måndag 27 juni 2011

Husvagns semester!

Här är en bild på vår förra husvagn, men då utan förtält eftersom det just då hade blåst sönder.

En idyll?


Så här i semestertider kom jag att tänka på hur vår husvagnssemester var för två år sedan.
Det här är en sann historia.
Våra barn heter Erik, Elin och Johan. Min fru heter Ruth.
När jag kommit hem från denna så kallade "semester" så skickade jag detta mejl till våra vänner.

"  Vi har varit bortresta i en vecka nu och ikväll kom jag hem. Vi åkte redan
förra söndagen med sikte på Lycksele. Vi stannade till hos några vänner i en by utanför Malå där vi fick kaffe med dopp i det gröna. Hur härligt som helst men osaligt mycket knott.

Sedan gick vi för att fixa husvagnen ( vi skulle sova där ) och de dukade bort. Plötsligt hör vi Johan skrika på ett sätt som han inte brukar, Ruth sprang dit och när han inte slutade skrika så sprang även jag dit. Han var väldigt svullen över vänster armbåge och grät otröstligt. Vi förstod att han brutit armen.

Våra vänner ringde men ingen läkare fanns i Malå utan vid sjukstugan i Sorsele( ? ) 11 mil bort. Det kändes med ens inte lika roligt att vara i Västerbottens inland, vi fick taxi till sjukhuset i Lycksele istället, bara 7 mil bort.
Där röntgades armen, de la på gipsskena och vi åkte tillbaka till den lilla byn. Bara denna pärs gjorde en alldeles slut, men detta var bara början på en inte helt perfekt semestervecka.

Vi skulle infinna oss i Lycksele igen på måndag förmiddag för då skulle läkarna i Lycksele ha konfererat om röntgenbilderna med ortopeden i Umeå. Tidigt uppe denna morgon och så iväg med husvagnen till en liten by vid Lycksele där vi hade planerat att vara några dagar.

Det var som sagt lite bråttom, vi bara kopplade lös och lämnade husvagnen. Väl framme i Lycksele igen så fick vi vänta någon timme innan vi fick veta att röntgenbilderna behövde tas om i …  Umeå.  Jag och Johan åkte buss dit, en
resa på drygt två timmar och Ruth åkte med Erik och Elin tillbaka till husvagnen.



Hon kämpade på för att vattra in husvagnen rak men hur hon än slet så påminde det oroväckande mycket om lutningen av Titanic en stund efter den olycksaliga träffen med isberget. Hon och barnen gav sig istället på nästa utmaning, att sätta upp ”förtältets” tak.
De lyckades med det efter hårt slit.

Jag irrade samtidigt omkring på NUS ( Norrlands Universitet Sjukhus ), den enorma kolossen. Jag kände mig som en myra i en främmande stack. Vi fick även här vänta några timmar. Jag frågade då lite oroligt om jag skulle hinna med den sista bussen från NUS till Lycksele. När jag sedan fick träffa en läkare så fick jag veta att vi fick lov att stanna kvar, de skulle operera armen under tisdagen. Jag och Johan åt lunchmiddag efter en lång dag 18:30.

Jag pratade med Ruth, hon lät uppgiven, förtältet hade blåst sönder och landat uppe på husvagnens tak. Husvagnen lutade lika illa fortfarande.



Tisdag = operation. Jag åt frukost under tiden, när han till sist vaknat
och var uppe på benen igen efter 15- tiden fick jag veta att operationen inte lyckats de var tvungen att göra om denna på onsdag.

Jag känner mig en anig ofräsch då jag inte hade med mig något ombyte, men jag hittade en deo i butiken. Jag och även min tröja luktade bättre då…

Onsdag = operation nr. 2 armbrottet är där överarmen möter armbågen,
tydligen komplicerat. Lilla vännen, när han somnat in av narkosen igen
gick jag bara därifrån tyst. Hade jag öppnat munnen för att prata så hade jag börjat gråta. En sköterska sa,- ”där är doktorn som skall operera, har du
några frågor till honom?”, men jag gick tyst förbi med en växande klump i halsen.
Johan var på benen lagom till när lekterapin stängde för dagen, men vi fick låna nyckeln så han fick vara ute på terrassen i det härliga 27 gradiga vädret.
Nu började min oro växa för mina växter hemma, skulle min faster verkligen hinna med att vattna allt i denna torka. Hur skulle min nya Blå bergvallmo klara detta?

