Grå klocklilja

Fritillaria uva-vulpis

Hos oss blommar nu en grå klocklilja.
Den växer i en kruka för jag köpte lökarna så sent i höstas då marken redan var frusen, lökarna såldes för halva priset, och det hela var en chansning.
Lökarna verkade ändå fasta och fina, det är inte alla blomsterlökar som klarar att lagras i tre månader, vissa sorter skulle torka ihjäl, men dessa lökar verkar klara att utsättas för torka utan att dö av det.
Krukan med de planterade lökarna fick övervintra i vår potatiskällare, de fick flytta in i växthuset för några veckor sedan, men då hade de redan börjat att växa nere i källarens mörker.

Jag har förut provat att plantera in lök av guldkantad klocklilja, blek klocklilja och mörk klocklilja, men ingen av dessa sorter har överlevt sin första vinter här.
Denna planta ska jag ändå plantera ut i trädgården på försök.

Kanske den är av det tuffare slaget och klarar vårt kalla klimat?
Kungsängsliljan som är en annan Fritillaria släkting klarar klimatet fint här, men den hade däremot aldrig klarat att förvaras så länge i butikens torra påse som vad den grå klockliljan gjorde.

Om man tittar in i de små blommorna så ser man att de har ett fint mönster på insidan av kronbladen, men den grå-bruna utsidan är kanske det som gett växten sitt namn.

Denna lökväxt skall ha sitt ursprung i gränstrakten vid östra Turkiet, norra Irak och norra Iran.
Den klarar sig bevisligen i södra delen av Sverige, men hur skall den klara kölden hos oss i norr?

Jag ska plantera lökarna betydligt mer väl dränerat än hur kungsängsliljorna växer här, jag tror att denna växt klarar viss torka med tanke på att lökarna överlevde så länge i butikens torra förpackning.

Sedan är det bara att hålla tummarna och hoppas.
Kanske den blommar i en rabatt nästa år...

 

Som om det var julafton...

Hippeastrum Pardinum 'Hildur'

Jag fick ett mejl från en av bloggens läsare.
Det var från Anna-Stina på Gotland. Hon skickade med en bild på en härlig blomma som syns här ovan, hon skrev att hon just postat sådana lökar och lite annat i växtväg till oss.
Dagen efter kom paketet med växter fram till oss.

Det är som om det vore julafton när sådant händer.
Att packa upp växterna och plantera dessa i krukor blev kvällens sysselsättning.
Det var förutom lökar av amaryllis-liknande 'Hildur' på bilden högst upp också med vildtulpan, stor nunneört, desmeknopp, brunört, tusenskönor, vit förgätmigej och en svalört.

Nu står alla (utom lökväxten med de långa bladen) inne i växthuset för att vila efter den långa resan mellan Gotland och Norrbotten.

Små Gutar i kruka.

Här om dagen så svängde jag förbi våra vänner i Gammelstad utanför Luleå, jag förundrades över att deras krolliljor vuxit sig så stora.
De växer visserligen där vid husets södervägg, men ändå. De har hunnit långt jämfört med våra.
Det är bara drygt fem mil mellan våra trädgårdar.

Krolliljor i Gammelstad.

Här under ser ni hur långt våra krolliljor hunnit, de har ju bara precis tittat upp ur jorden.

En av våra egna krolliljor just nu.

Det är ändå tur att en blommande julros finns här som tröst när våren tycks tveka.

Är det jul nu?
undrar en vilsen julros.

Julrosen är mitt sista bidrag till vårteckensutmaningen 2013.

Nu när det börjat att blomma och snön just smält bort så är ju våren här.

Nu behöver jag inte söka vårtecken längre...

För att se alla som varit med och rapporterat in vårtecken kolla in HÄR!

Gul hundtandslilja

Erythronium 'Pagoda'

I växthuset blommar nu en gul hundtandslilja.
Jag köpte de hundtandliknande knölarna billigt i november förra året, men marken var frusen så jag planterade knölarna i en kruka som fick övervintra i potatiskällarens svala mörker.

Det skrivs ofta om just hundtandsliljor att de knölarna skall planteras direkt man köpt dessa, och att de riskerar att torka bort om de ligger för länge ovan jord.
Just dessa knölar av 'Pagoda' hade legat i butiken i nästan tre månader då jag sedan köpte dem.
De var då ändå fasta och fina, och helt bevisligen vid liv, trots att de legat så länge i en torr påse.

