Bitter melon

Bitter melon

I vårt växthus finns en växt som ger lite mer djungelkänsla än de andra, det är en planta av den som ibland kallas för 'Bitter melon' eller 'Bittergurka', Momordica charantia,

Jag fick några frön av Coco i Japan som jag sådde i våras, men bara ett av fröna grodde.
Det kanske var tur att inte fler frön grodde, för den planta som nu vuxit upp i vårt växthus tar stor plats.
Jag är så förtjust i växtens stora blad, de skänker som sagt lite djungelkänsla till mig här i norr.
Tack igen Coco för de frön du skickade mig, det är spännande med växter man aldrig provat odla förut.

Trots det frodiga bladverket och trots de små gula 'gurkblommorna' så ger den ingen frukt.
Jag gissar att det är för kallt för denna djungelväxt även i växthuset.

Här ett fikon som blivit 'fångad' av slingerväxten.

Läs vad Coco själv skrivit om plantan här: http://cocosday.blogspot.se/search?q=bitter+melon

Djungelrummet...

Men vad gör jag med plantan nu?
Om sommaren varit för kall för den inne i växthuset så kommer ju slingerväxten knappast att gilla de temperaturer som senhösten lär bjuda på.
Kanske jag borde ta in plantan nu och ha den som krukväxt, men krukan är för stor för att inte tala om själva plantan som nu dessutom har trasslat in sig i allt den kommit åt högt där uppe under växthusets tak.

Kommer den att klara en drastisk beskäring denna tid på året?
Det är enda sättet att kunna flytta den från växthuset, så jag gissar att  plantan får gilla läget.

Nu skall dessutom hela växthuset tömmas för säsongen, och plantorna skall bäras ned i potatiskällaren för övervintring, men jag tror inte att vår 'Bitter melon' skulle trivas så bra där nere i den svala och mörka källaren.
Nej, nu får den bli krukväxt istället.

Om den överlever den kommande omilda behandlingen som väntar, och om den bär frukt senare i vinter så kommer jag att visa det här...

Röd japan lönn

 Acer palmatum 'Atropurpureum'

Blommig fredag - Färg och form

Ibland så kan man känna visst avund mot de som odlar sin trädgård i varmare klimat än vad vi gör, speciellt när man sett någon vacker växt som visar sig vara en riktig vekling vad gäller vårt kalla klimat.
En sådan växt är Röd japansk lönn, Acer palmatum 'Atropurpureum'

Jag såg denna lilla buske förra hösten då de reade ut växter med 75% rabatt på Blomsterlandet i Luleå.
Jag kunde inte låta bli att köpa denna lönn, inte ens etiketten om att busken bara är härdig upp till växtzon 3 kunde skrämma mig från att slå till.
Det var bladens färg och form som skapade ett sådant habegär att busken blev oemotståndlig.
Att den sedan var så billig gjorde ju inte saken sämre.

Som ni förstår så vågade jag inte plantera ut busken i trädgården, då jag var i det närmaste säker på att den skulle knäckas av klimatet istället för att själv bli en zonknäckere.
Växtzon 3 känns mycket avlägset från mitt perspektiv här på gränsen till Norrbottens inland.

Den röda japanlönnen fick istället flytta in i en större kruka, och får stå vid våra trädgårdsmöbler där den är en färgklick som drar blickarna till sig.
Snart är det tid för den att igen få flytta ned i potatiskällaren där den får en sval och mörk vintervila.
Så kommer det förhoppningsvis att få vara några år innan den röda lönnen tar för stor plats och kräver för stor och för tung kruka att växa i.

Kanske då den röda japanska lönnen får flytta ut i vår trädgård och göra ett försök att klara den kyla som en vinter i Norrbotten kan bjuda på.
Fram till dess skall jag njuta av bladens form och den fina färgen, för vem vet hur övervintringsförsöket utomhus då kommer att sluta?

För att se andra bloggares tolkning av 'färg och form', titta in hos bloggen Bland rosor och bladlöss:

http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/2012/10/blommig-fredag-farg-form.html

För att se andra bidrag i X-faktor, besök Moseplassen här!

Kungsbroparken, Boden

Mitt i Boden finns en liten park som man lätt passerar utan att riktigt förstå vilket 'smultronställe' det är.
Den här parken var bara ett grönområde förut, men för några år sedan så fick gräsmattor och barrväxter  sällskap av träd och buskar som är lite ovanliga för Boden, och många perenner.
Perennerna blommar hela sommaren, och här blommar faktiskt några av dessa fortfarande, när flera kalla nätter med frost gjort slut på de blommor som vi hade i vår egen trädgård.

Här i närheten av vattnet har det ännu inte varit någon svår nattfrost, och det kan vara svårt att tro att jag fotograferade inne i Kungsbroparken (utom den översta bilden) en dag efter jag tog bilderna i den egna trädgården (inlägget om den doftande älgskrämman.)
Hemma hos oss är hösten total, jämfört med den sensommar-känsla som ännu råder i Kungsbroparken bara 30 kilometer från vår trädgård.
Närheten till vatten och platsens höjd över havet spelar stor roll denna tid på året.

