December

Det är december och snön har kommit för några dagar sedan, kanske för att stanna den här gången.
De flesta andra år så har vintern kommit hit redan i slutet av oktober, men i år så dröjde det tills nu.
Här ovan syns vår bänk där vi på sommaren brukar sitta och äta glass med barnen, den syns bättre nu när snön kom, före det har den försvunnit i dunklet under den mörka granen.
Jag blev påmind om att det är hög tid att ställa in bänken i förrådet, något jag annars brukar göra redan i oktober.

Snö är vackert på bild, men det är nog det mest positiva jag kan säga om den, för när snön faller så inträder en paus för mig i trädgården. En lång paus.
Det går helt enkelt inte att gå runt och titta på växterna, som ju då ändå inte syns då det är täckta med snö.
Att skotta bort snön för att på det sättet kunna gå runt i trädgården är då inte heller någon vidare bra idé  då snön ligger som ett skyddande täcke över nedvissnande perenner så de inte utsätts för den otroliga kylan som också råder här i vintertid.
Än har det varit milt väder här, men om vindarna vänder och vi får in kall luft från Sibirien eller Nordpolen så blir läget snabbt kärvare.

Nu är det en mörk tid på året, solen orkar bara upp en kort tid ovan horisonten, dessutom ligger vår trädgård nu i skuggan av en skog som skymmer det lilla solljus som orkar lysa över vår by i juletid.
Om det är mulet som det var när jag fotograferade dessa bilder så blir det inte ljusare än så här.

Snön har även lagt sig på det granris vi dekorerat med vid vår ytterdörr. Trots att jag tycker så illa om snön så måste jag ändå erkänna att det blev lite snyggare med snö på...

Så ensammen står den i trädgården och lyser upp de mörka nätterna och dunkla dagarna, vår adventsgran.

När jag var barn fanns det adventsgranar vid alla hus här i byn, nu har många olika ljusslingor i träd och buskar istället, det är också snyggt, men med tanke på att det är så lätt för oss att skaffa en gran till advent så fortsätter vi med den traditionen.

Dessutom har vi nu mera den udda traditionen att det är min fru som tar med barnen till skogen här bredvid och hämtar granen, kan det bero på att jag drog hem för fula granar förut? 

Adventsgranen är det enda träd som bara tillfälligt finns i vår trädgård varje år, ja om man inte räknar med alla de träd som varit inköpta för dyra pengar men som dukat under för det hårda klimatets skull.

Men de misslyckade försöken vill man ju helst glömma.

Måndag morgon började kall här i Brännberg, det var - 23º C.

Jag är lite orolig över hur vissa träd och buskar skall klara vinterkylan. Katsuran såg risig ut redan efter en första vinter här, hur skall den klara en till vinter?

Ullungrönnen klarade ju en vinter utan problem, men kommer den att klara en till?

Det nya päronträdet 'Olga' och äppelträdet 'Gyllene Katijka' är båda nya för i år.

De skall båda vara mycket härdiga, det hoppas jag också att de är.

För nu börjar kanske vargavintern på riktigt.

Student nejlika, Brinnande kärlek

Lychnis chalcedonica

När man skall skriva om en perenn med två gångbara namn så kan det ställa till lite problem, det blir liksom lite tjatigt att hålla på att upprepa bägge namnen varje gång, så därför väljer jag nu att i fortsättningen av detta inlägg kalla den för Studentnejlika, även om jag lika ofta hör eller använder mig av det andra namnet; Brinnande kärlek.
Det latinska namnet Lychnis chalcedonica är kanske mer gångbart en sådan här gång?

Riktigt hur denna perenn kom in i vår trädgård vet jag inte, jag har inget minne av att vi köpt någon, kanske den har följt med som liten fröplanta med någon annan perenn?
Jag vet att den fanns här för 35 år sedan, men när vi började att planera för vår trädgård sedan vi flyttat hit för snart 20 år sedan, så fanns ingen sådan perenn.
Jag har svårt att tro att det skulle vara någon del av den gamla plantan som blossat upp igen i vår nya rabatt som inte fanns då när den gamla plantan växte här.
Men vad vet jag om det egentligen mer än att det plötsligt ett år bara igen fanns några Studentnejlikor där med sin brinnande röda färg.

