårt att hitta tillbaka till en växt som man redan läst om förut i boken då man kanske inte kommer ihåg i vilket kapitel just den växten finns beskriven.
Det är tur att boken har ett innehållsregister.

I de olika kapitlen beskrivs många växter som är riktiga favoriter hos plantskolan Zetas, och som nu även har blivit till mina egna favoriter.
Växterna presenteras allt utifrån bladens färg och form, vacker blomning, vacker bark, vackra solitärer, prydnadsgräs, ormbunkar och så mitt favorit kapitel; Trädgårdens juveler.
Där visas perenna växter som är lite mer sällsynta än andra i olika handelsträdgårdar, och kanske dessutom lite mer svårflirtade än de flesta andra växter, men ändå alldeles underbara.

I just det kapitlet visas 21 perenner som får samlarinstinkten att ta ett glädjeskutt!
Jag tar ett djupt andetag, och tänker på att få ned pulsen till normal nivå. Det är inte så lätt, för även i de andra kapitlen visas många oemotståndliga växter som man genast börjar att drömma om.
Inget syns omöjligt tills de många vackra träden presenteras.

Det är nu mina problem kommer, helt klart har jag en annan växtzon här än den som favoriterna från Zetas trivs att växa i.
De flesta träd och buskar som visas i boken är härdiga för växtzon 3 eller 4, någon även för växtzon 5.
Jag tror det skiljer 60 mil mellan vår trädgård och växtzon 4, men jag drömmer ändå om de vackra träden som visas i boken.
Några av dessa träd finns redan i vår trädgård, om än små och obetydliga, andra är nyss inköpta och ännu gröna och granna före de mött den kalla och långa vinter som snart kommer till oss i Norrbotten.

En av de bäst härdiga vedartade växter som presenteras i boken är Pipranka som ju inte klarar klimatet här i vår trädgård.
Den anses härdig till växtzon 5.
Men inte kan man låta sig nedslås för det när boken är fylld av så många vackra perenna växter som har så mycket lättare att överleva här än vissa känsliga lignoser.

Det här är en bok man öppnar och läser lite i om och om igen.
Boken Plantskolans bästa val, blir ofta bästa valet från bokhyllan då man vill få inspiration och frestelser i form av de mest fantastiska växterna för trädgården.

Nu blommar löken...

Allium cepa

Blommig Fredag - Här blommar just nu...

Gul lök Allium cepa

På höga stjälkar blommar nu löken.
Det är gul lök som jag planterade i trädgårdslandet i maj månad som belönar mig med blommor nu.

I normala fall så skall man väl plantera små sättlökar för att få fin matlök denna årstid, men de lökar jag petede ner i jorden för lite mer än tre månader sedan var då redan stora lökar som legat så länge i svalen att de börjat få gröna blad och så hade de börjat att bli mjuka.
De gula lökarna rensades ut ur kylen, men eftersom de ändå var vid liv så fick de en ny chans i jorden.

Så jag odlar gul lök som prydnads-blomster, och det fungerade ju bättre än vad jag hade vågat att hoppas på.

Nästa år måste jag plantera många fler stora gula lökar om våren för att åter få blommande lök denna årstid.

I trädgården blommar annars bara ölandstok, stormhatt och sommarblommor, så därför blir lökarnas blommor ett fyrverkeri som sätter punkt för säsongen.

Jag tror inte att de nu blommande lökarna kommer att klara att övervintra, men de får vara kvar i jorden så får man väl se om de är vid liv även nästa år.

Grand finale i trädgården?

De blommande lökarna står i stark kontrast mot den döende och vissnande höst-trädgården, de små knopparna öppnas nu på lökarnas blommor, de har nog tänkt att blomma någon vecka till.

Hoppas frosten dröjer några dagar till, den frost som varit hittills har varit så lätt att den inte skadat lökens blommor. 

Här brukar ju annars frosten komma i slutet av augusti, jag är så glad att lite sommarfägring ännu finns kvar i trädgården, en frostnatt förstör så mycket flor i ett svep.

Gul lök blommar mot höstgula löv.

Gamla kasserade lökar, någon är ännu vid liv.

Här blommar löken nu, (nästan inget annat) om du vill se vad som blommar i andras trädgårdar så kan du spana in länksamlingen hos Pilgrim i fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Där pågår nu Blommig fredag som bäst.

Favorit i september.