Denna hundtandslilja är en hybrid av vildväxande gul hundtandslilja och en vit, och enligt boken 'Lundens skugga' av Hannu Sarenström så växer just 'Pagoda' bra även där träden skuggar.
Dessutom sprider den sig villigt bland lundens växter.
Den gula hundtandsliljan växer ursprungligen i trakten av Kalifornien och med tanke på att det skiljer en hel del mellan klimatet där och i norra Sverige så blir det spännande att se om växten klarar att övervintra här i vårt klimat.
Jag tror jag måste välja en skyddad växtplats för denna gula juvel, en plats som är fuktig på sommaren, men samtidigt en plats där ingen fukt samlas på vintern.

Kanske kan då denna växt övervintra också här i norr...

Också på nära håll är de gula blommorna fina.

Vår planta består av fyra hundtandliknande knölar som är planterade i en kruka i väntan på att placeras i trädgården.

Ek

Quercus robur

Just söder om vårt växthus växer en liten ek, och en annan finns inne i trädgården.

De båda ek plantorna är snart 20 år och har nu nått höjden av ungefär en meter.

De första 15 åren växte de knappt alls, men de senaste åren har de "ränt iväg" till denna höjd. Kanske har rotsystemet nu utvecklats så pass att tillväxt kan ske, eller har de små träden nu vant sig vid att växa i vårt kalla klimat?

Eken skall få en lång pålrot som gör trädet stadigt för hård vind, kanske våra ekar nu har rötter som når tjälfritt djup?

De härstammar båda från Mälardalen.

Dessa små ekar är relativt ensamma i trakten, det finns inte många andra ekar här i vår by.

Eftersom jag vuxit upp i denna ek-lösa by så känns de små ek träden smått exotiska på denna plats.

I skolan fick vi förstås lära om de svenska lövträden som ek, alm, ask, bok, lönn och lind, men här fanns även då bara björk, vide, rönn, asp och hägg så de sydländska ädelträden kom att uppfattas som främmande och exotiska för oss barn. 

Som barn förknippade jag detta träd med en viss sparbank och någon riktig ek kom jag aldrig att se förrän jag nått vuxen ålder och rest söderut.

(Det finns förstås ek i Boden också, men de är få och inte några jag uppfattade förekomsten av när jag var barn.)

Några av fjolårets löv sitter ännu kvar efter vintern.

Som vuxen upptäckte jag en ek i en av de gamla övergivna trädgårdarna vid Svanåmyren inte långt från vår trädgård.

Lycka!

Detta är ett bevis på att en ek faktiskt klarat livet här i norr, och kanske kan de små ekar vi har i vår egen trädgård en dag nå denna höjd.

Eken vid Svanåmyren.

Den senaste vintern hemsöktes vår trädgård av tre älgar som betade hårt på de träd som finns här, men våra små ekar står orörda trots att de ätit på träd just bredvid.
Kanske smakar ek mycket illa?

Det är kanske också förklaringen till att eken vid Svanåmyren fått stå kvar och nu nått en höjd av snart fyra meter.
Jag vet att detta är löjliga dimensioner jämfört med de jätte-ekar som finns i landets södra delar, men jag är glad och nöjd ändå.

Nu kan jag också ge mina egna barn en uppfattning om de sydsvenska ädelträden sedan jag försökt att plantera in alla dessa i vår trädgård. Nu finns de (nästan alla) på riktigt även här.
Alla utom Bok har klarat klimatet, och även om Lind, Lönn, Alm och Ask nu har betats hårt av älgarna så är de förhoppningsvis ännu vid liv.

Men några ekollon lär nog aldrig våra barn få se på de små ekar som finns här i vår trädgård, men kanske kan eken vid Svanåmyren en dag överraska med ekollon?
Vad vet jag?
Eken är trots allt ännu ett relativt exotiskt träd för en norrlänning som mig.

Saintpaulia

Blommig fredag abstinens.

Så har snön släppt sitt grepp om vår trädgård men rabatterna är ännu i vintervila.
Vårens blommor har inte än hunnit att komma fram ur den kalla jorden.
Vi fyller vårt hem med blommor av allehanda slag i en längtan efter att naturen skall vakna till liv igen.
En riktig favorit på fönsterbrädan är saintpaulian.