Det här är en perenn som räknas som mycket härdig, förutsatt att den får växa väldränerat, vinterfukt tycker den inte om.
Studentnejlikan kan bli upp till en meter hög, och har ibland för sig att trilla omkull och lägga sig ned.
Det är förstås inte kul.
Jag har försökt att sätta andra perenner bredvid som kan erbjuda visst stöd åt denna gängliga gamla 'mormorsväxt', men kanske vår planta får för mycket skugga av en björk?
Kan det vara så att den ränner iväg på höjden när den inte får full sol hela dagen?

Tänk om man hade lyckats med att få Studentnejlikan att blomma som krukväxt i juletid precis som Amaryllis gör.
Studentnejlikan har ju helt klart den rätta färgen för att kvala in som en av julens rödaste blommor, men ändå så väljer den att blomma under några dagar när sommaren är som varmast.
Det kanske är tur för oss som gillar den röda färgen i trädgården, för det är ju inte så väldigt många av trädgårdens växter som har en sådan intensiv röd färg som Studentnejlikan har.

Druvfläder

Sambucus racemosa

Som om det hade varit julens rödaste dekorationer så prydde de små klasarna med röda bär vår Druvfläder i augusti månad.
Jag blev glatt överaskad när jag såg att busken hann sätta bär i år, de flesta andra år så fryser de gröna embryon till blivande bär bara bort när hösten kommer, men efter årets fantastiska sommar med sol och värme så hann vår Druvfläder ge några klasar med röda bär.
De vackert röda bären innehåller irriterande ämnen som ger magbesvär, förgiftning av Druvfläder är ovanligt, men om det finns misstanke att ett barn har ätit fler än tio bär så ger Giftinformationscentralen rådet att kontakta dem för vidare information.
http://www.giftinformation.se/AlphaList_vaxt.asp?ArticleID=11121&CategoryID=6231&pDisplayType=0

Jag vet att Druvfläder är illa omtyckt av många på grund av de giftiga röda bären, men här tänkte jag ändå visa vår och berätta lite om den.

Jag fann vår Druvfläder vid mitt jobb redan 1997, då var den väldigt liten och hade slagit rot under en förrådsbyggnad som fanns utan riktig grund, den hade stenar under knutarna, så små djur kunde utan problem krypa in under förrådet. Den lilla plantan av Druvfläder var då bara två decimeter hög och hade börjat att växa fram i dagsljuset. Jag brukar fundera hur den hade kunnat slå rot där under, kanske någon fågel spridit dit ett frö?
Jag grävde fram den lilla plantan och planterade den i vår trädgård.
Jag hade de första åren ingen aning om vilken växt det var.
De första åren frös den tillbaka helt varje vinter, men så började den växa från gammal ved, och nu har den blivit en buske som är lite högre än mig själv.

I försommartid så blommade busken.
Det finns vissa växter i trädgården som ger ett intryck av att komma långt söderifrån, dit hör vår Druvfläder som med sina stora blad ger en nästan exotisk känsla här hos oss i Norrbotten.
Liknande växter är svåra att hitta i naturen runt vår trädgård.

För ett drygt år sedan fyndade jag en till Druvfläder när växter såldes ut för halva priset under hösten.
Det är flikbladig druvfläder Sambucus racemosa 'Suterland gold'.
Jag var lite orolig hur det skulle gå att plantera denna sent på odlingssäsongen, men den övervintrade fint trots att den dessutom fick en del gnagskador av sork under vintern.

Sambucus racemosa 'Suterland gold'

Aaaargh!

Det här är ju tänkt att vara en trädgårdsblogg, men ibland kommer jag skriva om annat när nöden kräver det.
Bilden här ovan visar torget i Haparanda stad här i Norrbotten.
Jag bor ungefär 15 mil därifrån, men uppskattar de vackra byggnaderna vid torget varje gång jag har vägarna förbi.
Nu är en av dessa hotade av förskräckliga planer.
Det är tornet som syns mitt i bilden som nu är hotat, stadens gamla vattentorn.
Vattentornet invigdes 1919 och har de senaste åren fungerat som fjärrvärmecentral.
Utan tvekan är vattentornet en av stadens viktigaste profilbyggnader, och dess framtida bevarande har man antagit som en självklarhet när man besökt staden och beundrat tornet som syns på långt håll.

