Små och stora stenar i vår trädgård.

I trädgården råder just nu väntans tider. Snön som försvann för en dryg vecka sedan är inte saknad av mig. Jag väntar och längtar däremot efter att växterna skall komma igång och visa livstecken, några har börjat men långtifrån alla har vaknat ur vinterdvalan ännu. Vi har fortfarande frost på nätterna med temperaturer
ned till -4ºc.
Därför har inte mycket börjat växa ännu.
Idag visar jag istället några av de olika stenar vi släpat hem under åren som varit.

Stenar med runda former får ibland följa hem till vår trädgård.

Hundstenen har jag berättat om förut.

En randig platt sten från havet utanför Piteå värmer nu istället en av våra rabatter.

Många av trädgårdens stenar är förknippade med minnen. Denna sten hittade jag i ett ödehus som snart inte finns. Någon hade krossat fönstren där och denna sten låg inne i ett av rummen.

Kanske stenen varit en prydnad i den trädgården förut.

Ibland har mossor och lavar dekorerat stenarna.

Men det råder ingen brist på sten här.

Trädgårdens östra hörn ansluter till ett stenröse som blivit när de rensade åkern vid vårt hus från sten, när den bröts ur skogen på 1800-talet.

Här kanske man skulle kunna plantera något...

Scilla, Rysk blåstjärna

Scilla siberica

Vad vore våren utan de små blå blommor av Scilla som sätter färg på rabatter och gräsmattor efter en lång och trist vinter.
Scilla är en del av det latinska namnet som denna växt har.
Det svenska namnet är Rysk blåstjärna, men det latinska namnet har blivit det vanligare i detta fall, ialla fall här där jag bor.
Av namnet Siberica framgår att den är sibirisk, den har sitt ursprung ett område från mellersta Ryssland till Främre Asien och Kaukasus.
Växter som har med det latinska namnet Siberica är oftast härdiga i en stor del av vårt land, så även i detta fall.

När vi började samla in växter till vår trädgård så var just Scilla en av de första växter som vi planterade in här. Vi fick en tuva av en granne som har dessa i rabatten mot sin husgrund. Han har en källare som avger lite värme och därför blir inte tjälen speciellt svår i denna rabatt. Hos honom blommar Scillan en hel månad före våra vågar upp i mitten av maj månad. Någonstans läste jag att Scilla vill växa i lite lagom fuktig jord, men min grannes rabatt blir snustorr ibland på sommaren och ändå trivs de bra där.

Min grannes blå Scilla.

 

Han har sina Scillor bland sina rosenbuskar och där kan scillans blad stå kvar och vissna ifred när tiden är inne för det. Att ha blå Scilla i sin gräsmatta är snyggt när de blommar, men efter blomningen måste bladen få stå kvar tills de själva vissnar. Om de klipps av före det så hinner de inte ladda den lilla löken inför nästa års blomning. De små gröna scillabladen gör inget större väsen av sig, men under den tid som de står där innan de vissnar hinner gräset i gräsmattan växa så mycket högre.

Kan du stå ut med att ha en del av gräsmattan vildväxande i början av trädgårdssäsongen så är en plantering i gräsmattan det rätta för dig, vill du ha en kortsnaggan grön gräsmatta hela säsongen bör du bör du istället plantera in Scilla i rabatten eller under buskar och träd där bladen kan få stå kvar hela tiden tills de vissnat.

Här i Norrbotten vet jag inte om att det någonstans blommar blått av Scilla i någon park eller större trädgårdsanläggning som jag sett Scilla göra i de södra delarna av landet, men det kanske finns sådana blå gräsmattor här ändå. Norrbotten är ett ganska stort område, och jag har inte varit överallt.

Lökar av Scilla finns till salu om hösten, de är inte speciellt dyra och finns oftast även till salu i matvarubutiker. De bör planteras tidigt om hösten för att lökarna skall hinna få rötter innan tjälen kommer men jag har provat plantera sådana lökar sent om hösten och de har överlevt bra ändå.

Scilla sprider sig frikostigt med frö på platser där den trivs bra.

Glad påsk!

Glad påsk på er alla läsare av denna blogg.

En gammal Amaryllis som valt att blomma nu får tillsammans med nyinköpta påskliljor bli dagens bild.

För det är väl så som visan säger;

"...och julen varar fram till påska".

Hoppas ni har en härlig dag.

 

Vårens första blomma.

Hepatica transsylvanica

Vårens första blommor har öppnat sina knoppar idag.

Det är den Ungerska blåsippan som även i år blommar först av allt i vår trädgård. Det är tidigare än förra året då den inte blommade förrän den 3 maj.

