Röd sockblomma

Epimedium x rubrum

Den röda sockblomman (Epimedium x rubrum) är en av trädgårdens mest anonyma växter, det är bara nu i försommartid som man upptäcker den innan den döljs av mer högväxta grannar.
Men under några dagar så visar den upp sina små blommor innan växten själv döljer dessa med sina egna blad som snabbt växer upp.

Vi har vår röda sockblomma i en rabatt som blir väldigt torr i sommartid och där är jorden väldigt mager, dessutom ligger den i skugga en stor del av dagen av några stora träd. Den röda sockblomman överlever snällt ändå och återkommer varje försommar. Här har den överlevt i mer än tio år.
Jag gav en del av plantan till några grannar som i motsats till oss planterade sin lilla i fin fet mylla i full sol i en rabatt som håller kvar fukten bättre än vår.
Deras planta är nu gigantisk jämfört med vad vår är.

De var de vackra bladen som fick mig att köpa den här växten, i olika trädgårdsböcker kan man läsa att den är en utmärkt marktäckare, och det har den ju visat prov på hos vår granne.
Vår egen planta står snällt kvar som en liten tuva, den har ju blivit lite större under alla dessa år men någon risk att rabatten helt skall invaderas av Röd sockblomma finns inte just nu i alla fall.

Nationaldag och vinnare!

Daffodill tyngd av regnet...

Idag när det är Nationaldag så gick jag ut i trädgården för att fånga något blå-gult där.
De enda blommor som blommar i blått här nu, det är våra pärlhyacinter. Gula blommor finns det fler av, men här så möts de blå-gula blommorna då en Påsklilja böjer sig mot de lägre pärlhyacinterna.
Jag tycker att vi borde byta namn på just påskliljan (påsk-lilja), de blommar nu som bäst i vår trädgård, kanske de skulle kunna kallas för Daffodiller? (Från engelska Daffodils.)
Nja, det var nog ingen bra idé, men det känns så länge sedan vi firade påsk

Det regnar här i Norrbotten idag.
Jag passar på att dra en vinnare i "makrobild" tävlingen.

Men först så zoomar vi ut från den fläckiga stam jag fotograferat...

Den växt som har den här fläckiga stammen/stjälken är vår Konjaksknölkalla.
Vinnare av en liten baby-lök är:

Helen med fina bloggen Tankar om och från min trädgård. http://helenstrdgrd.blogspot.se/

Och har man sett, jag hittade även en till liten baby-lök vid konjaksknölkallan.
Jag drog en till lott och vinnare nr.2 blir:

Gunilla med fina bloggen Norrskenets trädgård. http://norrskenetstradgard.blogspot.se/

Vill du veta mer om Konjaksknölkalla, så har jag skrivit om den förut.
Här är en länk till det inlägget;

http://svanatrg.blogspot.se/2011/05/konjaksknolkalla.html#comment-form

Ha en fin Nationaldag allihopa, för visst skall vi fira att vi bor i ett så pass bra land som Sverige!

Pärlhyacinternas återkomst.

Jag måste bara få visa våra pärlhyacinter.
Hösten 2009 planterade jag 200 lökar av Pärlhyacint (Muscari botryoides) sedan jag fyndat sådana mycket billigt just före vintern kom.
För att få ned dessa i jorden så fick jag hacka hål på den isfrusna jorden, och grävde upp en plats att plantera lökarna. Före jag satte lökarna på plats så hällde jag ned några centimeter med varm blomjord som jag hade inomhus, jag tänkte att kanske lökarna mår bra av att stå i varm jord så de skulle hinna rota sig inför vintern.
Året efteråt blommade dessa lökar fantastiskt fint, jag var förvånad över att en sådan sen höstplantering hade fungerat så fint med just Pärlhyacint.
Förra sommaren hade jag ju också väntat mig en liknande blomning som det första året, men några pärlhyacinter syntes inte till.
När vi planterade in sommarblommor i dessa rabatter så hittade jag lökar av pärlhyacinter överallt i dessa rabatter, lökarna verkade fina och fräscha, men ingen av dessa gav varken blad eller blommor.
De hade fina rötter, men de var också allt.
Jag lät lökarna vara kvar i jorden och tröstade mig med att de ju i alla fall varit billiga.