Det är inte det lättaste att bara välja en enda favoritväxt i vår trädgård denna månad, men mitt val blir en växt som håller kvar sommarens skira spröda plymer trots att det nu är höst på riktigt här.

Mitt val blir bergsknäa Polygonum montanum

Det är nu som bergsknäan är som vackrast, den är nu fullt utväxt och de många små gräddvita blommorna ger hela växten ett gracilt växtsätt helt olikt andra växter i vår trädgård.
Vår bergsknäa är en av de mest svårfotograferade växter som vi har i vår trädgård, hur jag än försöker så blir det inte riktigt bra, bilderna kan inte riktigt förmedla det jag vill visa. Konstigt.

De flesta andra växter har ju gett upp för i år och bleknar för var dag som går, men bergsknäan står ännu stolt i sommarskrud.

När frosten kommer på riktigt (lite frost tål den utan att skadas) så falnar sommarkänslan och hela växten vissnar, men de kraftiga stjälkarna står sedan kvar fram till snön faller och trycker dem sönder och samman.

Bergsknäa och Hängstarr, också det en riktig favorit.

För att läsa om andra bloggares favoritväxter nu i september,
 kika in hos Anna Vattenkannas Trädgårdsblogg.

Vänortsparken i Umeå.

Blommig Fredag - Sommaren som var...

Sommaren som var så besökte jag Vänortsparken i Umeå för första gången.

Genom parken rinner en konstgjord bäck som jag tycker är väldigt fin.

Längs bäcken finns en mängd perenner planterade som vuxit sig stora och fina.

På några ställen går det att passera bäcken genom att hoppa på några stenar.

Den lilla bäcken slingrar sig fram vid en gångstig.

Vänortsparken finns centralt i Umeå vid kyrkan.

Jag själv på huk mitt i naturen, mitt i stan.

Jag skrev och frågade Daniel som själv är Umeåbo om han kunde tipsa om någon fin park vid vårt besök i Umeå i somras, och han tipsade bland annat om denna park. Tack för tipset Daniel.


Om du vill läsa om vad fler bloggare gjort i somras så kan du kika in hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss. där nu Blommig Fredag dragit igång igen.

(Ps. Kanske var dagens titel egentligen säsongen som gått, men hur får man plats med den i ett inlägg? Därav detta inlägg.)

Tigerlilja

Lilium lancifolium.

Ibland misslyckas jag med de till synes mest enkla växter som finns, som exempelvis Tigerlilja Lilium lancifolium.
Hur svårt kan det vara att få en sådan att trivas i vår trädgård?
Jag har köpt färdiga lökar som borde varit enkla att få i blom året efteråt, men så enkelt har det inte varit.
Här kommer ett inlägg med enbart gamla bilder då ingen tigerlilja finns här nu.

De som jag lyckats att få i blom har alla övervintrat i potatiskällaren, men de som finns i rabatterna blir det inte så mycket av efter en tid.
De överlever den första vintern, men så precis när de är redo att öppna sina knoppar så har nattfrosten kommit och satt stopp för allt.

Den senaste tigerlilja som visade sig i vår trädgård hann aldrig öppna sina knoppar, den frös ned och blev så förskräckt att den valde att inte visa sig alls i år.
Så har det även varit förut, år efter år.
I andra trädgårdar i trakten blommar de fint, så de borde väl gå att odla även hos oss.

Tigerliljor skall trivas med näringsrik kemiskt sur jord på en väldränerad men ej för torr plats.
Jag har försökt att fixa allt ovanstående, men utan större framgång.

De många små bulbiller som hunnit med att bildas i bladfästena har lossnat på höstarna och året efteråt har de grott och bildat många små plantor som jag flyttat runt till platser där jag vill ha tigerliljor.
De växer fint första sommaren för att sedan försvinna.

Kanske kommer det att förbli ett mysterium, jag har ingen aning  vad som hänt dem.
Kanske sorkarna är speciellt förtjusta i denna växt eller är det bara så att tigerliljorna längtar hem till sitt ursprungsland i trakterna av Kina, och börjar krypa ned i jorden för att hoppas på att nå dit så småningom?
Vad vet jag?
Här är de inte längre kvar.
Tyvärr.

Trädgård Norr i Brännberg.

Igår kom det senaste numret av tidskriften Trädgård Norr.

