Kejsarkrona

Kejsarkrona Frittilaria Imperialis 'Lutea'.
(Foto från Lord Nelsons förpacknig)

Blooming friday - Förväntan.

Jag hade bestämt mig för att inte köpa några blomsterlökar denna höst, då det lediga utrymmet i rabatterna numera är mycket begränsat, men jag kunde inte hålla mig från att köpa denna förpackning med en lök av en Kejsarkrona Frittilaria Imperialis 'Lutea'.

Det växer inga Kejsarkronor i någon av de alla trädgårdar som finns i vår by, jag tror inte riktigt att de trivs här.
Trots detta så har jag under hela min uppväxt, och faktiskt ännu i år fått höra just det namnet om några blommor, men då om en helt annan växt. Här kallar folk brandliljor för kejsarkronor.
Oftast så vill jag inte leka språkpolis och rätta till när någon säger Kejsarkrona istället för Brandlilja, men ibland lyckas jag snärja in mig i samtalet så jag måste förklara att jag trodde de pratade om en helt annan växt.
Jag fick en gång besöka en trädgård bara för att jag skulle få se de vackra kejsarkronor som växte där. Jag hade ju berättat att jag inte lyckades med dessa.
Lite besviken blev jag då de visade en stor rugge med brandliljor.
Jag sa inget annat än att det var väldigt vackra blommor, för den orange-röda brandliljan hör ju till mina favoriter i trädgården.

Men för att så åter skriva om "riktiga" kejsarkronor...
Nu är det många är sedan jag senast gjorde ett försök med denna svårflirtade lökväxt, under några års tid så planterade jag en sådan lök varje höst, tidigt om våren året efteråt så grönskade det fint för att så bara bli en liten bladrosett. Men det blev inget mer, inga vackra blommor, bara några blad som tjurade en tid.

Efter några veckor så vissnade bladrosetten för att aldrig mer visa sig igen. Till sist så slutade jag köpa dessa lökar, de ville ju inte växa här i vår trädgård.
Kanske det inte är så konstigt att de bara står och tjurar här, kejsarkronor växer vilda i ett område från östra Turkiet till västra Himalaya. Betydligt längre söderut än Norrbotten...

Jag gillar kejsarkronans stora lökar trots att de luktar fränt om dessa, lite speciella är de då de  i det närmaste är ihåliga.

För att inte vatten skall rinna rätt ned i löken och sedan frysa till is (med katastrofala följder för löken) så ges rådet att lägga den på sidan på en väl dränerad plats, och att omge löken med sand.
Jag har även läst att växten gillar näring och kalk, så jag myllade ned lite sådant vid löken när jag planterade den förut ikväll.

Åter igen tänds en förhoppning och en förväntan hos mig om att vi nästa år skall ha en blommande kejsarkrona i vår trädgård.

För att läsa om andra bloggares förväntningar, så kan du kika in hos bloggen Bland rosor och bladlöss.
http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/

Våren efteråt så hade den lök som övervintrat i potatiskällaren börjat att växa där och blommade sedan fint i början av maj månad.

Snyggt!

Den lök som jag planterade i rabatten blommade knappt alls, den har jag ingen bild på, så ynklig blev den.

Men den i krukan blev jag nöjd med.