När jag så öppnade dagens tidning först ikväll så såg jag denna bild;

Är det kanske första april idag?
Nej, någon planerar här att bygga ett smalt höghus vid vattentornet som dessutom kommer att bli högre än vad det gamla tornet är.
Det mina vänner innebär att vattentornet kommer att skymmas totalt från ett visst håll, nämligen från själva torget som jag visar på bilden högst upp, om jag förstått saken rätt.
Om nya tillbyggnaden istället är tänkt att stå på vattentornets norra sida så innebär det att det nya höghuset skymmer vattentornet från Haparandas mest besökta plats, Ikea området.
Det är svårt att få klart för sig riktigt hur det skall bli av den ännu så knapphändiga informationen i tidningen, men illa blir det i vilket fall som helst om dessa planer förverkligas.

Är jag kanske bara en bakåtsträvare?
Unnar jag inte Haparanda och dess innevånare ett fint höghus som dessutom kommer att bli stadens högsta byggnad?

Det är klart att jag önskar Haparanda nya byggplaner, och flera nya fina höghus, men inte på detta sätt.
Bygg inte för nära det vackra gamla vattentornet, och bygg absolut inte ihop det nya huset med det gamla tornet.
Låt vattentornet även i framtiden stå i solo läge, och synas vida över staden och dess grannstad Torneå.

Ingen annan stad i världen hade väl planerat att bygga till en av dess mest kända byggnader som de planerar här.
Tänk er en sådan tillbyggnad vid stadshustornet i Stockholm...
Ingen hade ens vågat föreslå det, men i Haparanda törs man och hoppas att stadens innevånare skall vara glada att det nu planeras för ett nytt bygge, om nu ingen annan törs eller vill bygga där.

Protestera!

Stadshustornet med "tvillingtorn" och inglasade balkonger på tornet.
Bilden är ett mycket dåligt foto-montage, men det ger ändå en bild över hur fel det skulle bli...

Om du vill läsa mer om detta osannolika projekt i Haparanda så länkar jag vidare till några lokala tidningar.

http://hbwebben.se/haparandas-vattentorn-ska-saljas-och-bli-till-lagenheter/

http://www.kuriren.nu/haparanda/?articleid=6194184

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=6572873

Strätta

Angelica sylvestris

Strätta  Angelica sylvestris är en växt som hör hemma i den flockblomstriga familjen,
där även Kvanne Angelica archangelica ingår. Båda dessa är vildväxande här i byn där vi bor, och de är vanligt förekommande här i Norrbottens södra del.
De båda växterna får höga blommor och just Strätta får rödlila blommor på ett ställe här i byn.
Jag tycker att de är speciellt vackra, så en sådan har fått flytta in i vår trädgård, att en sådan växt är vildväxande här, ja det är bara att vara glad för. Den vanligaste färgen på strättans blommor är annars vit eller grön-vita.

Jag läste i boken Norrbottens flora att Strätta med rödlila blommor endast är funnen på två platser förut i vårt stora landskap, det är utanför Kalix och vid Piteå.
Kan det vara så att vi har en tredje växtplats här i Brännberg?
Jag tror ändå att de förekommer lite här och lite där.
Genom vår by rinner Aleån (som Länstyrelsen envist kallar för Alån) och några mil nedströms sedan ån bytt namn från Sörån till Norrån för att sedan kallas Vändträskån just där den rinner ut i sjön Mockträsket så fick jag syn på ännu en rödblommande Strätta - liknande växt hos bloggen Granne med Pellgårn.
Kolla själva, är det samma växt som jag har i trädgården?

http://grannemedpell.blogspot.com/2011/08/en-vacker-rosalila-kvanne-vid-abrinken.html

Lite orolig är jag ändå att dra in en vildväxande frösprutare i vår trädgård, vem vet hur snabbt den kommer att sprida sig här, men de som bara sprider sig med frön är ändå lättare att hålla efter än de som sprider sig via rotsystemet.

Jag ser att skärpan inte är den bästa på bilden här under, men det är den enda helbild jag har på vår Strätta som blommade så fint mitt i sommaren.

Vinnaren blev...

Så till slut var det dags att dra en vinnare bland de många som varit med i utlottningen av foto almanackan från Svanå trädgård.
Tack alla ni som varit med genom att kommentera, följa, och länkat till min blogg från din egen blogg eller från Facebook.