När de blå blommorna åter syns i vår trädgård så vet vi att vintern nu har släppt sitt grepp även på våra breddgrader.

Än syns inte ett spår av Krokus, Scilla eller Tussilago, eller någon annan vårblommande växt.

Vi får vänta på dessa någon vecka till. Men vad gör väl det, för nu är vårens första blomma här.

Nu börjar trädgårdsåret på riktigt.

Hitta fler vårtecken, klicka på länken nedan;

http://humlebacken.blogg.se/2011/february/deltagarlista.html

 

Påsklilja

Narcissus pseudonarcissus.

I vår trädgård blommar påskliljorna i juni månad, men de övervintrar bra och återkommer år för år om de får rätt förutsättningar. För Påskliljan betyder det lagom fuktig näringsrik jord som inte får torka upp för mycket.

Påsklilor kan man med fördel plantera "in the green" under våren och försommaren. De plantor som blivit kvar sedan påskfirandet får hållas vid liv i sina krukor utomhus om det inte blir svår frost, sedan gräver man ned de vissnande bladen där man vill ha påskliljor nästa år. Om de blivit styvmoderligt behandlade i sitt liv efter påskhelgen kan de behöva ett extra år för att ladda upp inför kommande blomning.

Lökar av påskliljor finns också att köpa om hösten men om du som jag bor i landets nordligaste del då måste de köpas och planteras direkt de finns till salu i butikerna, helst i augusti, för lökarna behöver ganska många veckor på sig att hinna få rötter innan vinterkylan kommer. Om de planteras för sent på säsongen finns risken att de inte

överlever vintern.

Försommarblommande påskliljor.



Hos oss blommar påskliljorna på små korta stjälkar om de växer på en solig plats för midnattsolens ljusa nätter gör att stjälkarna inte ränner iväg nattetid. De påskliljor som vi planterat i halvskugga får längre stjälkar än de som står i full sol hela dagen.

Att plantera påskliljor eller andra lökväxter i rabatten har sina risker. När blad och blommor vissnat kan det vara svårt att komma ihåg att lökarna finns kvar nere i jorden. Det är tråkigt att klyva och skada lökarna om man börjar plantera någon annan växt på den "tomma" plats som lökväxterna lämnar efter sig.

Ibland är inte minnet så bra som man tror.

Plantera hellre påskliljor och andra lökväxter under buskar där de får stå ifred efter att blomningen är över. Lökväxternas blad måste få stå kvar efter blomningen och ladda löken inför nästa års blomning, om de klipps av med gräsklippare kommer lökarna att tappa energi och så småningom tyna bort.

Påskliljor får stå ifred för harar, rådjur och sorkar som annars glupskt äter från trädgårdens växter.

Billiga påskliljor i kruka.

Påskliljan härstammar från Europas västra delar där den växer vild, och har sedan spridits till andra platser av blomsterälskare. De gula blommorna blommar vid tiden för påskfirandet i landets södra delar, därav namnet. För oss som bor i landets norra delar blommar den som sagt på försommaren.

Bild från boken Blommor, Esselte aktiebolag, Stockholm 1952

En förklaring till släktnamnet Narcissus är att det är hämtat från den grekiska mytologin. Enligt en historia förälskade sig den vackra ynglingen Narkissos i sin egen spegelbild. När han inte kunde fånga bilden blev han så förtvivlad att han tog sitt liv. Gudarna förvandlade honom därefter till en blomma, narcissen.

Därför ser vi än idag hur narcisser ibland böjer sina blommor nedåt för att liksom finna sin egen spegelbild igen.

Jag har under årens lopp försökt att plantera in olika sorter av narcisser i vår trädgård men det är bara påskliljan som återkommer år för år.

Orkidénarciss, Narcissus 'Thalia'

Jag köpte en gång billiga lökar av denna vita vackra narciss sent på hösten och planterade i kruka. Jag förvarade krukorna i vår potatiskällare och de blommade fint våren efteråt.
Jag läste att de var mindre härdiga.
Under försommaren planterade jag ut dessa lökar på olika ställen i och runt vår trädgård. Ingen överlevde den kommande vintern, men de var ju trots allt väldigt billiga, och de bjöd på en enastående blomning det första året.

Gnagskador !

Jag har förut berättat lite om de skador som sorkarna orsakat i vår trädgård.

Här kommer några förfärliga bilder från min senaste runda i vår trädgård.

Frågan är, skall man bita ihop eller bryta ihop?

Bilden ovan visar det som återstår av vår Fjällbrud. Mer än hälften är borta.

Kommer plantan att klara detta?

Kanske att den smakade illa när de lämnade kvar en del?