För någon vecka sedan så upptäckte jag att det åter grönskade i de rabatterna, det var alla dessa lökar av Pärlhyacint som vaknat till liv igen, och nu har de första av dem börjat att blomma.
(Se bilden ovan.)

Jag är lite förvånad över denna återkomst må jag säga. Vad höll lökarna på med förra året måntro?
Behövde de ett år att vila innan de åter orkade blomma?
Hursomhelst så kommer våra rabatter vid grusgången om en vecka eller så att vara blå av pärlhyacint igen.
Jag är nöjd.

Jag är också nöjd över att de vita pärlhyacinter som jag planterade sent i höstas blommar fint.
Dessa lökar fick jag gratis av min närmaste handelsträdgård.
(Har jag berättat om att jag jobbar granne med Fagernäs trädgård i Boden?)

De blå jag visar här ovanför är resterna av en kruka med pärlhyacinter som vi köpte för att ha inomhus en vår för många år sedan, de återkommer troget varje år.

Återkomst har det även varit för igelkott i vår nordligt belägna trädgård.
Här har jag bara sett igelkott en gång förut, det var typ 1988 eller så, men nu så visade sig en igelkott här igen.
Barnen blev storm-förtjusta över igelkottens besök här igår, den fick kattmat, och idag är den tillbaka igen.
(Har vi gjort något dumt som börjat att ge den mat?)

Nu hoppas jag även på värmens återkomst då det ju nu blivit sommar igen.
Sommaren inleddes med en hagelskur här i vår by,
och då sjönk temperaturen ned till 2.3º C grader mitt på dagen. (Suck).
Natten mot lördagen kom herr nattfrost hit, då hade vi -1.3º C. (Suck igen)
Jag förstår att vissa växter tvekar om hurvida de skall blomma eller inte...

Ha en härlig dag alla.

Tävling

Hej alla tävlings-sugna, här kommer en gissa växten tävling med mer eller mindre knasiga bilder.
Jag har plockat fram makro-zoomen på kameran och fångat mönstret på en av våra växters stam/stjälk.
Nu återstår det bara för er att gissa vilken växt som jag visar här.
En liten ledtråd kan jag ge, du hittar växten här på bloggen, då jag skrivit om den förut.
Men i det inlägget visas ingen av dessa närbilder, så det gäller att titta noga även om du hittar rätt inlägg.

Om du tror dig veta vad detta är för växt, eller om du hittar det inlägg som visar denna växt så skriver du bara en liten kommentar här nedanför, om vilken växt du tror att det är.
Du får alltså även en lott för en kommentar med felaktigt svar (eller för en kommentar utan svar), men du får bara lämna en kommentar.
Varje kommentar är en lott, men den som först skriver växtens rätta namn får tre lotter på den kommentaren.

Dessutom får du en extra lott om du länkar hit till denna tävling med någon av de knasiga bilderna, och alla följare får även de en extra lott om de lämnar en kommentar.
(Skriv i kommentaren om du länkar hit)
Även om du ingen egen blogg har så kan du vara med och kommentera, välj då bara att kommentera som "Anonym" men skriv ditt namn för lottdragningens skull.

Ja, vad kan man vinna då kanske du undrar...

Vinsten på denna tävling är en mycket liten del av denna än så länge hemliga växt, som om något år kan växa till sig rejält om du sköter den väl.
Tilläggas kan att detta inte är någon dussinväxt som går att fynda billigt i vilken kvartersbutik som helst.

En kommentar = en lott. Första rätta svaret =tre lotter.
Länk till tävlingen = en lott.
Följare av bloggen = en lott.

