Katsura, del 2

Cercidiphyllum japonicum 

En katsura har fått fina höstfärger i vår trädgård.
För allra första gången.

Jag har provat att plantera in katsura här förut, men de har alla stått nästan helgröna när frosten har fått de att bli svarta istället för att få höstfärger. Men de har alla varit katsura med namnet 'Göteborg'.
Mina tidigare misslyckanden med katsura kan du läsa om här.

Denna katsura är en frösådd av ett träd från en plats i Kanada där vintrarna är mycket kalla, och ändå har det trädet klarat kylan och hunnit med att ge frön innan kölden kom.
Katsuran har jag fått av "Heléne i Piteå", läs om hur hon sådde katsura här.
Kanske skulle man kalla dessa katsuror för Cercidiphyllum japonicum 'Kanada'?

Jag hoppas förstås att just denna katsura kommer att klara klimatet här hos oss i norr, när den har sitt genetiska ursprung från ett härdigt träd i Kanada. Där det trädet växer kan det bli hela -40º C på vintrarna. Så kallt är blir det ju sällan här.
Om katsuran överlever klimatet och kanske växer sig högre än vintrarnas skyddande snötäcke, så blir det trångt på den platsen, för ett äppelträd står just där bredvid.
Kanske får äppelträdet ge vika om katsuran trivs där, men det är ju ett senare problem förstås.

Eller kanske borde jag flytta katsuran redan nu då den är liten?
Men nu står den på en plats där älgarna sällan vågar gå in och ställa till med besvär, men kanske älgar och rådjur inte äter på just katsura?
Kanske de smakar illa? Eller är katsura godis för vilt som älg? Någon som vet?

En katsura i höstfärger ska dofta pepparkaksbak, men jag känner inte mycket av den doften här ute i trädgården

Katsuran har jag fått av Heléne med fina bloggen Tankar om och från min trädgård
Tack än en gång för den fina katsuran Heléne.

Här är en försommarbild då vår katsura just hade öppnat sina knoppar.

Katsurans löv doftar lite kryddigt, kanske det ändå går att förnimma en doft av pepparkaksbak på mycket nära håll.
Undersidan av löven har en fin nyans av rosa.