I bildens vänstra hörn fanns en Ungersk blåsippa som var ny förra året, nu återstår ingenting.

De flesta perenner är annars svåra att bedömma skadorna på då de inte börjat växa än.

Hoppas att de har klarat sig bättre än de vintergröna växterna.

För er som orkar följer nu en bildkavalkad över skadade buskar och träd...

Flikbladig druvfläder gnagde de bara lite på.

Sibiriskt björnbär smakade bättre men här hade jag hällt ut kattströ från kattlådan som kanske har räddat björnbärsplantan från alltför svåra angrepp. Men sorkarna har tuggat på fler ställen på plantan än detta.

I trädgårdens östra hörn finns en liten rödbladig björk från Finland.

På något sätt så har sorkarna angripit detta träd när det tyngdes ned av snön men hundratals andra små björkar i skogen bredvid har de inte rört. Varför just denna lilla björk?

Extra sorgligt är det när jag kommer fram till raden av mina frösådda äppelträd.

Så här ser det ut på flera av dem, de förgrenade små aplarna var svåra att skydda med gnagskydd så jag hällde illaluktande kattströ även här men det hjälpte inte.

Ett Oxbär är fullständigt massakrerat.

En Norrlandsschersmin som planterades i höstas för att bli en kommande morsdagspresent har de tuggat lite på ovanför gnagskyddet.

Av de små plantorna av frösådd Näverhägg återstår idag inte mycket.

Kommer denna Lönn att klara detta angrepp?

En Aronia har de också ätit på...

Riktigt sorgligt är sorkangreppet på vår Fraser atsalea som dessutom har fått fläkskador av den tunga snön.

Den var dessutom rätt dyr när jag köpte den förra året.

Det är inte bara sorkar som härjat på i vinter, här är skador som blivit av älgars framfart i en Knäckepil.

Rådjuren har förtvivlat försökt äta barken av mitt stora Korgvide.

En relativt nyplanterad Pelarasp har fått en ny vinkel av en hungrig älg.

Så här borde jag förstås ha skyddat alla buskar och träd i vår trädgård.

Denna lilla Silverpil har övervintrat tryggt från sorkarnas angrepp.

Så även detta lilla äppelträd och alla andra träd och buskar som fått denna typ av skydd.

Mitt i all bedrövelse så måste jag ändå tänka på alla de träd och buskar som faktiskt klarat sig utan förödande gnagskador, och av detta har jag lärt mig att jag måste skydda mina växter ännu bättre.

Det är nu en vecka sedan snön försvann och i och med det kan inte sorkarna gömma sig under den längre. Våra två katter som är mycket matglada och som ständigt gnäller då de är hungriga har inte klagat sedan snön försvann.
Katterna har knappt tid att vara inomhus längre och någon ny burk med kattmat har jag inte behövt öppna den senaste veckan.

En mätt katt i sitt Paradis...

Snön är borta !

Vårteckensutmaning nr.8

Snön är borta !

 Det är helt underbart, snöeländet har nästan helt försvunnit de senaste dagarna.

Jämför gärna med bilder från förra veckan här under, då låg fortfarande flera decimeter snö kvar.

Det går åter att utan problem gå runt i trädgården och se om det finns några livstecken,

Det blommar inte ännu men nu är inte vårens första blomma långt borta.

I knopp står den Ungerska blåsippan eller rättare sagt vad som återstår av den stora tuva som funnits här. Nu har ynka tre knoppar vågat upp efter sorkarnas härjningar denna vinter.

Jag antar att man får vara glad åt det lilla, ska man bita ihop eller bryta ihop efter att alla gnagskador på perenner och träd visar sig. Jag orkar inte skriva om detta elände ikväll när jag försöker trösta mig med snöns tillbakadragande.

I knopp står även den Julros jag planterade i en kulle med kalkblandat grus. Jag gissade och hoppades att min specialplantering av den på dessa breddgrader dåligt härdiga julrosen skulle ge bra resultat. Den har klarat sig bättre från sorkangrepp då den varit skyddad av granris förut i vinter, men som ni ser på bladet längst till höger så har de smakat även på dessa gröna blad. Hoppas de var giftiga och smakade illa.

Hitta fler vårtecken, klicka på länken nedan;

http://humlebacken.blogg.se/2011/february/deltagarlista.html

Barnkalas.

Idag blev det inget arbete i trädgården, det har varit barnkalas för hela slanten.

Vi var till Boden, vår vän Mattias har bakat tårtan. 

Jag måste visa den underbara tårtan, den var inte bara snygg. den var god också.

Ha en bra söndagskväll.

Växthuset har startat för säsongen.