Saintpaulia finns i de flesta färger, former och storlekar, de är resultat av ett förädlingsarbete som pågått i mer än 100 år.
Den första plantan hittades i Afrika av 1891 av en tysk statstjänsteman, han sände en planta till sin växtintresserade far, och sedan dess har förädlingsarbetet pågått som gett alla de olika variationer som finns att köpa idag.
Den vilda saintpaulian är en enkel varelse, mer lik den översta saintpaulia jag visar här än de mer fransiga och svulstiga varianter som ofta finns till salu i butiken.

Nog är de vackra alla saintpaulior med stora blommor i olika färger och former, och en egen favorit bland saintpaulior är den med små gröna blommor.
Blommorna ser nästan ut som blomknoppar som aldrig öppnas.

Den gröna saintpaulian är stor och reslig liksom för att kompensera de små blommorna. Plantan är en jätte jämfört med de andra saintpauliorna hos oss.

På nära håll är de gröna blommorna riktigt fina.

Sainpaulior är ganska lätta att föröka, det är bara att bryta loss ett blad och stoppa ned det i jorden, snart växer det upp en ny planta från det bladet.
Experter drar upp nya plantor av frön, men det har vi aldrig gjort.

Om du är intresserad av saintpaulior så kika in hos Svenska saintpauliasallskapet

Lundens skugga

Lundens skugga av Hannu Sarenström, Nordstedts förlag, Stockholm 2013

Här kommer ett boktips!

Kommer ni ihåg när man som liten längtade efter julafton?
Ungefär på detta sätt har jag längtat efter denna bok.

Jag öppnade nyfiket boken sedan jag köpt den hos bokhandeln i stan och så började jag att läsa och njuta av de vackra bilderna.
Att läsa den här boken är liksom en vandring i en trädgård där man upptäcker nya spännande växter allt eftersom, och i en längtan efter att njuta av det vackra som visas så får man snart en överdos av de mest ljuvliga växter man kan tänka dig.
Det kan vara svårt att ta in allt på en gång, man kan lätt bli yr om man försöker göra det, nej jag läser ett kapitel i taget och vilar lite innan jag fortsätter att läsa.

Hannu Sarenström tar med på en vandring bland trädgårdens vackraste växter, och på denna upptäcktsvandring i Hannus egen trädgård i Kinekulle så hittar jag snabbt många växter att drömma om till den egna trädgården. Boken visar även bilder från andra trädgårdar, parker och skogsbackar, och begärets låga blir allt mer intensiv ju längre in i boken jag kommer.

Boken kanske inte innehåller alla odlingsråd jag hade behövt veta om växterna som visas, men det var nog heller aldrig meningen att denna bok skulle vara en sådan uppslagsbok.
Att växterna som visas här trivs att växa i skuggan av träd är kanske nog kunskap att utgå ifrån just nu.

Hannu avslutar boken med orden:

"Trädgårdslivet innehåller både uppgång och fall men ett är säkert att maj alltid kommer tillbaka och då sitter jag i lunden och njuter igen."

Den här boken gör det möjligt för oss andra att få känna samma lycka året om, även om boken bara är en glimt av en lund med fantastiska växter.
Nu kan jag när som helst öppna boken igen och låta mig förföras av växternas skönhet, boken kan läsas om och om igen, den är som en trädgård att vandra i.
Man hinner kanske inte se allt första gången, utan gör nya upptäckter vid nästa besök.
Den här boken är trädgårdsromantik när den är som bäst.

Underbar start!

Igår så startade jag växthuset för säsongen.
Jag flyttade dit alla de växter som fortfarande fanns kvar i vinterförvaring i potatiskällarens svala mörker.
Nu får de bada i ljus istället.

Det är växter som är för veka för att klara vårt klimat, men som jag ändå gärna vill ha i vår trädgård.
Det är fikonträd, Ginko biloba, japanska lönnar, murgrönor, blåhallon, fjärilsranka, vitt mullbär, amerikanskt blåbär Jackmannii klematis och tre rosor.
Även några krukor med lökväxter.
De som vållar mest besvär att flytta på är de två stora fikonträden.