Tävlingen pågår till och med den 6 juni.
Lycka till!

Dvärgvårlök

Gagea minima

Dvärgvårlök kanske är den minsta växt som vi medvetet planterat in i vår trädgård.
De har snart överlevt här i 20 år, och de gör inget väsen av sig då de blommar. Man måste ha god syn för att se någon av de små gula blommorna, och de plantor som är utan blommor liknar mest grässtrån.
När de blommat färdigt är de omöjliga att se, det är bara nu när de blommar som jag lägger märke till dem.

Dvärgvårlök (Gagea minima) är till skillnad från Vårlök (Gagea lutea) mindre och lägre, och inte lika vanligt förekommande i vårt land som vad vårlöken är.
Här i Norrbotten förekommer den på några ställen där den har införts mer eller mindre medvetet, och där har den stannat kvar och överlevt år från år, ungefär så som den gör i vår trädgård.
Våra små och stora vårlökar har vi hämtat från trakterna runt Örebro.

I år har jag bara hittat två blommande små dvärgvårlökar, den mer vanliga och större vårlöken har vi också i vår trädgård, men i år vill ingen av dem blomma. Där syns än bara blad.
Här i vår trädgård har ju dessa med råge passerat nordgränsen för vart de är vildväxande, kanske det är därför som de blommar så blygsamt här?
Det är väl märkligt att en sådan obetydligt liten växt som denna, ändå kan skänka ett visst mått av glädjerus när den blommar.

Lapplands kulturbotaniska trädgård i Lycksele.

I juli förra året gjorde jag ett mycket snabbt besök till Lapplands kulturbotaniska trädgård i Lycksele.
Jag hade läst om denna anläggning och ville hinna se lite av den när jag ändå passerade.

Om jag förstått det hela rätt så är denna trädgård en samlingsplats för gamla växter i detta område, en slags nationell genbank för gamla kulturväxter.
Tanken med detta är att spåra upp gamla växter som riskerar att försvinna från området, för att sedan dessa skall spridas vidare genom försäljning, när de så småningom har gått att föröka.
Den kulturbotaniska trädgården "Kulturbotan" skall även medverka till kunskapsspridning om odling i lappmarken.
Trädgården har ett samarbete med POM Programmet för odlad mångfald.

Trädgården har planteringar på flera platser på Gammplatsen som i sig är ett Skansen i miniatyr. Där finns många gamla byggnader som flyttats dit i syfte att bevara och visa hur livet var förr.
Hela området ligger på "Öhn" just utanför Lycksele centrum, det var på denna plats den första staden byggdes för ungefär 400 år sedan, innan platsen ansågs för trång och bebyggelsen flyttades till nuvarande Lycksele centrum.

Här har jag fotograferat Karlbergsgården.
På denna gårdsplan har rabatter anlagts efter det mönster som man kan finna på samiska trummor, med gångar i korsform och en mittromb.
Rabatternas innehåll finns fint dokumenterat på informationsblad som den som vill får ta med och läsa.

Bilden ovan visar en av de rabatter som finns vid Margaretakyrkan. Kyrkan är en rekonstruktion av stadens första kyrka som fanns där bredvid.
Hela området präglas av det faktum att den första staden en gång fanns på denna plats, det gör att platsen andas av mystik och historik. Man kan ännu se den gamla kyrkomuren från denna tid, och även se rester av de första husens grunder.

Vid Samevistet finns Mamsell Lovisas skola, här ovan är en av de gamla skol-planscher som finns där.
En liten stuga finns också på området för att visa hur byggnaderna då var, det är den som kallas för Tant Emmas stuga.
"Tant Emma" skall ha varit känd för sina många krukväxter, och om jag minns rätt så fanns denna stuga kvar i nuvarande centrum. Stugan flyttades till Gammplatsen då den var av den typ, som de byggnader var, som fanns här förr, i den första staden.