Ett säkert vårtecken här hos oss är när växthuset kan startas för säsongen.

Nu är det gjort.

För att isolera bättre mot kyla så fäster jag fiberduk inne i växthuset, det blir likt ett tält därinne. Fiberduken bildar en isolerande luftspalt som kanske får värmen från elementet att stanna kvar bättre under iskalla nätter. Helt säker är jag inte, men det verkar så.

För att inte värmen skall bli för svår inne i växthuset under dagtid så får dörren stå öppen då.

Den stora tunnan i växthuset fylls med snö som snabbt smälter av värmen därinne.

När fiberduken är på plats efter att hela växthuset sopats rent från de isolerande löv som har skyddat mina försök till vinrankor så återstår det roliga arbete att fylla rummet med de växter som övervintrat i potatiskällaren. Här finns nu några rosor, tre fikonträd, två ginko biloba, ett persikoträd, klematis Jackmanni, Afrikas blå lilja och andra mindre härdiga lökväxter. Sådd av ek, hästkastanj, äkta kastanj,och höstens perennasådd samt julrosor och en klätterhortensia som jag kanske planterar ut på friland i år. Den kanske kan övervintra utomhus även här. Ibland blir jag för optimistisk vad gäller zonangivelser och härdighet och planterar ut växter jag burit in och ut, upp och ner från källaren i åratal. Men till sist blir även jag less vissa växter och tänker, nu får du klara dig själv utomhus om du kan.

Ibland går det bra, ibland inte. Oftast inte för känsligare raringar från växthuset.

Än är här gott om plats, när löven på ovannämnda växter slår ut och fuchsior, pelargoner och dahlior skall in här tillsammans med årets sådd av sommarblommor så blir varje hyllmeter värdefull.

Men just nu finns här gott om utrymme.

En kvist bröts på mitt stora fikonträd när jag lyfte upp fuchsior ur källaren, och efter en vecka i vas så grönskar den fint, snart blir det även så inne i växthuset.

Ute kan vara mörkt och kallt, dessutom ligger snö kvar som kyler hela området, men inne i vårt växthus är det snart försommar. Det är en märklig känsla att kliva in där och mötas av en doft av sommarregn när det utomhus ännu doftar snö.
Om du händelsevis passerar byn där vi bor med tåg när det är mörkt, så håll utkik efter vårt lysande växthus.
I nattens mörker står det där så ensamt och lyser upp mitt i ödemarken.

Trollpil

 Trollpil, Salix matsudana Tortuosa eller  Salix babylonica var. pekinensis 'Tortuosa'

För mer än en månad sedan fick vi reklam från Blomsterlandet där jag såg att de sålde kvistar av Trollpil.

När jag senare hade vägarna förbi butiken så köpte jag två knippen.

Jag har de senaste åren rotat kvistar från olika sorters salix och blev därför nyfiken på denna variant.

De vridna och krokiga kvistarna skulle bli ett annorlunda inslag i vår trädgård.

Jag sökte information om den på nätet och fann två olika latinska namn samt att den skall vara härdig upp till växtzon 5. Kan det stämma att den inte är härdigare än så? Jag måste testa denna salix för att ta reda på det,

om jag nu kommer lyckas med att få kvistarna att slå rot.

 Det brukar inte vara några problem med den saken förutsatt att man plockar kvistar och rotar dessa om våren eller på försommaren.

Alla mina rotningsförsök som jag gjort i augusti eller senare har misslyckats, troligtvis behöver den lilla pilplantan växa till sig för att vara redo för en vintervila.

Jag har förvarat Trollpilens kvistar i vatten nere i vår potatiskällare tills idag då jag plockade fram dem för att fota kvistarna mot den vita snön (vi har fortfarande kvar snö här). Med vit bakgrund framträder Trollpilen ännu bättre.

Nu får kvistarna stå inne i växthuset för att få ljus och värme, bladens knoppar har redan börjat att slå ut i källarens mörker.

Det har redan börjat att växa ut rötter från kvistarna under tiden i potatiskällaren, och jag kommer låta de stå kvar i vatten ännu några veckor för att rötterna skall växa till sig lite mer.

När det så småningom blir dags för plantering i kruka så får de stå utomhus.

De flesta sorter av salix som jag testat att rota har jag som sagt lyckats bra med. Det är lätt att få en salix att slå rot men det kan vara besvärligare att få den att övervintra här.

Hur det kommer att gå för denna det återstår att se.

Har du någon erfarenhet Trollpil? hur långt norrut klarar den sig, och

vilket är det rätta latinska namnet?

Om du vill skriva en kommentar och berätta så blir jag glad.