Trädgårdsdeppression och nytt nummer av Trädgård norr.

Idag kommer det nya numret av tidskriften Trädgård norr.
Jag har ju förmånen att skriva krönikan i varje nummer, och denna gång bär den rubriken Trädgårdsdeppression?

Kanske någon nyfiket undrar vad jag menar med det.
Jag har helt enkelt försökt att skriva ned de känslor jag har för trädgården i augusti, när man kan känna sig lite misslyckad med sin odling, när säsongen snart är slut, och när björklöven faller av och samlas på gräsmattan som om hösten är här fastän det ännu är sommar. Hur kan man då fortsätta se allt det vackra, och är det ens möjligt att bli deprimerad av sin trädgård?

Min trädgårdsdeppeission går ju sedan över (som tur är) och man börjar se framåt igen, nya planer och nya tag.

Nr 4, 2014

Trädgård Norr.se

Detta nummer av trädgård norr bjuder även på en artikel av Leif Blomqvist där han berättar om hur man gör för att lyckas med odling av rosor i norra delarna av landet, och vi får läsa om och se bilder från Åke och Christina Holmqvist trädgård i Hörnefors.
Vi får också läsa och se mer om Arboretum norr utanför Umeå, och läsa om bevingade sorkjägare i våra trakter.

Ett reportage om kungsängsliljan tar död på myten att de inte skulle tåla vårt klimat i Norrland, och experterna ger råd, bland annat om odling av vindruvan 'Zilga'.

Ja, och så till sist så kommer krönikan...

Jag blir så less.

Höga perenner har blåst omkull och ligger ned, ogräset tar över i rabatterna och sommarblommorna torkar ihjäl i sina krukor. Jag tittar på bedrövelsen utan att längre bry mig speciellt mycket. Hur är det möjligt?

Vad är det som har hänt med mig? Jo, samma antiträdgårdstillstånd som alltid infaller i augusti, jag känner mig ganska less på trädgården, mitt intresse för trädgård och växter har liksom blivit mättat, vår trädgård ser förvuxen ut och inte mycket blommar längre. De första gula löven ramlar från björkarna och dessutom kommer nattfrosten snart och vad är det då för mening med att hålla på med trädgården?

Augusti är de spruckna trädgårdsdrömmarnas månad, det bara är så, även om det faktiskt ännu finns mycket att glädja sig åt och njuta av i trädgården. Inte ens de vackra stormhattarna får igång mitt intresse igen och jag har ännu inte smakat ett enda vinbär trots att buskarna är fulla av bär. På något sätt kan jag inte uppskatta det gröna som tidigare i sommar. Hur är det möjligt att det fantastiska gröna blir till grå vardag?

Augusti är ett segt slut på en annars förtrollande föreställning som kallas sommar. Kanske det skulle kännas annorlunda om jag började odla grönsaker och rotfrukter istället för vackra växter som bara finns hos oss för att skänka skönhet? Men jag har inte lärt mig den konsten ännu, även om jag gjort ett försök att anlägga ett trädgårdsland så har jag än inte odlat sådant som man kan köpa hos sin närmaste Ica butik. Inte i några större mängder i alla fall.

Men detta tillstånd av trädgårdsdepression varar endast under någon vecka, sedan vaknar mitt intresse för trädgården igen, det är märkligt att det kan bli så. Kanske behöver man vila från sina trädgårdstankar för att det ska vara möjligt att hålla dem kvar? Kanske är det tankarna på nästa års trädgård som väcker intresset ur sin sensommarslummer? När tulpanlökarna kommer till butikerna och när man fyndar växter billigt på höstrean för att säsongen snart är slut, ja då är trädgårdsdepressionen sedan länge glömd.

Men nu är väl inte tid att glömma sin trädgård? Sommarens fyrverkeri är ju inte slut, vår värld är ju faktiskt grön ännu en tid innan nattfrosten kommer smygande och får växterna att övergå till höstfärger. Nej nu går jag ut och njuter av sensommarblomster och den grönska som jag älskar så. Kanske det även är dags att  plocka några vinbär.

Nattfrost, var god dröj!