Här ovan syns alla lotter, det var 52 lotter.
Min dotter, som längtat så efter denna stund då hon skulle få dra fram den vinnande lotten, blandade dem väl och drog så en lott med namnet...

Helen,
med bloggen, Tankar om och från min trädgård.

Grattis Helen! Hoppas du kommer att tycka om Svanå trädgård almanackan.
Almanackan kommer med posten om några dagar.

Snöbollsbuske

Viburnum opulus ´Pohjan Neito´.

Ute finns nu snö.
Jag tycker ju att det finns så mycket roligare saker här i världen än just snö, så varför inte skriva lite om snöbollsbusken istället, den som blommade så fint i somras.
Ibland när jag besöker en handelsträdgård så finner jag växter som inte går att lämna kvar där för att begäret har väckts till liv inom mig.
Inte för att jag behövde denna lilla buske till vår trädgård, men under ett besök vid min närmaste handelsträdgård i försommartid, så slogs jag av tanken att detta var ju ett fint tillfälle att inskaffa denna buske som jag ju hört talas om förut.
Att finna en buske som denna som skall vara fullt härdig även i vår bistra växtzon och dessutom blomma med vita vackra blommor flera veckor under sommaren, ja det är ett tillfälle som man bara inte får missa.
Jag som älskar vita blommor...
Det fanns inte så många exemplar kvar och om jag inte köpte den direkt så kanske någon annan skulle köpa den istället. Här tycktes det inte finnas någon tid för att fundera, att jag egentligen åkt in till handelsträdgården för att köpa en present till min kusin glömde jag nästan bort, men jag köpte en Snöbollsbuske till och så var presentfrågan löst.

Som nyutslagen hade blommorna en grön nyans.
Den nya snöbollsbusken fick stå kvar i sin kruka under några veckors tid, jag flyttade runt den till olika lägen i trädgården, men jag hade svårt att bestämma mig för vart denna nya buske skulle få växa och förgylla tillvaron för oss.
Till sist blev det semestertider och busken var tvungen att planteras någonstans för att inte torka bort under den vecka som vi skulle vara bortresta.
Jag ville ju dessutom att den skulle synas bra, så att plantera den vid kanten av skogen var inget jag ville. Problemet var då bara att antalet lediga platser för buskar lite närmare vårt hus måste uppfattas som starkt begränsad.
Till sist fann jag en nästan ledig plats just under vår Ullungrönn som med sin höga stam ger plats för något buskliknande där under. Jag var lite tveksam ändå för denna plats, då det är så att bara en meter därifrån står vår stora Bergsknäa, som tar stor plats när den vuxit upp till sin fulla höjd i slutet av juli månad.
Det fick bli den platsen ändå, för när bergknäan brer ut sina kvistar så har snöbollsbusken just blommat över.
Om det var så lyckad placering av den nya busken, ja det återstår att se.
Kanske den får fortsätta att flytta runt till nya platser i trädgården innan busken blir för stor.

Bilden här ovan visar hur vita blommorna blev mitt i sommaren.
Snöbollsbuske Viburnum opulus ´Pohjan Neito'  är nära släkt med eller rent av en variant av Skogsolvon Viburnum opulus, de stora blommande bollarna på  'Pohjan Neito'  är sterila, så den kommer aldrig att ge frön. Vill man föröka denna buske så kan det lyckas genom att lägga ned en gren mot marken, lägga en sten ovanpå för att hålla den kvar så. Efter ett år eller så har den grenen fått egna rötter och är redo att växa på egen hand.
(Jag har förut skrivit om vårt Skogsolvon, om du inte läst det förut så länkar jag dit här nedanför; )
http://svanatrg.blogspot.com/2011/01/skogsolvon.html

Denna variant av Snöbollsbuske kommer ifrån Finland och redan unga buskar blommar fint, som ni ser på bilden ovan så blommade även vår lilla buske bra i år.

