Tusensköna

Bellis perennis

Min fru har en favoritblomma som hon åter och åter försökt att plantera in i vår trädgård, utan att lyckas med konststycket att få den att övervintra.
Redan som barn förälskade hon sig i tusenskönans prästkrageliknande små blommor vid resor till landets södra delar. Här i norr fanns inga tusenskönor att beundra.

När hon så som vuxen fick en egen trädgård att botanisera med så fanns tusensköna Bellis perennis högt upp på hennes önskelista över 'vill ha växter' men som sagt, de har aldrig förut överlevt en vinter här.
Men varför ge upp en önskan om tusensköna?
När vi var hos vänner i Sigtuna förra sommaren så fick vi gräva upp några plantor av tusensköna från deras gräsmatta och ta med hem. Dessa planterades på olika ställen i vår trädgård för att liksom öka chansen för övervintring.
Kanske någon trivs lite bättre än förut och nu klarar att övervintra?

En planterades i god trädgårdsjord, i full sol, en annan planterades väl dränerat i sandblandat grus i halvskugga och den tredje planterades i god men fuktighetshållande jord.
De mådde alla bra när hösten kom.
Kommer någon av dessa att överleva den vinter som nu snart är slut?
Ännu ligger snön över våra tusenskönor så hur de mår vet vi inte än.

För oss är det är lite komiskt att tusenskönan har med namnet perennis i sitt vetenskapliga namn, det betyder ju flerårig. Just flerårig har tusenskönan aldrig varit här.

Om du någon gång besväras över tusenskönor i din gräsmatta, känn dig istället välsignad över att just du får njuta av dess små blommor. Du är lyckligt lottad i sådana fall.
De tillhör livets små underverk.
Kom även ihåg att högt uppe i norr finns en kvinna som ännu drömmer om en tillvaro kryddad med blommor av Bellis perennis.
Kanske hon får återse sina små tusenskönor i år?
Man kan alltid hoppas...