Det finns information att läsa om växterna på några platser i parken.

En fin promenadväg går längs ån, och på andra sidan Kungsbron fortsätter gång- och cykelvägen genom parken Brännastrand (mot norr), eller via Kvarnängen (mot väster) så fortsätter parkområdet till platsen vid kyrkstugorna där ett litet arboretum finns.

Längs å-promenaden finns flera stora bilder som visar hur stan såg ut förr.

Trots närheten till Kungsgatan så är det oftast lugnt och stilla här i parken, det är inte så många som tar sig tid för en promenad där bland de många olika träden och perennerna.

Det var här jag för första gången såg 'Mustilahortensia', och jag blev överraskad att hortensia klarar sig så långt norrut som i Boden.

Bra jobbat av Parkförvaltningen som låtit denna park växa fram under några års tid.

Ligularia

I parken finns Berto Marklunds skulptur "Gestalt i norr" till 100-årsminnet av författaren och nobelpristagaren Eyvind Johnsons födelse.

Kungsbron

Kungsbroparken ligger vackert till vid vattnet.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Historik

För länge sedan fanns inte denna park, då var ån mycket bredare och vattnet var djupt där parken finns idag.

På det gamla vykortet här under så är platsen för dagens park till vänster om Kungsbron där vattnet var då.

Förutom kyrkan, med kyrkstugor till höger i bilden så finns inga andra byggnader kvar av de som visas på bilden här under.

Vykort poststämplat 1908.

Ännu vid 1920 så var det öppet vatten på denna plats, men någon gång på 1930-talet så var vattenspegeln ett minne blott, bilden på brobygget från 1937 visar att platsen för nuvarande Kungsbroparken fanns då.

1920

1937
Till vänster om bron, platsen för Kungsbroparken.

Av de gamla bilder som jag har eller har lånat från den här platsen i Boden så gillar jag den med isbjörnar riktigt bra. Vykort från Boden med in-monterade isbjörnar var vanliga förr, kanske för att narras med sörlänningar som aldrig varit på dessa nordliga breddgrader?

Ett av de gamla vykorten från Kungsbron har fått handskriven text på framsidan:

"Det ser dystert ut, som i Irkutsk.

Men det är bättre i verkligheten."

Kungsbron på 1920-talet.

Hur ser det ut i Irkutsk? Är det någon som vet?

Vykortet längst ned är fotograferat från en annan vinkel, jag tycker det är så fint med båtarna i förgrunden.

Boden för länge sedan.

1960-tal.

Här ovan har några träd och buskar planterats in i parken.

Den parfymdoftande älgskrämman.

Lurpassande älgar?

Vi som odlar i en skogsnära trädgård har ibland besök av olika djur från skogen.

Ofta är dessa gäster välkomna även in i vår trädgård, men det gäller inte de djur som äter av trädgårdens växter. Värst av alla dessa djur är älgarna som på bara några minuter kan spoliera flera års tillväxt på unga äppelträd eller andra träd och buskar.

Smygande älg...

Att skrämma bort en älg, eller ännu värre, en hel älgfamilj som fattat tycke för trädgårdens smakfullaste lignoser kan vara lättare sagt än gjort.

De är lätta att skrämma iväg men oftast så springer de bara in i skogen vid vår trädgård och väntar på att jag skall lugna ned mig och gå in i huset igen.
Älgarna väntar en stund för att så en halvtimme senare vara tillbaka igen inne i vår trädgård.

Det är likadant varje år vid den här tiden på året, älgarna lockas av ängens späda grönska och den häck av rönn som växer mot den ängen. När de då är så nära så kan de inte hålla sig från att gå in i trädgården. De är riktigt orädda, i skydd av mörkret så kommer de nästan fram till vårt hus.

Det här ser älgarna när de närmar sig vår trädgård.

Jag har provat att spruta på illaluktande blandningar på de träd och buskar jag och älgarna tycker bäst om, men en vacker parasollpil och en pelarasp höll på att dö av det, så jag var tvungen att hitta på något annat.

Älgspärr?

Förra året satte jag upp ett långt gult plastband med kastrull-lock och annan skramlande för att det skulle kännas en aning obekvämt för älgarna att gå in i trädgården.

Nu kanske några av er tvivlar på att ett plastband skulle kunna stoppa dessa stora djur, när inte ens höga viltstängsel alltid klarar det.

Men efter att jag satte upp det långa plastbandet förra året så upphörde älgarnas objudna besök i vår trädgård. Därför provar jag även i år att stänga ute älgarna på detta sätt

.
Det ser lite galet ut, men vad skall man göra?

Eftersom älgarnas skarpa luktsinne är en bidragande orsak till att de hittar de träd i vår trädgård som smakar allra bäst, så kanske just dofter skulle kunna skrämma dem härifrån.

Tillsammans med min äldsta son så byggde jag en älgskrämma som vi sedan sprutade parfym på.