Snöbollsbusken kan nå en höjd på ungefär två meter och denna variant anses härdig för växtzon 6, vi har ju ett lite kallare klimat här där vi bor men jag är inte direkt orolig att klimatet skall knäcka vår lilla Snöbollsbuske. Bredvid den står ullungrönnen som anses betydligt mindre härdig enligt vissa källor, men det vet nog inte vår Ullungrönn om än. Den har överlevt fint här under ett års tid nu.
Jag är ändå trots det lite orolig för hur den rönnen skall klara livet här i vårt kalla klimat, men försöker vara optimist och tro på att det kanske går vägen att plantera växter med lägre härdighet än växtzon 7 även här i vår trädgård.


I morse var här - 14º C , men nu är det + 5º C och regn.
Snart är den snö som föll här om dagen borta.

Första Advent

Det har blivit Första Advent och min bloggvila är över för den här gången.
Jag tänkte bara visa lite adventspynt som nu lyser upp tillvaron i en annars kall och mörk trädgård.

Vid vår ytterdörr har vi satt upp granris som vi fäst en ljusslinga i och framför har min fru ställt fram sina egna tomtar tillsammans med en gammal kälke.

Natten mot idag så har det även kommit lite snö igen, men den här gången inte mer än bara lite pudersnö.
Det gör ändå att julstämningen vill infinna sig nu när det är advent.

På vår ytterdörr har vi satt upp en krans av enris som vi fått av min mor, hon och hennes systrar träffas alltid en dag om året och tillverkar sådana kransar. En fin tradition.

Så till sist fick vi även upp adventsgranen, alla lampor lyste och vi kunde gå in och dricka lite varm glögg.
Ha en fortsatt trevlig kväll alla ni.

Jubileum med utlottning.

Här på bloggen hissar jag flaggan för att fira att bloggen fyller ett år idag.
Det var för ett år sedan som jag gjorde försiktig entré i etern med att säga hej.
Ingen läste det förstås, men jag fortsatte att skriva om växterna i vår trädgård ändå och så småningom hittade några läsare hit sedan Helen med bloggen, "Tankar om och från min trädgård" skrivit om att jag startat denna blogg.
Jag är så glad för de läsare bloggen har idag och blir överlycklig för varje kommentar som lämnas under det jag skrivit. Tack alla ni.
Därför måste detta ettårs-jubileum ha med en utlottning av något speciellt för Er kära läsare, något som är förknippat med Svanå trädgård bloggen och som inte går att köpa i någon butik.

Jag har låtit göra en foto almanacka med bilder på växter i vår trädgård, bilder som jag visat här på bloggen.
En Svanå trädgård almanacka för år 2012.
Almanackan är av storlek 20 x 30 cm.
Som sagt, går inte att köpa i någon butik.

Om du vill vara med i utlottningen av denna exklusiva almanacka så lämnar du en kommentar här under, det ger en lott.
Du behöver inte ha någon egen blogg för att lämna en kommentar, du kan kommentera som anonym, men då vill jag att du skriver ditt namn så jag vet vem du är i utlottningen. Om du kommenterar som anonym kan jag inte nå dig om du vinner, då måste du kontakta mig via e-post.

Om du har en egen blogg som du länkar från till denna utlottning, eller om du länkar hit från Facebook så ger det ännu en lott. Om du länkar hit måste du skriva det när du kommenterar här under, det ger alltså två lotter.
När du länkar hit så kan du använda bilden här under eller någon annan bild här.

För att få tre lotter till utlottningen kommenterar du här under och länkar hit enligt ovan och så går du in som följare av bloggen, ni som redan är följare har alltså en bonuslott här om ni deltar i utlottningen genom att kommentera här under.

Den här utlottningen är öppen för bloggens alla läsare.
Utlottningen pågår till den 1 december då vi drar en vinnare på kvällen, fram till dess har jag själv ett litet "blogglov".

Här under visar jag januari- och maj bilderna från fotoalanackan.

Här är alla bilder som finns med i almanackan.

November

Att fotografera vår trädgård denna månad och få bilder som man kan visa här trodde jag inte skulle vara möjligt, mest för att det är mörkt när jag åker till jobbet om morgonen och det är mörkt när jag kommer hem på eftermiddagen.
Men så blev det helg och solen lyste så fint mitt på dagen.
Solen når nu bara till trädgårdens södra del, resten ligger i skuggan av skogen och vårt hus hela dagen.

Det är nästan som om alla färger nu försvunnit ute och att trädgården blivit svart - vit, när skuggorna når så långt.