Tant Emmas stuga

Lycksele anlades ju här för ungefär 400 år sedan när svenska staten ville försvenska lappmarken, och valet av plats för den staden skedde sedan kungamakten rådfrågat samerna om den mest lämpliga platsen för en stad. Vad sedan samerna tyckte om den nya staden på deras gamla marker är en annan sak, men på Öhn fanns även en samisk bosättning just bredvid den svenska nya staden.
För nybyggarna här gällde många privilegier, men de fick inte störa samernas liv.
Men historien har lärt oss att livet blev allt annat än lätt för många samer när den nya svenska tiden började här i lappmarken.

Vid Skogsmuseum där bredvid finns denna gamla byggnad...

Det är svårt att med detta lilla inlägg göra denna anläggning rättvis, här finns ju så mycket mer att se och uppleva. Själv har jag ungefär 30 mil enkel väg till denna trädgård, så det blir inte så ofta jag har tillfälle att se denna plats.
Gör gärna ett besök där om du skulle ha vägarna förbi, här kommer även en länk till hemsidan:

http://www.kulturbotan.se/

Till sist:
Vinnaren i utlottningen av det senaste numret av tidskriften Trädgård Norr är:
Berit med fina bloggen http://myrentedgarden.blogspot.se/
Grattis, jag skickar en tidning till dig.

Ha en fin dag allihopa!

Hänryckningens tid!

Vid vårt växthus blommar just nu en Pingstlilja.

(Gissa om jag fick krypa på marken för att få denna bild...)

Det är Pingst-helg och en tid av hänryckning.
Min arbetskompis Lena brukar ofta säga så om just pingsthelgen.
Jag antar att hon menar en hänryckning av ett mer andligt slag än den som jag själv just nu känner.
Naturen och vår trädgård vaknar till liv igen på riktigt och jag kan inte se mig mätt på knoppar som brister och perenner som reser sig upp ur marken, med en kraft som tar andan ur en.
Knopparna på vårt Blåbärstry är som allra vackrast nu.

En planta som jag själv tror är en Rosenrot kommer upp ur marken och bilden under visar hur den Nordiska stormhatten vaknar till liv efter vintervilan.

Det är inte svårt att låta sig hänryckas av allt som vaknar till liv, vår lilla in-planterade plätt med vitsippor blommar som bäst just nu.Jag önskar att jag hade tid att lägga mig ned där bredvid i flera timmar och bara njuta av våren.

Den lilla tulpanen 'Tarda' blommar fint nu.

Trots den svåra vinterkylan som varit för bara tre månader sedan så ser de flesta träd och buskar ut att vara på gång nu, så även vår stora Ullungrönn (Sorbus dodong) som på etiketten bara skulle vara härdig till och med trakterna av Sundsvall enligt Blomsterlandet.
Kan det vara så att den nu har klarat sin andra vinter i vår trädgård?
Jag håller alla tummar jag har för det arma trädet.
Jag tycker att knopparna blir större för var dag som går, men jag kanske inbillar mig...

Ullungrönn ännu i knopp.

Nu låter jag mig även hänryckas av Sveriges seger i Eurovision song contest.
Tack Azerbajdzjan för en glittrande show och tack Loreen för ett fantastiskt framförande av Euphoria!
Vi har redan hissat flaggan, den hänger på sin stång i den stilla ljusa norrbottens-natten.
Här på bloggen hissar jag denna fladdrande flagga istället.
Den ger ett intryck av mer fart och fläkt, och det är med den farten som det grönskar här nu.
Vem har tid att sova nu? Inte jag i alla fall...

Nu är det bara förra årets inplanterade päronträd som ännu inte öppnat sina knoppar här i vår trädgård, jag håller tummarna för att hon bara är lite sen i starten, vårt ryska päronträd 'Olga'.
Jag vattnar lite försiktigt där för att väcka henne till liv...

Nytt nummer ute nu!