Trots att jag fyllde växthuset med många stora plantor så ser det naket och tomt ut, men det beror på att plantorna än står avlövade.

Om någon vecka fylls rummet av lummig grönska när träden öppnar sina knoppar.

Inne i växthuset har jag försökt att isolera med fiberduk för att klara att hålla värmen där om nätterna.

Vattentunnan står nu fylld med snö som får smälta.

Små fikonknoppar sitter redan på fikonträden.

Kanske de vill ge frukt i år?

Sent i höstas köpte jag förpackningar av lökväxter som såldes ut billigt, men marken var då frusen så jag planterade lökar i krukor och de fick övervintra i källaren.

De flesta hade redan börjat att växa, några står i knopp.

En rosa pärlhyacint blommar redan. De som finns i trädgården blommar om kanske fem veckor.
Ur en annan kruka kryper en räv-luktande varelse fram. Kan du gissa växtens namn?

Just det, en Kejsarkrona (Frittillaria imperialis) som är på gång.
Den andra löken som planterades i trädgården sover än sin vintersömn.

Och i lördags hände det som jag väntat på sedan i oktober.
Det blommar åter i vår trädgård.
Den första blomman öppnade sina knoppar (utan hjälp från mig denna gång) och bjuder på sagolik blomning.
Jämfört med is och snö är detta sagolikt, om än litet och obetydligt.
Jag kryper riktigt nära de blå underverken och har glömt att för bara en vecka sedan fanns här bara snö.
Jag kan åter andas...

April favorit

Blommig fredag - Äntligen! April månads favoritväxt.

Det är sista gången för säsongens 'Blommig fredag' och vad kan då passa bättre än att visa den första blomma som öppnar sina knoppar i vår trädgård.
Den blomma som också är min favorit nu i april, ja kanske den av trädgårdens alla växter som är min absoluta favorit, just för att den blommar först av alla här i vår trädgård.

Det är den ungerska blåsippan..


Men jag måste erkänna att det är lite fusk med i bilden. Jag började inse att de blå knoppar som varit synliga sedan i början av veckan aldrig skulle hinna slå ut innan idag fredag, så den blomma ni ser här är en knopp som jag har mixtrat lite med så att den skulle slå ut före de andra.
Lite fusk bara för 'Blommig fredags' skull, hoppas att det går bra ändå, men dagens tema "Äntligen" är det ord som både min kropp och själ ropar och tjoar när vårens första blomma öppnar sina knoppar.
Vinterns makt är bruten, våren är äntligen här!

Här en gammal bild på min favorit växt denna månad.

Idag vaknade jag dessutom av att jag hörde en storspov för första gången i år.
Kan dagen börja bättre än så?

 

Se andras favoritväxt i april hos Anna Vattenkanna, och alla bidrag till dagens blommiga fredag hos Pilgrim!

Canal Grande?

Har ni någon båt?
Det skall min fasters man ha frågat en gång när det var lika mycket vatten som nu.

Den senaste istiden är nu slut.
Den tog slut idag.
Den snötäckta ängen som ligger söder om vårt hus, och lite högre upp mot åsen än vår trädgård, släpper enorma mängder med smältvatten en dag som denna.
I normala fall skall allt smältvatten ta en annan väg via en vägtrumma, men det måste ha bildats en ispropp där, för idag rinner smältvattnet rätt in i vår trädgård, och 'mellanlandar' på vår grusgång framför huset innan det rinner vidare.

Idag blev det vår version av Canal Grande i Venedig.

Den tillfälliga vattenspegel som nu finns i vår trädgård är ändå ganska fin att se på.
Ingen skada är skedd, så länge man inte måste gå just där.

Om det inte skulle vara så opraktiskt med vatten just där så kanske man skulle gräva ned en dammduk där nu gruset är?
Men nej, det får räcka med dagens vattenspegel, och jag har nu styrt om smältvattnet mot ett annat håll.
Imorgon har vattnet runnit bort.

Men vad är detta?

I en av rabatterna syns blå knoppar.

Redan!

Som jag har väntat och längtat efter detta...

Våren har nu nått även hit till vår nordligt belägna trädgård.

Om du vill läsa om hur våren drar in över landet, så finns detta samlat hos bloggen  Det grå huset på kullen.