Min fru klagade på att vem som helst kan få besvär med astma om de besöker oss eftersom doften av Van Gils numera hänger tung över nejden.

Jag hoppas att det även gör älgarna nervösa.

Vid vårt trädgårdsland håller numera en Van Gils stinkande älgskrämma vakt.
Jag kan bara hoppas på att den håller älgarna från vår trädgård.

Van Gils - Älgarnas skräck?

Kinesisk kärleksört

Sedum spectabile

Blommig fredag - Tro, Hopp & Kärlek

Tro.

En av de växter som trogen och trofast återkommer till vår trädgård varje sommar är den kinesiska kärleksörten Sedum spectabile.

Den sprider sig lätt och verkar trivas riktigt bra i några rabatter trots att den i viss trädgårdslitteratur beskrivs som en växt som bara klarar sig i en stor del av landet om den får ett skyddat och väldränerat ställe att växa på.

Det vet nog inte våra kärleksörter om, för här trivs de även bra i mulljord där det står vatten vid snösmältningen om våren.

Kärleksörtens vilja att växa här ger mig tro på att andra växter också skall trivas här.

Det har gjort att jag varit orädd att prova andra perenner med enligt böckerna lika dålig härdighet, som t ex. Vippvallmo, Bronsrodgersia, Parasollblad, Lunddocka och Julros.

Vippvallmon prövar jag åter igen efter att den förra dog, men bronsrodgersia, parasollblad, lundockor och julrosor klarar sig här, nästan lika bra som kärleksörten.

(Men den blå bergvallmon som skall ha bättre härdighet bara dör här i vår trädgård.)

Hopp.

De kinesiska kärleksörterna skänker hopp till traktens humlor.

Även när inget hopp finns kvar för humlorna, och de kyliga sensommardagarna gör att de knappt kan röra på sig, så hittar humlorna på något sätt ändå till de blommande kärleksörterna.

De kinesiska kärleksörterna lockar insekter i massor med något för mig ofattbart gott.

Så länge det finns liv finns det hopp, men det är en klen tröst för humlan när kylan snart rullar in och får de underbara kärleksörterna att bli till is. Det är faktiskt bara några veckor kvar tills det blir så i vår trädgård...
(Varför skrev jag så? Tanken på vinterkylan får mig att känna hopplöshet nu.)

Kinesisk kärleksört i novemberfrost

Kärlek.
Trots sitt namn så har kärleksörten knappast fått någon större kärlek av mig, nej jag behandlar dessa lite styvmoderligt då de trivs så bra och sprider sig med frön i den övriga trädgården.
Våra kärleksörter är gåvor som vi fått från en annan trädgård för 15 år sedan.

Men så hände det, jag såg en rödbladig kärleksört förra året, och den väckte en kärlek och ett begär jag aldrig känt för kärleksört tidigare.
Vad skulle jag göra annat än att köpa en sådan planta när jag så fann en till salu på en marknad tidigare i år.
Denna nya planta får mig att känna både tro, hopp och kärlek på samma gång.

För att läsa om andras tolkning av 'Tro, hopp & kärlek' hos Bland rosor och bladlöss, klicka på länken här under:

http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/2012/09/blommig-fredag-tro-hopp-karlek.html

Bovete

Fagopyrum esculentum

En av årets nya växter i vår trädgård är Bovete Fagopyrum esculentum.
Jag fick frön av bovete från Japan som jag sådde i våras. Jag kanske borde ha sått dessa ännu tidigare än i början av maj månad, för här blommar ännu några av plantorna och endast några verkar hinna mogna till "vete".

Bovete som egntligen inte är något sädesslag,  kom till Europa från Asien redan på 1600-talet, men någon större odling i Sverige blev det inte, kanske för att växten är varmekrävande och frostkänslig. Jag räknar det som en ettårig sommarblomma.
Våra plantor av bovete växer i en stor kruka, de får lite varmare jord om de växer så, men samtidigt så blir de känsligare för torka. Ofta har de stora bladen slokat under varma sommardagar för att så bli fina igen sedan de fått vatten.

Dessa frön var också med i brevet med frön från Coco: http://cocosday.blogspot.se/
Besök gärna hennes fina blogg.
Bovete har hela sommaren fått växa i min japanska hörna vid trädgårdsmöblerna, tillsammans med en rödbladig japansk lönn och ett ginkoträd har det gett trädgården en exotisk känsla, helt annorlunda mot björk och rallarros.

Att få någon produkt av min odling för att använda vid matlagning har jag nu slutat att hoppas på, ändå har krukan med bovete fått flytta in i växthuset för en tid sedan för att slippa den tidiga nattfrosten.
Därinne blommar det ännu, och när jag tittar efter lite närmare så ser jag att några frön har mognat.
Kanske dessa går att så till våren för att få ha bovete som gäst i trädgården även nästa år.

Frön på plantan.

De mogna fröna, eller nötterna, skall smaka vete, de är fria från gluten och används till matlagning i många länder.

Vad bovete kan användas till kan du läsa här: http://www.saltakvarn.se/produkt/produktblad/5200.htm