Lactuca alpina |
Jag fick syn på dessa blommor vid ett besök i Lappland. Första gången jag såg dem så blommade massor av dessa på ett område av några kvadratmeter, men ingen annanstans i närheten fanns det några fler. Inte heller i den by där jag bor.Växten var ungefär en halvmeter hög, men blomstjälkarna kan bli upp mot två meter höga.
Jag såg även dessa blommor vid mitt senaste besök där i juli månad, men då blommade bara någon enstaka blomma efter att de klippt gräset vid vägkanten där de växer och de flesta plantor var nedklippta.
Det var i alla fall det jag antog, men har nu läst att denna växt är favoritmat för älg och björn. Kanske någon nalle just ätit sig mätt där före jag kom dit och fotograferade?
Växtens stjälkar är fullt ätbara, och när Linné gjorde sin resa till lappmarken så noterade han att lapparna åt växten. Han kom att kalla den för Jerja, det namn som växten kallades för av lapparna.
På platsen där denna planta växer har det för mycket länge sedan funnits bebyggelse. Kanske är det just därför den växer här nu, för att den kanske odlades som en form av grönsak då för länge sedan?
Det fanns några små blommor kvar så jag kunde få några bilder, jag lirkade även lös ett litet rotskott, en utlöpare från den stora tuvan, och planterade hemma i vår trädgård. (Får man göra så?)
Jag valde en plats med fuktig jord i halvskugga, för det är så de växer där i Lappland, ungefär 30 mil från vår trädgård.
Den lilla plantan klarade flytten från Lappland utan problem.
Det latinska namnet Lactuca har växten fått av den vita mjölkliknande växtsaft den innehåller.
Torta är främst en fjällväxt men kan på vissa ställen växa även i skogslandet närmare kusten.
Det latinska namnet alpina ger en vink om att det här är en växt som trivs bland berg och fjäll. Alpina betyder alpisk.
Växten har förut gått under namnet Fjällmjölktistel.
I Norge kallas den för Tort eller Torta, men har även lokala namn.
Vår trädgård finns inte så många mil från den geografiska gränsen till landskapet Lappland, och bara två mil härifrån finns en plats som heter 'Svenskudden', det var där svensken bodde när allt annat här var lapp-land.
Växten borde känna sig som hemma också här i vår trädgård
Jag hoppas att den ynkliga lilla plantan jag nu har vill övervintra snällt och växa till sig när vintern är över. Kanske den om något år bli så stor att den kan bjuda på lite av dessa blå blommor...
Idag firar samerna sin Nationaldag, och jag tänkte att det kunde passa bra att skriva om en växt från fjället just idag. Jag själv är inte same vad jag vet, men jag uppmärksammar deras dag ändå, då landskapet Lappland är en så pass stor del av vårt land, och en del av Sápmi (sameland).
Den samiska flaggan. |
Hej Hans!
SvaraRaderaSå mycket man får lära sig på din blogg.
Du är jätteduktig på att ta fram fakta om både kända och okända växter.
Dagens växt var helt okänd för mig :=)
Önskar dig en härlig start på den nya veckan!
Hej Hans!
SvaraRaderaJa, samernas nationaldag ska man uppmärksamma och visst passar det bra att skriva om tortan då!
Är inte tortan en växt som man gärna vill ha i stor sjok? Har bara sett den på bild tillsamman med andra fjällväxter som stormhatt och smörbollar. Skulle gärna vilja ha den på min kommande - när det nu blir av - fjälläng som jag har tankar på att anlägga vid en skuggig strandremsa i Bergslagen. Där i skuggan tar det lång tid innan snön smälter och det viner alltid lite kallt från den stora sjön. Med lite fantasi kan man känna Norrland ganska påtagligt där och jag tror att det kan finnas förutsättningar för en liten fjälläng. Skrev ett litet inlägg om det för en tid sen: http://kristinabonander.blogspot.com/2011/03/fjallangen.html. Jag har redan köpt fjällängsfrö från Pratensis. Hoppas att tortan är med där.
Kristina
Intressant som vanligt:) Kanske kan den växa i Mockis också. Här har vi ingen Svensk-udde, men väl en liten Lappvik. Mvh T
SvaraRaderaHar inte haft data på ett tag, men med nytt modem kan jag nu åter njuta av dina skriverier! Minns att jag sett en blåblommande växt i någons trädgård i Grillby där jag bodde förut och föll i beundran för jag tyckte att den hade samma blå blommor som Cikoria. Nu anar jag att det var Jerja jag såg. Kul att få veta det namnet, min son har sameblod i ådrorna!
SvaraRadera