I vår postlåda fanns idag det nya numret av tidskriften Trädgård Norr.
Den här tidskriften har en förmåga att tända ett slags hopp inom mig, att det här med odling av trädgårdsväxter ändå är fullt möjligt trots att vi har vår trädgård på en av landets mer kylslagna platser.
Att läsa fina reportage om vackra trädgårdar på breddgrader som inte har ljusa sommarnätter eller hemska vintertemperaturer månader i sträck, har jag liksom tappat intresse för, visst är buxbomshäckar, blåregn och parkrosor fina, men ack så omöjliga att odla på samma sätt här i vår trädgård.
Jag bläddrar i denna tidskrift och läser om en samlarträdgård i Obbola i Västerbotten, och även om en vacker trädgård i Östersund.
Visst visas det även här växter som jag trodde var omöjliga för norra Sverige, men sedan jag läst om det här så tänker jag istället - kan de så kan säkert jag med!
Jag får dessutom några nya idéer inför sommaren...

Jag läser vidare om upp-och-ner-odling av tomater och om växternas behov av näring. Det är en hel vetenskap att greppa, men så nödvändig om man vill få ett lyckat resultat med sin odling.
Jag läser även lite om en grundkurs i konsten att anlägga en trädgård och inser att om jag hade haft mer sådan kunskap för 20 år sedan så hade vår trädgård sett annorlunda ut idag, jag bläddrar istället vidare i tidskriften.
Jag ser att årets pelargon är sorten 'First Yellow', den hade vi förra året, men den klarade inte att övervintra i vår potatiskällare.
Men den var fin förra sommaren, kanske det är läge att köpa en ny i år...

Pelargon 'First Yellow'

Så till sist min krönika, som denna gång handlar om den lycka som "fådda blommor" skänker år för år.
Vad vore vår trädgård utan alla växter vi fått som gåvor av nära och kära?
Förmodligen en mycket tråkigare plats.

Trädgården är mitt eget paradis.

Sommaren är här och än en gång får vi vara med om det underverk som sker när naturen och den egna trädgården står i blom igen efter en lång tid av vila.

De första blommorna som vågade visa sina färger redan när snön ännu låg kvar gav tröst åt vintertrötta själar.

De visade på att en ny tid var här, en tid av växtkraft och liv som nu växer sig starkare för var dag som går.

I vår trädgård finns även växter som ger en speciell tröst, det är de växter som vi fått som gåva av andra.

Det är växter av olika slag, men de betyder alla något speciellt för oss, och minner om den person som gav oss växten en gång. Kanske är detta inte just de växter som en besökare skulle lägga märke till, men för mig betyder den lilla plantan mycket.

Dessa fådda blommor är oftast av det härdigare slaget och kommer förhoppningsvis att stanna länge kvar i vår trädgård.

Jag skulle sakna en sådan växt om den plötsligt skulle dö och försvinna.

Kanske jag då skulle försöka köpa en ny likadan, men det skulle inte riktigt vara samma sak.

Jag vill ju inte glömma bort den generositet jag en gång kände när jag fick just en sådan växt.

Dessa givmildhetens blommor lyser som vackrast i vår trädgård under sommarhalvåret. De fådda blommorna gör vår trädgård till en varm och vänlig plats, ett eget paradis här på jorden där omtanke, givmildhet och generositet prunkar i alla regnbågens färger.

De vävs in bland trädgårdens andra växter som även de skänker goda minnen, som de där växterna som jag fyndade så tokbilligt en gång, bredvid någon annan växt som var så dyr att jag nu inte törs berätta för någon hur tokig jag varit som köpt en sådan.

Här finns även växter som jag planterat som frö en gång och stora tuvor av andra växter som redan fanns i trädgården när jag flyttade hit.

Alla växter,(nåja nästan alla!) är nu redo att göra så att den plats på jorden här där jag råkar bo, förvandlas till en trädgård igen och blir till en plats där jag kan finna vila och ny energi.

En ny sommar betyder även nya chanser för mig att få se, och kliva in i någon annans trädgård. Det är ju en plats där någon liksom jag själv planterat in sina egna goda minnen, odlingsförsök och förhoppningar, och vid ett besök så får jag njuta av dessa, på det sätt som en besökare kan.