I detta nummer får man läsa om trädgården vid Gamla huset i Långnäs utanför Piteå, de många bilderna därifrån visar på en underbar trädgård, en sådan som de flesta av oss bara drömmer om att skapa.

Vi får följa med till två trädgårdar i Boden som växer fram och förändras allt eftersom då deras ägare fått goda råd och inspiration av kursen "Att anlägga en trädgård".
Tänk vad nya idéer kan betyda för en trädgård.

Vi lär oss mer om några av de fåglar som finns i våra trädgårdar och får veta allt som finns att lära om nya bärbusken Blåbärstry
(En riktig favorit även i vår egen trädgård.)

I somras så fick vi besök av Marie Olausson som ger ut denna tidskrift, och i detta nummer finns ett reportage från vår trädgård med.
Hon berättar här om några av våra mödor med odlandet i vår trädgård där vi kämpar mot klimat och glupska älgar.

Jag har även i detta nummer haft förmånen att få skriva en krönika, som denna gång handlar om några av mina omöjliga drömmar.

Omöjliga drömmar?

Så är sommaren slut och en ny tid för trädgården börjar. Den nya tiden smyger sig långsamt på, det blir en tid då det varken är sommar eller höst, utan någonting mittemellan.

Luften blir höstkall men trädgårdens växter är ändå sommargröna innan kylan får bladen att ändra färg och vissna. En doft av höst stiger upp från trädgårdens växter sedan de fått smaka på den första frosten, och här i vår trädgård kommer nattfrosten tidigt, några av de sensommarblommande perennerna står då oftast ännu i knopp. Dessa växter har en hopplös situation hos oss, då de aldrig hinner blomma innan nattfrosten blir för svår, istället för att visa sitt flor i regnbågens färger så är de snart bruna och grå då de hänger lite på sned efter att morgonens första solstrålar fått de isfrusna stjälkarna att tina och mjukna.

Så sorgligt det måste vara att få sina knoppar förstörda, knoppar som i veckor varit fyllda av förväntan och sommarfägring, jag brukar försöka skydda några av dessa växter från de första frostnätterna för att de ska hinna blomma, men det är sällan det hjälper, de kyliga nätterna får liksom växtkraften att avta. Det är främst silveraxen som aldrig hinner blomma här, men vi njuter av dess vackra blad istället.

Kanske är min önskan att få trädgården att fortsätta att blomma efter den första nattfrosten en omöjlig dröm? Kanske den är lika omöjlig som mina drömmar om blå bergvallmo här i vår trädgård.

Några av er kanske tycker att detta låter märkligt, men faktum är att blå bergvallmo inte alls trivs så bra i vår trädgård, jag har ändå lyssnat på goda råd om hur de vill växa och försökt att skapa rätt förutsättningar.  Men utan större framgång, nej det är faktiskt så att mina försök att odla blå bergvallmo varit på gränsen till fiasko.

Ibland får jag för mig att vi odlar vår trädgård i en blå bergvallmo fri zon.

Det är så illa att alla de plantor jag köpt de senaste 15 åren har tynat bort och dött, men eftersom jag är så envis av mig och ännu drömmer om denna blå skönhet, så finns det som oftast alltid någon sådan planta här innan den dör.

Och varför dör bergvallmon här i vår trädgård? Ja om de inte torkar ihjäl så ruttnar de, mitt rekord när det gäller att ta död på en inplanterad blå bergvallmo är ungefär fem dagar. Min frustration började alltmer övergå till förtvivlan när det så plötsligt hände att en planta övervintrade och blommade fint en sommar för något år sedan.  Den plantan dog förstås även den, men den hann tända hoppets låga på nytt, hoppet om att ännu en gång få bergvallmo att blomma här.

De senaste åren har jag fått några plantor av bergvallmo som faktiskt är vid liv, men som aldrig ännu blommat här.  Något saknas för att ge dem växtkraft.

Vår senaste bergvallmo fick jag från en trädgård i Lycksele trakten som varje sommar lyser av blå bergvallmo, kanske vi nu kan få lite av dess blå glans även här?  Jag har ju i åratal beundrat den trädgården som är fylld av blå fägring.

Jag pysslar om mina plantor av blå bergvallmo som ännu är vid liv och fortsätter att drömma mina till synes omöjliga drömmar.

---

Intresserad av att prenumerera på Trädgård Norr?
Läs mer på tidningens hemsida och kanske gilla Trädgård Norr på Facebook.