Bergknäan, Aconogonon framträder tydligare med rimfrost på.

Den sista blommande violen har svårt att stå mot kylan, det är ändå otroligt att den finns kvar så pass när det är november.
I normala fall skulle det ha funnits någon decimeter snö här nu.

Rhododendron PMA Tigerstedth hänger med bladen för att klara kylan.

Det här är en av våra rabatter som under sommaren glädjer oss med vackra blommor, nu ser det inte snyggt ut här.

Här ett blad som stelnat av kylan.

Den enda färgklick som går att finna i trädgården nu är paradisäpplets frukter som ännu hänger kvar och skänker glädje nu, trots att vår trädgård frusit till is.

Mot nordost syns det dimhöljda Brännberget bortanför de sedan länge obrukade ängarna.
Det är tidigt på morgonen och trädens skuggor når långt ut på ängen.

Ny krönika.

Nu är den här, nummer 5 / 2011 av tidskriften Trädgård Norr.

Även i detta nummer har jag haft förmånen att skriva en krönika.

Det händer ju inte speciellt mycket i vår trädgård nu, och själv tycker jag att november är årets tråkigaste månad, tätt följd av januari och februari.

Men det har ännu inte snöat så pass att det blivit vinter, vilket är ovanligt för vår del av landet. Därför känns november lite lättare än vanligt just nu.

Men eftersom hela vintern står för dörren så har ändå krönikan rubriken "En tröst i november".

När jag var barn så minns jag speciellt ett år då snön inte kom förrän den 17 november.

Vägen hem från skolan blev extra besvärlig då en genväg tvärs över en äng nästan blev för mycket då jag fick pulsa fram i en halvmeter snö som fallit under tiden som jag varit i skolan.

Min mamma fyllde 50 just den dagen så därför minns jag 

ännu just det.

Hon hade varit nervös att alla hennes kollegor från arbetet skulle dyka upp hemma hos oss på kvällen, men snöstormen gjorde att de flesta stannade hemma.

I år hoppas jag själv på att snön och kylan dröjer fram till Lucia, jag skulle gärna ha höst i en månad till.

Vintern blir ändå nog lång och kall... 

En tröst i november

Vår trädgård har nu frusit till is, den långa och tysta pausen i naturen och trädgården har börjat sedan en tid tillbaka.

Sedan trädens löv fallit och de perenna växterna vissnat ned så har trädgården blivit tom och kal. De få vintergröna växter som vi har i trädgården förmår inte ta upp sommargrönskans fallna mantel.

De  rhododendron som finns är förvisso ännu gröna, men någon lummighet bjuder de inte  längre på, då bladen rullar ihop av kylan och hänger ned som cigarrer.

Att odla sådana växter i Norrbotten måste ses som en utmaning.

Jag fick tidigt lära mig att Rhododendron inte går att odla i vårt kalla klimat sedan mina föräldrar försökt en gång med Parkrhododendron för länge sedan. De plantorna var stendöda året efter när våren väckte naturen runt omkring till liv igen.

Trots att jag visste om deras försök med Parkrhododendron så ville jag ändå prova dessa själv, och misslyckades förstås även jag.

De hade inte blivit härdigare sedan mina föräldrars försök för 40 år sedan och någon hjälp av växthuseffekten gick inte att se.

Sedan läste jag om de härdiga rhododendron som korsats fram i Finland, sorter som är härdigare än de veka sydsvenska sorterna. Jag ville genast ha någon sådan och lyckades fynda en av dessa för halva priset en höst för fyra år sedan. Jag vet att vintergröna växter som dessa skall må bäst av att planteras om våren, men det gick bra ändå.

Det var en rhododendron av sorten P. M. A. Tigerstedth jag planterade in i vår trädgård då, och den har sedan blommat fint varje sommar utan vinterskador.

Det är som sagt inte mycket mer än rimfrost som förgyller tillvaron i vår trädgård just nu, som en tröst i november så sitter de små frukterna kvar på ett paradisäppelträd, och lyser upp den annars så tråkiga årstid som nu är. November tycker jag är årets tråkigaste månad. Det är kallt och mörkt och hela vintern ligger framför en, men man får försöka förgylla tillvaron så gott det går med olika trädgårdsböcker och med trädgårdstidningar som denna för att hålla trädgårdstankar vid liv.