Jag minns en gång när jag besökte en mycket vacker trädgård.

Jag gick omkring där och förundrades över platsens skönhet och beundrade det arbete som trädgårdens ägare lagt ned där.

Jag fick en tanke när jag gick där, en tanke på att kanske det en gång blir så här om man kommer till det himmelska paradiset.

Att gå omkring och njuta av vackra växter man aldrig förut sett, och nyfiket fråga ägaren om växtens namn blev nästan för mycket för mig. Mina ögon räckte inte längre till, det blev nästan en överdos av upplevelser. Underbart!

Människor har sedan länge arbetat med att anlägga trädgårdar, och på det sättet skapat sig en egen blek kopia av det himmelska paradiset här på jorden, i en strävan efter att nå det Gudomliga.

I vår trädgård blommar de snart alla igen, de växter vi fått som gåvor av andra, även denna sommar skänker de samma glädje som då, när vi fick dem.

Nu skänker de dessutom goda minnen där de står och blommar i vår trädgård.

Jag stannar upp och njuter av de vackra blommorna, än en gång i mitt eget paradis.

Himmelriket är nära.

---

Har du besökt Trädgård Norrs nya hemsida?
Kolla in här: http://www.tradgardnorr.se/

Jag har en tidning extra som jag hade tänkt att lotta ut till någon som vill prov-läsa denna tidskrift,
lämna en kommentar här under = en lott.
(Du kan även kommentera som Anonym om du inte har ett eget Blogger-konto, men skriv då också ditt namn så jag vet vem du är inför lottdragningen)
Dragning av vinnaren sker på onsdag den 30 maj.

Nej nu skall jag sluta skriva här för ikväll och istället fortsätta att läsa i min nya tidning, ha en fin helg allihopa.

Brännberg by night.

Foto ca 00:15

Det är natt här i Norrbotten och ljuset från midnattsolens land norr om Polcirkeln når även hit till vår trädgård.
Det är kyligt, just nu är det -0.6º C, men det lär bli något kallare än så innan det är soluppgång om någon timme.
Inne i växthuset är fläkten igång för att hålla värmen, de växter som börjat växa ute i trädgården är av det tuffare slaget och klarar en köldknäpp utan att ta skada av det.
De kyliga nätterna gör att träden ännu står av-lövade, men några mil härifrån, vid Luleälven har träden börjat grönska, men inte här som synes.
Här brukar våren vara ungefär en vecka senare än där vid den varmare älvdalen.

Det är redan så ljust om nätterna trots att det är solnedgång redan vid 22:10 -tiden.
(10:10 PM)
Om en månad är det midsommar, då är nätterna än ljusare än så här.

Att sova denna tid då nätterna är mer vita än svarta är svårt, jag ägnar mig åt diverse nattsudd och är konstant trött hela tiden nu innan kroppen har vant sig med de ljusa nätterna, för att till sist somna av ren utmattning om några dagar.

Ute i trädgården har växterna det likadant, de kan inte heller sova. Det är bara kylan som får de att bromsa upp lite nattetid, de växer nu med raketfart. Perenner och lökväxter växer så det knakar.
Snart blommar de första påskliljorna i vår trädgård.

Den första Påskliljan i morgonsol.

Jag njuter så av att trädgården vaknar till liv igen och jag älskar de ljusa vår- och sommarnätterna.

Sälg

Salix caprea

Det växer en Sälg Salix caprea i vår trädgård.
Den har liksom smugit fram där under en björk och nu vuxit sig flera meter hög.
Jag har haft planer att ta bort denna buske från trädgården, de träd och buskar som är vildväxande här i skogarna runt omkring, de vill jag inte ha inne i trädgården.
Trädgårdens växter får gärna sprida sig ut i naturen runt vår trädgård, men jag tycker att inne i trädgården skall det bara finnas sådant som hör en trädgård till, inga skogsväxter.
När min fru sett på mig att den lilla sälgens dagar börjar bli räknade, så har hon tittat strängt på mig och sagt att den skall vara kvar, likaså de stora björkar vi har här. Hm...
Mot trädens beskyddare finns inget att sätta mot, jag planterar istället nya och enligt mig mer spännande träd på andra platser i vår trädgård.