Torsdag morgon, Ruth ringde. Hon ville åka hem. Hon hade fått hjälp att ställa husvagnen rak kvällen före, men när de vaknade hade den kraftig slagsida åt söder. Nu var det punktering på ett av däcken. Tur att vår vän Bertil kom dit mitt på dagen och hjälpte henne att ta lös däcket. Jag och Johan kom med bussen tillbaka till Lycksele, hon hann precis att lämna in däcket på en verkstad före. Efter att vi handlat så skulle vi hämta däcket men det var så slitet att
det behövdes ett helt nytt. Hon fick tips om en däckverkstad några kvarter bort.
Klockan var då 15:47, exakt fem minuter senare så klev Ruth in på däckverkstan och fick spela på sin värnlösa kvinnlighet för att få däcket utbytt.
Jag vågade inte visa mig då hade de bara bett mig komma tillbaka dagen efter.
Inte ens om jag spelat ut all min kvinnlighet hade jag lyckats med detta. Jag är säker på det.
Tio minuter och 800 kronor senare var det klart.

Nu äntligen började vår gemensamma semestervecka, på torsdag kväll. Jag fixade däcket på husvagnen, och v
evade stödbenen så husvagnen kom rak.
Jag tog en lång dusch och fick äntligen chans att byta kalsingar och tröja. Jag tror inte att deodoranten hade hjälpt så länge till.
Jag var inte alls förberedd på att stanna i Umeå som du säkert förstått.

Hela fredagen gick utan nya problem.
På lördag fick Johan plötsligt hög feber, han var på pissigt humör för han hade ont trots medicinering.
Vi ringde upplysningen på NUS, de ville att vi skulle åka till akuten i Lycksele igen för att visa honom, och vi gjorde det.
Det fanns ingen barnläkare i tjänst där så de ville ta det säkra före det osäkra och skicka tillbaka honom till Umeå. Ruth hade packat en väska utifall…
Johan var så febrig och slut att de fick åka ambulans dit så han fick ligga under resan. När undersökningen i Umeå till sist var färdig var klockan mer än 01:00, Ruth hade inte hunnit äta något alls annat än kaffe och bulle mitt på dagen. Jag, Erik och Elin kom hem till Brännberg ikväll.
Johan har fortfarande feber och de vet inte varför. De blir kvar där imorgon med, då han skall få den tunga gipsskenan utbytt mot en specialgjuten i plast. Om det inte tillstöter något så kanske de får komma hem imorgon…

Orkade du läsa allt? Ikväll skall jag vila efter denna sk. Semester.
Vi hörs av, häls. Hans

Ps, den Blå bergvallmon är vid liv, min faster har gjort en heroisk insats
i trädgården när vi varit borta. Hoppas att det regnar i Norrbotten hela den vecka som vi är i Stockholm senare i sommar."

Vår son Johan blev sedan bra i sin arm men när spikarna skulle dras ur armbågen utan att han fått någon bedövning vid sjukhuset i Sunderbyn/Luleå så grät jag igen, men det var det ingen som märkte för han skrek så mycket. Enligt personalen på Ortopeden skulle det inte alls kännas när spikarna skulle dras ut, och de ville inte ge honom någon bedövning trots att vi ville att han skulle få det.
Den Blå bergvallmon klarade inte vår frånvaro när vi var i Stockholm senare den sommaren, den hade torkat bort när vi kom hem, jag hade glömt att be vår granne vattna den med.

Jag tror jag är mer en hotellmänniska än en husvagnsmänninka...

Ha en bra start på ännu en underbar sommarvecka. / Hans


Nu blommar den Blå bergvallmo som jag köpte förra året.
Jag är så glad för det.
Läs mer om mina Bergvallmoproblem här nedan;

4 kommentarer:

  1. Vilken förfärlig semestervecka! Men en bra historia blev det ju. Hoppas att årets semester blir mindre dramatisk och att du får njuta av sol och värme, det har varit si och så sista tiden eller hur?
    Ha det gott!/Laila

    SvaraRadera
  2. Milda makter vilken hemsk husvagnssemester!!!
    Vilken mardröm!
    Hugaligen, stackars lilla kille med bruten arm.
    Nu hoppas jag ni alla får en frisk, lååång härlig semester.
    Ha det gott och vi kanske ses någon gång under sommaren.

    SvaraRadera
  3. Jösses ändå! Jag får kanske omvärdera våra semesterplaner... kanske det räcker med nån dag på Kolmården i alla fall?

    Hoppas ni har en mer lyckad semester i år!

    /Vincent

    SvaraRadera
  4. Huvva hemskt! Stackars er! Men väldigt bra skrivet!! Det var lite som en svart historia i kåseriform. Jag ska be min familj läsa den, de är sååå bortskämda och vet knappt hur det ser ut bortom horisonten...

    SvaraRadera