Solanum Phureja 'Mayan Twilight |
Det är en härlig känsla att kunna plocka upp egen färskpotatis, några fler potatisar blir det ju att ta upp, jämfört med de som stoppades ned i jorden i maj månad.
Jag hade säkert kunnat vänta några dagar med att plocka upp potatisarna, men sedan blasten frusit så tror jag inte knölarna växer så mycket mer nu.
Någon potatisodlare av större mått är jag inte, utan har ungefär två-tre kvadratmeter stor odlingsbänk/låda som jag låter potatis växa i.
Kanske var sommaren för kylig och våt för att de skulle trivas?
Potatisarna på den undre bilden kan vara av sorten 'Satina', men helt säker är jag ju inte, och här avslöjas mitt bristfälliga intresse för att hålla reda på vilken sort potatisarna är.
De frös fast i jorden i mitten av oktober månad, och trots att jag hackade upp jordklumpen där potatisarna fanns, och tinade dessa långsamt i potatiskällaren, så hade alla frusit ihjäl.
Det var synd, för de blå potatisarna var riktigt kulinariska att ha, men som sagt, jag lyckades inte hålla dem vid liv tills det nya trädgårdslandet stod färdigt förra året.
Om någon i närheten har Blå Kongo så vill jag gärna köpa några potatisar för nästa års sådd, eller byta mot någon av de sorter vi har här på bild.
Den totala potatisskörden från trädgårdslandet blev kanske inte så stor, men det är på ett mycket litet utrymme de växer, så det blev nog skapligt bra med potatisar ändå.
Dessutom kommer jag nu på att jag planterade några potatisar i komposten, även de måste jag ju ta upp snart.
Potatisar från komposten:
Potatisar med röd/rosa skal hade vuxit bäst i komposten.
Istället för att slänga bort de som var kvar så petade jag ned dessa i lövkomposten.
Några kok med färskpotatis lär det bli.
Vilka fina potatisar du fått. Det är så roligt med egenodlade och att de inte är några sjukdomar bland potatisarna.
SvaraRaderaHa det gott