Ute är mörkt och kallt men det finns en plats där trädgårdslivet är spirande grönt året om.

För lite mer än ett år sedan så upptäckte jag de många olika trädgårdsbloggar som finns och provade även på att starta en egen blogg.

Jag kallar den för Svanå trädgård.

Där skriver jag om vår trädgård i Norrbotten och visar bilder på de växter som vi har.

Jag vet inte om det var för att bloggvärldens grönska fångade mitt intresse men jag tyckte att förra vintern passerade ovanligt snabbt och smärtfritt för en vinterhatare som jag, trots att vintern var kallare än vanligt här.

Kanske kan de olika bloggarna om trädgård även hjälpa fler att uthärda vinterns mörka kyla.

Adressen till min blogg är,

http://svanatrg.blogspot.com/

Välkommen att titta in där när vintern känns lång och kall.

Hälsningar Hans.

Raketporslinsblomma

Hoya multiflora

Så blommar den igen, vår Raketporslinsblomma Hoya multiflora.
Porslinsblommor i Hoya släktet är inte något som vi samlar speciellt på men denna variant tycker jag väldigt mycket om då den blommar flera gånger om året till skillnad från våra vanliga porslinsblommor Hoya carnosa som knappt blommar alls hos oss.
Raketporslinsblommans latinska namn Hoya multiflora betyder helt enkelt flerblommig, en ofta blommande växt.
Jag fick en stambit av växten som skott att rota själv av en släkting som just beskurit sin stora planta. Jag stoppade ned den gröna pinne jag fått i en kruka jord, vattnade lite, placerade en plastpåse med lufthål ovanpå och ställde krukan på fönsterbrädan.
Efter en tid växte det ut nya blad från den stickling jag fått och snart, trots att plantan var liten och ung så blommade den fint.
Växten trivs med att torka upp något mellan vattningarna och vår trivs bra i ett söderfönster, men de skall klara ett norrfönster lika bra. Det var för lite mer än ett år sedan vi fick vår stickling och sedan dess har vår Raketporslinsblomma blommat om och om igen.
Själv är jag lite förvånad över att växten alls överlevt hos oss då vi ibland, och kanske allt för ofta "öken-tränar" våra krukväxter. Under det varma sommarhalvåret vattnar vi inte krukväxterna så ofta som vi borde, då tar ju trädgårdsväxterna den mesta av växt pyssel-tiden,
så nog torkar den upp något mellan vattningarna alltid.

Raketporslinsblomma Hoya multiflora är en art i familjen oleanderväxter. Den har sitt naturliga utbredningsområde från södra Kina till Burma, Thailand och på Malaysia. Där växer den som stora buskar, Raketporslinsblomma klättrar inte på samma sätt som många andra Hoyor gör, ändå så var det under namnet "Klätterporslinsblomma" som jag fick min stickling.
Jag antar att det kan vara så med växter som sprids med sticklingar mellan gårdarna att ibland så får de helt nya namn.

Även när den står i knopp så är den vacker, knopparna liknar nästan små papperslyktor.
När plantan blir för stor och spretig så skall den gå bra att skära ned och på det sättet få nya sticklingar som vi i vår tur sedan kan ge vidare.

Men namnet Raketporslinsblomma, hur bra är det namnet?

Tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två, ett, noll!
hm...

(För översättningsprogram Raketporslinsblomma = Raket - porslins - blomma)

De sista blommorna...

Vår trädgård står tom och kal i väntan på vintern, så grå och trist sedan blomstren frusit sönder och löven ramlat lös från träden.
Jag tänkte att här finns inget mer att visa från vår trädgård denna årstid.
Men så plötsligt fick jag syn på dem, de små violer som ännu blommar trots att de för två veckor sedan var täckta av några centimeter snö under lördagen och halva söndagen..
Violerna har väl aldrig upplevts så exotiska som just nu när de är det enda som återstår av årets blomsterprakt i vår trädgård.
Violer blir tillsammans med penseér sedan de första blommor som vi skaffar under vårvintern nästa år och planterar i kruka för att sedan trotsigt ställa ut dessa vid ytterdörren.
När man väl gjort det så ser man knappt det snötäcke som finns kvar då.
De är starten på den nya säsongen och nu också slutet på denna säsong av blommor.