För några dagar sedan började sälgen blomma inne i Boden, och nu börjar de så smått blomma även här.
De gul-gröna tussarna lyser i naturen just nu när allt är grått och brunt, sälgens blommor är det första som grönskar här.
Jag beundrar alla blommande sälgar på min väg till och från stan, i brist på Forsythia och Magnolia så finns det ju bara blommande sälg att njuta av här just nu.
Tänk vad lite sälg kan skänka lyckorus, jag ser på de blommande sälgarna i skogarna och försöker förstå att vintern är slut nu, ingen mer snöskottning på ett bra tag.
Redan de första videkissarna som visade sig  skänkte lycka, och videkissar finns ännu kvar här runt vår trädgård i stora mängder.

Till skillnad från de flesta andra vildväxande Salix-sorter så växer sälgen upp i trädform även här, andra videbuskar är mycket lägre än sälgen. Om sälgen växer i skuggan av andra träd så blir det färre grenar från stammen och trädformen tydligare.
Jag fick en gång berättat för mig att sälgen är det träd i skogen som blir äldst av alla träd här i Norrbotten, men då bara om man räknar med roten, nya stammar växer upp och faller en efter en. De kan bli 60 år om de blir gamla. Roten på sälgen skall däremot kunna nå en ålder av mer än 300 år.
Sälg är mycket vanlig i hela landet och kan växa nästan överallt, för att vara en Salix art så tål den otroligt nog att växa på torra platser också.

En riktigt torr plats det är platsen i vår trädgård där vår sälg växer under den stora björken.
Kanske jag får försona mig med denna Sälg, och försöka njuta av den på samma sätt som jag kan göra av skogens blommande sälgar.
Jag tvivlar, och börjar i lönndom smida lömska planer på att byta ut sälgen mot något liknande, men mer spännande trädslag.
Frågan är bara vad det skulle vara som kan tåla att växa där invid den stora björken.
Sälgen ser ut att bli kvar i vår trädgård ännu en tid trots allt...

Våra vanligaste vilda växter

ICA bokförlag Västerås 1992

Här kommer ett litet tips om en bok som är bra att ha om man vill veta mer om våra vildväxande blommor och örter.
Det är en bok skriven av Carl-Fredrik Lundevall med fina tecknade bilder i färg av Gunnar "Gebbe" Björkman.

Varje växt är presenterad med en fin bild och växten beskrivs ingående med historik, utseende och utbredningsområde. När jag söker en växt jag sett i naturen, men som jag inte vet namnet på, så är det den här boken som jag börjar att söka i. Den har blivit en av mina favoritböcker som jag bläddrar i om och om igen.
De fina bilderna gör att man lätt kan se om det stämmer överens med den namnlösa växt man vill veta mer om.
Och att lära sig mer om våra vildväxande blommor, det är just vad man får göra i denna bok.
Här visas 320 av de vanligaste vilda växter som vi har i vårt land.

Jag har haft boken i många år men såg att det fanns en liknande bok (kanske det är nytryck av denna bok) nu på årets bokrea.
Den boken hade titeln "Vilda växter i Norden".
Jag har läst att den bok som jag visar här är slutsåld,
trots att den hade en upplaga av 30 000 exemplar.
Men som sagt, boken "Vilda växter i Norden" finns ju fortfarande till salu i olika butiker.

Om du som jag är intresserad av våra vilda växter så har du säkert mycket att läsa i de här böckerna.

Till sist en länk till illustratörens hemsida,

http://www.gebbe.com/

http://www.gebbe.com/bok1.htm