Idag kommer det nya numret av tidskriften Trädgård norr.
Jag har ju förmånen att skriva krönikan i varje nummer, och denna gång bär den rubriken Trädgårdsdeppression?
Kanske någon nyfiket undrar vad jag menar med det.
Jag har helt enkelt försökt att skriva ned de känslor jag har för trädgården i augusti, när man kan känna sig lite misslyckad med sin odling, när säsongen snart är slut, och när björklöven faller av och samlas på gräsmattan som om hösten är här fastän det ännu är sommar. Hur kan man då fortsätta se allt det vackra, och är det ens möjligt att bli deprimerad av sin trädgård?
Min trädgårdsdeppeission går ju sedan över (som tur är) och man börjar se framåt igen, nya planer och nya tag.
|
Nr 4, 2014 |
Detta nummer av trädgård norr bjuder även på en artikel av Leif Blomqvist där han berättar om hur man gör för att lyckas med odling av rosor i norra delarna av landet, och vi får läsa om och se bilder från Åke och Christina Holmqvist trädgård i Hörnefors.
Vi får också läsa och se mer om Arboretum norr utanför Umeå, och läsa om bevingade sorkjägare i våra trakter.
Ett reportage om kungsängsliljan tar död på myten att de inte skulle tåla vårt klimat i Norrland, och experterna ger råd, bland annat om odling av vindruvan 'Zilga'.
Ja, och så till sist så kommer krönikan...
Jag blir så less.
Höga perenner har blåst omkull och ligger ned, ogräset tar
över i rabatterna och sommarblommorna torkar ihjäl i sina krukor. Jag tittar på
bedrövelsen utan att längre bry mig speciellt mycket. Hur är det möjligt?
Vad är det som har hänt med mig? Jo, samma
antiträdgårdstillstånd som alltid infaller i augusti, jag känner mig ganska
less på trädgården, mitt intresse för trädgård och växter har liksom blivit
mättat, vår trädgård ser förvuxen ut och inte mycket blommar längre. De första
gula löven ramlar från björkarna och dessutom kommer nattfrosten snart och vad
är det då för mening med att hålla på med trädgården?
Augusti är de spruckna trädgårdsdrömmarnas månad, det bara
är så, även om det faktiskt ännu finns mycket att glädja sig åt och njuta av i
trädgården. Inte ens de vackra stormhattarna får igång mitt intresse igen och
jag har ännu inte smakat ett enda vinbär trots att buskarna är fulla av bär. På
något sätt kan jag inte uppskatta det gröna som tidigare i sommar. Hur är det
möjligt att det fantastiska gröna blir till grå vardag?
Augusti är ett segt slut på en annars förtrollande
föreställning som kallas sommar. Kanske det skulle kännas annorlunda om jag
började odla grönsaker och rotfrukter istället för vackra växter som bara finns
hos oss för att skänka skönhet? Men jag har inte lärt mig den konsten ännu, även
om jag gjort ett försök att anlägga ett trädgårdsland så har jag än inte odlat
sådant som man kan köpa hos sin närmaste Ica butik. Inte i några större mängder
i alla fall.
Men detta tillstånd av trädgårdsdepression varar endast
under någon vecka, sedan vaknar mitt intresse för trädgården igen, det är
märkligt att det kan bli så. Kanske behöver man vila från sina trädgårdstankar
för att det ska vara möjligt att hålla dem kvar? Kanske är det tankarna på
nästa års trädgård som väcker intresset ur sin sensommarslummer? När
tulpanlökarna kommer till butikerna och när man fyndar växter billigt på
höstrean för att säsongen snart är slut, ja då är trädgårdsdepressionen sedan
länge glömd.
Men nu är väl inte tid att glömma sin trädgård? Sommarens
fyrverkeri är ju inte slut, vår värld är ju faktiskt grön ännu en tid innan
nattfrosten kommer smygande och får växterna att övergå till höstfärger. Nej nu
går jag ut och njuter av sensommarblomster och den grönska som jag älskar så.
Kanske det även är dags att plocka några
vinbär.
Nattfrost, var god dröj!